Illrar drabbas ofta utav ngn form av cancer och den lindrigaste enligt mig är Binjuretumörer. Hormonella fel brukar vara att det är binjurarna som strular :) Man kan välja att operera eller sätta in ett suplerolin implantat.

Det finns bra behandling för sånt idag så jag tycker inte att du ska vara orolig.

Du kan fortfarande ge honom allt det där du hade tänkt dig och planerat :) tyvärr så är det nackdelen med äldre omplaceringar, att dom blir sjuka ganska fort. Men oavsett vad så måste dom också få ett hem och bli älskade.

Det är vanligt att illrar får öronskabb. Och det är också väldigt vanligt att dom enbart får skabb i ett öra.

Här hemma hade jag 5st illrar, varav en av dom hade öronskabb i ett öra. Men alla fick behandling oavsett :) Du bör be om Stronghold och alla djur i hushållet bör behandlads även om man vara hittar det på en av dina killar.

Lycka till :)

#1 Tack tack!
     Vi får se vad resultatet visar efter ultraljudet imorgon.
 Något skabbmedel behövs inte just nu, för någon skabb hade de inte.
:)

Pälsklingarna ska få allt de behöver för att må så bra som möjligt!
:)

Beklagar! Men en binjuretumör är nästan det jag helst ser att illrarna får om du nu prompt ska få cancer. Det är som Cecilia säger, det går att åtgärda så de kan må bra länge till.

Oftast så får de tumör i en av binjurarna som då pumpar ut för mycket hormon. Illrarna har två binjurar varav den ena sitter väldigt dumt till och oftast inte kan opereras bort. Om man opererar bort den sjuka binjuren så blir illern oftast helt frisk igen. Sätter man in Suplerolinchip så blir det mindre hormoner men tumören försvinner inte.

#3 Tack Sara för tipset! Ska lägga allt detta på minnet om vi får ett tråkigt besked imorgon.

Tyvärr är binjuretumörer jättevanligt men ofta kan dom leva ett långt och "friskt" liv trots det.
Jag har valt att operera de gånger jag vetat om binjuretumörer. Det knepiga med binjurarna är att den högra sitter väldigt nära en stor pulsåder så den är svår att operera. När jag skulle operera Skit nu senast så satt den tom så illa till att den satt utmed/påklistrad på ådern att det var omöjligt att få bort något över huvud taget. Skit är 4 år och har även ett suprelorinimplantat. Det behöver inte betyda en kort livstid. Det behöver inte betyda "sjuk" iller.

Lycka till med dom små!!

men om operation tar bort cancern så måste väl det bara bättre än att typ sätta in suprelorin om ni förstår?

# 6 Ja, det är det väl men operation är ju ändå ett stort ingrepp och risken finns ju att illern dör.

#6 Oxå förutsatt att binjuren sitter så att den går att operera, är ju tyvärr inte alltid så som är fallet..

Operera eller medicinera, ja vad ska man välja?
En operation är det mest effektiva för att råda bot på sjukdomen då implantatet enbart botar symtomen.

Jag tycker att ett ultraljud låter jätte bra, för då kan man samtidigt se om det finns andra cystor eller tumörer och man kan även titta på mjälten.

Det man bör tänka på är hur illern skulle klara en operation. En del väljer att operera trots ålder och utgång medans andra väger in andra för och nackdelar med ett ingrepp, och avstår.

För mig spelar åldern väldigt stor roll och även det allmänna välbefinnandet. Generellt sätt är illrar ett tålig djur och brukar repa sig rätt fort efter en operation. Ibland är dom piggare än dom varit på länge, bara några timmar efter operationen.

Ibland går en del illerrelaterade sjukdomar hand i hand och det är inte ovanligt att en binjuresjuk iller även ligger på gränsen till tex Insulinom. Om du väljer operation så har du möjlighet att kolla rubbet när han ändå opereras.

#TS. Jag förstår att det känns väldigt jobbigt för dig just nu och att det förstör lite av den glädje du kände när du fick hem honom. Tyvärr är illrar oerhört sjukdomsbenägna men dom brukar kunna återhämta sig väldigt bra.

