ja, det är ju lite olika också beroende på vart man bor. när min mamma och hennes arbetskamrater anmälde för en mycket gammal och sjuk hund (dom trodde det var en get vid första anblick- så mager var den) som knappt kunde gå tog det nog över 2 veckor innan polisen faktiskt gjorde ett hembesök. och då fick min mamma ringa och tjata på dom ett antal ggr innan något hände. Som tur var så fick ägarna iaf order om att avliva hunden och skedde inte det inom en vecka skulle den omhändetas och avlivas.
Så det kan ta lite tid. men det är värt det!

Bra att valpen omhändertogs!

Ibland är det segt med byråkrati, men ibland fungerar det precis som det ska, och det gör att det verkligen är värt att anmäla! Och om inte folk anmäler, då "syns" det ju inte att djur far illa heller. Bra gjort, och skönt att valpen kom därifrån!

Så skönt att höra att hunden kom därifrån, jag hoppas att denna människa aldrig skaffar fler djur så länge han lever, jävla idiot !!

#3 Idiot är väl att ta i. Bara för att personen i fråga är i behov av tillsyn pga. svårigheter att sköta sin egen vardag så är han inte "idiot". Bara inkapabel och direkt olämplig att ha djur. Idiotin satt väl hos de som gav hunden..

#4, men jag tycker det då han vanvårdade hunden,

#5 Vilket han med största säkerhet inte gjorde med mening egentligen. Han har uppenbarligen problem som gör att han inte fungerar som "normala" men är inte en idiot.

Min lillasyster har ett lättare handikapp. Det finns vissa djur som hon kanske inte borde skaffa för att hon inte skulle klara av dem. Hon är inte idiot för det. Faktum är att intelektet knappast felar, det är andra saker runt ikring ;)

Bra jobbat Cecilia!

#4 Visst är det släktingens fel.

# 5 Fast det kan ju vara så att personen inte riktigt har alla hästar hemma i stallet pga det fd missbruket och helt enkelt inte förstår bättre.

Nä men förstår inte presonen de så så får ju nån berätta de för vederbörande. jag tycker man är idiot om man gör djur illa så spelar de ingen roll vad orsaken är.

Vill bara updatera att om den lilla pippifågeln! Det tog lite längre tid än för hunden. Men den lilla fågel blev omhändertagen av en fågelförening av ngt slag. Länsveterinären ringde och tackade för att jag hade gjort anmälan.

Jag gjorde en ny anmälan imorse om en till fågel som levde under exakt samma förhållanden. Tyvärr kan jag inte artbestämma den och har letat som sjutton. Men det såg ut som en grön papegoja i miniformat. Otroligt charmig och med en enormt intelligent blick. Den stackaren hade tom möggel i vattenskålen. Jag fastnade för den här lilla rackaren och han/hon är värdigt ett fint liv, som alla djur borde få.

Jag kan inte förstå hur många det är som ser hur djur far illa och inte gör något åt det. Dom här personerna som jag har anmält har haft assistenter och familj omkring sig i många år, men ingen gör ngt.

Så snälla, våga anmäl!

#9# Såg den ut så här som på fotot?? För då är det en rosen papegoja, sen finns den även med grått huvud.

#10 Rosenpapegoja är inget vedertaget namn, när man googlar det dyker det upp i ett uppslagsverk som är urgammalt.

Agapornis är det :) De finns i flera arter och därmed färger, kallas även kärleksfågel eller "lovebird" på engelska.

Först vill jag klargöra att jag självklart tycker att det är bra att djuren tas om hand så att dom får ett bra liv.

Men det finns en annan aspekt i detta också som man nog bör ha i åtanke.

Är du medveten om att detta är ett brott mot det sekretessavtal som jag antar att du skrivit på? Brott av detta slag räknas som grovt och ska leda till avsked och åtal.

# 12 På vilket sätt menar du att det är ett sekretess brott?

Att hon har gjort en anmälan eller att hon går ut och berättar det här?

