Hej, jag beklagar din upplevelse!

Men det blir tyvärr så när man köper illrar hos farmare, du vet inte vad du får och dessutom får du ingen backup sen. Att lita på en försäljare över telefon vet jag inte om man ska göra.

Du säger att du har letat efter iller i 3 månader? var då någonstanns? det finns hur mkt omplaceringar som helst. Jag kanske är hård men vad var det som lockade? priset på illern?

Jag är ruskigt less på dom här situationerna, och den här hjälpen hade du fått om du hade köpt  hos en hemma uppfödare. Det finns faktiskt illeruppfödningar längre upp i landet också.

Nu har jag skällt nog, men en guldstjärna ska du få för att du faktiskt frågar och tar tag i problemet.

Hur länge har du haft henne?  Du måste ge henne tid, tid och tid. Ha inte som krav att du ska kunna ha henne i knäet just nu eller kunna lyfta henne alls. Bygg sakta upp ett förtroende och låt henne göra sig hemmastadd. Se till att hon har utrymme att vara på, mkt att göra och att hon får vara lös och vara iller helt enkelt. Försök att lek med henne, du kan dra en handduk mot henne och försöka få henne att leka lite. Du kan använda rätt så stora gosedjur, eller rulla bollar till henne, eller leksaker som man har till katter,- du vet ett sprött med en leksak längst fram?! På så sätt kan du leka med henne utan att du visar att du är rädd för henne, och hon får samtidigt ha ett tryggt avstånd till dig.

Det är den nivån du får börja med just nu. Och om du vågar kanske försöka sträcka fram någon godisbit som hon kan ta i handen. Utsätt dig inte för situationer där du själv kommer att bli biten för det blir alltid illern i slutändan som blir straffad.  Om du är osäker och hon är lite dominant då lär hon sig att genom bett så kommer hon undan. Du kan även köpa vetegrodsolja (finns i djuraffärer, vitflaska med svart ettiket) som du kan ge henne, det är också ett säkert avstånd ifrån tänderna :)

Beroende på hur hon ter sig mot dig, så kanske du kan behöva ett par hårda tofflor ibörjan. Illrar brukar älska att ge ett litet nyp i hälen eller tårna och ett par tofflor gör att du inte känner någon smärta när hon  biter. På så sätt kan du vara helt oberörd när hon biter dig i fötterna och det kommer tillslut göra att hon ledsnar.

Pröva det här :) lägg gärna upp en bild på henne :) vad heter hon?

Jo, jag glömde också att säga att en trött iller är lättare att ha och göra med. Låt henne gå på så stora ytor som möjligt så hon själv kan välja när hon vill vara i närheten av dig. Om du lyckas aktivera henne så att hon sover och är trött så kanske du försiktigt kan klappa henne lite från och till.

Många illrar som kommer ifrån farmare har tyvärr öronskabb och det är riktigt äckliga kryp som lever i öronen. Behandlar man inte det så kan det ge komplikationer som svamp, öroninflammationer etc så du bör ta henne till veterinären. Eller ring först och prata med dom och förklara läget, ibland är dom sjysta och skriver ut utan att man behövt besöka dom. Det du ska ha är Stronghold och den minsta förpackningen för katt. Den kostar 159.50kr att ta ut på apoteket.

Har du försäkrat henne? om inte gör det bums. Illrar har en stor förmåga att äta saker dom inte bör. Det finns bara en försäkring för illrar och den är hos Agria och kostar ca 550kr/år. Man kan lätt teckna den själv över internet och jag rekommenderar starkt att du gör det på en gång.

Hoppas du fick lite tips!

Kämpa på! :)

Jo jag vet att jag var naiv som litade på honom över telefon sådär och jag förtjäner lite skäll över det.

