för det första, om möjligt, undvik att ta honom i nackskinnet! Det gör det hela bara mycket värre, och du triggar snarare igång honom. Använd vatten för att få loss honom när han bits, antingen hålla under kranen när han sitter fast eller spruta vatten på honom. Men tänk på att han med största sanorlikhet reagerar så här enbart för att han är oerhört otrygg och rädd. det är alltså inte illvilja. så ju argare ni blir på honom, och ju hårdare tag ni använder desstå räddare blir han, och ju mer kommer han at bitas. Försök helt unvika situationer han kan bitas i, tills han blivit tryggare. Vänj honom bara med att vara i närheten av er utan att det innebär obehag för honom, prata lugnt och mjukt me dhonom, visa att ni inte vill honom illa.

Att han biter er är inte synonymt med att han kommer att reagera likadant mot illrarna.

Är planen att ni ska ta öve rhonom, eller bara hjälpa till med uppfostran, om det e ok att jag frågar?

Ja fast han går verkligen till attack. Jag lät dom hälsa på varandra genom gallret på reseburen och han gick till attack mot rufus så hela buren hasades fram. Rufus blev tokig och vill in och slåss men vi vågar ju inte. Rufus är ju en skadad gammling. Jag vet inte vad vi ska göra, han biter så hårt att Maya garanterat skulle bryta benet och han vägrar släppa. Det är synd om den här illern också, vi vill ju inte att han ska vara instängd heller.

Det är tänkt att vi ska hjälpa till med uppfostrand för Maya var också en bitis i början, men hon gjorde ju aldrig såhär.

#2 Tror din kompis har mailat mig angående honom.

Okej, det här är verkligen en riktig best. Vad ska jag göra? Vågar jag släppa ihop gammle Rufus med honom? Är det någon som tror att någon av dom kommer dö? Den här illern går verkligen till attack.

tror att vad han behöver just nu är främst lugn och ro, och trygghet. Att släppa ihop honom med andra illrar, om han beter sig som du beskriver borde nog inte vara en prioritet just nu. Utan satsa på att få honom lugn och hanterbar först. Är han kastrerad? Hur länge har din kompis haft honom? Vilken uppfostringsmetod har använts tidigare? Hur mkt har han blivit hanterad?

Är du osäker så låt dem inte träffas. Men samtidigt så behöver en illers knasiga relation till folk betyda att han kommer behandla artfränder lika, men vad vet man? Det beror ju helt på hur han mår, vilket är svårt att avgöra över ett forum.

Visst, det finns ett fåtal illrar som vertkligen har vart "störda", men i många fall beror sådana beteenden på tidigare upplevelser och osäkerhet som lett till att illern anfaller som bästa försvar.

Undvik konfrontationer, situationer när du vet att det kommer smälla. Men nu när det är en "attackerare" vi pratar om så kanske det finns åtgärder du kan ta till för att känna dig säker i hans närhet, för han kommer känna din osäkerhet och den kan mycket väl stressa honom ännu mer.

Kanske det skulle funka om han är i ett litet hägn och ni kan sitta utanför och prata lugnt med honom så han vänjer sig med att det finns folk runt honom men att han inte får nått obehag av det.

Ev. ge nån liten godsak när han visar på nyfikenhet istället för aggresivitet så ni uppmuntrar ett lugnt beteende.

Bara en tanke.

Är ni rädda för att ta honom- pälsapå er! Jag ser hellre att ni utger en trygg och lugn känsla framför en stressad och osäker känsla. Har ni tjocka vantar så använd dom när ni hanterar honom.

Jag skulle avgränsa ett rum och låta honom vara ifred där tills han lugnat sig från denna attack. Ställ in en transportbur så han har ett krypin han känner sig trygg med.
Detta kommer förmodligen kosta blod, svett och tårar och ta en lååång tid. Ni ska få en iller att förstå att människor inte är farliga och så som han beter sig är han väldigt övertygad om att människor faktiskt är farliga. Han vet inget annat.

Tack för alla bra tips. Jag har pratat med hon som äger honom och detta är ju faktist hennes första iller, jag tror inte att hon kommer att klara detta, han tuggar sönder oss, och det är inget "bita löst" utan han tar verkligen i.