För om du menar att det är ett brott mot sekretessen att hon berättar om det här så stämmer det inte. Då måste hon berätta vem det är eller ge sådana antydningar att vi ska veta vem det är.

Det är själva anmälan som är sekretessbrottet. Och ja, jag har kollat upp detta. Det finns tillfällen då man har rätt att bryta sekretessen utan att det leder till åtgärder men det är då t ex om man ska kalla på ambulans alt läkare.  Men i det här fallet ses själva anmälan som ett sekretessbrott.

#10 Tyvärr inte :/

#11 Jag hittade den här lovebirds.

Men det är inte någon av dom! De röda som jag beskrev var bara någon lite prick runt "öronen"

Finns det inte dvärg papegojor?

#12 Jag frågade om sekretess och det var inga problem så länge jag inte uppgav information som kunde avslöja personens identitet.  Dom ringer upp mig imorgon igen och jag ska passa på att fråga lite ytterligare. Tack för informationen!

# 15 Bäst vore om du kollade av med chefen så du har denne bakom dig.

#16 Min arbetsgivare? Jag har fullt stöd där och dessutom försöker länsveterinärer ha seminarium med jämna mellanrum om hur vi som jobbar med människor ska kunna anmäla en personen som har djur som inte lever som den ska. För ofta handlar det om att dom är oförmögna att ta hand om djuren.

Så länge jag inte uppger personnr när jag gör anmälan så är det ingen fara.

# 17 Toppen!

#15 Personen jag pratade med jobbar för Upplands Väsby kommun och är väl förtrogen med dom regler som gäller här och enl honom var detta ett solklart sekretessbrott. Kanske att man inte tar lika hårt på reglerna i andra kommuner.

#15 Agapornis brukar kallas dvärgpapegojor med ibland ^^ Det finns ju en hel uppsjö av mindre papegojor, men den första jag tänker på när du säger rött runt örat är ju en nymfparakit ^^

De finns i lite olika färger, men hanen har en klarröd kindfläck (det finns varianter som saknar kindfläckarna med) Min hane är ju brokig, men du ser ju fläcken. Honor har blekare generellt sett.

#19 haha du måste ju ha lite och göra att sitta och ta reda på allt det där även fasst ts redan själv gjort det ;)

#19 Ok! Jag jobbar i två andra kommuner :)

#20 Det var tydligen en Katarina parakit.
Men den här var väldigt mörk och jag är ganska säker på att den hade röda fläckar, men eftersom det var kl 04 på natten så kan jag ha haft fel. Men den var iallfall väldigt burrig, ack så söt..

#21 :)

#17 Hur har det gått, har du fått prata med chefen om du har brustigt mot sekrettessen?

Tyvärr tror jag inte att sekretessen så enkel att man bara man inte uppger personnummer och den gäller i hela landet.
Lagen är ju till för att skydda vårdtagarna som är väldigt utlämnade till oss vårdpersonal.

Men frågan är om djurens väl inte går före sekretessen i sådan här fall. Eller ska man bara tiga och djuret få lida?

Visst är vårdtagare utlämnade till vårdpersonal. Men en "civilperson" äger ju samma anmälningsrätt. Säg att samma person anmälts av ex en granne? Då hade det inte vart några problem. Sålänge man inte utnyttjar sin maktposition som vårdare ser jag inte att det ska vara några problem. Man anmäler ju en helt annan sak, ett djurskyddsfall. Dessutom kan man alltid ansöka om att få personupgifter censurerade i anmälan så att de inte syns om de skulle begäras ut enl. offentlighetsprincipen som gäller där.

Den som, i mitt tycke, har agerat rätt i situationen är kollegan som tog kontakt med chefen som såg till att valpen hämtades bort. Inom vården finns alltid "rätt" väg att gå. Hur ska någon vårdtagare överhuvudtaget våga lita på vården om det finns personal som inte bryr sig om sekretessen?