Jag har letat på internet på annons sidor, kennel klubbar och frågat kompisar som haft iller vars de har fått dem ifrån osv. Den kennel jag hitta som var lägt norr ut var i Umeå och Umeå är fortfarande 70 mil bort från mig. Gällivare är VÄLDIGT högt upp i sverige. nej faktiskt inte, jag hade gärnat betala 5000kr för en väl uppfostrad iller. men man kan se de från den ljusa siden med detta, förhoppningsvis kommer hon få ett bätre liv med mig än att sitta i en höns bur restan av sitt liv.

jag fick henne idag. Tänkte att jag ber om tips på en gång så jag verkligen gör rätt i min uppsodtran. Om jag sätter mig på glovet så  kommer hon faktiskt fram till mig, men sen ger hon mig ett tjuv nyp. Som jag sa så klättrade hon upp på min axel (helt självmant) men så tog tag i hårbotten med tassarna och slet. De gjorde jävligt ont! Som sagt ska hon få bo i mitt kök (eftersom hon måste bli pott-tränad så skulle man ha dem på ett lite mindre utrymme. men mitt kök är ju ingen liten kokvrå så hon har ganska gott om utrymme iallafall. I buren ska hon bara få vara på nätterna så hon inte hittar på nå hyss medans jag sover. Jo jag har försökt att få henne att leka men hon verkar inte vara så intresserad av de just nu.  Hon är mest och nosar runt i rummet och ger mej tjuvnyp i fötterna, Tofflor var ett bra tips och de ska jag prova med :) Men de jag är mest rädd för är när hon börjar klättra på mig  att hon ska bita mig i ansiktet, nacke lr öron, händerna klarar jag av. men jag vet inte riktigt hur jag ska reagera när hon biter mig. De jag gjort hittils är att trycka ner henne på golvet (inte så jag gör illa henne men så hon ligger kvar där) och väsa. Då blir hon lite förskräck och lungnar ner sej.

Hon heter Curry :) Har ingen helkropps bild på henne för att nu ligger hon mest och sover i sitt lilla hus.

Okej tack jag ska ta och kolla en vetrinär tid för henne. Finns de nå speciella kännetecken för öronskabb? Försäkring har jag kollat upp men inte tecknat än så de ska jag göra nu under dagen, just nu ska jag iväg och köpa en sele åt henne :)

Tack för tipsen :)

Åhh en gällivare bo som har iller=) Hoppas hon blir bättre när hon lär känna dig

Jag tror att det bästa just nu gällande tillr'ttavisning är att ignorera betten även om det är svårt. Känns som att hon kommer fram och biter för att hon är nervös över situationen och försäkrar sig lite om att skrämma iväg dig och hålla dig på avstånd. Ignorerar du och bara belönar bra beteende så får hon ingen reaktion på betten.

När hon klättrar på dig kan du försöka att bara lyfta ned henne försiktigt. Biter hon så försök att inte göra några hastiga eller "rädda" rörelser. Kan vara bra att använda handskar i början så att hon inte får någon reaktion på betten.

Som ett litet stöd till dig ska jag säga att det är ofta de tuffaste illrarna som skapar starkast band till sin ägare. Ger du henne massor med tid och tålamod ska du se att hon blir en fantastisk iller :)

Grattis till din iller, tror att du säkert ska få rätt på henne, med mycket tålamod o kärlek kommer man långt.

Håller med om allt vad som sagts ovan. Läs det noga, mening för mening, och begrunda  vad det innebär för ditt agerande mot Curry. Framförallt att ha tålamod så att hon känner att hon kommit hem. Hon är säkert väldigt osäker då hon helt plötsligt fått ett så stort utrymme att vara på efter att ha bott i en liten bur så länge. Var jätteförsiktig och oerhört tålmodig så kan du så småningom få en fantastisk iller som JossanH säger. Och det gäller inte dagar utan kanske veckor eller tom månader.

Har själv haft iller länge. För några år sen hade jag en liten pojke med vildillerpåbrå som jag inte lyckades få säker. Hela familjen gick med gummistövlar inomhus. Han fick cancer tyvärr, (tyvärr för han var så underbar ändå), och jag fick förtroendet att ta hand om två små illerflickor. En av dem var livrädd och bet mig riktigt rejält i ren skräck för sin nya situation. Jag i min tur förstod inte varför och hade, faktiskt, skräcken kvar från den iller jag inte lyckats med så jag blev så himla rädd. Uppfödaren kom hem till mig och fick den lilla flickan att inse att detta var nu hennes hem och jag i min tur måste vara alfa-iller och bestämma. Hon är nu en iller som har ett oerhört stort förtroende för mig och som litar på mig till 100% eftersom jag alltid är konsekvent och säker. Hon kan fortfarande bita till rejält  pga att hon kan inte moderera sina känslor och göra något halvhjärtat men nu ser jag i förväg vad som kommer att hända och förstår också varför (hon är inte så jättesmart!).

