Alltså, en uppfödare exempelvis dömer dig inte enbart utifrån om du haft iller eller ej. Det är hur du är som person, om du är ansvarstagande, om du är påläst och är beredd, din tid till illern, vad du kan erbjuda en iller för liv m.m. När det gäller omplaceringar så kan det vara vissa illrar som behöver mer jobb och då kan det vara bättre med någon som har illervana. Sen kan du alltid kolla med diverse föreningar som sköter omplaceringar som bedömer nästan exakt som en uppfödare.

Som uppfödare vill man vara säker på att valparna kommer till bra hem. Jag personligen kräver minst ett besök innan personen ens får börja tänka på att köpa en valp, det för att de ska veta vad de ger sig in på!

Illrar är inga lätta djur! De kräver väldigt mycket och därför är det viktigt för mig att framtida valpköpare kommer och hälsar på för vad är bättre än att träffa alla valparna från kullen + föräldrarna. Då får de ju se värsta möjliga scenario!  Jag menar vem funderar inte en extra gång efter att ha träffat 11 galna illrar som antagligen har 11 olika personligheter!

Jo det är ju givetvis förståeligt, men jag bor i värmland och det verkar inte finnas någon uppfödare här alls :/

#3 Det kan vara värt att åka en bit för att träffa uppfödare om du verkligen vill ha iller :)

Vissa valpar efter vissa kombinationer kräver illervana och ska inte flytta till någon annan, det blir lätt fel då.

Sen finns det massor med kullar utöver det, bl.a min egen som jag absolut inte hade krävt någon tidigare illervana.

Däremot har jag krävt att man har träffat illrar förut och vet vad det är för djur. Jag vill också att man hälsar på mig innan valpen ska flytta. Nu ha ju mina valpköpare iller sedan tidigare men det har absolut inte varit något krav, det har bara blivit så.

Att många omplaceringar kräver illervana har jag full förståelse för. Det finns hur många illrar som helst som fastnat i omplaceringskarusellen. De kommer till ett nytt hem, får stanna några månader, flyttar vidare, samma sak där osv. Och många gånger pga okunskap. De som tagit hand om illern tror att de kan lova ett hem för livet men i verkligheten hade de ingen aning om vad det innebär.

Så för att försöka se till att omplaceringarna hamnar i sitt sista permanenta hem så kräver man kanske illervana sedan tidigare. Nu är ju inte heller det en garanti för att illern får stanna men man börjar ju någonstans.

Jo det är klart det är värt det men det borde gärna vara ett angränsande  län, då jag inte har bil och det kan bli jobbigt för den att åka tåg/buss så tidigt i livet.

Det finns dem som åker tvärs över hela Sverige för att dem fått god kontakt med en uppfödare och verkligen vill ha en valp där ifrån, en valp klarar en sådan resa om den har stor transportbur med låda, mat, vatten sovplats och gott sällskap. Ett tips om du vill lära dig mer är att kanske fråga här inne om någon i närheten av dig har iller så du hade kunnat få träffa ett sådant djur. Precis som 5# skriver så är det många som tar på sig att ha iller men inte klarar av det i längden och så måste illern omplaceras ytterliggare gånger vilket dem verkligen inte mår bra av.

Som inlägget innan skriver, en iller klarar resor. Har själv hämtat iller i Danmark. Andra har åkt väldigt mycket längre än så.

Sen finns det ju naturligtvis uppfödare som inte kräver någon som helst kontakt överhuvudtaget. Du ringer/mailar och säger att du vill ha valp och sen ordnar du transport med någon annan om du vill.

Men grejen är ju att man får rätta sig efter de kraven uppfödaren har. Vill de träffas så måste du träffa dem om du vill ha valp därifrån. Annars finns det ju som sagt uppfödare som inte har sådana krav alls. Det är ju upp till var och en från vilken uppfödare man vill köpa sin valp.

Sen när det gäller omplaceringar så är det många som omplacerar just för att illern är "jobbig" och då kan det behövas vana för att komma tillrätta med det hela.

Men jo, första valpen är svår att få om man enkom går på tidigare illervana, men jag upplever inte att det är så heller. Man bör ha träffat en iller mer än att man petat på en ute på stan, men det säger väl sig självt(?) men många tycks tro att man köper hem en och alltså får träffa iller för första gången när den kliver ut i ens vardagsrum, och det är så jag upplever många mena med "illervana".

Vi hade ingen illervana när vi skaffade Bogey, men vi träffade illrar innan och hade kontakt med en uppfödare 1 år i förväg så hon visste förhoppningsvis vad vi var för filurer innan hon släppte iväg en valp till oss.