Och

Borde brukaren ha anmälts? Enligt #0 är det inte han som tagit dit djuret och han verkar också ha så svåra kognitiva problem att han inte ens är kapabel att ta ett sånt beslut. Hur påverkas han av stressen av att få hem polis osv? Kan han t o m bli sämre? Ja!

Och vad är det som säger att den välmenande släktingen inte skaffar dit andra djur nu?

Att en granne anmäler och att vårdpersonal anmäler är två skilda saker. Som sjuk/handikappad osv är man i beroendeställning när det gäller vårdpersonal - det är man inte när det gäller grannar. 

Det många här inte tänker är att man själv kan råka i en situation där man är utlämnad åt div vårdpersonal. Hur viktigt är sekretesskyddet för er då?

Och som jag sagt i ett tidigare inlägg, bra att valpen kom därifrån. Men det finns vägar att göra sånt här  utan att bryta mot sekretessen vilket ju kollegan bevisat.

Jo, jag har själv blivit utsatt för sekretessbrott och blivit otroligt dåligt behandlad när jag vart utlämnad till vården. Jag vet av egen erfarenhet att det inte är kul.

Oavsett anledning till att man har djuret så ska det skötas väl.

#27 Visst, men här är väl frågan vad som är viktigt? Djurets väl och ve eller möjligheten att göra anmälan? Och då ska man ha i åtanke att anmälan i det här fallet också kan göra större skada än nytta.

För mig är råder det inga tveksamheter - se till att djuret tas om hand men gör det utan att kompromissa med sekretesskyddet.  Och kollegan gjorde ju precis så som man ska göra - hon togh kontakt med en chef (och höll alltså på sekretessen) som ju sen agerade enligt reglerna. Sekretesskyddet inom vården är det viktigaste skydd vi, som är sjuka, har i o m att vi måste släppa in främmande personer i den privata sfären.

Och i det här fallet  fanns det ju faktiskt möjlighet att agera med bibehållet sekretesskydd. Så det primära valet borde ju definitivt inte varit att bryta sekretessen. Speciellt inte om man valt att arbeta inom hemsjukvården.

En liten sak till bara - är det då brukarens fel att han fått ett djur som han inte klarar av att ta hand om? Är det han som ska straffas? Det är väl den som gett honom djuret som borde haft mer vett io skallen eller i alla fall förväntats ha mer vett i skallen.

Stackars valpen! Det är ju för 17 bara en liten bebis!! Hur kan släktingarna ge honom en hundvalp när dem vet hurdan han är ??

Helt sinnes!

Och stackars lilla fågel ! Få stå i en mögelbur!! Fy FAAN va människor kan vara elaka mot djur *gråter*

#28 Visst, den som gav honom djuret borde insett att det inte fungerar. Jag menade bara att det inte ska vara förmildrande att missköta ett djur pga. handikapp. Ska man straffa den anhörige då? Hm, undrar hur många uppfödare eller omplacerare som skulle straffas då för okunnigt folk som köpt deras djur…

#30 Visst, men om handikappet består till viss del av just oförmåga att förstå sånt här.

Stroke är det som jag kan ta som exempel eftersom jag vet mycket om det och dess följdverkningar. Stroke är en "förvärvad hjärnskada" och kan slå väldigt olika på olika personer beroende på skadans omfattning och var skadan sitter. Och det kan vara mycket skilda delar av hjärnan som drabbas. Oavsett sen var skadan sitter så drabbas många av vissa svårigheter, t ex onormal trötthet, oförmåga att planera, osv. Om man sen också skadas i dom delar av hjärnan som styr t ex logiskt tänkande så är ju personen inte i stånd överhuvudtaget att ta ansvar för ett husdjur. I en perfekt värld så ska dom närstående vara tillräckligt informerade om hur skadan påverkar personen i fråga, tyvärr sker inte det alltid. Är dom närstående informerade så förstår dom också personens oförmåga att ta hand om ett levande väsen.