Vi skulle gärna hjälpa honom, jag tycker riktigt synd om honom, det jag vet om hans tidigare liv är att han bodde i bur när min kompis hämtade honom och när killer som ägde honom då tog upp honom i famnen så säger en flicka, ca 6 år "OJ vågar du hålla i honom nu?" så jag tror inte han har blivit hanterad alls faktist egentligen, möjligen att killen som hade honom (han var 17 år) och hans kompisar såg det som en utmaning att retas med honom vilket i så fall är riktigt hemskt.

Jag tycker synd om kraken men han kan inte vara kvar här, min kompis kan inte heller ha kvar honom så vi får leta efter någon riktig iller kunnig som har tid och kan hantera stackars plutten-där han förhoppningsvis får stanna.

Ingen här som vill köpa honom? Han har nog ett gott hjärta, men är väldigt ledsen liten plutt =(

Okej, nu fick jag ett sammtal ifrån ägarna, dom säger att han blir avlivad ifall dom måste hämta honom ifrån mig idag. Finns det någon han kan bo hos sålänge? Vi kan inte ha honom? Finns det akut hem här? Bor i stockholm. Jag vill INTE att han ska dö, han KAN bli bra, det är jag nästan säker på. Men jag kan inte ha honom =(

Låter ju tyvärr inte som om han är särskilt lämpad som förstagångs-iller. Men det finns folk som klarat sånt också. Beror lite på hur mycket tid och engagemang man är villig att lägga.

Var kommer han ifrån början? Hur ser hans levnadshistoria ut? Har han bott på många ställen eller bara det tidigare? I vilken stad bor han nu? Var han kastrerad? Om inte, så kan ju det vara ett steg på vägen om han nu både är ohanterad samt har massa hormoner som rasar i kroppen. Kan bli lite mycket för vilken iller som helst.

Jag tycker ni gör rätt som ger honom vidare om ni inte tror att han kan bli bättre. Vad ni än gör så låt honom inte komma tillbaka till förra ägaren! Dom har förstört illern tillräckligt och ska inte få en chans att avliva honom.

Det borde finnas någon som kan ta hand om honom så länge. I sthlm finns ju endel illerägare.
Har ni inte möjlighet att ha honom ett par dagar ens om ingen ta honom på en gång??

om någorn skall ta hand om honom så anser jag INTE att de skall handla om "att KÖPA honom". Om någon har tiden och kunskapen att ge honom en chans han verkligen förtjänar, så tycker jag att den personen självklart skall få honom. Är pengar viktigare än att möjligtvis ge en ilelr en chans till ett bra liv… ja då skall jag nog inte skriva mer i den här tråden…

Jag har ingen koll alls på hans tidigare historia förutom det jag tidigare skrev. Annonsen på blocket finns dock kvar så jag har mailat och frågat honom vad han varit med om.

Dessvärre har vi ingen möjlghet att ha honom kvar här, våra egna illrar mår alldeles för dåligt av det och vi bor i en 1a så vi kan inte stänga isär dom. Dom ända burarna vi har är transportburar och jag vill inte stänga in någon av dom en dom. Nej att skicka med honom med hans ägare ikväll känns inte längre aktuellt, jag vill inte skicka honom till döden. Han ska leva, han kan bli bra, bara inte hos oss, vi har inte tid och möjlighet. Vet ni någon som kan hjälpa till här i stockholm.

Just det, svar till dig UlrikaD: Ja, han är kastrerad så det kan inte bero på det. Han är 1½ år och ser ut att vara frisk, lite smal men det kan ju vara kastrerings-smal. Snälla hjälp oss, han ska inte behöva dö ='(

Vilken annons var det? Den i Kumla? Kanske var fler härinne som skrivit till honom och fått någon annan information.

http://www.blocket.se/orebro/Tam_iller_25656529.htm?ca=10&w=3

Där är annonsen, kan inte göra länkar så kopiera och klistra in. Han har inte svarat på mitt mail än.

Jag är tok desperat, han verkar bli avlivad ifall jag inte hittar något åt honom ikväll, sambon vill inte ha honom över natten ens, egentligen inte jag heller, men jag vill ännnu mindre att han ska bli avlivad =(

#16 kan ni ta er någonstans för att eventuellt lämna av honom hos någon?

#16 Det är ju bättre om han tex får sova instängd i en transportbur eller i badrummet en natt än att han avlivas!!!?