Det är väldigt vanligt att dessa sjukdomar dyker upp i 4års åldern och med god behandling så kan dom leva några år till med livskvalite. 

En iller som har ett bra allmäntillstånd i övrigt brukar inte ha några problem alls att bli sövd.

Jag tycker att du kan lämna den andra illerkompisen hemma imorgon så att den sjuka killen får lugn och ro.

Jag hoppas att det går bra för er imorgon!

#9 Vi har pratat mycket om HUR vi ska göra om det är så att Zeke är sjuk.
Trots att han är pigg så tänker vi på hans ålder och operationer i gammal ålder är ju mer riskfyllda än i yngre ålder.
Så är det ju för människor också..och alla andra levande ting.

Det är ju många faktorer man måste tänka på och allt är för Zekes bästa.

Men ett beslut tänker jag inte skriva om nu, inte förrän vi gjort ultraljudet och fått svar.

Oliver får stanna hemma. Han är ju så himla fäst vid Zeke, men de brukar sova vid den tiden ändå.

Vi får se vad "domen" blir imorgon.

Den glädje pojkarna ger mig varje dag är obeskrivlig.
Och jag gör allt för att de ska må bra.
Jag har lovat och jag bryter inte löften.

Tack för alla tips och råd!

Jag uppdaterar imorgon!

#10 Håller alla tummarna för Zeke imorrn .: Vet hur härliga killarna är då ja haft dom i semesterhem hemma hos mig tidigare :) Två små charmtroll kan man lugnt säga! Så ja håller alla tassarna hårt hårt!

#10 Hoppas det går bra för Zeke och er i dag.

Tycker du gör helt rätt, när du väntar med att ta beslut tills ni sett resultatet av ultraljudet och haft möjlighet att diskutera alternativen med veterinären.

Att ni lämnar Oliver hemma, är nog det bästa valet för Zeke, eftersom han kan behöva vila efter veterinärbesöket.

Hej alla!

Nu är vi på hemmaplan igen, med ett inte så roligt reslutat.

Zeke har en förstorad binjure på höger sida.
Veterinären ska ringa imorgon..och ja…jag har ingen aning.
Försökte fråga men det enda jag fick till svar var: "Han är inte OK..din veterinär ringer imorgon"

Jag har aldrig haft en sjuk iller, så det är är ett hårt slag.

Lite bättre känns det att man redan var medveten om att illrar ofta blir sjuka.
Men man vill ju ändå inte att ens egna bäbisar ska vara sjuka.

Vi har pratat mycket här hemma om hur vi ska göra. Och alternativen tar vi med veterinären imorgon.

Vår lilla superzeke! :(

Men stackarn då, förstår att det är jobbigt, detta är tyvärr den onda sidan av att ha iller, uppdatera gärna efter vett har ringt.

Ja, speciellt när man känner sig som ett frågetecken när de säger "förstorad binjure".
Och tankarna började direkt: "Är det det som är cancer, eller tumörer…är det farligt?"

Och ultraljudstjejen sitter med en elev och hela tiden säger:
"_Däääääär har vi nåt" "däääär är det nåt" _Och man sitter bredvid och känner bara "Men säg nåt till mig då?"

Sitter och läser massor om detta, så att vi fattar absolut rätt beslut imorgon (vad nu rätt beslut är i detta fall?).

Men man kan ändå inte riktigt förstå.

Försök att inte stressa upp er (lätt sagt men svårt att inte göra)

Utifrån vad veterinären sa, så skulle jag tro att det rör sig om en tumör som sitter dåligt placerad. Vilket skulle kunna minska möjligheten att operera bort den. I så fall kan man sätta in ett suplerolin implantat (se #1)

En av illrarna här hemma, opererades för binjuretumör 2008. Det finns tecken på att tumören kommit tillbaka, men han är pigg och glad. Så en binjuretumör, som behandlas, behöver inte hindra illern från att ha ett bra liv.

låter som Gottfridsson säger, som en tumör. Dumt att den sitter på höger sida och jag skulle inte låta många veterinärer få försöka operera bort högra binjuren på min iller.
Bestämmer ni er för att försöka operera så ta kontakt med en KUNNIG veterinär som kan sina illrar.