Jag önskar dig verkligen lycka till och av ditt inlägg att döma så kommer du att ha det tålamod som behövs. MEN ta inga risker med dig själv, som JossanH säger, för både din egen och Currys skull. Skydda dig själv på alla sätt och lär dig läsa Curry.

Hur gammal är tjejen? Om hon inte är så gammal så har hon iallafall inte hunnit på i bur så länge.

Vet folk som tagit över farmarillrar som varit vuxna som inte blivit hanterade och de har haft otroligt jobbigt.

Tid och kärlek brukar lösa det mesta. Om hon är valp så kommer hon att gå i brunst nu om några månader så ta redan nu och fråga din veterinär när han vill kastrera. Vid brunst eller innan brunst så vet du vad du ska göra när det är dags.

Lycka till med henne!

#8 2 år är hon! :) Det står högst upp ^^ Hihi. Så hon har ju ändå suttit i den buren ett tag.. tragiskt nog..

Jag såg det när jag hade postat, men då bråkade iFokus så jag kunde inte ändra det.

Då kan det bli knepigare. Och är hon okastrerad då?

Tittade på fotot av Curry och fick en positiv känsla för henne. Låter kanske knäppt men hon ser ut att vara nyfiken, uppkäftig på ett snällt illersätt, och faktiskt beredd att lära sig vilka regler som ska gälla. Hon är jätte- jätte- söt och ger ett smart intryck!

Tills du har lärt dig att läsa henne, och för att undvika felbett pga hennes ovana vid hantering LÅT HENNE INTE KOMMA OVANFÖR BRÖSTHÖJD innan hon har lärt känna dig och du henne!

JossanH`s råd är såååå bra och följer du dem så kommer du långt!

#3 Kul att du tog mitt inlägg rätt :)

Jag är helt emot att stänga in illrar, eller ja, alla djur överhuvudtaget. Men det är ett val du själv får ta och stå för.

Jag förstår att det är obehagligt att ha en iller som bits i ansiktet och man brukar prata om ansiktsäkra illrar. Många har en liten fetisch att vilja naffsa i örat eller i snoken. Men en del väljer även dubbelhakan. Det ä helt och hållet upp till dig vart du vill ha lilla Curry.  Men som tidigare har sagt, lyft bara försiktigt bort henne och ignorera.

När du säger att hon bits, hugger hon? sitter hon fast så att hon tuggar? eller naffsar hon bara? det är nämligen stor skillnad på dessa. Jag har under mina illeraktiva år (snart 7 år) bara stött på en handfull med illrar som har varit så "svåra" att dom behövde avlivas. Många får kämpa länge, men det är det värt.

Curry var ett oerhört sött namn, men får jag fråga hur du kom på det? ;)

Jo, öronskabb? att dom kliar sig mkt, grisiga i öronen. Men dom behöver inte vara grisiga heller. Lägger in en bild på hur det kan se ut :)

Jo hon är okastrerad eftersom de har avlat på henne. Så jag måste kastrera henne, har hört att de blir mindre bitiga då, stämmer det? Hon har faktiskt varit riktigt duktig senare mot dan. Hon har inte bitit mig nå mer men jag har haft skor. Hennes bitande är inte aggresivt. Hon bet mig när jag försökte lyfta i henne men så fort jag tog upp henne i famnen så fortsatte hon som ingenting hade hänt. Sen har jag fått tjuvnyp men de har vart mest av nyfikenhet tror jag. Hon är inte rädd för mig nå mer, Sitter jag på knä på golvet kommer hon och klättrar på mig och efter en stund får jag ett tjuv nyp. Har inte försökt vara och lyfta i henne mer utan har fått komma fram helt själv, ingen har fått vara och röra i henne om hon inte kommit fram till personen själv. Har haft några vänner på besök och titta på henne och vi har gått omkring i köket och koka kaffe, parta osv hon har inte vart de minsta rädd då utan mest legat och sovit i ett litet hus jag gett åt henne. Sen har hon kika fram lite då och då, lukta på våra fötter (fast alla hade skorna på för jag varande att hon kunde bita) och uträttat sina behov (alltid bara nån cm från kattlådad D:).Räcker man fram handen mot henne så nosar hon bara lite nyfiket.