#17 Nja, möjligen Stockholms central, vi kan nog inte mycket mer. Eller ja, Uppsala. Då får ägarna hämta honom och lämna honom till de som kan ta hand om honom. Dom vill inte avliva honom egentligen men tydligen ska tjejen bort och killen vågar inte ha hand om honom under tiden och såg bara avlivning som utväg, jag tror dom blir glada ifall jag hittar något dom också.

Skriv en ny tråd om akut hjälp med denna iller så alla uppmärksammar den!

Ta kontakt med omplaceringansvariga i olika föreningar!

Jag har haft kontakt med ägaren och det han sa var att illern är snäll men har bott i bur hela livet, och inte träffat andra djur….(kom på att ägaren sa att han var ute ibland när ägaren var hemma….men tror inte längre på det)

Stackars liten, inte så konstigt att han blir obekväm när han plötsligt har massor med yta och inte är skyddad av ett fult galler :(

Det är ju skönt att det ordnar sig och att illern får komma till någon som kan hitta ett nytt hem till honom,

MEN det här tycker jag folk ska ta till sig. Så här kan det gå ifall man inte kollar upp illern ordentligt innan man hämtar. Eller om man nu t.om får illern hemleverad så som många vill och inte träffar den alls själv. Då kan det gå så här illa och bli så här panikartat.

Och det är aldrig någonsin illerns fel att människorna runt omkring inte tar reda på alla fakta först.

#23 Mjo nu tänker jag inte ta åt mig av det men jag håller med dig fullt. Anledningen till att jag har haft panik idag är för att jag tänkte hjälpa min vän med honom, det visade sig att han var värre än jag trodde och då var våran deal att hon skulle ta hem honom igen, så ringde hennes pojkvän och sa att han blir avlivad ifall han måste komma hem igen, DÅ fick jag panik för att söka nytt åt honom. Precis som du skrev, illen ska inte lida för att människan är lat/klantig.

Nu kommer den lilla snutten få det bra iallafall vilket gör att jag mår LITE bättre, men det är klart, jag vill ju också hjälpa honom, men det går inte när jag har mina egna och så liten lägenhet. Annars hade jag försökt själv med kraken.

#23 Du har ju verkligen gjort allt du kan för honom. Det var ju inte ditt ansvar men ändå har du hjälpt honom nu. Bättre att han kommer vidare till någon som kan ta hand om honom. Det var illerna smala lycka att hans nya ägare hade dig som kompis, annars hade han kanske blivit avlivad nu direkt.

Det jag menar är att folk skriver hela tiden att de vill ha illrar hemkörda osv, många tycker det är dyrt att åka att åka och hälsa på. Hoppas att detta kan få någon att tänka till iallafall.

Och även att folk någon gång förstår att ett iller är mer komplicerad att ta hand om än ett marsvin!

Jag håller med dig Ulrika! Jag tycker att historien om Cato är precis en sådan historia.
En kille åkte och köpte en 4 mån iller som suttit i bur hela sitt liv och inte var handtam. När han kom hem kunde han inte riktigt ta i den och hans hundar vågade han inte ha ihop med iller (kunde han ju tänkt på innan tycker man). Cato bodde i hans badrum och blev endast hanterad med handskar, om han ens blev hanterad.
Var det köpet genomtänkt kan man undra? Inte mycket.

Jo jag håller med UlrikaD, allt för många vill ha hemkörda illrar vilket är fel. Jag tycker att ifall man hittar en iller som bor för långt bort och man inte har råd att åka får man helt enkelt vänta tills det finns någon närmare.

Historien om Cato har jag nog aldrig hört men en liknande historia har jag varit med om. När jag var kanske 11-12 år så hade min syster en iller som hette Peggy, hon var jätte lugnt och snäll, sen avmaskades hon och blev lekig som den unga illertösen var. Då blev hon instängd på våran toalett, där fick hon bo, ingen som klappade henne eller gav henne kärlek. Sen blev hon såld.

