cancer är det ärftligt?

cancer orsakas av en såkallad DNA skada som ger en mutation av de gener som kontrollerar cell delning, vilket gör att celler växer okontrolerat (cancer). Dessa genmutationer kan antingen vara nedärvda eller uppstå av sig själva. Så cancer kan vara ärftligt

ah okej aja biologi är inte min starka sida , pluggar till elektriker och är mer praktsktagt mer eller mindre älskar jobba med mina händer och hatar att som har med en faktabok å göra

hihi…själv älskar jag böcker…å har det med djur å sjukdomar att göra så e det ännu bättre ;) men sätt en borr i mina händer å du har en katastrof ;)

Usch jag vet faktiskt inte.. Samtidigt som jag är otroligt trött på att alla mina illrar utvecklar cancer så tror jag inte det går att undvika faktiskt.

#5 undvika borde det ju gå… kanske inte alla cancersorter men de ärftliga borde ju gå att se upp med. Sen är det ju alltid svårt att veta om en iller har cancer i släkten eller inte iom att honan avlas på vid en ung ålder… alltså innan mamman eller pappan fått cancer, ev även innan mormor och morfar/farfar och farmor fått cancer…

Så jag röstar för att i den mån man känner till det, inte avla på dåliga cancer-släkten. Hmmm, ska starta en ny tråd om dödsorsaker nu. :-) eller :-(

Jag tror på att undvika detta i så stor mån som det bara är möjligt. Nu är det lite som gwen säger. Det kan försvåra i och med att de kanske utvecklar canser i senare stadium. Men då är det viktigt att utröna om det är en ärftlig art de har.

undvik så gott det går. Själv skulle jag inte välja att avla på en iller som har påvisad cancer i släkten..

Så om ni eller någon annan får cancer så ska ni/de inte skaffa barn?

Nej, jag är inte för att avla på stammar som man vet är genetiskt fel eller har genetiska sjukdommar. Tycker ändå frågan är tänkvärd.

#9 Mycket tänkvärd fråga. Min fd killes båda föräldrar hade svår diabetes. Och antagligen får väl även han det nån gång i framtiden trots att han sköter sig. Såhär i efterhand tycker jag det är rätt skönt att det inte blev något "barnavlande" mellan oss. jag skulle inte önska det till mina barn.

På samma sätt som kanske inte människor med HIV bör avla barn… Lite egoistiskt tycker jag. då kan man adoptera istället, om man tänker efter lite före.

Min nuvarande grabb har en rätt frisk släkt och det har även jag, men visst är det en varningsklocka om samtliga i släkten dött av hjärtinfarkt/magcancer/blodcancer eller andra ärftliga åkommor.

*gulp* kom just på att min mammas bror hade blodcancer för 20 år sen… han överlevde. Mitt minne av det var att han hade mössa på sig mitt i heta sommaren… hehehe…

#9 jo, men visst finns tanken.. om det gällde att rädda människosläktet så nej, då hade man fått sätta gränser! Men nu gäller det att faktiskt "rädda" illerstammen och då har man ett ansvar! eller så tänker jag iaf!

#11 exakt…och eftersom husdjur ej själva får lov att välja vem de vill para sig med ligger ett stort ansvar hos oss. Tyvärr är inte "natural selection" och "survival of the fittest" så väl utvecklat inom tamdjurs aveln..hrm…

I "the real life" parar ju djuren sig inte med "dåliga" partners. Men jag tror inte att cancer i släkten är ett "nej" för dem.

Sen så tror jag att mycket av cancer hos illrarna är en hel del miljöbetingad och att man inte skulle hitta lika mycket cancer hos de vilda illrarna.

Intressant fråga det här.. Så jag blev tvungen att kolla upp lite på nätet om det, nedanstående är om människor.

• 5-10 % av cancern räknas som ärftlig.
• Av de som är anlagsbärare insjuknar ca 50 %.
• Stark misstanke om ärftlig cancer finns när minst 3 nära släktingar i minst 2 generationer på samma sida släktern har eller haft cancer. Även diagnos i yngre ålder höjer misstanken om ärftlig cancer.
• Ärftlig cancer är oftast malignt melanom, tjock- och ändtarmscancer, bröstcancer, gynekologiskcancer samt prostatacancer. Alltså i princip inte de cancerformer våra illrar oftast insjuknar i.

Vet/har man höga misstankar om att ens iller har mycket cancer bakåt i stamtavlan så skulle det kanske inte vara avelsmaterial. Men som både hjärtfel och riskteckningar tror jag inte att det går att undvika helt. Men att arbeta mot det borde gå. Kanske kan vi få ner en hel del av insjuknandet.

#9: Nej det tycker jag inte. Lika lite som jag tycker att de med HIV ska skaffa barn.