I o m att personen som den här tråden handlar om behöver t o m tillsyn nattetid, står det ju ganska klart att hans sjukdom är så svår (oavsett vilken sjukdom det handlar om) att den påverkar hela hans situation och att han överhuvudtaget inte är i stånd att ta några beslut själv.

Men oavsett omfattningen av hans sjukdom eller hur den påverkar honom och omgivningen, så har han rätt till det skydd som sekretessen ger.  

Måste man absolut "straffa" någon?    Som sagt - är det anmälan och straff som är det viktiga här? Eller djurets väl och ve?

Ja, jag är väl införstådd i olika handikapp och hur det kan påverka en person, jag är uppväxt med det ^^

Det jag menar är att en anmälan ska kunna göras oavsett psykisk eller fysisk status på ägaren. Djuret ska inte lida bara för att ägaren inte är kapabel att sköta om sitt djur. Djurets väl och ve är det viktigaste när det kommer till ett djurskyddsfall. Jag har aldrig sagt något annat. Man får inte bara ta en sak från en person, däribland djur, det kallas stöld. Men ett omhändertagande av djurskydd eller polis är en annan sak. För ibland går det inte att övertala personen att ge ifrån sig djuret. Och djurförbud kan upprättas, vilket även är för att skydda djuren från en speciell människa.

#14 MEN herregud! Det är väl bra att någon gör något och anmäler om valpen blir slagen eller ? Hur tänker du ?? Fast du kanske vill att den ska vara kvar där och  må dåligt och behöva vara rädd ? Ser man att djur far illa så ska man ingripa!

Hittade den där "lagen" i din dassbok eller ? Den stämmer nog INTE!

#32 Visst, men inte av sjukvårdspersonal som skrivit på sekretessavtal. Dom får utan påföljd bryta sekretessen om det handlar om fara för patientens liv eller om brott som kan ge x antal år i fängelsedom (kommer inte ihåg om det var 3 el 5 år). Och varken det ena eller det andra kriteriet är uppfyllt här plus att det ju faktiskt fanns ett "riktigt" sätt att sköta det på. Här var det enl tråden inte heller frågan om att brukaren inte skulle ge ifrån sig djuret - det ordnade ju släktingen direkt.

Om det är djurets väl och ve som är det viktiga så uppnåddes ju det utan anmälan och "straff", eller hur?  Och utan att riskera brukarens liv (ja, med vissa sjukdomar kan man t o m riskera vårdtagarens liv om man utsätter personen för sånt här)

#33 Jag föreslår att du tar och läser på vad som gäller inom sjukvården och vilka lagar som gäller för sekretess innan du uttalar dig.  Du kan läsa på i § 8-10 (1998:531)  den enskilda hälso- och sjukvården (dvs t ex privat vårdföretag) eller 7 kapitlet i sekretesslagen (1980:100) för landsting- och kommun.

Och om du läser hela tråden så ser du också att valpen blivit omhändertagen utan att det hade behövts att personal bröt sekretessen. Har man valt ett yrke där man måste skriva på ett sekretessavtal så ska man också efterleva det man skrivit på, sekretess är inte något som man kan tumma på efter tycke och smak eller personliga åsikter.

#34 Ännu en gång är jag medveten om att tråden visar att släkting kunde ta hand om valpen. Jag sade att det IBLAND inte är en möjlighet att övertala dem att lämna ifrån sig djuret.

#34 Hahaha! du är ju rolig du. Du tittar ju fel. Finns något som kallas Djurskyddslagen, om du inte visste det. Sekretessen gäller enbart MÄNNISKAN.

#34 Kolla här istället innan DU uttalar dig. *fniss*

www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880534.htm

Den lagen kallas DJURSKYDDSLAGEN, och det vet jag för min mamma känner Monica på miljö & hälsa och vi försökte för några år sedan omhänderta en hund som fått öronen avklippta.

Om du vill kan du ju få numret till henne och ringa och fråga ? ^^

Jag tycker inte att sekretesslagen ska gå före djurens lidande alt andras lidande som ex misshandlade barn osv men jag förstår också att man ska värna om sekretessen för den är superviktig.

