när tar man illern ur avel?
Några frågor o funderingar gällande vad ni här inne (gärna uppfödare) tycker är godtagbara anledningar att ta en iller ur avel.
Tycker ni att man ska ta en iller ur avel om:
- Avlägsna släktingar så som sysslingar eller längre bort är döva sjuka, eller har fått döva eller sjuka valpar även om inte ärftlighet av defekterna kan fastslås?
- Närmre släktingar så som kusiner är döva, sjuka eller har fått döva eller sjuka valpar även om inte ärftlighet av defekterna kan fastslås?
- syskon eller föräldrar till illern är döv, sjuk eller har fått döva eller sjuka valpar även om inte ärftlighet av defekterna kan fastslås?
- Illern själv är döv, sjuk eller har fått döva eller sjuka valpar även om inte ärftlighet av defekterna kan fastslås?
- illern har okänd bakgrund?
- Släktingar, kusiner eller närmre, har haft eventuella ärftliga eller smittsamma magåkommor som kan överföras eller nedärvas till valparna?
- Illern har släktingar som har sk riskteckningar?
- Illern (förutsatt att den är omplacerad) visar ett ostabilt psyke som möjligen kan bero på dåliga familjeförhållanden i tidigare hem men även kan vara ett nedärvt temperament?
- Illern har flera släktingar som aktivt används inom avel i sverige?
Är lite intresserad av vad ni har för åsikter om detta! Så skriv på!
Sajtvärd på Iller.ifokus
jag är inte uppfödare men måste skriva ändå ;) Jag tycker att alla anledningar ovan är godtagbara om inte självklara anledningar till att ta en iller ur aveln. Personligen skulle jag gärna se att iller aveln i sverige gick ner på ett minimum under ett par år. Och att de enda parningar som var tillåtna skulle vara sådana om gjordes för att hjälpa den svenska iller stammen. Alltså inga fler parningar på "söta" illrar, eller för att man inte vill kastrera eller för att man gärna vill ha en valp och tror att det blir billigare att ta en kull osv. Kan inte illern och dess tilltänkta partner bidra med något positivt skall heller ingen kull tas. Så ser jag på det hela. Det ligger ingen ära i att ha tagit kull eller att ens iller avnvänts i avel, man får heller ingen status för det. Detta får man endast om man bevisligen har bidragit med något positivt. Det är i alla fall så jag ser på saken. Jag har ingen respekt för folk som tar en kull för ovanstående anledningar, Djur är djur, inga leksaker och vi har ingen som helst rätt att spela rysk roulette med deras liv. Respekt har jag däremot för dem som tar sitt djur ur aveln när information som skulle kunna skada iller släktet kommer fram. Att våga gå ut med att ens hona eller hane har defekter eller släktingar med defekter, och därför välja att inte ta en kull tycker jag är strongt.
Jag tycker även man bar ta avelsdjur ur aveln när de fått för många kullar eller när man ser att släktingar börjar dyka upp lite här och var samt när många utav avkommorna gått i avel. Då är stammen för bred och något bör göras….

# först nr:1
instämer helt med bägge 2 .
man kan inte avla bar för att den är söt även om man har bestämt sig att ha en kull så slutar ju inte ansvaret för deta utan det är ju upp till uppfödaren även om det är engångs så ska man ha reda på var sina valpar är vem som äger dom se till att dom blir vaxinerad o kastererad .
Att avla på sjuka eller som man vet har en hög sjuk doms bild bakom sig där ska man inte avla alls annser jag .
Om det skulle visa sig utan anledning att en valp eller äldre skulle va döv från våran upp födning då åker dom ur direkt o kasterars o får gå i pansion . o bara leva livet ,
Jag tycker inte att man ska avla på illrar som inte har stamtavla, då det väldigt lätt kan bli inavel. Sen ska man inte heller avla på illrar som är sjuka och har mycket sjukdomar i släkten.
Men som du skriver sara så tar många en kull på sin iller för att den är "Söt."
Sen är det upp till båda ägarna att se till att de inte är släkt eller har sjukdomar bakåt i leden.
Har man en hitteiller så säger det ju sig själv att det är något man inte avlar på då man inte vet något om den.
Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Jag tycker nog inte att avlägsna släktingar är helt relevant, dock inte sagt att det är ointressant.
Inte heller ser jag magsjukan som ett större problem, så länge uppfödaren informerar om det så smittar illern inte andra efter en viss period.
Däligt temperament… hur menar du med att det är förutsatt att illern är en omplacering?
Vem skrev du til Knubbs??? Vilket inlägg var din fråga till?
Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.
knubbs syftar nog på #0
Ok då är jag med. =)))
Blir så mycket lättare och förstå när man har ett inlägg som man syftar på.
Får skylla på att jag är för trött idag. =) hihi
Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.
#4 eftersom jag skrev efter att illern kunde ha "men" från tidigare hem innan omplacering bara för att klargöra att det mycket möjligt INTE beror på ren nedärvning.. Förstår du? tappade nästan mig själv där.. hehe o med magåkommor så måste det inte bara gälla magsjukan utan även andra magåkommor som möjligen är ärftliga..
Tack alla för att ni tar er tid! vill gärna att fler ska ha synpunkter!
Sajtvärd på Iller.ifokus
*putt*
Sajtvärd på Iller.ifokus

Sorry Jossan jag fattar fortfarande inte ;)
okej, jag menar att om man tar en omplacering som är instabil psykiskt så kanske det inte behöver bero på att illern är vass eller att det ligger i illerns gener att vara instabil i psyket utan den kan ha blivit det genom misskötsel från ägaren innan- och genom att man inte vet anledningen, ska man ändå avla på den om den har instabilt psyke?? (allt för att krångla till det, och för inget ska vara svart eller vitt) Förstod du nu Knubbs?? =)
Sajtvärd på Iller.ifokus

Mmm, om ingen annan i släkten haft problem med psyket skulle jag kanske behålla den i avel.
#12 jaaa, jag förklarade så att du förstod!! =P tack för ditt svar!
Någon mer som vill säga sin mening?
Sajtvärd på Iller.ifokus