Iller iFokus

Iller

Etikettallmänt-om-iller
Läst 562 ggr
tortoise
0

Ojdå..så det kan bli..

Räknade lite för skoj skull hur många illrar som varit ute på omplacering sen 2010-01-01 till 2010-06-24.

Vill ni veta?

"Bara"… 62 st…och de är nog inte de enda…

De flesta behövde omplacering på grund av "ändrade familjeförhållanden" eller "tidsbrist"

Nästan alla var mellan 1-2 år gamla, men det fanns också äldre illrar och några valpar (ca 12 veckor upp till ca 5 månader)

62 små illrar som fått byta hem, en del av dem var inne på sitt andra och tredje hem. Är det det som kallas att ta ansvar?

eeeeeee
0
#1

herregud..du måste skoja? man blir ju rädd! så tragiskt =(

min ena tjej hämtade vi hem i mars i år. hon var 8 månader när hon kom till oss och då var vi hennes 5:e hem. =(. och hemmet innan hade hon blivit slagen. och hon hade varit i brunst..gud vet hur länge. så hon fick gå på det ena och det andra och det blev flera vet.besök…och ingen försäkring hade hon heller när vi tog över henne.. när hon blev piggara igen så blev det kastrering direkt för den tösen.men nu är hon i topp form och är bossen över alla ;)

tortoise
0
#2

#1 Nej, tyvärr skojar jag inte. Så här ser verkligheten ut. Tur att det blev så bra för er lilla tjej! Tänk om alla fick ha det som henne=)!

Det är synd att djur skaffas allt för lätt och utan att man tänker på vilket ansvar man faktiskt har som ägare när man skaffar dem. Jag förstår om man måste omplacera sitt djur om man till exempel får en svår sjukdom, men det känns som om det omplaceras lite för enkelt..pga av skillsmässa, flytt, nytt jobb, bristande intresse….Det är faktiskt ett liv som man tar ansvar för, inte en slit och släng leksak! Det man har skaffat får man också ta hand om, eller har jag fel?

Saga85
0
#3

Förvånad Att det ska vara så svårt att tänka efter före. Hur man kommer lösa eventuella problem/situationer. Jag har blivit nekad boende pga just illern med ett "…men du är välkommen utan iller". Kanske dags att omplacera så jag kan få ett eget hem…

tortoise
0
#4

#3 Ha,ha!  ja, jag fick flytta pga en hyresvärd som inte gillade djur. Han tyckte också att jag kunde göra mig av med mina illrar, men det var aldrig ett alternativ för mig. Jag skaffade mina illrar för att jag ville ha dem, de bor hos mig tills de dör oavsett om jag skulle skilja mig, byta jobb eller flytta. Jag gjorde mig av med hyresvärden istället…och bor nu på ett ställe som jag inte har ångrat att jag flyttade till, där mina illrar var välkomna precis så som de är.

Tyvärr låter det ofta så som du beskriver "välkommen utan djur, du kan väl ge bort dem?" Undrar just när man kan börja omplacera barn pga skillsmässa eller tidsbrist?  "lille Kalle, mamma måste omplacera dig pga nytt jobb..men du får säkert en ny mamma och pappa snart..!" det skulle bli ett ramaskri…

Till alla: Förlåt min lilla klagotråd, men jag tycker faktiskt att det är dags att fundera ordentligt FÖRE man köper en iller och sedan lösa situationer så bra som möjligt för illern när de uppstår. Ett djur är också en familjemedlem och de flesta situationer går att lösa. Ett djur kan inte bara bli oönskat över en natt…

Anothername
0
#5

#4 bra skrivet det där med barn. Du har så rätt..

Lyssnar på musik I think more things before breakfast than people think all day Får idé

Hayley
0
#6

#0 snacka om tankeställar. man blir mörkrädd :O

[slaj]
0
#7

mina illrar som jag har nu är i sitt tredje hem, och detta hemmet ska jag se till bli deras sista och bästa hem :)

eeeeeee
0
#8

#7 det tycker jag låter helt toppen :D