Min första iller var en omplacering och han var 5 år. Iller 2 var från en uppfödare, den 3 illern var en hitiller och den 4 var en omplacering och den 5 var från en uppfödare så det har varit väldigt olika.

Första illern. Jag ville ha en omplacering, en hane. Det var höst och det fanns i stort sett inga omplaceringar då (tro det eller ej) och nästan inga kullar heller. Hittade en annons om valpar på internet. Ringde till dom och det visade sig att de hade 2 honvalpar kvar. Jag var helt ärlig och sa att jag egentligen helst ville ha en omplaceringshane.
Då blev dom jätteglada för dom hade nyligen fått tillbaka en 6 mån gammal iller från en sommarkull, som flyttat runt en massa men slutligen kommit tillbaka. Jag kände direkt att han var en iller för mig :)

Iller nr 2. Ville ha en iller efter en trevlig hane. Uppfödaren fick tyvärr en valp "för lite" så jag blev "skickad" vidare till hanens uppfödare. Jag förstod inte riktigt hur hans illerhållning var förrän jag kom dit och såg hur illa det var.. Men kom hem med en iller.

Iller nr 3. Blev lite övertalad att köpa honom och så blev det :)

Jag bestamde mig for uppfodare nar jag horde att hon skulle ta kull pa illern som jag tankt kopa forst, men da bestamt mig for att det var for tidigt for mig. De flesta illrar saljs av jagare eller i djuraffar har, sa det kandes bra att hitta nagon som jag visste vem det var sa att jag hade kontakt med henne ifall det skulle behovas.

Uppfödare. Fick kanonkontakt med första uppfödare vi kontaktade och på den vägen blev det.

Jag hade kontakt med flera olika uppfödare och valde till slut den som passade mig bäst och satte mig och väntade på valpfödsel. Mitt i väntan ringde uppfödaren och det fanns en omplacering nära mig som var från henne och så hamnade Elliott här. Ville ha en bra uppfödare hellre än en iller NU.

Nummer två var valpen jag väntat på från den uppfödaren. Nummer tre kom in som sällskap till nummer tre, då blev det svar på en annons på två valpar som var kvar hos uppfödaren. Lite mer att jag skulle ha en till som sällskap än att välja ut en specifik uppfödare, däremot tog jag inte första bästa farm och högg en.

Nummer fyra valde inte jag, det var grabbarna som föll för den fantastiska högbrunstiga damen som travade in i akuthem hos sarae som jag just då hälsade på.

Femte illern… tja, hon valde mig eller ja. Jag blev kär helt enkelt. Hon var tre veckor när sarae passade henne och syskonen efterosm hon har pappa Ludde och någonstans där föll jag.

När jag köper nästa iller vill jag att det är en bra uppfödare som jag känner mig trygg med och en typ av illrar som jag tycker om. Har haft stort utbyte av att ha bra kontakt med uppfödare och vill fortsätta ha sånna uppfödare.

Jag var ute efter en omplacering som första iller. Inför eventuella framtida illrar har jag några uppfödare som lockar, och vet vart jag vill vända mig när det blir aktuellt (om de fortfarande är aktuella då).

Kul att höra. Själv är jag en sån som vill ha kontakt med uppfödare innan det blir aktuellt Att skaffa iller (eller annat djur om det är så), då det för mig är väldigt viktigt att kemin mellan mig och uppfödaren fungerar bra. Det kanske sitter i som gammal hundägare, jag vet inte (hade kennel bestämd, samt kontakt med uppfödaren flera år innan det blev aktuellt med hundköp). Men det känns som att det är rätt viktigt för både mig och uppfödaren att känna varandra mer eller mindre innan, så jag kan lära mig ordentligt om just hans/hennes avelsmål och avelsdjur, så att de passar mig, och så att han/hon kan avgöra ifall jag är rätt person för att ta hand om något av djuren så h*n vill sälja till mig.

Jag har ju själv haft illeruppfödare bestämd sen flera år tillbaka, med kontakt, så att det hela är ömsesidigt. Nu har det inte varit riktigt passande med iller för min del de gånger det vart planer, men även när det är aktuellt för mig känns det klart värt för min del att vänta ett år eller två på "rätt" iller från den uppfödare jag vill.

Jag var väl inte superpetig i mitt första val av uppfödare men jag var påväg att backa eftersom jag inte kände något förtroende för den uppfödaren, men just då togs kullen över av en annan uppfödare och även om vi inte haft mycket kontakt så blev den slumpen suverän. Som uppfödare finns det få som jag anser når upp till den "standarden", det är så jag vill att en uppfödare ska vara.

Med den andra illern är jag inte alls nöjd med mitt val egentligen. Den tredje var akutköp i princip så där hade jag knappt tid att göra annat än at konstatera att det fanns en ledig illervalp och att uppfödaren inte var stockdum i alla fall ;)

Men om jag köper en valp i framtiden så kommer jag välja uppfödare med omsorg. Jag saknar att inte ha någon som är intresserad av just mina djur, som jag kan uppdatera och dessutom på så vis även följa föräldrar och övrig släkt genom.