När jag var inne med Skit visade det sig att han hade tumör i båda binjurar. en togs bort, den högra var omöjlig att göra något åt. Han har även ett suprelorinchipp sedan tidigare. Skit är bara 4 år men jag gräver inte ned mig för det. Han kan leva ett bra liv med en sjuk binjure så länge han har sitt chipp!

Min Manilla som blir 5 år iår fick nyligen större delen av höger binjure bortopererad då den är förstorad. Då den sitter väldigt dåligt till kunde vetrinären inte få bort exakt hela men ändå större delen. Manilla mår mycket bra och jag tycker mig se en förbättring på hennes päls. Den vetrinär som opererade Manilla var Marianne Thornwall på Mälarens smådjursklinik.

Nu har man pratat med veterinär.
Har också pratat med Roslagstulls Djurklinik.

Zeke har alltså en jättestor tumör på vänster binjure (inte höger), han har också en dålig njure.
Operationen är därför jätteriskabel.

Vi har tagit ett beslut. Jag har kontaktat Zeke och Olivers gamla ägare.

Och jag ber er först och främst att respektera vårat beslut.

Vi vet våra alternativ.

Men vi tänker inte utsätta Zeke för några medicinska eller kirurgiska ingrepp.
Zeke mår itne dåligt, han har inte ont.
Han är precis som vanligt.
Han får sin antibiotika mot klådan och rodnaderna. Och han är i full gång med att busa med sin partner in crime Oliver.

När Zeke blir sämre så får han somna in. Han kan ju leva jättelänge till.

Inget beslut känns egentligen rätt.
Men det här känns bäst, för hans skull.

Så tråkigt besked Evelina men ni vet vad som är bäst för er Zeke för ni känner honom bäst, så länge han har ett drägligt liv och inte har ont så gör ni rätt att låta det vara. Jag hoppas att han kan fortsätta vara pigg och vara som han brukar.

Det var jättetråkigt  att det var så illa med Zeke

Tycker ni har tagit helt rätt beslut. Hoppas Zeke får vara pigg länge till, innan ni måste låta honom somna in.

Heder åt er, att ni sätter honom först!

//Ammi

#19 Så tråkigt att höra :(
Men ni ska alltså inte sätta in ett suprelorinchipp heller eller har jag missuppfattat något? Jobbigt att även njuren var "trasig"…
När det gäller hormonella problem är ju tyvärr risken ganska stor att han kommer förlora päls. Det jag bara vill göra er uppmärksamma på är att ett suprelorinchipp brukar hålla tillbaka sådanna symptom och göra att dom känner sig friska längre. Jag förstår hur ni tänker. Varje ingrepp är ett stort ingrepp på en redan sjuk iller. Jag har ju Pegasus som jag gjort både ultraljud, röntgen och tagit bledprov på. Efter att jag fick veta att det högst troligen rörde sig om lymfom och att blir han dålig/sämre (det enda jag känt var en förstorad mjälte) så borde jag komma in och avliva honom.
Vad har vi att vinna på en massa nya prover och tester egentligen? Det jag gör är vanliga undersökningar och jag medicinerar med prednisolon vilket har gjort honom väldigt pigg.
Skulle han börja visa tydliga tecken på binjuresjukdom vet jag inte hur jag skulle göra men jag skulle nog ändå förmodligen sätta in ett chipp. Det är en ganska stor nål men det går fort och när jag satte in ett på Skit så pep han inte ens utan det var över på ett par sekunder.
Det värsta är ju att det inte finns någon manual för hur vi ska agera när våra husdjur blir sjuka utan man måste väga för och nackdelar och komma fram till den bästa lösningen.
Jag menar inte att komma in och berätta för er hur ni ska göra och vad som är bäst för er, det vet bara ni, men ibland finns det saker man själv inte tänkt på och som kan vara bra att ha med i beräkningen.

