Bra initiativ thessan!

Hihi, jag har mina studer ibland :P Frågan är bara om någon "döv-avlare" kommenterar.

hur märker man om illern e döv? påverkas balansen?

Man märker nog rätt lätt om en iller inte hör antar jag? Det är väl bara att försöka få kontakt med den genom att prata, och försöka att inte göra rörelser samtidigt, så man vet att den reagerar på rösten och inte på att man viftar med armarna eller stampar i golvet…typ.

ok..jo det fattade jag emd ;)

men jag syftade på om det märks på beteende också…

#4 bra tråd thessan!! ibland är det jättesvårt att veta om en iller är döv eller inte. Man märker att dom blir så mycket känsligare gällande sina andra sinnen. Dom känner i golvet och dom lär sig läsa dom andra illrarna vad som är på gång. Dexter tex är ibland först med att hälsa när man kommer hem- han känner av när man öppnar o stänger dörren hemma… En del har upptäkt långt efter att de fått hem sin iller att den faktiskt är döv. har man misstankar om dövhet kan man även kontrollera illerns teckning/färg och även släktingar till illern för vissa färger/teckningar har ofta samband med dövhet och då kan man lätt avgöra om det finns en förhöjd risk för att just den illern skulle vara döv.

#5 det finns endel punkter (hemmastudier) om typiska beteende hos döva illrar på en del amerikanska/engelska sidor. och en speciell grej som jag märkt på dexter är att han slänger så mycket med huvudet när man håller honom eller om han tex ligger i transportburen- då kan han ligga i hängmattan på rygg och kolla på omvärlden uppochned.. Visst finns det många andra saker man också kan märka av men många tror nog först att det enbart är personligheten som sticker ut, men det kan alltså vara beteende pga dövheten.

Jag har avlat på avkomma med döva syskon, dok inte längre. (Vilket inte heller varit någon hemlighet tan som jag öppet diskuterat både on och offline).

Tyvärr är jag inte så pigg just nu utan bara *sträcker upp handen* att jag var en sådan tessan söker och jag komenterar såfort jag har tid o ork…

#7 Tack =)

#7: Fast ska man segdra det så var det faktiskt inte dig eller de som dig som det gällde. om man läser tråden är det de som avlar på illrar som är döva. du hade väl döva syskon, inte en hona som var döv som fick valpar. :-)
ville bara klargöra detta som jag tolkade det hela i alla fall.

Åsa, jag blir förvirrad av ditt inlägg :D Fattar iofs om jag läser det sakta :D "inte dig eller de som dig som det gällde"… hihi, jag är lite seg ;)

Självklart är alla kommentarer välkommna, även om man avlar på de som har döva syskon. Men mest intressant är det nog att veta varför man avlar på en klippt och skuren döv iller =)

#10: Sorry att jag krånglar in mina meningar ibland. Men jag visste inte riktigt hur jag skulle få fram att det var dem som hade en döv hona som fick valpar som  det efterfrågades om. ;-)

Man kan skriva: "efterfrågan är på de som avlar på en hona som är döv" ;) hihi

haha, fast det blir ju för enkelt för att vara mig vet du väl. ;-)

Jag har Lilleman som är döv, var meningen att han skulle vara min avelshane. Men jag upptäckte att han var döv innan jag hann att para honom, så han blev kastrerad istället. Jag själv skulle aldrig avla på ett djur som jag vet är döv eller har döva syskon, eller för den sakens skull om det finns andra sjukdomar som t.ex hjärtfel. Inte hellre en sådan iller skulle jag para, inte medvetet iallafall.

#14 Just därför jag skapade denna tråden, för jag vet att de finns de som medvetet avlar på döva illrar =)

Nu har jag lite tid o har sovit ut :)

