Jag har aldrig gett mina time out då jag anser att dom inom loppet av 2 sek har glömt vad som hänt. Dom förstår inte varför dom får time out.

Hade jag varit du hade jag istället tagit tag i Tischa direkt och sagt NEJ eller FY med grov röst.

Det funkar inte. Hon lyssnar inte på det.

Jag tror som Loveferrets att det är bättre att fånga dom och fya direkt (men det kanske du redan hade gjort). Och funkar inte det hade jag nog tagit upp och gosat med Sessan och ignorerat Tischa, kanske spärrat av och skiljt på dem medan Sessan brunstar om det inte funkar. Eller nåt sånt.

Jag märkte själv i början när jag time-outade i bur att det inte funkade särskilt bra, han blev oftast bara hetsigare av det. Det funkade bättre att bara ignorera honom, eller stänga in honom i köket om det var så. Vid sistnämnda har han ju fortfarande space att vara på samt mat, vatten och bajalådor, det enda som saknas är mitt sällskap. Och då blir det tråkigt och då varvar man ner och går och gör något annat eller sover istället.

Men så verkar han ju också vara ett marsvin och inte en iller, kanske inte funkar på alla andra illrar

Du bestraffar ett ganska så naturligt beteende? Det är lite knasigt om jag får säga mitt. Jag använder ju rösten som uppfostringsmetod, andra använder andra metoder. Man ska ha i åtanke att alla metoder inte fungerar på alla illrar. Jag har haft en metod som fungerat bra på en iller men gjorde nästa bindgalen..

Ang släpandet; om den ena illern löper brukar den andra illern påverkas av detta. Det luktar ju annorlunda, och beteendet förändras. Jag hade hellre försökt satsa på en avspärrning om det inte alls gick att ha dem ihop tills kastrering skett på den brunstiga individen.

Men är Sessan också en iller? Hur länge har hon varit brunstig? Isåfall är det ju som Aviendha beskriver ett helt naturligt beteende som försvinner när hon blir kastrerad.

Håll dem isär tills dess bara så har du ju löst problemet.

Som Ulrika säger, så tycker jag oxå att du försöker hålla dom isär men stäng inte in henne i buren, då är det bättre att hon kan vara i köket eller nånting.

Varför tar alla för givet att man kastrerar sin illerhona direkt den brunstar ? Man kanske avlar på den ?

Jag tror inte på metoden "skärma av till dem lugnat sig" eftersom mina illrar inte är speciellt sällskapliga av sig. Sessan går att fånga och visst, hon sitter i knät om man sätter henne där, men jag tror inte hon är så "into" att gossa.

Tischa springer alltid omkring och det räcker att jag bara går förbi så springer hon som en galning in under soffan, som om hon skulle vara rädd för att bli fångad eller så.

Så avspärrning fungerar inte i detta fallet eftersom mina illrar ändå inte ser det som någon bestraffning.

Och jag tycker faktiskt det är lite hårt att lyfta upp henne i nackskinnet och skrika åt henne.

Gjorde det när jag skulle träna bort nafsandet och visst, hon blev bitfri, men hon verkade bli rädd för mig och det vill jag ABSOLUT inte att hon ska vara!

Avspärrning är inte för att bestraffa dem, utan för att hålla dem åtskildja från varandra tills att de kan gå ihop igen.

Meningen med avspärrningen som många tidigare i tråden syftar på, handlar ju inte om att man ska bestraffa illern, utan bara hålla dom åtskilda under den tiden man har en brunstig iller hem. Detta för att undvika att illrarna bråka hela tiden och kanske skadar varandra.

Att dom flesta räknar med att man ska kastrera sin hona är för att det inte finns någon på detta forumet som skulle rekommendera att man avlar på sin hona om man inte är väl påläst. Nu har jag ingen aning om hur mycket du kan eller inte eller vad du har för planer. Men som sagt det vanligast och mest rekommenderade är att man kasterar sin hona om man inte har väldigt goda kunskaper om avel och eftersom det är svårt att veta hur mycket nya användare kan eller inte kan så blir standardrekommendationen kastrering.

Sen är det väl ingen som säger att man ska plocka upp illern i nackskinnet och skrika åt henne. Det som sagts är väl att man i så fall ska försöka ignorera illern. Men i detta falllet är det ju svårt då beteendet din iller uppvisar är naturligt när den ena av honorna brunstar. Så jag hade gjort som övriga föreslagit och delat på dom tills man kasterat eller på något annat sätt fått honan ur brunst.

Om du inte ska kastrera henne och hon ska avlas på så betyder det ju att du ska para henne nu ändå i och med att hon är i brunst nu.

Då går hon ju ur brunst och problemet är löst iallafall.

Som sagt, att dela på dem är ju för att de inte ska skada varandra. Jag skulle aldrig, aldrig någonsin bestraffa mina illrar på något sätt. Jag skulle definitivt aldrig lyfta någon i nackskinnet eller skrika på dem.

Tipsen och råden du fick var inte hur du bäst skulle bestraffa din iller utan hur du bäst skulle lösa det så att ingen blev skadad.

Men som sagt, är hon i brunst nu och hon ska paras så går hon ju ur brunst om en stund likaväl som om hon skulle kastrerats.

Men ska hon sen få valpar så måste du ju dela på dem ändå.

Och om hon ar i brunst sa borde hon ju paras sa snart som mojligt for att undvika komplikationer.

Kan ju göra ett tillägg också.

Om hon ska paras nu och inte kastreras så är det väldigt dumt om den andra honan får släpa på henne. Hon kan lika väl ta henne ur brunst som en hane kan. Det kan räcka med dragandet i nacken för att plocka henne ur brunst.

Och det kanske är dumt om planen är parning…