jag funderar på vad grannarna skulle säga, hade inte han knipit en kanin sist han var ute? eller blandar jag ihop det? Sen känner jag personligen att det finns en risk att rovdjur faktiskt tar honom, illrar är ju inte stört i skogen, elelr att någon jägare skjuter honom, han blir skadad, fastnar, inte kommer loss, och dör i plågor, kommer för långt bort, hittar en väg och blir överkörd.. ja listan kan göras lång. Förutom att hans uppfödare garanterat skulle oroa ihjäl sig ;)

Även om han har visat åtaliga ggr att han kommer hem igen så är det ett ögonblick tills nått kan hända, precis som Sare säger. Jag hade aldrig vågat det, aldrig.

Jo han tog en kanin. Inga bevis, men jag är ganka säker på det. Dock skulle jag isf hjälpa dem att bygga en illersäker bur. Nu var den nästan öppen uppe på.

Jo det är klart att rovdjuren är det man oroar sig för mest. Det var antagligen det som hände med Cathy. Vägar är jag inte så orolig för. På vår väg ligger det 7 hus och nästa lite lite större väg ligger 1 km bort. Inte heller är jag orolig för jägare då det inte är tillåten jakt i närheten. Grannen äger marken. Som jag bor är det mest rovdjur jag tänker på.

Anledningen till att jag funderar på det är ju som sagt att han verkligen skött det bra då han varit ute. Som nu, ute, kom tillbaka, stack ut igen, kom tillbaka efter en halvtimme. Han mår så otroligt bra av det.

Är det ingen som vet om andra som haft det så?

Något KAN ju hända med katterna oxå, ändå låter jag dem komma och gå. Tar den risken för att de ska må bra under tiden, tills och om ngt händer.

Men, jag vet inte om jag själv kulle klara av det. Skulle oroa mig mycket jag med :)

jo det är ju det… sedan finns ju alltid risken att det finns vildillrar i området, och ja.. de är solitära och kan vara revirhävdande även om de ogärna tar konflikter… Celadon skulle nog inte förstå det, utan se  det som vilket annat möte som helst med en tamiller…kan sluta illa. Sen finns ju även risken att han drar sig längre och längre från hemmet, och blir förvildad eller vad man ska säga. Ferala illrar finns ju världen över, och tillslut kanske han inte kommer hem alls.

Jag tycker verkligen det här är fullständigt oansvarigt. Om det här är en iller som behöver mycket utegång så får du helt enkelt ordna så att han kan ha det på ett bra sätt samtidigt som du tar ditt ansvar som djurägare. Du får väl helt enkelt bygga en ordentlig utegård. Och vill du då och då ge honom större ytor ute utan att ha honom kopplad kan du t ex ha ett enklare stängselstaket/inhägnad av tomten där han kan vistas under noga övervakning.

Här handlar det om att ta sitt ansvar som djurägare, både i att hålla honom på ett sätt han mår bra av såväl som att du har ansvar för hans tillsyn och väl och ve.

Jag kan tycka att en del kattägare som har utekatter är väldigt oansvariga. För mig är det inte självklart att katter ska vara utekatter.

Som sagt, en fundering och inte sagt att jag ska. Vill mest veta vad folk har för erfarenhet och kunskap om det. Om det ens är möjligt. Måste ju gå att ta en diskussion. Har hört att det finns folk som gör så att det fungerat.

Allt har fungerat bra tills nu då utegården rasade, den hår stått i två år. Endast en fundering på hur jag ska få honom att må bra. En ny utegård kan jag tyvärr inte ordna innan kälen har släppt :(

Finns det inga regler hur man släpper ut sina djur? :o
Jag kan inte tänka mig att man får släppa ut sin hund hur som helst och låta den vara ute hur den vill.

Hundar får inte gå lösa och katter får. Tror inte att det finns regler om iller. Går nog isf under djurskyddslagen om det kan kallas att vara dålig ägare. Som sagt jag är mest intresserad av om andra gjort det och deras erfarenheter.

Jag håller med om att det inte är självklart att katter ska gå ut, men själv skulle jag inte skaffa katt om jag inte bodde så att de kunde vara ute.

Jag tycker inte det nödvändigtvis är oansvarigt om man bor lite ute på vischan och det funkar med illern i fråga. Visst finns risker, men som sagt, det gör det för katter också. Jag har själv önskedrömt om att kunna ha iller som utekatt… De skulle nog gilla det, minst sagt.

Finns det ingen mojlighet till att ha honom ute pa lang lina da som en del hundagare har? Har sett folk som har en lang lina spand mellan tva trad, och sen hunden i ett langt koppel pa den linan. Ger mycket rorelsefrihet, men de kan inte ta sig utanfor tradgarden.

#13 Håller med. Vad skiljer en iller från en katt? Jag skulle aldrig fundera på det med mina sex andra illrar, men med just den här så tycker jag att det kan vara ett alternativ.

Ang. katter utomhus så är det för mig en självklarhet och tycker att man i största mån ska ha sin katt som utekatt om det finns möjlighet till det. Bor man däremot i mer tätbebyggt område så kan det kanske diskuteras, men personligen skulle jag aldrig ens skaffa katt om jag bodde så till att den inte får gå utomhus, men det är jag det..

Vi har själva två katter som får gå ut och in som de vill, men vi bor också långt ute på vishan där de enda bilarna som kör förbi är våran och grannens i 20km/h..=)

Jag bor oxå på vichan. Sista huset så det är bara jag och en till som kör här.