# 37 I vilken paragraf står det att djurskyddslagen har företräde framför sekretesslagen?

# 38 Jag håller fullständigt med men tyvärr är det inte så men det är ju bra om vi kan hitta en annan väg som inte bryter mot sekretessen.

Kan inte fåglen få det bra om personalen skaffar bistånd på att få göra rent i fågelburen och att någon personal tar på sig det ansvaret?
Fåglen är kanske ett bra sällskap för vårdtagaren.

Vi har en vårdtagare som abolut inte kan ta hand om sin katt nu skulle hon inte få för sig att göra den illa men hon hade aldrig kunnat sköta om det om inte dagpersonalen och anhöriga gjort allt för att katten ska få stanna där som sällskap.

#38 Lagen medger vissa undantag, t ex när det gäller barns välfärd. När det gäller andra saker så kanske det inte medges undantag, men det brukar finnas regler som gör att man kan hantera dom flesta situationer utan att behöva kompromettera sekretessen. En gyllene regel om man inte är säker på vad man får och inte får göra/säga är att ta upp det med närmaste chef. H*n ska kunna ge anvisningar om hur man kan hantera situationen utan att bryta sekretessen plus att h*n har också bemyndigande att gå längre i åtgärder än vad en vanlig anställd har.

#39 Det är ju ganska många sjuka/handikappade som kan ha kvar husdjur och också ta hand om dem på ett bra sätt. Där gäller det bara att man kommer överens med biståndshandläggare/kommun/hemtjänst/personlig assistent  samt släktingar om hur man kanordna det praktiska. I många fall kan det t o m vara av yttersta vikt för den psykiska hälsan hos den sjuka att få behålla sitt husdjur.

Oj, många inlägg har det blivit.

Ni kan spekulera i "hur" sjuka dessa människor är och vilket socialtnätverk dom har samt om dom har familj eller vänner överhuvudtaget. Det är dock något jag inte kan prata om vilket ni förstår. Vissa är helt ensamma utan anhöriga,vänner, hemtjänst eller dylikt och enbart har tillsyner nattetid och larm.

Det låter som att dessa djurskyddsveterinärer är onda vilket dom inte är. Det är inga arga människor som åker ut och tar ägarnas sista livsgnista för att dom tycker att det är kul. Dom får råd och stöd och beskrivningar på hur djuren ska skötas och vad som är fel.

Tyvärr är det få kommuner idag som betalar för att vårdtagarna ska få sina djur ombesörjda och omhändertagna. Så att få till ett sånt bistånd är nog få förunat i spartider. 

Att få besök nattetid innebär inte att man måste vara speciellt sjuk. Det kan handla om en säkerhet under en period eller under en medicinsk utredning för placering på annat boende.

Men jag tänker inte diskutera dessa personer eller vad komunera tänker/borde betala eller inte.

I första fallet med första fågeln så har jag blivit tackad personligen av anhöriga eftersom dom inte vetat vad dom skulle göra med den.  Ett gott slut helt enkelt.

Sista fågeln ringde dom om idag. Ägaren ville bli av med den för att han inte hade tid med den. Jag vet personligen att han är tacksam över den hjälpen.

Jag har återigen pratat med länsveterinären och jag har inte brutit mot sekretessen då jag gjort anmälan som privatperson, och jag har inte röjt personens identitet, hälsa eller bakgrund.  Jag har även min arbetsgivare bakom mig.

Länsveterinären verkar ha glömt att läsa på om tystnadsplikt och sekretess inom vården.

"Sekretess innebär förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen, skriftligen eller på annat sätt. Inom vården handlar det inte enbart om dokumenterade uppgifter, utan även alla andra typer av uppgifter som är av personlig art. Allt man ser, hör eller på annat sätt får reda på i arbetet och som kan betraktas som privata uppgifter om enskilda patienter omfattas av sekretess."