Ja, då tar jag allt ifrån uta 1 som inte var aktiva inom illervärlden när jag kom…*gör en lång historia kort* Mor var min Cannaydia (gotlänning, silver, ganska mörk då..inte längre som ni sätt) och pappa var min Göran (Blekinge, albino). Den matchningen gav 14valpar, 6pastell, 1silver och 7bruna. Varav 2konstaterat döva (båda pasteller). Jag själv behöll Heily (brun) och Titan (pastell). Titan kastrerades för skulle ej användas till aveln då jag har svårt att låna ut hanar om det inte är någon jag bombsäkert känner *men det är en annan disk.* Både Cannaydia och Göran kastrerades på hösten efter valparna flyttat ut pga olika orsaker. Jag bestämde mej för att para Heily med ett "säkert kort" och fick klartecken att det var okej ifrån hanens ägare. sagt och gjort när hon började löpa parades de (hanen är för övrigt en "helsvensk linje" med bruntsläkte utan några kända teckningar) och det gjorde det hela lite säkrare att inga döva skulle födas. Detta var som sagt lite av en changsning och dels mitt eget intresse (kalla det egoistiskt eller vad ni vill *räknar med onda tankar*) mitt intresse att få veta hur starkt slår egentligen dövheten igenom när två bruna, hörande illrar paras men då honan har dövhet så nära som syskon. Det blev 6små valpar efter Heily, alla 6hörande och inga hörselskador överhuvutaget. Vist hade det varit intressant om någon högre forskare hade velat avla vidare på linjen med olika kombinationer för att ta reda på hur ärftligtdövheten egentligen är?

Av Heilys syskon så hade 2bruna tomtetecken och blaze men båda har hörsel. silvern såg ut som en kopia av Cannaydia vid unga år. Mörka stickelhår, svarta ben, vita tassar och bred blaze. Även han var hörande, precis som sin mamma och pappa. Nu har jag inte i huvudet hur pastellerna var tecknade men blaze, någon var tomte tecknad o nån var "ren" pastell (alla var dok utan mask).

Heilys valpar var alla bruna och utan "risk" tecken (dvs blaze, tomte osv). Som krav på valpköparna har jag att de ej får avla utan ett ok ifrån mig vilket har funkar mkt bra då ingen gått till avel. (anledningen till avelförbjud är inte dövheten utan jag vill begränsa avkommorna ifrån min uppfödning).

Jag rekommenderar ingen att medvetet avla på döva, dels får man ta enheldel skit för vissa vill inte förstå poängen och dels är det (enligt min uppfattning)ändå rätt kombnationer som gäller för att undvika dövheten. För jag tror heltklart att med rätt korsning mellan hona o hane så behövs inte mkt bakrund för att få ett "bra" (hörande) resultat. Jag valde där emot att välja en hane med mer bakrund på att para Heily med för säkerheten är viktig o andra sjukdomar, men det är också en annan disk. *försöker göra mitt inlägg kort, de springer iväg känner jag*.

Eller exprimenterade ni första gången, och det visade sig att valparna hade hörsel, så ni fortsatte? Jag har valt och kan inte fortsätta på Cannaydia och Görans linje då alla valpar efter dem nu är kastrerade, Heily fick livmodersinflammation efter upprepande löp när valparna flyttat. Så hon kastrerades hastigt för hon måde som sagt inte så bra. Och oavsätt vad går mina illrars hälsa före valpar o allt annat med avel o göra. Dels ville jag själv gå ifrån den gotländska linjen då jag anser att de i nuläget avlas i för stor mängd då de med stor risk alla härstammar ifrån samma ställe på Gotland i "grund och botten". Så hänt må vara hänt, jag har min tös och det är ändå det som räknas. Deras välmående är ett krav…

 ja det var ett inflik från min uppfödning, i nuläget har jag inga illrar i avel med döva släktingar. Några andra fundringar ni vill ifrågasätta min fd linje?

Nej, Åsa förstod att det inte var pekfinger på mig, men en liten baktanke det ändå kanske fanns eftersom jag har disk. detta öppet med mina illrar o dövhet så jag är väl en "känd dövuppfödare" *s* (Obs säger detta med lätt ton för jag tar detta väldigt lätt, som de flesta vet inom illervärlden förekomer hårdaord osv o avla med dövhetsanlag måste nog vara bland det "värsta" man kan göra har jag fått smaka på…tycker iof andra ärftliga sjukdomar borde vara de som *slår knytnävor i bordet* menmen).

 OBS! Sätter in en bild på den bruntecknade valpen men OBS! inget för känsliga då de just fått en mus o tugga i sig…OBS!

