Det är olika från individ till individ helt enkelt Det finns många som har illrar och katter ihop, men det är ingen garanti för att det kommer att fungera för just din katt och din iller.

För oss har det fungerat förut, vi hade 2 katter och en iller ett tag och det fungerade bra, katterna sprang undan när illern kom för nära och brydde sig inte om dem i övrigt.

Risken för att din katt dödar illern är nog inte stor..
Blir säkert gnabb i början, precis som med alla djur.

Jag har haft iller och katt ihop, och det funkade hur bra som helst. Ville Max (min katt) inte vara med, så hoppade han bara upp på vasken, matbordet eller fönsterkarmarna. Hans mat hade jag uppe på vasken då han inte hade samma mat som illrarna hade, även om han åt av deras mat då och då så ville jag inte att illrarna skulle ha hans mat då han mest åt antingen Whsikas eller Pussi mat. Jag har också kompisar som har iller och katter ihop som funkar hur bra som helst. Det är nog mycket hur man övevakar dom den första tiden, så ingen av dom får chansen att bita eller slå med öppen tass som katter ofta gör. Jag ska själv ev. köpa kise nu i sommar, om jag hittar en hane jag vill ha. Han ska vara långhårig och antingen helvit eller rödtabby, men ras vet jag inte än. Blir antingen en ren bonnakatt eller så blir det antingen en skogis, raggdoll eller vankatt, allt hänger på vad jag hittar när jag har letat klart.

Tack för svaren :) Så jag antar att man får släppa lös katten i alla fall och sen får man ha lite uppsikt bara?

Dem kanske trilskas lite i början och sen vänjer dem sig eller så?

Jag hoppas bara det går bra. Usch. Jag känner med stackar Tequila också som är så liten. Känns som jag är elak vid henne genom å ta hem ett annat djur, detta är ju faktiskt Tequila hus! hehe

När jag hade min iller Honey så köpte jag en liten kisse, Sally.

I början så var Sally rädd för Honey, men till slut var det bara lite obekvämt när dom lekte. Dom lärde sig att leva ihop ganska fort. Och dom funkade väldigt bra ihop också. Det var bara lekarna som Sally tyckte blev för våldsamma men dom har ju inte samma leksätt som Illrar har.

Nu har katten (7 år gammal och inte van vid NÅGRA djur, förutom fåglar ;)) och Tequila fått träffa varandra. Till en början var min katt väääldigt spänd och jag fick springa och ha koll hela tiden. Hon låg hela dagen och natten på ovanvåningen, medans Tequila låg här nere och sov och busade. (Hon är bara där uppe när hon vill in i sin bur för att vara i fred).

Senare på kvällen upptäckte jag katten intryckt i ett hörn morrandes och Tequila supernyfiken, men väsandes. Min katt slog efter henne men träffade inte, Tequila gjorde inget tillbaka utan backade undan. Idag har det gått bra, förutom att min katt fortfarande är väldigt spänd.

Tror ni att det kommer gå bra att ha dem ihop, trots att dem nu "bråkat" lite? Kommer dem vänja sig alls? :S

Själv har jag bara illrar och ingen katt. Men jag besökte en vän till mig som hade (då) 3 katter.

Illrarna klev ut ur transportburen och började nosa runt och var mest nyfikna. Katterna däremot var MYCKET skeptiska till illrarna. Dom höll koll på illrarna medans illrarna undersökte vännens lägenhet. Vid vissa tillfällen så tänkte illrarna gå försiktigt fram till katterna för att nosa på dom… Men det ville inte riktigt katterna som först backade undan lite, sedan fräste.

Illrarna som fortfarande hade massor av utrymme kvar att utforska lät därför katterna vara medans dom undersökte lite till, för att sedan se om katterna ville bli nosade på lite senare d:

Katterna ville inte det, men det slutade inte med bråk eller så. Dom var nog bara väldigt försiktiga av sig (katterna). Medans illrarna tyckte det var väldigt spännande med ett helt nytt ställe att utforska och katter att (nästan) nosa på. (:

#6 Jag tror det kommer att lösa sig med tiden. Så länge katten har möjlighet att hoppa undan, eller upp på någonting när den inte vill vara med längre. Alltså inte stänga in illern och katten i ett rum utan flyktvägar.

Jag har ju nio illrar och fyra katter och alla har kommit hit i olika åldrar, vuxna som ungar. Den enda som inte gillar katter är Lurvas (illern) och han hatar dem verkligen. Så fort han får chansen så jagar han dem. Men de har bott tillsammans i 5 år och han har aldrig fått tag i nån katt. De är heller inte rädda för honom utan de undviker honom bara helt enkelt när han är vaken. Och sover han t.ex i en fleece-filt under en stol så har katten inga problem med att ligga på stolen och sova lugnt.