Vilket tråkigt besked men bättre att ni vet om det än att vara oförberedd.

Vilket trakigt besked :( Hoppas att han far vara pigg och glad lange till anda! :)

#22 Zeke har redan tappat massor av päls och får antibiotika mot klådan.
Nej, ingen medicinsk behandling, eller kirurgisk behandling kommer vi sätta in.
Jag skulle känna mig självisk om man började medicinera.
Jag kan inte utsätta honom för sånt, för att jag ska ha honom längre.
Allt är för hans skull, och därför så väljer vi att inte behandla alls.
Han är för gammal.

Det vi gör är att ge massor av kärlek och omtanke.

Det är den bästa medicinen.

Vi hoppas alla att han får vara pigg och glad ett bra tag till!
Han är inte färdig på jorden än.

Och han gör oss lyckliga och glada för varje dag som går och vi uppskattar varje minut med honom!

Nu är väl inte ett suplelorinimplantat medicin på det viset men det är ju erat val.

Jag kan väl tycka att ett chip inte ger några biverkningar och som ger minskad klåda och bibehållen päls vore något att fundera på. Dessutom så går det väl på försäkringen så det blir inte dyrt.

Man söver väl inte när man sätter chippen eller gör de det?

#27 Som du vill.. med sövning.

Den anledning till sövning jag kan se är just att man har en iller som blir hyperstressad hos veterinären. Bara en av mina tre ryckte till en aning vid insättning så det var knappast värt att söva för :)

Även om ett chip går fort att sätta in, så utsätts illern för stress. Vilket kan vara livshotande beroende på illerns hälsa i övrigt.

Eftersom evelina pratat med både sin veterinär och Roslagstull, och i #19 skriver "Vi vet våra alternativ." , så utgår iaf. jag, att hon även har fått informationen om chip och att det finns goda grunder att inte utsätta Zeke för den stress, oavsett hur mycket eller lite, det skulle innebära.

Jo, illern utsätts givetvis för stress mer eller mindre vid en chippning, likaväl som ett veterinärbesök med palpering och provtagning gör om inte det sistnämnda gör mer. Bara ett förtydligande så att ingen tror att det är chippet i sig som är stressande, utan minjön, situationen och allt ikring som skapar stressen.

Tack Aviendha

Diskussioner blir det alltid.
För alla tycker ju olika, så är det ju.

Jag tar inte illa upp, eller blir upprörd, eller arg, eller stött, eller nånting.

Är tacksam för att folk faktiskt bryr sig och att man får tips och råd.

Men vi står fast vi vårat beslut.
Allt för att Zeke ska få det bästa och ha det bra.

Vi älskar honom och detta beslut är det bästa och mest osjälvska vi kunde ta..tycker vi.
(och det är ju faktiskt inte oss djurägare det handlar om just nu…det är djuret)

Självklart finns det ju 1000 olika aspekter på allt. Hur gammal är Zeke?
Det som är bra med ett chipp är ju just det att man slipper mediciner, nakenillrar och allt vad hormonproblem kan ställa till med (stressad pga brunstkänningar tex). Man sätter in chippet på några sekunder och det ballanserar hormonerna så att illern får tillbaka sin päls och blir mindre stressad, är man tjej vet man ju ofta vad hormoner kan ställa till med :P

Jag tycker också att man absolut ska tänka på djurets bästa i första hand, man ska inte göra saker för att det är smidigt för en själv och man ska inte låta sitt djur plågas.
Man fattar sina egna beslut och väger sina för och nackdelar. Vi vet ju inte allt i historien. tycker det är bra att du inte tar illa upp. Om inte annat så kanske den här tråden kan hjälpa någon annan i en liknande situation.