Det är ju faktiskt inte heller länsveterinären som bedömer vad som omfattas av sekretess eller inte.

Och identiteten har ju röjts i o m att namn på personen ifråga har uppgetts vid anmälan.

Spelar det egentligen så stor roll i detta fall?

En anmälan har redan gjorts. Djuren är flyttade från dåliga förhållanden.

Självklart spelar det roll. Sekretesslagstiftningen inom vården har tillkommit just för att skydda var och en av dom som kommer i kontakt med vården. Det är kanske svårt att förstå hur viktig sekretessen och tystnadsplikten är om man själv inte sitter i den sitsen att man är utlämnad på gott och ont till vården och vårdpersonalen.

Som jag sagt ett par gånger, bra att djuren omhändertagits, men hur det hela gick till är bekymmersamt. Om personal inte kan hålla sekretessen när det gäller en sak, hur kan jag lita på att dom gör det om annat?

Och att hävda att det skulle vara OK så länge man gör det som privatperson skulle ju betyda att det var OK för vårdpersonal att prata vitt och brett om vårdtagare så länge personalen inte är på jobbet. Riktigt så fungerar det faktiskt inte.

Kan du tänka dig att släppa in främmande personer dagligen hos dig och låta dem få insyn i hela ditt privata liv i vetskap om att ditt privatliv därefter är Ok att röja  för utomstående, för personen som röjer det gör ju det som privatperson?

Det finns ju faktiskt sätt att hantera sånt här utan att bryta mot sekretessen, varför inte göra det så?

Är det själva det här med att man anmäler och därefter får beröm som är det viktiga?

Igentligen är det här en icke fråga. Cecilia väljer att anmäla något hon anser är fel, oavsett om detta bryter mot sekretessen eller ej så kommer det Cecilia anser är fel att utredas. Om det uppkommer under utredningens gång att Cecila brutit mot den sekretess som avser hennes anställning är det upp till åklagare att väcka åtal. Tills detta sker så bör det vara fritt fram för Cecilia att anmäla allt hon anser är fel. Om det är så att Cecilia jobbar för en myndighet (kommun, landsting eller stat) så står det cecilia fritt att medela sig med media, om berörd myndighet/privat person anser att uppgifterna bryter mot eventuell sekretess är det upp till denna att anmäla, annars saknar berörd myndighet rätt att efterforska vem som lämnat dessa uppgifter.

Vad händer efter en anmälan där djuret har omhändertaget?
Blir det påföljder typ åtal eller är det nog att dom tar djuret?

#44 Jo, jag förstår din poäng, med är det egentligen din sak att reda ut denna händelse? Ska vi som lekmän reda ut en specifik händelses lagar och regler? Jag föreslår att vi överlåter sådant till de som har utbildning, och till de inblandade. Vårdare, arbetsgivare och anmäld person.
Jag ser inte riktigt vad denna diskussion ska ge? Anmälan är ju gjord för länge sedan och djuren är omhändertagna. Så av den anledningen tycker jag inte längre att det spelar någon roll. Någon som har en tidsmaskin så man kan ändra det förflutna?

# 47. TS uppmanar ju till fler anmälningar, det är kanske inte så lämpligt om man bryter mot sekretess. Är alla beredda på att mista jobbet och ett ev åtal?

#48 Uppmanar Cecilia alla som jobbar inom vården att göra anmälningar eller uppmanar hon till att göra anmälningar när man upptäcker vanvård för att det faktiskt kan leda någon vart?
Tror tex inte att jag skulle förlora ett jobb som butiksbeträde om jag anmäler min granne för vanvård… Så nej, jag är inte rädd att förlora jobbet och bli åtalad om jag gör en anmälan.
Hela den här tråden går ju ut på att uppmana folk att göra något för de djur som mår dåligt, då det inte behöver vara så komplicerat som man kanske tror, den går inte ut på att alla ska leta detaljer och att det bara gäller vårdpersonal.
Visst kan det vara bra att anmärka att det möjligen rör sig om ett sekretessbrott så att de som sitter i samma situation kan tänka till innan de gör något, men långt ifrån alla jobbar inom vården och långt ifrån all vanvård sker hos handikappade människor som kräver vård. Det finns idioter överallt som finner nöje i att slå sin hund eller strunta i att utfodra sina katter och då tycker iaf jag att det är bra om det finns de som uppmanar till att göra en anmälan då det inte måste innebära en massa byråkrati och vara så komplicerat.