Jag hade ingen större koll på djuret då, min mamma hade en iller när jag var pytte liten men jag hade inte så stort minne av den. Jag förstog inte hur fel det var men när jag tänker på det nu så mår jag skit dåligt. Jag får så dåligt samvete för stackarn. Jag hoppas verkligen hon fick det bra efter det… =(

precis samma sak som hände med Wilmer och Didrik. Ett par åkte ner till skåne, och köpte 2 illrar som suttit i bur hela livet även om de inte var särskikt gamla (trotts att de faktiskt blivit varnade innan, för att göra just så), redan samma kväll, nån timme efter att de kommit hem, ville de bli av med dem. helst direkt….. och det här händer, gång på gång på gång. och det skär i mitt hjärta varje gång, och man försöker slå knut på sig själv för att försöka hjälpa, samtidigt som att man så väl vet att om man inte hjälper till KANSKE ägaren lär sig något av det och får ta ansvar för sina handlingar… men då riskerar man att illern råkar än mer illa ut.

#28, Förlåt för dum fråga kanske men om dom fått upplysningar om att dom ej är hanterbara, varför tar dom emot illrarna då ? De nya ägarna måste ju vara medvetna om vad dom ger sig in i. Varför händer det gång på gång ?

#29 För att folk inte är så smart alla gånger? Kanske tror att dom som varnar bara överdriver eller att dom tror att dom minsann är helt på det klara med hur det är att ha en iller och att dom klarar det, för det kan ju inte vara så svårt? Det var jag som fick ha Wilmer och Didrik hemma, vi åkte akut och hämtade dom på centralen i stockholm samma kväll som dom hade fått hem dom för dom var så hemska….

Det var två valpar på runt 15 veckor som var osäkra på människor efter att ha suttit i farmarbur. Ett par veckor senare kunde dom flytta till en familj som har barn. Med andra ord var det inte direkt några bestar, dom som köpte dom från början hade bara inte fattat dels vad illrar egentlgien är för djur och dels att det kan vara svårt att ta såpass ohanterade valpar som det här var.

Ja hörrni, det är tragiskt att vem som helst får ta ansvar för djur och barn. Nu har ägaren hämtat honom och dom åker till västerås imorgon bitti. Jag tror på det här, hon verkar vara väldigt kunnig. Men klart det var jobbigt att skicka iväg honom, jag vill ju kramas =P

Förövrigt har jag nu fått svar ifrån förra ägaren, han skrev "jag köpte honom när han var lite mer än ett och ett halvt år" mer än så skrev han inte. Men hallå? Det står i annonsen att han är det NU? Jag förstår inte. Så jag frågade honom om det och var och vem han hade köpt illern av. Skulle vilja veta orsaken till hans beteende.

Efter att ha spenderat ett dygn med honom så kan jag nog konstatera att han är livrädd för händer och armar. Han rör inte underkroppen. Han kan komma upp och lägga sig i knäet men om man klappar honom så hugger han riktigt, det är inte nafs, det är verkligen bit i panik eller aggrition, jag gissar panik. Stackars kraken.

Jag hoppas iallafall att han får det riktigt bra och att jag får träffa honom igen och krama honom då, det känns som jag har många kramar att ge honom.

skulle gissa på att han faktiskt har blivt slagen, eller uppfostrad med riktigt hårda tag… har själv haft en iller som betedde sig så.

#31 Vad skönt att höra! Den här killen kommer nog bli underbar med enormt mycket tid och "rehabilitering" in i människorvärlden.

Önskar Zickan  och Sickan all lycka!

Säger samma som sarae, har haft en som betedde sig likadant, bet i armar och händer men struntade i övriga kroppen  ja, nakna fötter kunde få sig en omgång men inte på samma sätt. Gissningsvis har illerstackaren åkt på en alltför hårdhänt fostran.

Ja någon har ju gjort illa honom iaf. Så jobbigt när dom hämtade honom, han verkade inte vilja åka. När han fick på sig selen och ägaren började ta på sig jackan så blev han vild och ville inte alls att någon skulle hålla i honom längre, när vi släppte ner honom gick han och drack vatten sen ställde han sig och nosade på maten, sen var han på väg mot sitt gömställe där han gömt sig när Rufus varit nära. Känns jätte hemskt

Det är jag som har Cato.

JossanH, du har berättat historien om Cato. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå att han har varit ohanterbar. Du måste ha gjort ett jättejobb med honom den korta tid innan han kom hit för jag har aldrig sett något ohanterligt i honom. Alla som träffar honom blir störtförälskade!

