Dom som tillkallar hjälp är bra ägare för dom ger upp djuren för att djuren ska slippa lida = oegoism.

Jag har väl sett endel bristfälliga/dåliga djurägare i mina dar..

En dålig djurägare är för mig en människa som ser brister på sitt sätt att hålla djuret men struntar i att göra något åt det. Mycket prat och liten verksta funkar inte för att djuret ska må bättre.
En dålig djurägare går den smidigaste vägen och struntar i djurens bästa utan istället ser till sitt eget bästa. Tex- "oj, vi ska ha barn. Bäst att avlivar olle och majsan för man vet ju aldrig.."
Ibland förstår man direkt vad man har att göra med för människa och ibland tar det en "extram"/annorlunda situation för att man ska förstå det…

Har jag träffat såna människor har jag liten eller ingen kontakt med dessa idag.
Det är jobbigt när man själv kämpar för att få behålla en frisk och glad individ så länge som möjligt när det för någon annan bara krävs en axelryckning för att avliva sitt husdjur, där inte ens en utredning eller veterinärvård varit aktuellt.

En sjuk människa som inser att dess begränsningar har en negativ påverkan på djuren och därför omplacerar är snarare en bra djurägare i mina ögon. Ägaren tar ett ansvar för sina djur baserat på djurens välmående.

Är inne på Jossans spår om dåliga djurägare. Sen finns det ju de som inte ser sina egna brister men inte heller lyssnar när omgivningen försöker påtala dem, det ansvarsfulla i den situationen hade i mina ögon varit att stanna upp, lyssna och sedan fundera över det man fått höra. Ligger det något i det hela? Stämmer det? Är det logiskt? Läs på, utvärdera och ta till dig av det som sagts. Med det menar jag inte att jag ska byta koppel, lådmaterial, foder etc direkt någon annan tycker att jag gör fel, men jag anser att jag ska utvärdera det som sagts, fråga varför, hur osv och sätta mig in i ämnet såpass att jag kan avgöra om det var ett bra tips eller inte.

En bra djurägare har en grundläggande koll på det djuret de har. De behöver inte kunna rabbla tandformeln, i vilken dräktighetsvecka skelettet mineraliseras, exakt vilka fetter/oljor huden producerar och sådant om de blir väckta mitt i natten, det vore att ta i, men man ska veta hur djuret fungerar fysiskt och psykiskt. Man ska ha en översiktlig koll på vad djuret kan drabbas av (förstoppning, olika former av cancer, öronskabb tex när det kommer till iller) och hur man ser varningstecken. Man ska dessutom ha såpass med kunskap att man inte väntar för länge med att åka in så djuret avlider av den taffliga anledningen att husse och matte hoppades på att det skulle gå över av sig självt. Visst händer olyckor, men alltför många väntar med saker som de allra flesta kan hålla med om är akuta och det är bedrövligt.

Man ska ägna tid åt att lära känna sitt djur, då alla djur kan ha små individuella skillnader. Man ska veta hur man håller det, sköter det och ha backupplaner på detta. Det kanske inte alls fungerade att hålla Laban enbart i vardagsrummet för han rymmer ut i hallen, hur gör man då? Det kanske inte fungerar att ta Lina i nackskinnet, hon biter bara hårdare, hur gör man då? Sen kanske man har ägt djurslaget i 10 år, men det betyder inte att ny info inte finns, att gamla sanningar har omprövats och kasserats så fortbildning kan behövas med. Den "värsta synden" är att anse att man är fullärd och att det inte finns mer någon kan ge en för man kan allt.

Man kan inte veta allt, men en god djurägare tar reda på om h*n inte kan själv. Det finns veterinärer, olika föreningar i många fall för att inte tala om den uppsjö av kunniga djurägare som finns. Dessutom ska man vara aningen källkritisk, bara för att Ulla i huset bredvid säger att man ska slå hunden när den kissar inne som valp så bör man inte gå in och banka på den, man bör fundera lite själv, foga ihop det med det man vet sedan innan om fysik och psykologi på djuret i fråga etc.

#3 Ajdå, nu får man rannsaka sig och se om man har sån koll som man borde.

Jag anser att, tar man lika mycket ansvar  o kärlek för sina djur som man gör för ens barn då är man en bra ägare.

#4 Det tror jag nog att du har!

Alla verka tycka ungefär samma sak :)

Ett fall som jag varit med om vet jag inte hur jag ska tycka egentligen. En fd vän hade en ensam gerbil för den hade blivit mobbad och hade sår över hela kroppen, så hon fick vara själv. Hon blev genast mycket friskare men samt depigare, så hade min fd vän en mushane som inte kunde vara med varken honor eller hanar (Bråk, parning.)

