Jag är inte säker på att en iller skulle ändra din gubbes filosofi, det verkar sitta rätt djupt rotat o min erfarenhet säger mig att det kan va svårt att ändra inställning hos folk…

Känner så väl igen mig i din beskrivning går igenom precis samma sak själv! Min sambo hade heller ingen vana alls av djur när jag träffade honom, jag överatalde honom och vi skaffade iller under förutsättningen att det är min iller och mitt ansvar.. Första illern gick jättebra dom va bästa kompisar men tyvärr fick vi inte behålla honom mer än 2 månader då han blev sjuk. Iller nummer två vår nuvarande lilla going fungerade jättebra ihop med sambon dom fösta veckorna. Sen började ted bitas och ja skrämde vettet ur sambon. Han bet bara i några veckor sen slutade han igen tror hdet hade att göra med att han var osäker. Men i alla fall det tog många månader innan sambon ens vågade sig i närheten av ted igen. Nu ca 9 månader senare har  vi kommit så långt så han tar i ted frivilligt såvida han inte är på bushumör då.. Såvisst tror jag att man kan ändra uppfattning hos folk men man kan ju inte tvinga dom, dom måste ju vara öppna för det. Men tycker absolut att du ska träffa några illrar i verkligenheten så får du se hur han reagerar tycker detär ett jättebra sätt att testa hur det funegrar!! :)

Han har ju gått med på att träffa någon iller, och jag tror att han säger mycket för att göra mig iretterad men självklart så har han ju respekt för illrar.

Han skulle hämta en shettis fårn hagen en gång och hon såg sin chans att testa honom hon sprang ifrån honom och när han kom närmare vände hon rumpan till men kickade inte, sedan fick fjordingen i hagen syn på oss och trodde han skulle in så han började galoppera mot grinden och gubben blev rädd och sprang ut. Jag stod och pratade med honom och sa vad han skulle göra, och han försökte igen och fick tag i henne och han var så stolt.

Han har suttit på hästryggen och kört också vilket han sa att han aldrig skulle göra men nu så gillar han att köra. Så jag tror att han behöver lite mer självförtroende när det kommer till djur och se att det inte händer något allvarligt om man är försiktig och respekterar djuret i fråga. Så jag tror att om han träffar en iller och ser att det inte är så farligt och att man går långsamt framåt så tror jag inte det är några problem med hans rädsla.

Va träffar ni för fegisar till karlar egentligen… bli biten av en iller är ju inte värre än spika sig på fingret å vem har inte gjort det 10000 gånger.

*skrattar åt #4* väl talat! Så sant så sant…

Låter som om #0's sambo har en massa olika myter han baserar sitt illervetande om. Att de är gnagare och blodsugare är ju helt fel… men självklart finns illrar som bits och illrar som gnager, men det hänger mest på husse/mattes uppfostran, precis som med en hund.  Vad gäller att uppfostra katter så skulle nog jag säga att det är lättare att uppfostra en iller. De är mer som hundar än som katter. Katter är ju självständiga djur, illrar är mer tillgivna precis som en hund…

#4 ja de kan man verkligen undra han är en riktig fjant när det gäller djur, rädd för det mesta.. (förlåt älskling men de e sanningen) Har oxå försökt att förklara tt de e väl inte värre än att skära sig på en kniv eller liknande.. han är dessutom snickare så han har ju mer än dagligen rivmärken och liknande på händer och armar… men det är tydligen nått helt annat för inte ser ja han springa och gömma sig för hammaren.. hmm underliga typer dom där männen

haha, ja karlar är lustiga individer. Ouups, glömde vi har ju sådana här inne också. Men ni här inne är liksom mer riktiga karlakarlar, så ta inte åt er :-)

Min sambo var lika emot djur och speciellt illrar kan jag säga. Men då illrarna väl kommit hem hit så fungerade det bättre.
Jag fick ta med honom till någon med idiotsnälla illrar så han ände sig lite säkrare. Sedan tog vi problemen allt eftersom de dök upp här hemma.
Fast min var nog mer rädd för hästar faktiskt. Men även det har vi ändrat på nu. Nu har han till och med lärt sig mockningens underbara konst. Och gå in i hagen med en sur Dixi är inte heller några problem.
Så jag tror karlar är mer som hundar än vad illrarna är. De går att dressera. Krävs bara lite envishet :-)

"Så jag tror karlar är mer som hundar än vad illrarna är. De går att dressera. Krävs bara lite envishet :-) "

HAHAHA

#8: Stämmer det inte då?

#9 Jojo du slog verkligen huvudet på spiken :)

#10: Vad bra, blev lite orolig för att det bara var de exemplar jag ramlat över som det fungerade på :-)

#11 hihi ne då de fungerar allt på dom jag stött på oxå fast det nuvarande exemplaret kräver tålamod och upprepning i evighet envis som få

#11> Ungefär som att lådträna en iller… kräver tålamod och upprepning och mycket beröm och dalt… :-)

Jag bor i gbg! och ni får gärna komma hit och hälsa på, har 3 illrara varav en jag kan garantera inte kommer bitas ;)

Jo karlar är ett släkte för sig. Jag såg ett pogram där fruarna hade problem med sina karlar och fick hjälp av en "expert" på området att klicketräna karlarna till det man vill (dom använde ingen klicker men beröm vid exakt rätt ögonblick),

 klicker används ju som ett träningshjälpmedel till djur och genom beröm och nästan daltande fick dom sina gubbar att ta bort skorna eller polcka upp efter sig. Det funkar faktiskt på dom (har testat lite här hemma).

Till Sarae: Vi tittar gärna förbi någon gång när det passar, vi bor i Högsbo men är precis på väg att flytta till kortedala, flyttar första helgen i mars. Vart bor du någonstans?

Jag har sett en person vara ute med tre stycken illrar inte långt ifrån där vi bor men vi har bara kört förbi som hastigast.

Tack till er andra ni är rätt sköna med era komentarer, sådan uppskattas här.

#15 jag bor i centrum vid scandinavium…ni är hjärtligt välkomna ;) få se om inte stitch kan charma karln ;)

#15, det är säkert mig du sett knatat runt ett par gånger då ;)

har pm:at dig :)

hejsan. Var tvungen att plugga i går kväll och hade inte tillgång till datorn. Illeripilleri jag fick dit pm säg bara till när det är ok att träffas, efter jobbet brukar det inte vara några problem för våran del och det är ju nära och bra.

 Vad roligt att det finns några som vill hjälpa mig, jag pratade med gubben och han gick med på att träffar dom för min skull.

Sarae om inte stitch charmar honom så har gubben inget hjärta, så söt som han verkar vara.Till helgen är vi bara hemma och packar kankse kan vi titta förbi dig en sväng då? Jag skall väl säga det att jag inte är det minsta illervan jag heller, har träffat en iller för många år sedan så det är inte så att jag skall skaffa mig en precis nu men någongång skall jag ha en Åke och några  till .

Vad kul :)

JAg hör av mig när jag kollat lite :)

#18 till helgen blir jätte bra, då har jag dessutom en iller till här över helgen..lilla prada, som även hon är en liten ängel som kan charma den bäste ;)