Min syster träffade Cato för första gången i julas

#36 Han hade det i sig, bara att ingen låtit den söta mysproppen få komma fram. Han var lite svår att ta upp i början för så fort man sträckte ner handen försökte han bitas. Allt pga att han var osäker och inte visste bättre. Så himla skönt att han varit en mönsterelev hos dig :)

Han var väldigt "mammig". Skulle hela tiden var nära. Varje natt sov han hos mig -låg som en mössa runt mitt huvud ^^. När han hade blivit tvättad och skulle torkas låg han på rygg i mitt knä med stora tindrande ögon och tittade på mig, så skulle jag torka honom med handduken, så söt

Usch så tråkigt att höra om sånt här :(

Hoppas lillskrutten kan få ett bra hem att rehabliteras i och hoppas det finns en chans för honom också.

För Cato verkar det ha slutat bra iallafall och jag tvivlar inte på att det kan göra det med den här skrutten också. Han såg ut att vara en stor kille ^^

Kille som hade honom innan är antingen förvirrad eller rädd att bli påkommen att ha hanterat denna lilla pojke illa. Han säger "jag köpte honom när han var lite mer än ett och ett halvt år" och så har jag svarat honom att det står i annonsen att han är det nu och så undrar jag var ifrån han köpte honom och vem han köpte honom av, han köpte honom i skåne men kommer inte ihåg vem det var han köpte honom av. Jag har sagt till honom att det märks tydligt att illern har blivit vanvårdad (bara det att han blev matad med kattmaten Pussi är ju dåligt det) och jag vill gärna veta vem den skyldige är. Jag gjorde också en fuling och sa till honom att till jag fått veta vem han är köpt av så tänker jag tro att det är killen själv så för hans eget bästa så ska han ta reda på var ifrån han köpt sin iller. Lite fult men jag vill veta vem som gjort honom illa och jag vill veta vad dom gjort.

Hehe ja just det, jag skulle nog aldrig klara av att vara akuthem, jag bryr mig för mycket ^^

Skickar med en bild på hur trött Rufus var efter allt här hemma ^^

Hoppas verkligen detta blir bra, blir så förbannad när man läser om sånt här. Älskade lilla vän..

Jag har nyss tagit över en iller som var skygg och rädd i början. Han gömde sig hela tiden, bet i fötterna, bajsade & kissade överallt, attackerade folk som kom på besök.. Men nu har det gått en månad och alla älskar honom. Han är gosig och känner sig trygg hos mig och när folk kommer på besök.

Det går verkligen att få ordning på dom men det är HEMSKT att det finns människor som behandlar djuren illa. Usch!

Önskar verkligen den där "attackeraren" allt gott och en kärleksfylld framtid!

Kramar Camilla och Idde

Ja det ska nog gå bra. När jag skrev inlägget hade han precis mördat min haka därför skrev jag som att jag anklagade honom, jag menade inget att det var hans fel, var bara på väldigt dåligt humör.

Jag tror det kommer att gå bra. Det pratas lite om att han kanske ska tillbaka till min kompis när det har blivit lite pli på honom, då blir jag glad för då får jag kramas med honom också ^^

Här är han, en riktig pudding!

Jag vill INTE bråka börjar jag med att skriva. Men frågar så jag inte missförstår.

Han ska eventuellt tillbaka till din kompis sen som skulle avliva honom ifall han inte flyttade omedelbart och genast?

Eller är det någon annan kompis?

#44 Grejen är den att hon är på kurs i Västerås. Det var tänkt att antingen jag eller hennes pojkvän skulle ta hand om honom under tiden hon var borta. Då mina illrar mådde så dåligt och han fick stryk av Rufus hela tiden så sa jag att det inte går. Och så sa jag att det verkligen inte är en nybörjar iller och frågade henne ifall hon verkligen trodde att hon skulle klara av att ha honom eller om vi skulle hitta någon som kunde handskas med honom istället. Vi bestämde att jag skulle lägga ut en annons och så skulle vi avgöra tillsammans vem vi trodde skulle klara av det men han skulle vara hos hennes pojkvän under tiden, för mina illrars skull.

5 minuter efter vårat samtal ringer hennes pojkvän mig och säger "du det är ingen idé att lägga ut en annons, jag vill inte ha honom hos mig, jag vågar inte ens mata honom, jag ringer en jägare så får vi skuta honom". Under vårat samtal hörde jag hur min kompis grät hysteriskt i bakgrunden och jag kände själv att tårarna var nära, hur kan man resonera så?

