Tjabo
Hejhej
Usch, jag har sån ångest över Tjabo just nu. Som de flesta vet har han insulinom men även en tumör på sidan av halsen. I somras, skulle tro att det var runt juli så var vi på roslagstull och undersökte honom. Då fastställdes det att han hade insulinom och att det var någon form av tumör han hade på halsen (vet ej om godartad eller elakartad eftersom Gunnel inte vågade öppna upp honom) den är för riskabel att ta bort därav har den fått vara.
Den har växt en hel del nu sen dess. Tjabo äter just nu 1 tablett prednisolon om dagen (½ morgon ½ kväll). Jag har märkt ganska stora skillnader på Tjabo på senaste tiden, till exempel så sover han mycket mer, har svårt att springa upp i trappen (men han gör det fortfarande, dock vågar han inte riktigt ta sig ner i igen så jag får alltid hämta honom) han är ganska vinglig, särskilt när han precis har vaknat.
Tjabo äter normalt, både mat & godis han får, dricker även fint.
Men jag börjar känna att det kan vara dags snart att han får somna in, han sover så himla mycket (när han är vaken är han med mig absolut hela tiden, vi kan vara ute lite, han är i köket o grejjar, enstaka gånger kan han busa med gimli eller mig) men jag vet inte..jag har aldrig haft så svårt att "veta" när det är dags som just med Tjabo. Med Albin & Bilbo "visste" jhag precis men nu är det så fruktansvärt svårt..
Jag ringde till roslagstull o där sa dom typ…"ja..goda levnadsvillkor har dom när dom kan äta själva och bajsa&kissa utan problem" typ…men för mig är det så himla mkt mer..
Jag vet inte om jag tvekar eftersom jag även vet att Gimli kommer bli ensam när tjabbe försvinner..plus att jag blir halvt hysterisk av tanken på att han kommer försvinna..
Vad säger ni? ngn som varit i liknande situation..?
Det där är det tuffaste beslutet någon kan ta.
Livskvalitét för mig är smärtfrihet, att de gärna leker ibland och att de verkar må gott.
Bara du kan veta när det är dags. *kram*
Sara
Ja, det enda jag kan säga är att gå på Tjabo som en individ. "låna" hem Frodo när det r dags så Gimla har någon i början… Jag har aldrig ångrat att jag tod beslutet med Dexter när jag gjorde. Han var pigg och glad in i det sista. Det var detaljerna som sa mig att det var dags. Man kan bara känna det själv. Ingen annan kan bestämma.
Ibland känns det bättre att ta eslutet än att ha ¨ångest för det i vecka efter vecka, månad efter månad…
Massa kramar tillbåde dig, min lilla Tjabbe o Gimlan!!
Sajtvärd på Iller.ifokus
![[Sephrenia]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Måste hålla med ovanstående, har han inte den livskvaliten som du anser att han borde ha är det nog dags att låta han vila. För mig är livskvalite att dom ej lider, kan leka, orkar gå en normal runda inne i huset och att dom inte tappat sin livsgnista och deras egenheter som gör att den illern just är h*n. Ibland kan man se på djur när det där som utgör den är borta då är det dags, det värsta är med djur som man tycker vart dåliga och vill ska få somna in lever upp till den lilla gnista man letat efter innan man bestämde sig, oftast just den dagen du har beställt veterinärs besöket..
Det är alltid hårt, man tycker ens familjemedlem inte är rättvist behandlad av livets gilla gång när han/hon mår dåligt, ännu mindre behöver gå vidare till andra nejder.
Oj vad svårt, det är bara du som avgör när det är dags, man brukar se när deras livs gnista har försvunnit, jag förstår att det är jättejobbigt. Precis som Jossan så fick jag oxå ta ett sånt svårt beslut med Mira, det var oxå detaljerna som gjorde att jag kände det var dags annars var hon pigg in i det sista. Vad du än beslutar så är det rätt. Många kramar.
Om man tvekar eller ens funderar på det så har man nog ändå tagit det första steget. Fråga dig själv om han fortfarande är iller? är han sig själv?
Min första tanke är att höja medicinen? se om han blir piggare av det. Sen beror det ju även på hur stor tumören är och om den gör ont. Illar som äter kortison får lite extra speed av den, och är dom otroligt låga trots medicin så är det en helt annan sak :(
Jag vet inte vad du ska göra :(
kram
Starta ny diskussion