Så vad är då skillnaden mellan iller och katt? Är det kanske bara så att det inte är norm att ha en iller ute och därför kallas man för oansvarig om man funderar på det.

Det är knappast ngt jag skulle göra lättvindigt, det är min bebis vi pratar om.

#15 Det skiljer sig ganska mkt från iller och katt, en iller är inte rädd för människor och kan bli skadad av några fulla idioter. En iller är inte lika smidig som en katt och kan skada sig, illerbajs luktar mer än katt och folk uppskattar nog inte ha illerbajs hos sig (Inte för dem uppskattar kattskit, men jag tror ni förstår.) 
Sen är det inte säkert att illern kommer tillbaka.

Den här illern kan ingen annan fånga ute, det kan jag garantera. Min ena katt däremot går och lägger sig hos vem som helst.

Det finns inga fulla idioter där jag bor, det är mitt ute i skogen.

Illerbajs luktar mindre än kattskit, men vem som skulle klaga över illerskit i skogen har jag ingen aning om.

En iller kommer inte heller klättra upp i de höga träden brevid som katterna gör. Därför behöver den inte heller räddas av en matte som klättrar upp och hämtar den.

Det är inte heller säkert att en katt kommer tillbaka. Den här illern har visat att han kommer tillbaka, flera gånger om dagen.

#19 Men det är en större onödig risk tycker jag :P

Min iller är inte alls rädd för någon, var ute och gick med henne i kopplet och någon gubbe gick förbi och hon börja springa mot han och ska sniffa, och hon skulle förmodligen sticka om hon kunde.

Det är skillnad på iller och iller. Han går inte fram till människor. Grisar skulle flyga innan Celadon går fram till en människa han inte känner ute. Men även om han skulle göra det så finns det inga människor här.

Varför är det en större risk? Tycker att dina argument för det är dåliga.

#22 Ja alla tycker olika.

I mina ögon är katten mer beroende av oss och liksom mer sociala, och om illern är ute på nätterna kan den frysa ihjäl om dem inte hunnit få riktig vinterpäls. (Vilken dina förmodligen har när dem är ute.) I mina ögon har illrar mer rovdjursinstinkt än katter och kan attackera kaniner, och kanske andras katter? (Det är nog väldigt liten risk att en iller attackerar en fullvuxen katt.)

Och sen som nämnt är det rovdjuren som kan ta illern/katt också, man vet aldrig om det kommer några tonåringar som få för sig att göra något mot djuret om dem lyckas få tag i det. Det har ju hänt att tonåringar har torterat ihjäl kattungar och sådant.

Jag vet ju inte hur du bor, men jag skulle aldrig våga släppa illern lös. Det är nog bara stressande för dig själv också

#21 Visserligen inomhus men celadon klättrade upp i mitt knä första kvällen dom var här och då hade jag inte träffat honom sen han var liten valpis så främmande var jag nog.

Då har du kanske inte träffat så många illrar? Mina andra är lika sociala som mina katter. Nyss var det ju ngt negativt att illern var social och gick fram till folk. Hur ska du ha det? Våra illrar är väl mer beroende av oss eftersom ingen tror att de överlever om de får gå ut lösa?

Varför skulle han frysa ihjäl? Fryser han går han in. Som idag då han var ute flera vändor. Kom in, åt, stack.

Som sagt, det finns ingen chans i helvetet att ngn skulle få tag i honom. Men alla argument gäller för katt oxå. Varför då släppa ut katt?

Håller inte med om rovdjursinstinkten och det gör nog inte alla möss och fåglar mina katter släpar hem heller. C dödade en kanin i bur. Katterna kom inte in i den, annars had de nog tagit chansen de med.

Jag är intresserad av argument som skiljer släppa ut iller från att släppa ut katt. Inte, ngt kan hända för det vet jag redan själv.

#24 ja inne är han social, ute får jag nästan inte ens tag på honom då han har koppel på sig. Han är inte intresserad av att vara med människor ute.

#26 Ja det är negativt att illern springer fram till en FRÄMMANDE människa UTOMHUS.

Ingen chans i helvetet? Det låter ju skitbra om du ska försöka ta in honom.

Det är ju skitbra att du har bra erfarenheter av att han sticker och kommer, men som i alla djur är alla olika individer.

"#26 Ja det är negativt att illern springer fram till en FRÄMMANDE människa UTOMHUS."

?? Vet inte varför det blev stora bokstäver..

Jag räknar med att han kommer då han vill komma in och att man inte släpper ut honom om man ska iväg etc. Precis som katterna. De kommer in då de vill.

Olika individer, ja men det spelar ju ingen roll eftersom jag bara funderar på EN individ. Inte mina andra illrar, de skulle jag aldrig släppa ut. De har säkerligen varit ute idag de med och kommit tillbaka. Men, dem litar jag inte på att de klarar sig.

#28 Vad förstod du inte med det jag skrev?

Men vågar du släppa ut han utan att oroa dig och dina grannar så kör på :P

#27 Men du.. Sarah skriver att han inte går fram till främmande människor. Och jo, i detta fallet kan jag mycket väl tro att det är så, jag har själv träffat Celadon och hans syskon. Hon har inte sagt hur det är för henne själv att fånga in honom..

Och nu gäller det just Celadon, och han som individ, och vad spelar det då för roll att "alla djur är individer"?