Jag har också en sambo här som inte alls tyckte om bettet han fick av Sickan så han ville inte heller ha honom kvar. Därför blev jag desperat.

Hur som helst, det var hennes pojkvän som inte ville ta hand om honom från måndag till fredag och såg bara avlivning som utväg, inte hon. Då dom inte bor ihop så tror jag inte det ska vara några problem om han kommer tillbaka, hon är galen i Sickan, trots deras dåliga start. Men jag förstår din reaktion. Hon skulle aldrig avliva honom.

Han var supersöt lilla Sickan :) Hoppas det går bra och hoppas din tjejkompis dumpar sina kille. Snacka om att inte bry sig om andra levande varelser. Om dom får barn då? Ska han avliva ungen om den får krupp och skriker hela tiden då eller?! Tycker du gjort ett toppen jobb som ansträngt dig för att ge Sickan en så behaglig tillvaro som möjligt. Bra jobbat! Alla lyckoönskningar :)

kram Camilla och Idde

Men vad händer om dom blir sambo MiniSku ? Accepterar han att illern finns hos henne alltid ?

Hoppas du ej tar illa vid dig av mina frågor, jag tänker bara på illerns bästa så han ska slippa flytta igen när/om det inte passar pojkvännen.

#0 Wow, det här låter väldigt märkligt tycker jag. Du målar ut din "vän" som en oansvarig djurägare som inte tar sitt ansvar över sin "idiot iller". Du säger att den kommer att avlivas om den inte får ett nytt hem. Du gör en annons, får napp, allt är kirrat.

Och nu kommer en annan story upp, hon vill ha tillbaka illern när han bli trevlig. Det finns helt plöstligt "logiska" förklaringar från din sida till att det blev som det blev.

Det låter som du verkligen har ifrågasatt hennes framtid med sickan pga att han är en "problemiller". Vilket ledde till det drastiska avliningshotet.

Kanske trodde hon att du hade kunskap om problemillrar och kunde hjälpa henne. Och när du själv inte bemästrade honom så såg hon ingen annan utväg än avlivning. När hon märker att det finns någon som kan/vill hjälpa till så fick hon hopp igen?

Utgav du dig för att kunna "uppfostra" honom?

#47 Jag hoppas verkligen att hon står på sig. Jag kan inte göra mycket åt deras förhållande och tyvärr inte bestämma över lilla plutten heller.

#48 Vill du att jag ska kopiera det jag redan skrivit eller är du villig att läsa en gång till? Jag har redan skrivit det en gång men du tycks inte läst det, jag skriv ett hatiskt inlägg bara för att han precis styckat min haka, jag var arg. Jag menade inget illa mot honom egentligen, se inlägg #43

Sen till vad jag tror mig kunna. Jag VET att jag kan, Maya var likadan om inte värre, hon atackerade fötter och var helt skogstokig, nu är hon en kramiller. Jag kan uppfostra en iller, det var andra omständigheter som gjorde att det inte fungerade med den här, läs alla inlägg i tråden…………..

Som alla andra trådar så finns det alltid någon som känner att något otrevligt måste skrivas, även om du inte menade otrevligt så känner jag mig en aning påhoppad, tänk på hur du skriver saker om du inte menade något otrevligt med ditt inlägg.

Hej! en liten tanke.. om man själv skulle sitta i en bur i 1½ år.. vad skulle man bli? Glad och lycklig och harmonisk? Nej troligtvis mycket uttråkad och rastlös..och givetvis mycket rädd för allt som finns utanför buren…det är nog inte så konstigt att han bits så. Han är ju inte så gammal, har han suttit i buren mer eller mindre hela sitt liv? Isåfall har han ju inte fått uppleva saker som andra illrar har vant sig vid när de varit valpar. Kan ni inte prova att leka mycket med honom, lek med tex en bra kattleksak (sån på tråd) så att han får ur sig överskotts energi..låt honom använda nosen- lägg ut spår av tex vetegroddsolja på golvet som han får nosa upp. Gå ut och gå (när han är mer hanterbar) osv..

