Haha, vem vill inte ha en fin omplaceringshane? Ställ dig i kö ;o) hihi

Varför just en hane? Nyfiken i en strut som man är ,D

För att jag har fått för mig att hanar är lättare att ha att göra med för en nybörjare ;) Lugnare och inte lika *skratt* små och hala.. *ler*

#3 Hahaha små och hala. Det stämmer in på våran Bianca. Hon är en väldigt liten tös som är väldigt hal :)

Vad tycker ni då? kan det fungera minst lika bra med en tik som förstailler eller ska man ta en hane som start så att säga :) Jag vill ju gärna ha ett par ..så småningom. Är det bättre att börja med något speciellt kön? Jag menar har hanar lättare att släppa in en tik eller vise versa efter ett år ungefär?

det gör faktikst ingen skillnad ;) det är personligheterna som spelar in..du kan få en hane som e precis lika ettrig som en hona då att säga….men själv föredrar jag oxå hanar..mer att klämma på hihihi

#5 det var väl du som mailade mig igår? Tyvärr kommer jag inte åt min mail…suck..så det är därför du inte fått nått svar..men du e uppsatt på omplaceringslistan i alla fall ;)

Jag och min sambo tog två omplaceringar som första illrar. En hane och en hona som bott ihop hela tiden. Sen skaffa vi oss en liten terrorist, en honvalp. Det funka bra. Sen har det kommit tre honor till. Två som va valpar och en omplacering på 2 år. Honorna är det mer fart i, men dom kan va väldigt gosiga också. Våran hane kan va väldigt lekfull men han är inte så gosig av sig. Så det är så inviduellt.

Ja det var jag som mailade dig :) Okej vad bra att jag vet, jag har väntat på svar *ler* Vad bra att jag är med på listan! Tack!

Hur ofta dyker det upp aktuella omplaceringar? Bara så att man får en rimlig uppfattning om hur många illrar som är i rullians..

Jag tänkte gå på illerträffen i Stockholm nu i helgen å träffa lite galanta pälsfigurer å annat eftersläp (läs ägare) *hihi* ska bli trevligt.

Hade min väns iller på besök här för att testa vad hundarna tyckte. De var överförtjusta kan jag säga och de längtar efter en liten kompis :)

Mvh/S

#9 det beror på..ibland dyker det upp flera omplaceringar på en vecka och ibland finns det inga på ett par månader..så det varierar som sagt ;)

#3 Små och hala. haha jo iofs. Jag har nog ändå rätt stora tjejer, den största väger 950. Verkar nästan vara lättare att få tag på tjejer då många verkar vilja ha hanar!

Jag har en tös på över två kilo. Så det är nog rätt individuellt det där. ;-)

#12 över 2 kilo? Vem utav dem är det? haha ,)

Det är Nikita.

#0 Vad har du för hundar? Är du säker på att de går ihop med en iller? Att de tex går ihop med en katt behöver inte betyda att dina hundar funkar med illrar. Min familj har 5 hundar och dessa skulle äta upp mina illrar på 3 sekunder om de fick chansen. Likadana reaktioner har jag fått med ALLA andra hundar jag träffat. Även knähundarna reagerar instinktivt och får en blick i ögat de aldrig haft, de slickar sig om munnen och blir helt omöjliga, till husses förfäran och förvåning.

I den anledninge skulle kanske även jag föreslå en hane, iom att de är större och lite mer att ta i. Inte lika ömtåliga om de ska ha hundar som sällskap…

Vissa har ju hundar med illrar, men jag skulle nog inte våga om jag inte hade tvärtom, illern först och sedan invänjning med en icke jaktintresserad hundvalp… men visst, kanske går det även tvärtom. Det har ju funkat förr… *gulp* Läskigt bara… Lycka till hursomhelst och berätta gärna sedan hur hundar och illern går ihop och hur ihopvänjningen gick till… :)

Gwen. Vi har redan testat med en en iller och mina hundar. De funkade jättebra ihop. Hundarna tyckte han var lattjo men de hade också väldig respekt för honom. Så det har vi redan kollat :)

Jag har en Basenji och en Yorkshireterrier.