Till tråden: no offence Sarah, men risken finns ju att han blir aningen mer…. reserverad mot dig, och föredrar att ha sitt och spendera sin tid som han vill. Han väljer säkerligen utevistelsen. Och hittar han mat och liknande ute, och han är ju illern som har aningen större chanser till att göra det själv, så kanske han "förvildas" av att få komma och gå som han vill.

Katter har hållits på detta sättet under lång tid. De katter som alltid kom tillbaka var ju även de som fick kullar som vi människor tog omhand om. Det är massor med generationer, och där skiljer sig katt och iller en hel del åt. Det ligger mer i kattens "natur" att anse huset som sitt och att det är utgångspunkten för reviret. Jag är tveksam till om en iller ser  det på det sättet, om den har möjligheten att göra en egen lya och få sin egen mat ute.

#30 Ja det är individuelt. När jag skrev om att släppa ut illrar tänkte jag på alla illrar och inte bara Celadon, för visst skulle det vara nice om man kunde släppa ut sina illrar som man gör med katter och att det är väldigt säkert att den kommer hem igen.

Det som gör att jag aldrig skulle släppa ut mina /eller någons illrar är att de blir lätt skadade. Jag skulle aldrig förlåta mig om illern försvann, likadant med katt. Det är ägarens ansvar att se till att djuren inte blir skadade av andra djur, bilar osv.

Saken är ju den att jag har erfarenhet av att han kommit och gått som han velat. Han gjorde det i ca 2 veckor i oktober. Under den perioden var han lugn och till freds med livet. Jag undrade vad som hade hänt eftersom han var så himla trevlig. Han var gosig och allt han inte är annars. Han kom in och sov och gick ut igen sen. Som jag sett det nu så anser han detta vara hans hem. Han kom idag, sa hej, åt lite och gick sedan ut igen. Tillbaka efter en halvtimme. Men visst, det kan ju mycket väl vara annorlunda på sommaren. Illrar har ju hållits på sama sätt som katter, musfångare i ladugårdar etc.

Han är inte reserverad, han är bara inte en gosig iller. Visst hade vi problem i början, men inte nu. Det hör dock inte hit.

Utan godis kommer jag inte kunna fånga honom ute heller. Med en flaska vetegroddsolja är det inte ett problem.

Jag skulle inte heller ha som en kattlucka så att han kan välja att gå ut hela tiden. Men ex släppa ut på morgonen om jag är hemma hela dagen och sedan ha honom inne efter han kommit tillbaka. Jag vill inte att han ska vara borta hela tiden och bara komma hit då och då.

Två av mina vänner har idag hört av sig om folk som haft illrar som utekatter. Ingen av dem har haft några problem alls.

Du känner ju din iller bäst av oss alla och vet vad han kan o inte, jag mena bara att det kan vara ett ögonblick, så försvinner han kanske, kan du fölåta dig själv då om de skulle hända ?

Jag personligen hade aldrig klarat det i alla fall. tycker det finns för mycket faror ute även om jag bott i skogen.

av förklarliga skäl sällar jag mig till dem som inte tycker att det här är en bra ide. visst, han skulle säkert uppskatta det, och det skulle säkert fungera bra… ett tag. Men vad händer den dagen han tröttnar på området i närheten? och vandrar längre och längre bort? Nu är han ju inte min, men jag har fortfarande fött  upp honom, älskat honom från första sekund han kom till världen och älskar honom än idag, gosat med honom, pussat på honom, och ja, saknar honom och alla hans kullsyskon jag sällan ser, varje dag. Ovissheten om vad som skulle kunna hända honom var fruktansvärd de gånger han var på rymmen, och jag vågar inte tänka på hur det skulle kunna vara.

Att jämnföra illrar med utekatter är helt fel eftersom en katt inte har samma faror ute i skogen som en iller har. En katt är dessutom ett välkänt husdjur och ligger inte i riskzonen för jakt. (oavsett var du bor, på vischan eller ej. Strövar han fritt kommer han att öka revir och dra sig längre och längre bort).

Har han tagit en kanin på rymmen och du vet att grannarna har sånna djur utomhus, hur ska du kunna bygga en säker bur till kaninen? och hur skulle ägarna till kaninen känna? Om det fanns ett djur som var en risk för mina egna husdjurs överlevnad så skulle jag inte känna mig säker.

Om du inte ens kan fånga honom utomhus, hur ska det gå den dagen du verkligen behöver fånga honom?

Du har förlorat en iller som rymde, vad händer om detta sker Celadon när du frivilligt har släppt ut honom?

Det låter på dig som att han är besvärlig med all sin energi och påhittighet. Är det så bra att ha honom i avel då?

Det här är lite vart jag vill komma. Själv tycker jag inte att det finns argument för att inte ha vissa illrar lösa utöver de känslomässiga. Själv tycker jag att det är svårare att släppa ut en iller än en katt, i hjärtat, men inte logiskt.

Ni beter er som att jag kommer att göra det och att jag kommer att ha ihjäl honom på det sättet. Jag tycker att det är en intressant diskussion att föra.

Grannarna har inte kaniner längre, men jag skulle självklart diskutera med dem innan.

Han är inte besvärlig, ja energisk men inte besvärlig, mest handlar mina funderingar på hur man kan få honom att må bra nu då utegården gick sönder.