Så de är lyftandet och tjuvnypen som är problemet. Hon är ju säkert inte van vid att bli lyft helt enkelt, så tycker ni att jag bara ska dra på mig ett par handskar och lyfta, sätta ner, lyfta, sätta ner osv eller är det en dålig ide? Gör man lite för hastiga rörelser så blir hon lite skrämd och backar undan men kommer lika snabbt fram igen.

Namnet Curry hittade jag på internet när jag letade efter lite namn tips :)

Jag lägger upp en till bild på henne för jag tyckte denna blev så jävla söt :)

Otroligt söt bil! Ser verkligen ut som om hon äntligen har hittat hem tycker jag.

Tycker inte du ska använda handskar om du inte är riktigt rädd för att bli biten.

Är man rädd så kan de ju känna på sig det och passa på att försöka ta över i det läget.

Men handskar skjuter egentligen bara upp problemet. Det är ju din doft hon ska bli lugn och trygg med. Vänjer du henne med handskar så måste du ändå vänja om henne sen med händerna. Blir en omväg.

Ta det lugnt och ta det lite på hennes villkor. Är hon inte van vid människor så är kanske lyfta henne inte är den bästa idéen just nu. Men i och med att hon verkar så nyfiken på dig och andra människor som hon är så kommer hon ju snart mer och mer självmant att klättra upp i knät osv. Då kan man ju passa på att hålla runt henne och när hon känner sig trygg med det, lyfta henne.

Skynda långsamt helt enkelt och visa henne att du är en trygg famn som man kan lita på. Tjuvnypen beror nog mycket på att hon testar dig. Hon vet inte riktigt var hon har dig ännu. Det kommer att gå över.

Illrar är tillitsfulla varelser och om du inte gör någonting dumt mot henne eller skrämmer henne så kommer det inte att ta lång tid innan hon litar på dig.

Just det här med att hon rycker till vid hastiga rörelser. Vet ju inte vad de har för burar nu där hon kommer från. Men de gamla farmarburarna öppnas ju ovanifrån. Ligger då illern och sover och någon bara lyfter upp den rakt ovanifrån utan förvarning så är det ju klart att illern blir skrämd. Har ju ingen aning om hur hon har haft det, men det kan ju vara någonting sådant.

Angående kastreringen så är det ju mer hanar som ändrar temperament när de blir kastrerade. Kan bara tala av egen erfarenhet, har honor både kastrerade och okastrerade hemma. De okastrerade är 2 1/2 år gamla och det är absolut ingen skillnad i temperament på dem än min kastrerade tjej i samma ålder.

Jag har min albino tjej Aura här hemma som kom till mej som en omplacering pga sitt temperament.

Aura är född hos en farmare i Skåne, och kom där ifrån när hon var drygt 7 månader gammal.

Jag har nu haft Aura sen april, och jobbar fortfarande med bitandet.

Precis som du förklarar så bits Aura när man plockar upp henne. Hon springer aldrig fram för att attakera. Utan hon mest visar sitt missnöje/rädsla när man tar tag i henne.

Att gå på låda känns som en evighets kamp. "Varför klättra ner i lådan när jag kan sätta mej på golvet brevid lådan?" Det är så Aura tänker. och det är bara att berömma som en tok när hon gör rätt.

Fick hem en iller som suttit i farmbur 9 månader och kaninbur en månad, hon blev snabbt skendräktig och började tugga rätt rejält på mig. I hennes fall berodde det på rädsla och förmodligen ovana eller dåliga erfarenheter med människor.

Jaag ignorerade hennes bitande, dels för att inte ge henne uppmärksamhet och dels för att visa att jag inte gjorde något mot henne så hon kunde lita på mig. Att sitta på golvet och bara prata med illern kan ge rätt mycket. Att man är där dom är även om man inte nödvändigtvis håller på att plocka med den så den lär sig att man finns i närheten och att man inte är ute efter att göra något mot den. Inga hastiga rörelser, om man ska plocka upp så får man sätta sig ner först, kanske säga något så illern blir uppmärksam på att man är där och är beredd på att det kommer. Skapa ett förtroende helt enkelt.

Min tjej bits idag inte mer än något vid bus men hon är fortfarande rädd om man ska plocka upp henne när man står upp och kommer ovanifrån.

För att slippa oroa dig över ansikte och öron se till att lyfte eller fösa bort henne när hon är på väg dit.

Och det viktigaste av allt, kom ihåg att ge massvis med beröm när hon närmar sig eller nosar på dig utan att bita.