ang bitningen..min Freija biter på samma sätt. Bits hon så sitter hon fast..Då är det inte bra med nackgrepp, Freija gillar inte heller vatten, då blir det värre..Jag brukar vänta ut henne, efter en stund måste hon nämligen släppa taget för att byta grepp och då gäller det att vara snabb och lirka sig ur. Jag vet, inte så enkelt när de väl sitter fast..men Freija har reducerat bitningen på det här viset. Under tiden säg inget till illern, när du väl kommit loss lämna honom ifred för att lugna ner sig. Säg heller inget efteråt, men försök se på honom om han ger några signaler innan han bits, säg isåfall precis när han öppnar munnen "NEJ" bestämt men lungt och ignorera honom om ett tag lär han sig sambandet, det har fungerat här hemma. Kom ihåg att han kan vara en iller som är känslig för röstläge säg bara nej bestämt, höj inte rösten. Tänk igenom, när bits han? han kanske är rädd för något? Freija bet mig oprovocerat tyckte jag tills jag kom på att hon var rädd för när jag har saker i händerna eller hade mina kängor på mig eller luktade annorlunda på händerna. Lycka till men ge för allt i världen inte upp! Ge stackaren en chans att få ett bättre liv först han kanske är jättemysig innerst inne.

En liten tanke till…När lille illern kommer tillbaka hem..De förväntar väl sig inte att han ska vara en ängel direkt? För han kommer ju testa dem igen? Vet pojkvännen om det? och är det verkligen så bra att flytta omkring honom på det viset? Han är ju uppenbarligen rädd och osäker nog som det är.

Nej jag menade inte att du kunde göra nått åt deras förhållande men jag undrade mest om hon var medveten om de frågorna jag ställde ?

Är det någon som förstår att jag INTE har illern längre och jag har INGET ansvar för honom? Jag gillade honom som fan trots att han dödade min haka litegran. Jag skulle också bli överlycklig fall jag fick kramas med honom i framtiden. I övrigt är det inget jag kan göra något åt, jag har lika mycket ansvar för honom och deras förhållande som jag har för era illrar. Så ni vet, inget alls alltså.

#52 Jag har ingen aning om hur hon tänker, sist vi pratade satt Sickan i hennes knä och hon grät för att han skulle bli lämnad men tyckte sammtidigt att det var bra, för hans skull. Hon är 18 år och går i skolan med stränga föräldrar, att flytta ihop med killen är nog inte så aktuellt än på några år, tills dess kanske han också fallit för killen.

Nu är det ju verkligen inte bestämt att han ska tillbaka heller, jag skrev bara att det pratas om det. Men jag tror att varken min kompis eller hon som har Sickan nu vet hur det blir.

ok

Hur har det gått för Sickan hos Zickan nu då? Nån som vet?

#55 Jo det verkar gå rätt bra. Han hade försökt krypa under hennes kudde inatt och trött som man är (jag gjorde samma natten han sov hos mig) så föser man bara bort och eftersom han är rädd för händer så hade han tydligen huggit henne. Men annars verkar det som han charmat in sig hos henne också. Det är knasigt hur fort man fäster sig, både jag och min sambo saknar honom och har dåligt samvete för att det inte var vi som gav honom kärleken han behövde. Men som sagt, vi hade ju inte möjligheten och det känns som att vi gjorde det bästa vi kunde för honom…

Men är det inte att det är bättre om han får komma någonstans där han kan få den uppfostran han behöver och sen kan få stanna där? Att hålla på och flytta och komma till flera olika personer ger ingen ju trygghet. Jag vet att det inte är din iller, men detta är något som din kompis kanske bör ha i tankarna…

Hoppas hon kommer in och skriver lite sen framöver hur det går.

Illrar kryper alltid in under skinnet och in i hjärtat på en otroligt snabbt.

#57 Det har hon nog, det är nog därför det inte är något bestämt än. Jag har ingen aning, jag har inte pratat med henne om det s mycket, bara att hon skulle prata med Zickan om det.

http://ziller.webs.com/apps/blog/

Försökr skriva lite osv för ägare och minisku skulle kunna följa det hela. Men webs fungerar inte. Har massa kort och film snuttar jag inte får upp osv.

Helt sjukt att ägaren tänker ta tillbaka hnm nu. Du ska be om pengar för vaccinationen och kräva ersättning för att du varit "semesterhem".

Släpp hnm inte förens du har har fått betalt. Jisses alltså :( den här killen är inte trygg nog att flytta runt som han gör.

:(