#5 säger som sarae att mycket beror nog på personligheten! Vår första iller är en hona och det har funkat jättebra för oss första-gången-ägare :)

Här funkar thea o nova med hundar tror jag (hunden är lite för feg för att socialisera). Woodo går bra ihop med hundar så länge de flyttar på sig när han kommer.. Men Tuva är visst en riktig hundhaterska.. hon ska minsann köra iväg den fula jäkeln…

Så det varierar..

#16> Låter ju finemang att hundarna verkar ok med illrar… Räddade en bortsprungen, halvdöv, jättefrusen, jätterädd och aggresiv 13-årig besenji i vintras. Of topic, iofs, men… :-) Fina hundar, intressant ras som jag själv skulle kunna tänka mig.

Gwen. Jaha.. fick den komma hem igen eller hur slutade det hela? Vad hade hänt och hur länge hade den varit borta? Vart hittade du den?

Mvh/S

#20

Ok lite OT här men vi kör: Vi kom körandes i vintras (-10 till -15grader) kanske runt 20:00-tiden på en stor väg i Uppsala (Norby). Plötsligt ser jag en räv springa rakt över vägen. Vi hajar till, bromsar och ser att det inte är en räv utan en hund. Den han tur nog ett blinkande hjärta i halsbandet, annars hade vi kanske kört på den. Den virrade fram och tillbaka över vägen så jag förstod att den inte visste vart den var eller vart den skulle. Vi följde efter den, *skummisar*, in på en mindre gata med kedjehus. Hoppade ur bilen och började ropa och kalla. Hunde var då påväg genom en häck till ett annat villaområde och då hade den kommit undan. Men den lyssnade till på mig och började skälla/yla väldigt osäkert och väldigt skrajt, snudd på aggresivt skall. Sen kom den tillbaka och kröp in i ett cykelställ mellan massa cyklar, där den låg väldigt skyddat. jag närmade mig sakta och såg att det var en besenji, den såg väldigt rädd, frusen och gammal ut. Men den var ändå kontaktsökande, om än mycket rädd! 30 meter därifrån började den morra åt mig. Men jag är MYCKET hundvan och har haft många tuffa hundar så jag satte mig på huk, pratade med hunden, och kröp närmre. Sambon och jag resonerade som så att om vi inte bestämt oss för att fånga in hunden så skulle den smitit och säkert frusit ihjäl under natten eller blivit påkörd. Så jag var envis och kröp närmre och närmre under hundens varningsskall och morr.

Väl 1-2 meter ifrån pratade jag med den i 10 minuter kanske, och kommenderade samtidigt sambon att knacka på hos någon boende och be om något gott (korv/leverpastej…) vilket han gjorde. Jag började därefter kasta mumsbitar till hunden, som den glupskt åt (den var utsvulten). Efter 20 försiktiga försök att få tag i halsbandet utan att bli biten lyckades jag trä igenom ett spännband (från bilen) genom halsbandet. Fick "ducka" från 3-4 bett, men lyckades tillslut. Hade kanske hållt på en halvtimme nu.

Direkt när jag fått på hunden kopplet gav hunden upp och tänkte typ "Jaaa, nu är jag räddad. Nu är jag i ditt våld, vart ska vi gå?", så den följde efter mig in till det snälla paret som gett oss korven och blodpuddingen. Väl inne drack den misstänksamt lite vatten och fick lite mer mat. Men den var väldigt rädd och lade sig i ett hörn och morrade.

Vi ringde polisen och sa att vi hittat en besenji. Polisen var jätteförvånad för hundes husse hade sagt till dem att hunde inte gick att fånga in eftersom den var mycket skygg. Efter 30 minuter kom husse och var jätteglad. Hunde hade på morgonen smitit från ett kvarter några km därifrån. Hunde var 13 år, mycket skygg (inte ens husse fick klappa den) och halvdöv. Den hade alltså aldrig överlevt natten (den var mycket nedkyld när vi hittade den och alldeles blöt).

Det kändes som årets gärning att rädda den stackars hunden. Tur för den att det var jag som kom, för tex min rätt hundvane sambo hade inte kunnat få in den. Och tur för mig att det inte var en STOOOR agressiv hund (typ dobberman/rottis) som smitit. Den hade jag aldrig vågat mig på att rädda… hehehe… Oj, lång blev historien, men men…

Gwen. Jaha sedär .. konstig att inte ens hussen kunde klappa den.. Hm.. Ja men tack för den långa beskrivningen .. ehhe

*har problem med att skriva kort*