Synd att du har valt att även omplacera denna iller =( Varför vill du inte ge det en chans att försöka?

Ja, det känns verkligen inte alls bra. Men då tiden inte finns till vet jag inte vad jag ska "försöka" med, hon är världens underbaraste, och jag kan inte se henne vara så ensam. Min sambo är egen företagare så han är inte hemma så mkt, och jag har haft så mkt problem med min graviditet att jag på senaste knappt orkat leka med henne, och det gör mig ledsen. Jag vill att hon ska komma till någon som kan ge henne den tiden, och jag vill gärna att hon ska få kompisar, även om hon har det lika bra som ensam iller.

Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag valt att göra såhär för hennes skull.

Kan hon inte flytta till den tjejen som tog den andra illern du omplacerade? De bodde ju ändå ihop tidigare, de kanske skulle uppskatta att få träffa sin kompis igen.

Fy så tråkigt när de blir så, hoppas du finner ett bra hem till henne.

Vänta lite, du har alltså omplacerat 1 iller tidigare samt att du skaffat en ny iller medans du vart gravid (illern är 8mån och du föder om 1v). Du måste ju förstått att det blir någon sorts förändring när du skall ha barn. Varför ens ge dig in på en ny pälsboll om du inte vill ge det en chans nu när det gäller?

Halmstad ligger ju inte långt från mig 

#5. Jag har alltid haft 2 illrar, aldrig en ensam. Men när jag sålde "Mumin" så gjorde jag det för att hon var bitsk och för att jag inte hade tiden att träna bort hennes beteende, samt att jag tyckte synd om henne då hon behövde träning och kärlek. Plus att jag hade rädslan att hon skulle attackera mitt barn.

Jag skulle aldrig få för mig att sälja en iller för att jag inte har tid bland annat, och sen köpa en ny, det borde väl vem som helst förstå?

Anledningen till att jag nu säljer min sötnos är för att jag inte har tid eller ork att ens sätta mig ner och leka med henne, och det gör mig ledsen. Detta är ett beslut jag tagit för hennes skull, och jag har inte bestämt mig hux flux, detta har jag tänkt på. Jag gråter för att jag är tvungen att göra detta, och jag kommer förmodligen inte förlåta mig själv heller, men jag tänker på henne.

Men är du alldeles säker på att hon känner sig deppig och åsidosatt?

Nu är inte jag i din sits, men jag arbetar och är borta 8-10h per dag och på vardagarna orkar inte heller jag spralla runt med Tibia så mycket som hon vill, men vad jag har förstått och ser på henne är att mitt sällskap räcker för henne.
Att vara i samma rum, 'prata' med henne, klappa henne, ge henne godbitar och gosa med henne framför Tv'n. Nu när hon är nykastrerad kan jag inte heller gå med henne ute, men på något sätt 'förstår' hon att allt är inte som vanligt och gör det bästa utav det. Är man sjuk eller ledsen går hon ner i varv tills hon vet att jag också är med i lekarna igen.

Det du går genom nu är jobbigt, men du kommer att hitta din nya dagsrytm o kanske tom ha tid över för henne. Omställningen är ju enorm, men ändå har folk sina hundar, katter och andra husdjur kvar.
Om du älskar henne så mycket som jag tror och ifall hon är iaf lite lik min Tibia, så tror jag inte hon mår dåligt av att få leka själv. Bara du finns där, ger henne mat+vatten och en trygg miljö.

Om du absolut känner att den fösta tiden måste gå åt din bebis, kanske du bara ska lämna bort din tös till ett lämpligt 'långsemesterhem'.

Vad du än bestämmer dig för att göra stödjer vi dig här!

#8; Jag vet inte riktigt om hon känner sig deppig eller så, för hon springer ju runt och försöker busa med katten osv. Men det känns som att hon har tråkigt. Hon springer och äter och dricker och kelar i soffan osv, men när jag ser hennes glädjeskutt och inte orkar leka så gör det mig ledsen att hon då går och lägger sig igen.

Ett semesterhem låter bra, men då kanske hon inte vill komma tillbaka till mig sen? Jag vet att djur inte tänker som vi människor, men jag är så känslig så jag tror på allvar att hon förstår vad jag tänker, och att hon blir ledsen osv. Det låter säkert jättedumt, och det är det nog med..

När min sötnos var nykastrerad så sov hon mest, så på något sätt tror jag hon kände själv att hon inte orkade gå ut osv, hon ville vara lite ensam då.

Nu när det är så fint väder också så sitter hon mkt och tittar i fönstret, och jag orkar inte gå ut och min sambo är inte hemma.

Usch, detta är jättejobbigt.

7# Förstår att det är jobbigt, Uppfattade det som att du hade haft illrarna vid olika tillfällen. håller också med om semesterhem 8#. Själv har vi lite kontakt kvar med dem förra ägarna o hon känner igen dem och har accepterat fint att hon bor här nu. Men om det bara är under de första månaderna tror jag inte att det blir värst mycket problem om du hälsar på någon gång ibland så hon vet att du finns kvar. Tycker det är värt chansen att behålla henne om hon är så go som du beskriver henne och att hon faktiskt fortfarande håller igång där hemma trots situationen.

Pröva hitta ett semesterhem då första tiden tills du fått in nya rutiner med bebisen och fått orken tillbaka efter förlossningen. för ett bra hem måste du räkna med att inte finna inom 1 vecka. nyss fann jag ett hem åt 2 illrar jag hjälpt till att omplacera och det tog ett år att finna hem till dom.

Semesterhem är verkligen det bästa alternativet eftersom du egentligen inte vill skiljas från din iller, hon har trots allt sällskap av en katt hemma, du kommer att vara hemma som sällskap då du kommer vara mammaledig och din sambo måste hjälpa till.
Och vem har inte tråkigt någon gång då o då..de hör iller-livet till.

Jag tror att djur läser av en precis som vi omedvetet läser av andra människor. Våra djur ser när vi är nere. ledsna, trötta eller sjuka. Våra sinnesstämningar smittar av på dem, de liksom ställer om sig till vår energi. En iller (och andra djur) stressar när vi stressar, tar vi saker med ro gör de likaså. Det är en hel vetenskap som jag tror starkt på.

Och det du skrev om din rädsla över att hon inte kommer vilja komma hem till dig igen behöver du inte oroa dig för. Bara du är hennes matte, du har stått henne närmst de senaste året och de glömmer inte lätt.
Min Tibia hälsade på mig som om inget hade hänt efter vår långsemester utomlands.

Tappa inte hoppet om hennes välfärd än, bara du känner henne utan och innantill, det kommer ta mycket lång tid för illern att upprätta samma tilltro och 'vänskap' med den nya ägaren, om någonsinn efter en omställning. Den nya ägaren kanske kommer älska din iller, men de kanske inte alls kommer ha samma kemi som ni två.

Äsch, låt henne ompl om det är det hon vill.