Hmm jo jag måste erkänna att jag är lite rädd för hennes bitande. Men händerna klarar jag av men hon vill klättra upp efter benet på mig och bita mig där. Jag föser undan henne när hon börjar försöka klättra och jag tror hon har fatta att jag e rädd för att hon ska bita mig där eftersom hon JÄMT ska dit och jag får gå iväg hela tiden.

Men om ska vänja sig vid min doft går de inte att typ ha hansdkarna innan för tröjjan och i sägen när jag sover så handskarna luktar mig?

men när hon är trött tar jag fördellen och sitter och kliar och klappar henne utan handskar. och de verkar hon gilla

Ha bara handskar för att stärka ditt självförtroende så hon inte känbner av att du blir osäker o rädd för henne när hon vill bita dig.

Min Irma var ett vilddjur som både skrek och bet när jag hittade henne ute för dryga året sedan, och nu är hon den underbaraste illertösen man kan önska sig! Hon är totalt bitfri men har kvar sin kaxiga och busiga attityd. Hon är 110% säker på lådan och otroligt mån om att vara med mig hela tiden. Hon tom vaktar på mig när det kommer andra människor i närheten.

Ge inte upp även om det är slitigt och väldigt jobbigt. Allt jobb lönar sig i slutänden! Lycka till med din sötnos!!

Jag bor själv i gällivare och hjälper dej gärna   =)

# Jag och min sambo och våran illertjej ska upp till gällivare, vi åker upp dit den 26=)

Visst det var 1 år sen jag hade iller men jag kan en heldel

Tack Linda för hjälpen :)

#24 det låter som du fått en del hjälp. Hur har det gått? Har det bivit nått bättre och lilltösen börjar känna sig lite mer trygg med dig?

Hon är mycket mer framåt och Linda sa själv att hon är väldigt lugn och behaglig. Hon tycker fortfarande de är väldigt roligt att bitas speciellt i fötterna men jag har gjort stora framsteg henne. Vågar fortfarande inte lyfta henne utan handskar ifall hon skulle bita mig och jag skulle bli förskräckt och tappa henne i golvet. Men jag matar henne utan handskar och när hon är lite trött så klappar och kliar jag henne också utan. fast de visade sig att hon hade öron skabb så jag måste till Luleå och behandla det (Ventrinärena i Gällivare kan absolut ingeting om illrar)

Har en liten video på henne på youtube. Men jag har bytt namn på henne. Nu hetter hon Tequila :)

http://www.youtube.com/watch?v=rJVtmDWvWfU

Hon är supersöt i vilket fall som helst.

Tråkigt att hon hade öronskabb men många som fått hem farmarillar har haft det. Har du möjlighet att skaffa ett mikroskop eller ta ett återbesök till veterinären efter behandlingen så kan det vara en bra idé. Hon kan ju gått med skabb hur länge som helst och då är det svårare att behandla. Bara så du vet säkert att allt är borta och att hon inte fortsätter att bära med sig det. Kan vara jättejobbigt för dem.

Lycka till annars med din lilla isbjörn.

Vilken underbart söt video, så leksen hon e hehe, härligt att se. Se till att du får ut Stronghold om det är skabb hon har.

#27 Ja eller så kan hon även ha fått en svampinfektion i öronen, som en följd av skabben, och som också behöver behandlas.

Clas Ohlson har ett bra fickmikroskop. Vi har ett sånt men det är nästan lite för kraftfullt för detta för man ser inte hela topsen så man får flytta runt lite för att skanna av hela. Men man ser verkligen de äckliga små krypen när de väl kommer i bild.

Sagitta har ett lite mindre kraftfullt, bläddra neråt på sidan.

Lycka till med lillan! och ge inte upp med henne! Ibland kan det ta mer än ett år innan en bitig iller lugnar ner sig, så ge henne tid! Aktivera henne mycket också då lär hon sig lita på dig samtidigt som hon inte bits av ren uttråkning. Ett litet tips kan också vara att illrar gärna rör på sig på natten också- illersäkra lägenheten eller ett rum och låt henne vara fri under natten med. Just nu låter det mest på din beskrivning som hon är lite osäker- hon har ju just gjort en resa över hela sverige, och hamnat i ett nytt hem utan hönsbur, ganska stor omställning. Ge henne många pussar och kramar!