Hon frågade mig om hon skulle lägga ihop dem, jag sa tydligt Nej och förklarade varför. På kvällen hade hon gjort det iallafall och bad mig om hjälp, gerbilen var sönderstressad och låg på sidan och såg ut som om hon höll på dö. Jag orkade inte skälla på min vän för jag tror hon har några problem så jag tog gerbilen ifrån henne och grävde ner henne i hennes egna bur under spånet och sa åt alla kompisar att gå och absolut inte röra gerbilen. Innan jag gått såg jag att gerbilen började bete sig normalare men var fortfarande i shock.

En halvtimme senare kommer min vän i panik igen och säger att Gerbilen har diarre och jag tittar på den och ser att det bara rinner ut grönt från hennes rumpa och tar djuret ifrån henne ännu en gång och tvättar av henne och börja småskälla på henne och dem som ägde rummet. (Internat, vi hade ej tillåtelse att ha djur på skolan, men det hade vi allafall i olika rum.) Jag var skitförbannad och satte gerbil ännu en gång och gräver ner henne lite, sätter buren på en mörk plats och säger åt dem som äger rummet att inte öppna för någon. Alla gick och la sig men nästa dag var gerbilen tyvärr död.
Vems fel är detta? Min fd vän menade inget illa, utan verkar vara lite förståndshandikapad.

En annan gång med samma vän, vi hade råttor ihop på internatet. Jag kunde inte ta hem dem en helg och vi hade en tredje vän som hjälpte oss och det blev en missuppfattning mellan dem två och råttorna blev kvar i skolan över ett höstlov. Jag fick aldrig reda på det förens på nästa skolmorgonen då hon berättade, jag blev skitarg men ville inte skälla på henne då hon inte berättat tidigare eftersom hon trodde jag skulle bli arg. Sjukt nog så var det en tjej som hittade dem i sista minuten och berättade till en lärare i skolan som jobbat som djurinspektör, hon började småskälla på mig men jag avbröt henne och berätta att jag inte visste att dem fanns på skolan, då slutade hon genast skälla på mig. Så jag antar att det inte var mitt fel, jag förklarade att jag jämt frågade henne om råttorna men hon svarade aldrig. Så detta fallet gäller förmodligen också en "förståndshandikappad" ..

#7 Den gerbilen kan hon ha på sitt samvete tycker jag, om man inte ens kan ta någon på ens ord för något som kan skada djuret och sedan förvärrar det ytterligare en gång ska nog kanske inte ha djur då den inte verkar förstå hur djur funkar i olika situationer :/

#8 Ja jag känner så också. Jag ångrar mig att jag inte bara tog gerbilen och låste mig in i mitt rum och "fixade" den ><

#9 förstår det men ibland så är man godtrogen och tror folk förstår "rör inte, stör inte"… Det är fan bara svårt nog att få folk att fatta att man inte vill att dom ska röra ens hund och illrar på en promenad så varför skulle det vara annorlunda när det är allvarligt illavarslande? Tycker synd om dig att du ska ta på dig det på samvetet för hennes agerande.

#10 Hade det varit idag och jag vetat vilken hantering och förståelse hon har för djur hade jag tagit djuret direkt därifrån direkt. Jag trodde verkligen att hon förstod när jag förklarade hur olik en gerbilHONA och musHANE är, hon trodde dem skulle få ungar först och trodde det var därför jag sa ifrån -.-

#11 Hm, okej? Hon trodde du sa ifrån parningen och inte resterande att gerbiler inte gillar att få sällskap vid vuxen ålder?

#12 Den här gerbilen var ej vuxen, och hade levt med andra gerbiler så jag föreslog henne att vänta och skaffa en gerbilvän. Jag förklarade till henne hur olika dem är, hon skyllde att dem är tsm i det vilda. Men en liten bur är inte hela världen för dem -.-

Och mushanen var dessutom redan väldigt aggressiv mot andra djur. Hon trodde sedan att det skulle räcka med att lägga en tunt lock emellan dem men då fick jag yttligare en gång förklara att såna här djur faktiskt gräver, spec när det finns något intressant på andra sidan ><

#13 är inte så insatt i gerbiler men det lät ju som om att kasta ned dom i en burk inte var en bra lösning, som du säger är världen lättare att akta sig för "fiender" än en liten låda.

Detta är egentligen ingen svår fråga. Ifall en person inte klarar av att ta hand om sitt djur är denna en dålig djurägare. Kort och gott. Att ägaren menar väl men inte förstår bättre eller om ägaren helt enkelt struntar i djuret har ingen större betydelse, speciellt inte för djuret som far illa.

Sen att folk som mår dåligt omplacerar sina djur för att dom inte klarar av att ta hand om dem är bara bra. Det som är bäst för djuren kan väl aldrig ses som dåligt.

Vilka hemska historier ni berättade. Ush.

#14 Hon inskaffade sig nydligen en hamster innan vi blev ovänner, och höll undan det för mig … misstänktsamt ><

#16 Grrrr människor utan tänk för andras hälsa borde ha djurförbud!