Svar från Marianne
Som bekant ska jag troligtvis använda kemisk kastrering på Elin och jag kontaktade då Marianne Tornvall på Mälaren Smådjursklinik för att höra information kring det och svaret jag fick var detta :
Som alltid är det för- och nackdelar med båda kastrationsmetoderna.
En sak är dock säker: ska du inte ta valpar på din iller måste du kastrera henne.
Fram till för några år sedan användes bara kirurgisk kastration.
Fördelen med denna metod är att den är definitiv för hela livet och
kostnadsmässigt billigare än kemisk kastration. Dessutom kan livmoder och äggstockar
inte drabbas av diverse sjukdomar eftersom dessa organ inte finns kvar i kroppen.
Nackdelarna är att man anser att kirurgiska kastrationer är orsaken
till de vanliga binjuresjudomarna som kommer att kräva behandling och kanske operation senare i livet.
Självfallet är det inte alla illrar som drabbas men det är en vanlig sjukdom.
En annan nackdel är att en kirurgisk kastration är en operation
och även om riskerna är ytterst små kan man inte utesluta dem helt.
Fördelen med hormonimplantat (kemisk kastration) är att det anses
minimera risken för binjuresjukdom och man slipper låta utföra en operation på sin iller.
Nackdelarna är att det på sikt blir dyrare eftersom att ett nytt implantat måste läggas in regelbundet.
Normal sett ska det räcka att sätta in ett hormonchip vartannat år
men det finns honor som behöver behandling tätare.
En annan nackdel är att äggstockar och livmoder finns kvar i kroppen
vilket innebär att sjukdomar kan drabba dessa organ.
Det är vid dessa tillfällen man vill kastrera även om illern är kemiskt kastrerad.
Eftersom de kemiska kastrationerna är så "nya" är det svårt att säga vilken
metod som på lång sikt är den bästa eftersom man inte hunnit göra långtidsstudier än.
Resultaten hittills är dock så lovande att man nu allmänt rekommenderar implantat.
Med tiden får vi veta om det blir den bestående och gängse behandlingen.
MVH Marianne Tornvall
Trevligt trevligt :) lycka till idag!
Tack 
Hon skrev oxå så här:
Tyvärr vet man inte hur vanligt det är med livmoder- och äggstockssjukdomar på illerhonor eftersom de i alla år har kastrerats. Det är något som vi kommer att veta mer om efter ett antal år med kemisk kastration.
Veterinärer får gärna höra av sig till mig och jag svarar så gott det går i mån av tid.
Det gör ont att få implantatet. Det är en väldigt tjock kanyl och illrar har tjock och seg hud. Personligen brukar jag rekommendera att ge illern ett kort "rus" av narkosgas (dock ej lustgas eftersom det inte riktigt "räcker"). Det tar endast 5 minuter och illern vaknar direkt efter införandet av chipet. Man kan även ge en starkt lugnande spruta som upphävs av en uppvakningsspruta. Det tar en aning längre tid men brukar också fungera bra.
MVH Marianne Tornvall
bra svar du fått av Marianne!
Kan tillägga att den tidigaste studie på suprelorin och iller som jag hittills hittat är en nypublicerad studie (2010), som företogs i 2002 och frammåt, på hur suprelorin implantat påverkar illerhonor samt hur det påverkar deras reproduktiva förmåga. Skulle även gissa på att det finns fler studier om ämnet som ännu inte blivit publicerade, så jag väntar med spänning!
#4 Okej, undrar hur lång tid de tar innan de publiceras.
Är dock lite orolig för att hon kan bli skendräktig för har aldrig varit med om de förrut.
#5 De publiceras isf när de är färdiga och genomgått den sedvanliga granskning som vetenskaplig publikation går igenom.
Paulina
#5 det kan ta riktigt lång tid.. dels skall ju studien skrivas färdigt, och ja bara det kan ju ta sin lilla tid. Sedan skall även studien/artikeln igenom en "review" där andra forskare granskar studien, innan den kan godkännas för publicering. Hittar de saker som inte stämmer, är faktamässigt inkorrekta osv. så skickas studien tillbaka och de får korrigera den. så beroende på hur "på" forskarna är eller inte, kan det ta rejält lång tid innan studien faktiskt får lov att bli publicerad. Det är det som är det fina med vetenskapliga artiklar :D Man vet att man faktiskt kan lita ganska bra på resultatet. Bättre referens material finns inte. Litar själv nu förtiden inte på någonting som inte kan backas upp utav vetenskaplig litteratur.
#6, Ja o jag undrade hur lång tid de kunde ta. Naturligtvis vet man inte exakt men de kunde vara kul o veta.
#7, Okej.
#5 glömde: en skendräktighet är inget att oroa sig för egentligen. visst, honan kan få ett vädigt ändrat beteende, vissa gånger till det positiva, andra gånger till det negativa. Men ja, det går över och är inte farligt.
Själv sätter jag helst implantat när de inte är i brunst eller när de precis precis verkar börja fundera på att göra det. Just för att undvika det helt enkelt. i.om att jag har ett gäng illrar så kan om inte annat en skendräktighet göra så att det blir lite stökigt mellan illrarna.
#8 Det beror helt på studiens inriktning och vilka metoder de använder, datainsamlingsperiod, problem de brottas med, vilken typ av efterforskning de själva måste göra osv.
Som sarae skriver så är ju själva arbetet och att få den publicerad en process för sig som tar tid. Sen så beror det ju på om det är en studie som observerar en sak under en dag, eller om det är under tre veckor, eller om det är under 10år. Det vet ju bara skaparna av studien ^^
Paulina
#10 Okej, tack ! Får väl se hur Elin reagerar, skönt att de går över men dom mår inte dåligt psykiskt av de eller så ?
#12 tja det beroe ju på hur man ser det. En dräktighet är ganska så naturligt för alla djur egentligen, så själva djuret brukar inte må dåligt i egentlig mening. däremot kan det ändrade beteendet göra det lite jobbigt för ägaren eller andra djur i hushållet, och beroende på hur man tacklar de "problemen" så kan det självklart få honan att må dåligt.

Har man en mycket ostabil hona kan det påverka henne negativt. Men då ska det också vara just en mycket ostabil iller. Meja blev inte speciellt trevlig i sin skendräktighet (parad av kastrerad hane) men så var hon ny hemma hos oss och mycket otrygg med människor. Dock går det ju som tur är över och jag har inte sett att hon skulle vara påverkad av den händelsen efteråt. Det är nu två år sedan det hände.
Okej..får hoppas på de bästa.
Nu är hon i alla fall chippad, hon fick nått lugnande o sen en för o vakna upp igen så hon e ganska trött nu så klart,
vett sa att vi skulle återkomma om 2-3 veckor om brunsten ej lagt sig och ev överväga vanlig kastrering då, men jag förstod de som att de skulle ta ungefär den tiden enligt Marianne.
Håller tummar att hon ej blir skendräktig o att hennes löp snart försvinner.
Tack alla för era svar.
Puttar