Och, jag älskar honom med. Jag vill att han ska må bra och vara lycklig.

Om jag var i Sarahs läge, skulle jag provat och försökt få det att funka. Men det är väl helt enkelt olika hur vi alla ser på saken. Han har ju visat att det kan funka, att han trivdes med det och att han uppskattar matte mer än vanligt när han hade det så.

#38 Tack Robin.

Jag förstår att alla är emot det och jag har absolut inte bestämt mig för att göra någonting. Jag vill inte bli av med honom, men jag vet att han skulle må bra av det. Det är att väga en säkerhet mot en osäkerhet och jag vet inte vilket som väger tyngst.

Dock tycker jag att det är ngt att diskutera. Varför det är ok med katt och inte iller. Argument som "illrar har bevisat sämre lokalsinne och hittar inte hem om de går längre än en km" tycker jag är relevanta, men att ngt kan hända, det gäller även katter. Och, det är sådant man är väldigt medveten om.

Som jag skrev om jakt -det finns ingen tillåten jakt på markerna här.

#38 Bara för att djuret trivs med det och att ägaren får mer uppskattning så betyder inte det att det är det bästa för djuret.

Mina illrar älskar mitt godis, och jag blir riktigt uppskattad och berikad med pussar om dom får det. Visst kan jag servera dom godis varje dag så att jag får den uppmärksamheten jag vill ha. Men då ska jag inte heller gråta den dagen godisgivandet har gett dom konsekvenser.

#37, Men om det skulle hända, att han brats av livet av nån anledning ute eller han skulle råka försvinna (de e ju lika hemskt), hade du kunnat förlåta dig själv då ? Om man inte haft skuldkänslor innan så lär man ju få det då. Som sagt du avgör själv men jag förstår inte att du vågar även om han kommit tillbaka tidigare.

jag är faktiskt en av dem som inte är begeistrad över att ha katter ute, lösa…så nej för mig handlar det inte om att det är ok med katt, men inte iller. För mig har jag faktiskt lite problem med båda, självklart beroende på omständigheterna. Illrar är helt klart inte katter, funkar inte som dem i många avseenden heller. Eftersom jag har kullsyskon och föräldrarna till C. vet jag att det går att stimulera dem, utan att släppa dem  lösa. Ingen av mina andra valpköpare till samma kull har utegård, och det fungerar ändå, vet iaf med säkerhet att 4 av dem inte har några problem med understimulans, men det kräver ju såklart en insats av ägarna, precis som med alla djur, och att man hittar aktiviteter som är berikande och stimulerande.

Handlar inte om att han ska uppskatta mig utan att han ska må så bra som möjligt. Jag har redan sex illrar som ligger i knät, han behöver inte vara sådan om han inte vill.

Jag är rädd att han inte kommer att må bra nu då utegården är förstörd oavsett hur mycket jag försöker underhålla honom. Han är van att kunna gå in och ut som han vill i utegården, dygnet runt. De är de andra med men de klarar sig om den av någon anledning är stängd. Men Celadon är där jämt.

En löplina skulle kanske fungera och jag ska testa det. Då slipper han en läskig person som är bakom honom men kan vara ute. Dock kan han inte gå in om han vill. Lär trassla in sig en del och ogilla öppen yta som behövs. Om han inte komme rur selen.

#42 självklart och det är det jag nu funderar på då gården är trasig. Den gör väldigt mycket.

Fin liten pik… ingen annan har haft problem med understimulering… Han var understimulerad de första veckorna och har inte varit det sen dess och nu är jag angelägen om att han inte ska bli det. Jag behöver ingen uppläxning om att det kräver insatser avägarna.

Jag hade inte haft dessa tankar om han hade varit bekväm i koppel, men han är inte det. Hade jag kunnat gå ut med honom varje dag så hade jag gjort det, men det går inte, han uppskattar det inte. Han blir endast rädd, fräser, burrar upp sig och springer hem. Han behöver vara ute och nu är de två alternativen som fanns borta. Löplina kanske fungerar tills buren är uppe igen.

Nu känner ju jag inte Celadon och vet hur han fungera, men jag känner några av hans syskon. Och är han som dem så är han ju en smart iller med massa hjärna som kräver mental stimulans likväl som fysisk aktivering.

Jag har ju min grundläggande träning inom hund och har man en aktiv, smart hund som inte trivs jättebra instängd så är ju inte lösningen där att släppa dem lösa och springa av sig. Inte heller att sätta dem i hundbur på gården. Fysisk stimulans är ju en helt annan sak än mental stimulans

Många illrar är ju fullt nöjda med att rulla runt med sina kamrater men andra kräver ju mer än så. Har man då köpt en sådan iller så är det ju upp till en själv att se till att illern får den stimulans den behöver.

Nu fattar jag med att du inte kan fixa en ny utegård när det ligger hur mycket snö som helst ute. Så tills dess får du ju aktivera honom på annat sätt helt enkelt. Även efter utegården är byggd igen så verkar han ju behöva mer mental stimulans än han kanske får tillgång till. Jag har ju förstås ingen aning om vad han och du gör på dagarna men jag tror inte att han hade varit så rymningsbenägen annars.

Inom hund så fungerar klicker otroligt bra och Karen Pryor som Sarae nämnde har haft jättestora framgångar även på andra djur. Tror garanterat det skulle vara någonting för Celadon också.

