Min stitch beter sig precis likadant…han får total panik av att vara instängd i transport buren…han spenderar hela resan med att kraffsa och bita på gallret…oavsett hur långt vi åker…vilket har resulterat i att han oftast får sitta i mitt knä. han e likadan om han blir instängd i ett rum. han får panik. men sen jag bytte till petcargo transportbur har han konstigt nog lugnat ner sig på resor..nu somnar han efter en liten stund och håller sig relativt lugn under resan.

Jag försökte få honom att sitta kvar i transport buren förr…pratade lugnt med honom…såg till att han hade mat och godis att sysselsätta sig mig. ibland hade jag handen/fingrarna inne i buren och då lugnade han sig lite….men ibland fick jag helt enkelt låta honom sitta i knät……men som sagt, det ha blivit så mycket bättre med den nya buren.

Både Milton och Amy var sådana i början vilket har gått över.

Det verkade som att dom efter ett tag märkte att dom förr elelr senare blev utsläppta i vilket fall som helst..

Så jag skulle inte ge upp..prova petcargon..

Pegasus gör likadant. Men inte hela resorna, utan han har perioder som är värre än andra.. Speciellt det där flåsandet känner jag igen.. saken är att han betedde sig likadant när jag hade illersäkrad balkong förut. Vid den lilla glipan mellan väggen på lägenheten och väggen på balkongen stod han och rev och rev- och flåsade!
Tror det kan ha med att göra viss upphetsning. Har ingen annan förklaring!

Jag personligen tror inte att din iller beter sig såhär pga av trauman tidigare i livet- jag tror att han helt enkelt har lärt sig att få sin vilja igenom bara han kämpar (alltså river)… Har lite av samma problem här hemma.. men det är mest ytterdörren som får ta stryken här.. även det är pegasus.

Bör tillägga att pegasus för övrigt inte har några problem med att sova i transporten eller i andra små skrymslen.

Jag håller med JossanH i det hon skriver, tror inte heller att det beror på trauman utan att han har fått sin vilja igenom tidigare.

Alla mina var asådana till en början, men inte nu längre. Nu sover de för det mesta och krafsar mest när de har vaknat, men det tro jag har mer att göra med att de är nödiga än något anat.

 Tror allt att han kommer lugna ned sig sedan med lite tålamod och inte belönar honom genom att ge efter. Jag tror inte han tar skada av beteendet, även om det kan kännas så :)

Tack för era inlägg. Jag tror dock ändå på traumat att han en gång suttit instängd i mååååånga timmar utan att få komma ut, rädd och orolig och stressad.

Ja menar, mina förra illrar har åxå ogillat stängda dörrar, men det är så extremt mycket värre han håller på och han slutar INTE för att man ger efter. Han är så uppe i sin noja att han inte fattar att han får komma ut förräns man själv plockar ut honom. Tills skillnad från de andra illrarnas instängd-symdrom så känns detta mycket mer fobi-aktigt och mycket mer okontrollerbart (av honom själv. Ungefär som en bolltokig hund som är helt besatt av att få bollen kastad fram å tebax och får den itne bollen kastad så blir den tokstressad.

När jag uppfostade mina andra illrar för att bli burvana vande jag dem i kortare stunder vid buren, dvs de fick sova i buren frivilligt (vilket de fortfarande gör) och de fick vara instängda kortare stunder i buren. Mina känner tvärtom mot Stiffler sig trygga i buren. Stiffler känns dödsskraj och stressad. Tror alltså inte att det funkar att tvinga honom sitta där längre stunder (mer är 1 min så freakar han ut). Men vänja honom vid buren måste man, men bara inte så att det blir hälsofarligt för honom om han blir sönderstressad.

Kanske kan det funka med en annan bur, vi får testa…

jag fick Pegasus som en 6 veckor gammal valp. jag var tvungen att ha honom i en kaninbur i början för att dexter var lite välans hårdhänt och för att pegasus var så extremt liten. Jag kunde inte ha en vanlig toalåda i buren då han inte skulle hunnit klättra i den när han blev akut nödig. jag använde mig av en liten trekantslåda där han använde ena hörnet på den där han satte upp rumpan. Hörnet är väldigt lågt men det räckte för killen.
Pegasus har aldrig haft problem med burar- den blev ju hans trygghet när han var som minst. Bör även nämnas att han är uppfödd i minkbur så det var ju ingen omställning så.

Han har inga trauman som liten, utan det gick jättebra att ha honom i transportburen… Men detta beteende (precis som Stiffler, idiotkrafsar och flåsar) har kommit senare.
Med tanke på att jag sett honom bete sig på exakt samma sätt då på min balkong tar bort teorierna om att det skulle röra sig om klaustrofobi. jag tror helt enkelt att det rör sig om en extrem upphetsning eller kanske extrem stress- en känsla som gör det omöjligt för dom att behärska sig. kanske är dom endast ute efter känslan dom får när deras krav beviljas och man släpper ut dom eller tex öppnar en dörr!? jag vet inte- bara spånar lite…