När jag bara hade en iller så sov han i samma säng som katterna. När han sen fick illerkompisar så sov han med dem mest istället. Men Nolita här hemma sover fortfarande gärna inlindad i lite mjuk och gosig kattpäls.

Så jag tror det löser sig bara man ser till att de har ställen båda två där de kan få vara ifred ifall de vill det.

Då känns det som att det borde lösa sig av sig själv bara dem får tid att vänja sig vid varandra :D

Katten är där uppe just nu och illern här nere, men dem har i alla fall träffats och luktat runt och vet om att det finns 2 olika sorters djur här nu.

Katten kan hoppa upp överallt om hon vill, men hon är så tjock haha.

Eftersom jag aldrig stänger in Tequila i någon bur ens på nätterna, så har vi gjort så att min katt har mat och vatten och låda inne i ett eget stort rum så länge. Jag har ju ingen koll på natten och vågar inte riktigt ha dem fria med varandra ännu då.

Men det känns skönt att det var fler här som har både katt och iller och som kunde ge mig lite svar :D

Hundar klarar väl sig bättre med illrar än katter. Jag vet inte men katter gillar jo inte direkt något förutom dem själva.

Men man får se efter, jag vet inte.

Jag har två katter som är som natt och dag. När jag släppte ut Pepsi första gången så smällde den ena till honom när han kom i närheten. Han backade och sedan dess räcker det att hon fräser så backar han undan. Den andra katten däremot älskar att leka med Pepsi. De fann varann direkt, men nu när vi skaffat ytterligare en iller känner katten nog sg lite utbbytt tror jag. Pepsi leker ju numera bara med den nya illern och inte alls med katten. Men hon försöker fortfarande!

Här är ett foto på Laban (illervalpen) och Ebba en av mina kisar jag hade när han växte upp. Som synes så funkar det bra mellan dom, och just dom 2 sov alltid samman minst 6 av veckans 7 dagar. Jag hade vid detta tillfället 2 illrar (Laban och Aslan) och 2 katter (Ebba och Ebbe dom var syskon), Ebba sov oftat samman med Laban och Aslan i deras öppna sovbur, Ebbe sov oftast hos mig eller min son.

Illrarna Magnolia och Stella fungerar med alla katterna Pixie, Maffo och Lucifer. Däremot fungerar Irma och Pixie inte alls. Båda är chefer och vill bestämma över flocken. Dom har tack och lov utvecklat någon form av "håll dig på avstånd annars fräser jag"-förhållande, och det får duga.

Visst var det lite olustigt i början när mina redan då gamla katter fick illerbusen Irma som kompis, men efter lite slit och bit gick det över. Inga större skador, förutom på ego-planet.. Allt går om man mutar med tillräckligt med godis.

Det går nog bra bara de får ta lite tid på sig och att de får lov att lösa sina eventuella strider själva, så har jag gjort här hemma med mina illrar och min katt Iriz. Nu respekterar de varandra, Iriz hoppar upp på köksbänken när hon vill vara ifred. Ibland leker de faktiskt ihop också, men jag tror att katter som har lite mer temperament går kanske lite bättre ihop med illrar, det är nog bra om de vågar säga ifrån ibland, men att en katt skulle döda en iller är nog extremt ovanligt även om det faktiskt förekommer att katter kan ta så stora djur som harar i det fria..

Men det är inte säkert att det kommer gå bra… Jag har en katt (hittekatt som var runt 8v när han o syskonen kom in) och 2 illrar. Katten var rädd för illrarna i början men var absolut mest rädd för Skiten då han hela tiden försökte jaga och bita katten. Tyckte lite synd om katten ett tag då han hela tiden fick ge plats åt Skit då han vart bort körd..
Men nu…. Katten är nu ca 9 mån och har tagit över hela huset!

Han flyger på illrarna och brottas med dom och Skit är så rädd för honom att han springer under möbler och mest håller till under en säng där han har ett långt rör att ta skydd i…
Jag hoppas ju på att detta ska lösa sig, men det gör så ont i mig att veta hur katten håller på att trackasera illrarna… Mina illrar betyder allt för mig och det var egentligen aldrig meningen att vi skulle ha katt, men av ungarna blev inte sålda då han var så skygg.. Så nu vet jag inte helt vad jag ska göra. Jag vill att mina illrars sista år blir så bra det bara kan och just nu är det inte riktigt så. Hoppas katten lugnar ned sig när han blir lite äldre.

Det kan funka bra, det kan funka mindre bra. hoppas på det första!