Kan säga att jag vet av personliga erfarenheter hur det är att ha en otroligt smart iller hemma. Jag hade det. Men jag hade dock inga möjligheter att bygga utegård från min lägenhet på tredje våningen, jag hade ingen möjlighet att ge all den mental stimulans som han behövde hur mycket jag än försökte. Jag var tyvärr tvungen att se till att han fick alla sina behov tillgodosedda någon annanstans. Vilja räcker bara så långt.

Nu bor du ju så perfekt så du har ju alla möjligheter i världen att ordna det perfekt för honom, det kommer bara att kräva en väldigt massa mer tid utav dig nu under tiden tills du kan bygga utegård igen.

#41 Det är ju en avvägning som jag inte gjort. Jag har inte bestämt mig för ngt för jag har ingen lust att han ska försvinna. Skuld skulle jag nog inte känna, varken med katter eller iller då jag vet varför de är ute. Skuld känner jag med Cathy då det inte var ett beslut jag fattat. Men med katterna hade jag känt sorg om de försvann nu och panik, men jag skulle inte känna skuld, de har haft ett mycket bra liv.

#45 rymningsbenägen? Säg den iller som inte går ut om den får chansen. Alla mina går ut om de hittar möjligheten och att påstå att det är pga understimulans tycker jag är fel. De är illrar och illrar gör hyss och de går till nya ställen om de kan. Det ligger i deras natur. Med utebur och bus på dagarna så är han stimulerad och glad och nöjd. Utan utebur kommer han inte vara ngt av det.

Snarare är en iller som inte gör hyss understimulerad. En glad iller är nyfiken.

Flikar bara in för att påpeka att understimulering kan ta sig i olika uttryck hos olika individer. De kan bli apatiska, de kan bli "jobbiga" i den bemärkelsen att de välter, härjar och har sig. De kan även bli stirriga och märkbart stressade, kraffsa och ha sig.

Bara för att ett av kriterierna inte uppfylls så utesluts inte möjligheten. Med detta inget sagt om Celadon. Bara överlag, det finns fler som läser tråden ;)

#47 "Med utebur och bus på dagarna så är han stimulerad och glad och nöjd. Utan utebur kommer han inte vara ngt av det."

Poängen jag försökte få fram utan att stöta mig med någon var väl att det kommer ju då att krävas mycket mer stimulans av dig tills dess att han har en utebur igen. Det är ju fram tills dess både han och du ska må bra.

Ja du vet varför du släpper ut dom men du hade inte känt skuld om nått skulle hända ? Självklart har dom säkert haft ett bra liv men det har inte med saken att göra, man kan känna så ändå ju.

#44 oj! läste mitt inlägg igen, och såg nu hur det kunde uppfattas, men det var verkligen inte så jag menade! Ber om ursäkt för att det kunde tolkas så :s Vad jag menade var att det går att stimulera dem på annat vis, men att det självklart kräver lite trixande för att komma på vad som fungerar för individen. De andra har inte utegård, (jag har ju en själv, och vet vilken enorm berikning den ger alla mina illrar, had ejag inte haft den hade jag nog själv fått göra en hel del ändringar själv i aktiveringen för samtliga av mina illrar), och har därför varit tvugna att hitta andra sätt att aktivera dem. det var helt enkelt det jag menade. Mina illrar har ju haft tillgång till utegård i över 1,5 år, och ja, det blir en vana för dem att få komma ut i den vartannat dygn, en vana som är svår att bryta. Till och med Buffy, gameltanten blir otålig som få, om jag släpper ut dem senare än vanligt, ja, vad Ludde gör såg ni i tråden "caught in the act". De andra som har större behov av aktivering och stimulans har setts tugga på golvmattan om jag bytt läger för sent ;) Så ja, har man ingen utegård krävs det helt klart att man erbjuder aktiviteter i större utsträckning, särskilt om de varit vana att få lov att vara ute. Det är en besvärlig omställning för dem i många fall.

Jag är en sån där person som gärna hade haft min iller lös om jag hade haft en passande iller och bott på ett passande ställe. Vilken möjlighet till stimulering!

Nej, jag tycker inte att alla katter passar som utekatter och det finns många ställen sm inte lämpar sig för katter som springer löst ute.

Jag har alltid haft en liten dröm om att kunna öppna dörren och låta illrarna gå ut själva om dom vill. Har dom inte möjligheten och chansen hela tiden varje dag så kommer varje gång man släpper ut illern vara något nytt och spännande och en extra stimulering.

Satt och pratade med två vänner här om dagen och då hade vi just diskussionen om att ha iller lös som katt. De hade haft två illrar för några år sedan och dessa illrar var alltid med dem lösa när de var utomhus. De hade aldrig haft några problem med detta.

Med mina egna hade jag aldrig vågat men för dem fungerade det problem och olycksfritt.

Mvh Susanna

#48 C är inget av det. Han har energi och är nyfiken. Inte stirrig, stressad eller krafsig. Han blir rädd för kraftiga eller okända ljud, vilket är att vänta av honom.

#49 "Även efter utegården är byggd igen så verkar han ju behöva mer mental stimulans än han kanske får tillgång till. Jag har ju förstås ingen aning om vad han och du gör på dagarna men jag tror inte att han hade varit så rymningsbenägen annars."

Hur tycker du att jag ska tolka det?

#50 Nej skuld, då skulle det vara ngt jag ångrar och jag har gjort ett val med katterna som jag inte ångrar, oavsett om de skulle dö ute.