Ha ha jag tycker hon ser nöjd o belåten ut på bilden,troligtvis glad öv att äntligen fått komma in i värmen o springa lös:-) Hon ser trygg ut:-()…….

Förlåt att jag inte kunde låta bli att skoja men hon ser väldigt belåten ut,,,,,vilket är bra.

Jag tycker du först o främst ska lära dig att inte känna rädsla för att bli biten, o när hon biter så ska du kanske ta henne försiktigt i nackskinnet o prata lugnt med henne,men samtidigt visa att du inte gillar hennes sätt.

Jag kan lova dig att hoppet för att få "fason"på henne inte är kört.Allt beror på dig!

Se hur bustrygg hon ser ut på bilden:-) Allt kommer bli jättebra så fort du slutar känna rädsla……

Strunta i pott träningen tills hon litar på dig. Men visa att du vill ha kontakt/lära känna henne/lita på dig.

Lycka till!!

ps;se till att ta henne till vetrinären o fixa hennes mående,dvs skabb o kastrering.(ev mm)

Vad gäller pottträning har hon blivit väldigt duktig. När jag är hemma brukar hon nästan alltid vara lös. Jag öppnar bara burdörren så får hon springa som hon vill och då går hon oftast på kattlådan i köket lr så går hon in i buren och gör sina behov där. Linda var förbi och kollade runt och hon tyckte att de var iller säkert här förutom att jag borde lägga en planka lr nå så hon inte ramlar ner bakom elementet och fastnar där. Enda gången hon faktiskt bits i händerna är när jag låter henne lukta för länge på dem. Sätter jag dit fingrarna, låter henne lukta lite snabbt och sen kliar henne på huvudet så bryr hon sig inte de minsta så länge hon inte är väldigt busig. Fast hon fötter älskar hon att bita i.

De som också är väldigt bra med henne är att hon luktar väldigt lite för att vara iller. Luktar ingenting alls föutom i buren. Dock änvänder jag doftljus lite då och då.

Hon verkar inte heller vara intresserad att gnaga och riva i saker vilket är väldigt väldigt bra :) Mina skor tycker hon är väldigt roliga leksaker att sticka in huvudet i hehe

Måste väl bara säga att en frisk iller ska ju inte lukta någonting särskilt. Mer än vanlig "djur-doft" då såklart.

Det som kan lukta är ju om man inte tvättar deras sovfiltar osv. Samt ifall man stänger in dem på liten yta, som bur tex. Då blir det instängt och då luktar det. Men det gör det ju även om man skulle stänga in en katt i ett litet tvättrum t.ex.

Är det hon som behöver ett akut hem?

ja jag tror det är henne det handlar om i omplaceringstråden =(

jo, det är så synd

Ursäkta mig nu att jag blir arg men ts har ju inte haft en blekaste aning om vad det innebar att bli illerägare, utan mer iller var ett tufft djur jag köper första bästa…och det skadar bara illern i slutändan =(

men hon är ju inte ensam att va den som gör det. men hon tog iaf kontakt med mig så jag har hjälpt henne hur hon ska ta hand om den.. så den har inte haft det dåligt, snarare jätte bra =)

Men varför ska hon flytta om hon har det bra?

#39 ja det är ju bra. och man kan väl ändå inte påstå att illern ha det bra då den inte får bo kvar utan akut måste flytta.

För att personen inte har tid genom att hon fått jobb osv,, henes ensak.. ingen annasn

SLUT DIKSUTERAT PÅ DENNA TRÅD!!!!

//tack

#42 Om hon får barn säljer hon barnet för att hon får mindre tid??? det är oansvarigt att skaffa djur av alla slag och barn om man inte blickar frammåt… det är min åsikt och det står jag fasst vid

#42 Sedan när blev tråden din?

Ursäkta att jag lägger mig i, men om man funderat på iller och bestämmer sig för köpa en så tycker jag att man ska kunna ta hand om den också. den här tösen är väl som alla andra, som behöver omvårdnad & Kärlek.

Om man inte kan ta hand om ett djur man köpt, så är man inte värdig att ha något djur.

Det är vad jag tycker, och eftersom runko precis skaffat henne och nu ska sälja iväg henne så tycker jag synd om illern.

Och runko om du inte kan ta hand om den här tjejen så kan du inte ta hand om någon iller..

// Fillan

#45 Håller med dig i vartenda ord..