Sen tänkte jag även nämna att Dexter som jag hade fick diagnosen insulinom och dåliga njurvärden (vet kände tom att allt inte stod rätt till med njuren under en palpering) i jan förra året. Han skulle då fylla 6 år i maj, och var redan opererad för binjuresjukdom drygt ett år tidigare. Han visade inga tecken på att må dåligt och var en glad iller ända fram till sitt slut i slutet av september då jag fick ta det tunga beslutet. Så han levde med opererad binjure, njurproblem och insulinom i 8 månader med decinering. Det var små detaljer som gjorde att jag tog beslutet. Hade säkert kunna leva fortfarande om jag varit självisk nog att ha honom kvar.
Han var så pigg och glad att han själv promenerade in till veterinären dagen det var dags.
Menar bara att du och Zeke kan ha en ganska lång tid framför er. Man vet aldrig hur dom kommer reagera på sin sjukdom och behöver inte må dåligt över det så länge dom får vad dom behäver :)

#35  Ja, så pigg som han är nu hoppas vi få ha honom länge. :)
Och hoppet växer med din berättelse, och andras berättelser också.

Det är ju trots allt inte ovanligt med såna här sjukdomar och det har jag ju vetat sedan länge.

Alla sjukdomar är oberäknerliga.

Men vi gör det bästa av allting ändå.
Uppskattar varje vaken minut av hans närvaro.

Skickar en kram till er! kom ihåg att hur svårt det än är så är det bara ni som vet vad som är bäst för Zeke!

Zeke fyllder 5 år den 15 Juli så han är långt ifrån att trilla av pinnen ännu, iaf inte av oanständigt hög ålder. Om möjligheten finns så tycker jag absolut att ni bör sätta in ett suprelorinchip.

Det är helt & hållet erat beslut.

Ingen annans.

Tänker uppdatera mig lite här nu.

Vi har varit och träffat Marianne Thornwall på Mälarens Smådjurspraktik och fått konsultation och lite mer undersökning på Zeke.
Alltid skönt att få lyssna på en kunnig person.

Våra beslut står vi fast vid. Ingen operation och ingen medicinsk behandling.
Inge chip heller, för det tar ju ändå inte bort tumören. Och som Marianne säger "_Han mår inte dåligt över att ha lite päls" _Så hon stöttar oss i besluten och vi kommer hålla kontakten med henne.

Det som har bekymrat oss är att Zeke haft en fruktansvärd klåda och det vill vi ju inte. Han kliade sig trött.
Vi har därför fått Stronghold till honom OCH till Oliver. Och klådan är nu nästan borta.
Vilket är jätteskönt!

Annars är Zeke vid god hälsa och han har absolut en lång tid kvar tillsammans med oss och Oliver.
Vilket känns som en lättnad.

Jag tänker dessutom passa på att säga till alla att bara för att en iller INTE tappar päls på svansen  (men uppvisar andra symptom för en hormonförändring) så betyder det INTE att det INTE är något som är fel.
Zekes första tecken var ju att han inte fick vinterpäls…och SEN började pälsavfall och klåda.
Vi tog honom till veterinär för vi trodde att han hade skabb (och de skulle vaccineras) och vi är glada att veterinären påpekade att det förmodligen var något hormonellt fel och skickade oss på ultraljud.
Zekes pälsavfall började i nacken och han har all päls kvar på svansen.

Ta alltid din iller till veterinär om någonting inte stämmer. Och det behöver inte vara samma symptom för alla illrar, har jag nu lärt mig.

Bättre att gå till veterinär en gång för mycket än en gång för lite.

Kram på er alla

#40 Skönt att ni fått så pass posetiva besked om Zeke  

Ibland är ingen åtgärd bättre än att göra något. Viktigt är att man (som ni gjort) samråder med veterinär.

kram tilllbaka till er och illrarna

# 40 Hade de öronskabb?

#41 Ja precis! Och tack så mycket! :)

#42 Inte öronskabb, vad vi vet. Det hon sa var att det är någon slags parasit, så vi behandlar mot det.

# 43 Hmm.. Jag har inte märkt nått på mina iaf, som tur är.