#52 Eller hur, det hade varit underbart. Jag har en sådan iller och jag bor bra. Men oron har fått mig att inte göra det.

#54 Jag skrev mitt inlägg utifrån alla mina års arbete med att träna hundar.

Det är möjligt att jag missförstås, men då ska jag inte försöka komma med några fler tips för att undvika detta.

#56 Varför inte förklara istället? Du skriver ju sen att du bara menade att det behövs mer av mig till uteburen är klar igen. Hur menar du då det ursprungliga citatet? Vad är det jag missförstår? Du får gärna komma med tips, det behöver jag nu.

Men jag undanber mig pikar om saker som varit missförstådda. Jag vet myckt väl att ni suttit och snackat och tror att celadon skriker av rädsla då man tar i honom trots att så aldrig har varit fallet. Att han är understimulerad för att jag jobbade ihjäl mig första veckorna etc.

#54,Okej, jag hade nog känt värre skuld om jag valt att släppa dom ute än om dom rymt, då har man ju  "utmanat ödet",

så om dina katter skulle skadas, dö eller försvinna så känner du inte att du ångrat dina val o känner ingen skuld i de heller ?

ps jag undrar som sagt bara så du inte tror jag menar nått dumt.

Glömde nämna att jag, som ägare till en mycket krävande och bestämd iller, Pegasus hade ett enormt jobb under hans uppväxt. Från han var liten tills det han blev 4 var han extremt, extremt krävande gällande promenader mm. Nu kanske detta berodde på att jag börjat ge honom så mycket motion och stimulering från början, men begäret fanns ju ändå där och var tvunget att tillgodoses. Gick jag inte ut med honom en ordentlig promenad VARJE dag så stog han o rev på dörren tills det hände. Han rev bort dörrlisten en halvmeter upp på dörren (vilket har skett i 2 av mina lägenheter).
Pegasus är ingen iller du stimulerar med bus om han vill ut och gå. Busa kan han göra när det passar honom men är ofta otillräckligt.
Nu älskar ju han promenader och att jag går med honom. Skulle inte promenaderna varit möjliga under hans första år hade jag förmodligen fått läggas in för han gräver, o gräver o gräver tills han får komma ut.
Gick jag ut för tidigt på dagen var jag tvungen att gå ut senare på kvällen också annars var det inte nog.
Vad gör man om mina vanliga möjligheter att stimulera honom inte hade funnits? Vad hade jag som ägare kunnat göra för att berika hans värld så han blev nöjd?
Först o främst hade jag nog fått spendera all min lediga tid med honom för inget i mitt hem hade varit uttömmande nog.. Sen så hade jag ju kunnat sitta och försöka ersätta en timmes power walk, med olika lukt och synintryck, bäst jag kunnat. Tror inte det hade varit möjligt nämligen..

#58 Nej jag har tagit ett aktivt beslut med mina katter. Att låta dem gå ut. Jag bor avskilt på landet och det känns rätt att låta dem vara ute. Jag hade känt skuld om de inte fick gå ut, om jag hade förvägrat dem det. Från dag ett har min hanne suttit vid dören och velat se vad som är utanför. Nej, jag kommer aldrig ångra att de får gå ut och även om de blir påkörda så kommer jag släppa ut fler katter om jag bor som jag gör. Jag hade inte skaffat katt om jag inte hade bott långt ifrån tätort, människor och vägar.

#57, Mena du att jag bla. har suttit o snackat om dig? Då kan jag bedyra att det har jag inte o jag hopaps du inte tar mina inlägg sompikar för det ärinte min mening, om du tar illa vid dig så ska jag ej ifrågasätta mer. Lycka till med de du finner bäst.

#59 så jag känner oxå. Nu har du inte en iller med nervöst blod i sig så det är inga problem att gå promenader med honom. C har flera gånger attackerat mina fötter ute för att han blivit så rädd och känt sig så trängd av att inte kunna fly. Han ogillar att bli buren och får panik i koppel.

#57 Jag ska försöka förklara vad jag menar. Om Celadon är något som sina syskon så behöver han mer än "vanliga" illrar. Jag skulle t.ex inte kunna ha en sådan iller hemma hos mig för jag skulle inte kunna tillgodose en sådan illers behov. Med utevistelse, mental stimulering osv.

Jag tror att om han fick mer saker att göra så skulle han inte dra så fort han fick chansen. Jag skrev rymningsbenägen men det kanske finns ett annat ord för det. Dina andra illrar stannar ju hemma.

Och precis som jag skrev så vet jag ju inte hur du tillbringar tiden med Celadon hemma. Ni kanske gör massa problemlösningar, mental aktivering. Eftersom jag inte vet, så skrev jag så.

Om ni inte gör det så tror jag att det är mer sådant han behöver. Vare sig han har tillgång till utegård eller inte. Om understimulering blir ett "fult" ord så kan man väl skriva att han kanske behöver mer att sysselsätta sig med då?

Jag menar verkligen ingenting illa på något sätt, jag försökte ge tips och råd. Om det fortfarande känns som om jag pikar dig så kan jag inte förklara bättre än så här.

Men det här: "Jag vet myckt väl att ni suttit och snackat och tror att celadon skriker av rädsla då man tar i honom trots att så aldrig har varit fallet."

Vilka är ni? Jag har bara träffat Celadon som vuxen och det var på julträffen och då satt han i mitt knä och gosade. Men det kanske var riktat till någon annan?