Utan expriment får man aldrig veta om teorierna om dövhet alltid stämmer i verkligheten.
Du förklarade dig bra =)

#17 Gud vilken söt iller

#17: Vad bra :)
Så du ger dem pinkisar? Föder du upp själv? Eller, nej fel, det hörde inte till denna diskussion. men den är intressant :-)

#20 men det där var väl inga pinkisar!?? Det är väl musbebisarna (små o rosa) som är pinkisar… det där är väl bara en död mus?

#6 är det stor skillnad mellan en iller som fötts döv och en som blivit döv senare? För Daisy är inte alls så uppmärksam. Jag är lite extra noga med att försöka stampa lite extra när jag närmar mig henne men det är sällan hon märker det..

Så min fundering är om det kan vara som så att hon blivit döv senare i livet och inte hunnit lära sig att kompensera dövheten..?

#22 visst kan det ha betydelse, samtidigt som det är så olika från gång till gång. Det händer att dexter blir livrädd när vi kommer gåendes när han inte är beredd på det. På två röda har flytt för att gömma sig. Men är vi ute och går blir han väldigt sällan rädd- spelar ingen roll om det kommer bilar, mopeder, hundar eller människor då stannar han bara upp och kollar lite extra, sen vill han oftast fram och undersöka saken.

Det jag menade med det jag skrev ovan är att jag kan tänka mig att många går runt och tror att sin iller blivit döv senare i livet för att dom inget märkt från början, fast det i själva verket kan röra sig om en iller som anpassat sitt liv så pass bra till sin situation att det knappt märks att den är döv.

#21: Ja jst det där var en död mus. Men jag tänkte i mitt förvirrade tillstånd att det inte hör till vanligheten att ge dem möss så hon kanske födde upp och gav dem pinkisar, men att de just denna gång fick en vuxen mus :-)
Sorry, lite förvirrande ibland.

#20 nej jag ger inte mina pinkisar bara vuxna möss, pinkisar är bara en aptitretare för dem*s* Föder inte upp för tillfället men mot sommaren kommer jag troligen börja då det går åt endel här hemma…alla hulliganer ser möss som lördagsgodis

#25 jag ser möss som husdjur…

#26 jag har haft möss som sällskapsdjur och även föttupp möss innan jag började med illrar Man lär sig skillnaden på foder och sällskap…jag lovar även om det är svårt…

*lek inte med maten* som min bror brukar säja när jag hälsar på honom och börjar leka med hans musungar som han har till sin orm….

hemska tanke :P jag skulle aldrig klara det, jag vill dock ha en orm…hmmm vegetarian-orm :D

*VARNING FÖR TRÅD-URSPÅRNING*…

haha, japp som vanligt när jag börjar. Tror sajtvärden måste läras upp till att vara tyst.

#29 hehe vi får iaf va nöjda med att trådstartaren Thessan_87 är med i urspårningen

hihi, jag är urspårad :D

För att komma tillbaka till ämnet…

Är det ingen här på forumet som fått fram döva valpar? haft döva illrar/släktingar till avel?…menar någonstans måste ju dövheten komma ifrån eftersom de fanns redan innan min hona fick döva valpar…

Självklart har du rätt. Någonstans måste det komma ifrån. Jag tror det är så att om man väljer att avla på en döv hona eller hane så vill man kanske inte gå ut med det för att man är rädd för påhopp.
Men samtidigt anser jag att om man väljer att avla på en döv hona eller hane måste man ju ha en anledning till att man gör det. och den anledningen bör man stå för.

Jag vet att det finns de som avlar på döva illrar, är det nu så att man inte vill gå ut med anledningen så kanske man kan skapa ett fejk-konto och skriva varför utan att nämna namn?

#19 hehe det var inte det första jag tänkte när jag såg bilden kan jag lova..

jag tyckte musen var söt :P

#34 ja man bör kunna stå för vad man sysslar med inom sin uppfödning, ändå håller jag också med om att man behöver inte gå ut öppet med allt på forum osv

Men samtidigt måste man kunna stå för och kunna "redovisa" sitt tänkande…

 Här kommer en annan bild på samma valp som kalasade på musen. Har inte cd skivan här annars kunde jag lagt upp bild på de döva…men detta var allså en hörande valp trotts alla teckningar!