# 49 Som butiksbiträde tror jag inte att ni att ni får komma in till era kunder på det viset och jag tror inte att era kunder är i sån beroendeställning som våra vårdtagare är.

Jag har precis samma sorts jobb som Cilla fast i Skåne men jag tror inte att det skiljer sig så mycket. Därför reagerar jag stark när man går ut så på öppetforum och berättar om det utan att ta upp ett annat perspiktiv… människan som är beroende av vår hjälp och jag tycker att det är ett övertramp.

Det finns så många andra vägar att gå som underköterska/sjuksköterka m.m som inte tas upp här utan det är en direkt anmälan.

#50 "Som butiksbiträde tror jag inte att ni att ni får komma in till era kunder på det viset och jag tror inte att era kunder är i sån beroendeställning som våra vårdtagare är."

Precis vad jag menar. Den här tråden vänder sig inte till enbart folk inom vården, utan till alla. Bra att man tar upp detta gällande skretess för de som faktiskt arbetar så som ni gör men för alla oss andra så betyder det ju inte så mycket.

Vi kan vänta o vrida hur var o en har uppfattat det hela.
Jag känner igen mycket av historien eftersom jag själv jobbar på en nattpatrull/trygghetslarm och du reagerar som butiksbiträde och det är tur att vi alla inte jobbar med samma yrke och tänker lika för hur hade världen blivit då?

Det talas om rätt väg för anmälan, och att det ska gå via ens chef osv. Men vad gör man när chefen skiter i det eller inte har en blekaste aningen om hur det ska hanteras?

Man ska inte bryta mot sekretessen. men hur är det egentligen med sådana anmälningar som rör vården? Lex Sarah och Lex Maria? Man har ju om man jobbar inom vården tystnadsplikt mot var och en av sina vårdtagare/patienter och om någon blir felbehandlad så ska det anmälas. Denna form av anmälan är okej för det handlar om patientens väl och ve.

Jag har jobbat som personlig assistent, och ett av de största problem vi hade i vår arbetsgrupp om 4 st var att vi fick enligt det sekretessavtal vi skrivit på inte lov att diskutera brukarens behov och vad som hänt med de två som gjorde dagpassen om man själv gjorde nattpassen. väldigt fånigt, där går tystnadsplikten för långt är man i samma arbetsgrupp så ska man kunna prata om sin brukare/vårdtagare!

Men när det kommer till att djur far illa, där reagerar jag. Oavsett om det är en hundvalp, en katt, en fågel eller annat djur så måste något hända. Och har man då en chef som inte vill eller bryr sig vad i helsikke ska man göra då?

För medhjälp till djurplågeri eller vanvård tänker jag aldrig vara med om. då blir JAG hellre av med jobbet bara för att man ska hålla på tystnadsplikten.

Ja det kan vara knepigt med struliga chefer eller dom som skiter i allt men chefen har oftast en chef annars brukar man kunna gå till facket o få hjälp.
Det man kan göra när det gäller vårdtagare är att ta kontakt biståndshandläggare, ansvarig ssk, anhöriga och i vissa kommuner finns grupper av undersköterkor, ssk sjukgymnaster m.m runt vårdtagaren som man kan prata med och som agerar.

Lex Sara och Lex Maria gäller vårdpersonal och inte brukare.

Finns det inget som heter anmälningsplikt?

Inte när det gäller djur tror jag.

_Bra gjort!
Finns många som ser men inte agerar. Du är inte en av dom. Världen behöver mer som dig!

TACK för bra jobb i samhället!_