#61 det inlägget är väl inte du ;) Det var riktat till #56.

#60, okej, jag e med.

#64, Du skrev "ni" därav trodde jag du menade vi alla men förlåt mig.

#63 Jo alla mina illrar går ut om de får chansen. Idag ver Iris borta när jag kom hem, de andra hade bara inte sett möjligheten. När Cathy försvann så var det hon tjejen skitos och celadon som var borta då jag kom hem. Iris kom hem precid efter att jag postat första inläggt.

Men C har större behov av att röra på sig och att vara ute, de andra går bara inte lika långt.

Med utegård har vi inte problem och det är inte då jag behöver några tips på aktivering.

#66 lugnt :)

#64 Det var alltså riktat till mig?

Jag känner inte dig personligen, jag känner inte Celadon, jag känner inte dina vänner, jag känner inte dina grannar. Varför i hela fridens namn skulle jag diskutera Celadon med någon? Han ligger väldigt långt utanför min intresse-ram.

De flesta människor jag pratar med dagligen pratar jag chinchillor med, de har knappt sett en iller på vykort. Ledsen, men du är lite fel ute nu.

#68,

då tar jag tillbaka. dina kommentarer var snarlika sådant jag fått höra av andra inom samma krets. om du aldrig hört ngt av det så ber jag om ursäkt. det låg nära till hands att tro att det diskuterats med dig med.

.. och jag antar att jag är "samma krets"? Det enda jag har hört är ryktet som jag fick höra på en utställning om att Celadon skrek när man tog i honom och jag har funderat på hur det skulle ha gått till och tänkt att det kan väl inte stämma. Sen om jag inte minns fel så fick du faktiskt frågan ställd till dig om ryktet stämde? Jag vet inte vad du tror att människor pratar om men dom flesta har alldeles tillräcklgit fullt med sitt eget för att prata om andras.

#72 Jepp jag fick frågan för länge sedan och sen fortsatte en del snack ganska nyligen. Men det spelar ingen roll.

Om det är ett rykte som hörts på en utställning så kan jag av förklarliga skäl inte hört det. Jag åker aldrig på utställningar.

Och som HannaM skriver, folk har faktiskt fullt upp med sitt eget. Jag har iallafall inga fler tips att ge, missförstådda eller inte så jag kliver av nu.

Jasså vad tråkigt om någon fortsätter prata, vem det nu är för där känner jag mig inte direkt träffad.

Nej det är annat. men som sagt, ledsen att jag hade fel. saker som inte stämde kastades i ansiktet på mig för inte alls länge sedan.

Kan diskussionen nu återgå till att handla om illrars lösa eller inte och sluta handla om min energiska iller?

Att ha katter ute är inte heller ansvarigt. Jag trodde det förrut jag med. Men då man förlorat katter till lo djuren så inser man att en katt lever bäst inomhus med oss människor i trygghet.  Och jag bor inte i stan. Min misse hon vägrar gå ut. Hon ramlade ut från sovrumsfönstret i somras och satt kvar nedanför och såg ynklig ut. den stora världen där ute var inte rolig. Och gräset var äckligt och ge mig mer filtar och mys säger hon då.

Att ha en iller på ett sådant sätt tycker jag är lika ansvarslöst. Och att ha grannarnas katter springade på min tomt där de pissar och skiter är inte skojigt. Och ärligt talat skulle jag inte uppskatta illerskit från någon annans iller i mina utemöbler och sådant heller.

Och jag hatar inte varken katter eller illrar. Jag tycker bara att det inte är ansvarsfullt att ha sina djur springande utan tillsyn. Och jag lovar att det inte finns några garantier för att varken dina katter eller iller går och gör av sig i skogen istället för i folks rabatter.

Eftersom ALLA mina grannar har katter lösa så tror jag inte att ngn skulle gnälla över lite illerbajs. :)

Rävar prederar på illrar, både vilda som tama, hur ser det ut med sådana där du bor? De bör finnas i trakterna.

Jag tror inte någon direkt skulle tycka att illerbajs på något vis skulle vara värre än kattbajs. Det räcker med en regnskur så är ju illerbajset nästan borta. Och lukten går ju inte att jämföra. Jag märker inte när illrarna varit på toa men så fort katten varit där kan jag inte ens vara kvar i rummet…

Sarah- Du kan ju prova att släppa honom lös och att du är med i trädgården och håller koll på håll. Då ser du ju även vad för turer han brukar ta.

Rävar finns och rovdjuren är det enda som ororar mig.

Även om du bor ödsligt till så finns det en bilväg dit ni bor och det betyder att obehöriga kan ta sig dit. Även om dina grannar vet om att dom ska köra försiktigt så är det inte säkert att gästerna som kommer gör det.

Hittar man en katt djupt inne i en skog, så reagerar folk och vill hjälpa till. Om Celadon skulle hamna vilse i skogen, och någon fick syn på honom så skulle ingen förstå att han var vilse och saknad. Om någon skulle inse att han var tam, då skulle dom ändå inte få tag i honom.

Vad händer när det blir varmare ute och han kan börja ta byten i skogen? med erfarenhet blir det lättare och lättare och tillslut kommer han inte komma hem för att äta. Om han då inte heller är en knäiller så lär han inte heller sakna det.

Nej, det här förstår jag inte överhuvutaget.