EDIT: Jo föresten på tal om åka en bit för att hitta sin iller. Vi bor i Falun och hittade vår lilla pälskrokodil på Gotland

Nu får jag sticka ut nosen lite och faktiskt säga att jag går på min magkänsla i många lägen ;)

Det är av största vikt att mina bebisar ska hamna i rätt famn, men jag kan inte bedöma famnen pga. pengar, ålder, läggning, kön, nationalitet…

Det skulle vara rent av rasistiskt i någon form, och det vill jag inte vara med om! 

Jag går helt och hållet på känsla när jag väljer nya mattar och hussar.

Hitintills har det ju funkat bra,…  =))

#11 Det är väl inte att sticka ut nosen direkt.

Om man inte kan lita på sin intuition vad ska man då lita på? Nu är ju detta med att träffa just valpköpare nytt för mig. Men när det gäller chilla-köpare vet jag att det funnits folk jag vart lite tveksamma på när vi "pratat" över mail men när jag träffat dem och sett hur de betett sig med djuren så har de varit helt underbara. Alla kan ju inte uttrycka sig så bra i skrift.

Sen har jag faktiskt varit med om motsatsen också för den delen. Folk som lät underbara på pappret och var villiga att lära sig osv, men betedde sig helt galet runt djuren och jag hade aldrig skickat med minsta mus med dem hem.

Så alla varianter finns ju, har ju sällan någonting med vare sig ålder, pengar, kön osv att göra. De handlar om hur de beter sig runt djur och hur de tar hand om dem för min del.

Det var samma sak för mig och min man. -Omplacering? -Nej, tack vi vill att hon/han kommer till en kunnig/van/ej nybörjare.

Men till slut fick vi en omplacering. Bara att det sedan visade sig att vi kunde mer om illern än själva ägaren. Sedan när vi skulle "boka" en valp var vi på besök ett par ggr hos en uppfödare. Det personliga spelar stor roll.

Det du kan göra är att träffa någon med illrar och lära dig mer om dom. Kanske även passa eller "låna" (inte riktigt rätt ord att använda om något levande, men du förstår innebörden iaf) illrar åt någon.

Bor själv i Karlstad och försökte hitta både uppfödare och illerägare härikring, men det finns få. Närmast jag vet med ett antal illerägare är Örebro.

Mina två småttingar är omplaceringar och jag hämtade dom i Borås. Visst hade det blivit krångligt om jag inte haft tillgång till bil, men jag tycker det var värt det. (:

Skulle nog kalla det "illertålamod".. Tror att många människor som bara ser illrar som ett djur skulle flippa ut efter ett tag. Oftast måste man illersäkra hemmet och det tar tid då illrar alltid hittar nått nytt projekt. Dessutom ska man ha tid för toaträning om inte så får man ha tid för storstädning varje vecka!

Jag är en av dem som vill ha illervana till årets kull. Av den enkla anledningen att det inte är valpar lämpliga för de som vill ha sitt första djur eller sin första iller. Visst kan det finnas undantag och de undantagen är om man är väldgt van med andra djur. Men, en iller än en iller och vissa illrar är mer illrar än andra ;)

Håller med #16 attackerades av en iller när jag ville att hon skulle dela husse med mig. Efter det ploppa ett antal valpar och gud som man får hålla reda på allt. Hade inte klarat av allt om jag inte lärt känna mamman sen innan eller haft så god djurvana.

#10 Det är alltid lika roligt att ha er på besök, tyckter både jag och pälsarna :-)

#11 Inte sticker du ut nosen…känslan är en viktig bit :-)

#15 Så sant, att ha tålamodet och tiden är det viktigaste, om man tänker skaffa iller.

#0 förstår inte varför du tycker att illrar ska vara vanliga… de är knepiga djur och man ska vara ganska speciell för att orka med dem ibland ;)

#19 "Speciellt för att orka med" hahaha :D Eller att man ska vara lika krävande själv för att umgås med en krävande varelesè? :D

krävande eller tålmodig… eller knäpp :9

Skulle jag tvingas till att omplacera mina illrar hade jag kunnat välja en icke illervan lika väl som en illervan bara det känns rätt. Dock skulle det nog krävas att illrarna var friska då vilket dom i dagsläget inte är.. Det är stor skillnad på att ha en frisk iller och en sjuk och man måste se detaljerna på ett annat sätt med en sjuk.

Sedan finns det dom som avlar fram valpar som passar till vem som helst som har ett illerintresse och så finns det dom som avlar fram valpar som är mer krävande och kräver en ägare som har vanan så att allt ska gå mycket smidigare och minska risken att illern omplaceras..