Jag skulle näta in hela tomten för att göra mina djur lyckliga. Men att spela ryskroulette är en sak, men inte med djurensliv.

Jag skulle aldrig släppa någon av mina illrar helt lös för även om jag haft den ena lös på promenader, han följer ändå bara efter mig som en svans och verkar lycklig med det. Nova skulle däremot sticka då hon har ett stort intresse för jakt. Sokrates skulle inte få för sig att jaga själv så vida inte torrfoder börja växa på träd, och det lär ju dröja ett tag tills den dagen kommer. Så för min del är det inget allternativ även om jag tror båda skulle komma tillbaka till mig förr eller senare för det är bekvämast att sova i mattes säng. Men vägen och rovdjuren känns inte lockande alls, äve om det mest bara är katter och rovfåglar häromkring.

Ska man ha illrar lösa gäller det att man vet vad riskerna är och om man tycker det är värt det. Men jag har inte möjligheten att ha dem direkt lösa även om jag försöker ha det i den mån det går. Nu ska de få en stor utebur som kompensation för att jag inte är hemma alltid och hinner med dem så mycket som jag vill, jag försöker kompensera så gott jag kan och ge dem vad de förtjänar, även om man inte kan ge dem allt i värden så får man göra vad man kan.

Jag har ju inte iller själv, och vet inte allt om hur de fungerar, men tycker det här är en intressant diskussion.

Det jag funderar på mest är hur det är med illrars lokalsinne och överlevnadsmöjligheter. En katt t.ex hittar ju alltid hem. Den kan du ju i stort sett släppa ut flera mil hemifrån och den hittar tillbaka. De kan dessutom överleva bra länge om de skulle råka bli instängda i någons källare eller så en tid, för sånt händer ju. Klarar en iller sånt? Hittar den alltid hem, har sitt revir där den bor och håller till? Och överlever den om den skulle råka bli instängd flera dagar utan mat?

Sen om den blir skrämd, jagad eller så, en katt springer ju ifrån en hund och kan gömma sig lätt för att sen komma fram strax efter. Kan en iller springa ifrån en hund, och stannar den hemma på sitt revir även efter att ha blivit rädd, eller finns risken att den ser det stället som "farligt" och håller sig därifrån?

En katt är ju dessutom väldigt smidig, klarar fall från högre höjder utan problem oftast, de kan dra på sig skador utan att det påverkar dem nåt större osv. Är en iller likadan, eller kan t.ex ett brutet revben göra att de blir "handikappade"?

Det här är alltså inga pikar mot nån, utan rena funderingar.

Men den frågan jag anser ganska avgörande för hur det skulle fungera rent teoretiskt är just revirtänk och lokalsinne. En katt har ju som sagt sitt revir, sitt hem, och hittar alltid dit.

Våra första illrar, Sally och Kaisa, kom från en familj som hade sina illrar lösa utomhus. Det var kanske egentligen inte meningen att de skulle vara lösa men så var det i alla fall.

Vi valde ut våra två små medans hela kullen sprang in och ut ur en stor vedhög mitt på tomten utan nät omkring. Det var inte lätt att få tag på någon, det gällde att vara snabb. Valparna var där i vedhögen när vi kom och de som var kvar var där när vi åkte.

Familjen berättade att deras hanne ofta besökte grannens lagård. Familjen hade ett fin utebur men jag tror att illrarna lyckades ta sig ut ofta och det verkade fungera för de kom tillbaka.

Jag tror att illrar kommer tillbaka hem precis som katter. Bina rymde ju för ett tag sen och återfanns efter ett dygn när hon stod vid ytterdörren och ville komma in. MEN jag vet inte om jag skulle våga släppa ut dem (nu är det omöjligt eftersom vi har en bilväg bredvid) om vi bodde avskilt. Mina illrar är för mycket tamillrar och har inte den know-how, erfarenhet som krävs för att vara ute.

Jag tror att det beror mycket på hur illern är i sitt psyke. Är det en överlevare som är försiktig och som kan skrämma bort angripare och som ändå önskar komma hem efter att ha varit ute! Ingen av mina är sån, de är för veka, men Celadon verkar ha dessa egenskaper.

Sen är det ju så att utevistelse är förenat med risker. Jättesvårt att väga Celadons välmående nu vid att kunna vara ute mot att han kanske inte klarar sig vid möte med typ lodjur.

#84 Nämnas bör väl att illern ifråga endast äter barf och hela foderdjur och kan glatt äta kanin, möss, grodor och andra gnagare dom får tag i naturen.

Illern har dessutom väldigt mkt Vildiller i sig och det gör stor skillnad på individen, oftast iallfall.

#87 Jag nämnde inte Celadon alls i min kommentar, jag utgår från de enda illrar jag kan och det är mina egna. Varav Nova är jaktgalen medans Sokrates gärna lommar efter mig lös när vi är på promenad. Nova skulle jag aldrig ens överväga att ha lös. Så min slutsats är snarare att det är upp till ägaren, miljön och illerns personlighet som får utgöra någon form av grund till beslutet. Sen vad illern är van vid från valpstadiet det är också en sak som kan spela in.

Jag förstår inte riktigt din kommentar, hade jag skrivit om Celadon hade jag förstått det men jag känner mina odjur och vet med mig att jag inte riktigt vågar ta risken med dem. Visst är jag ute med dem är det sin sak, då hjälper de mig i trädgårdslandet och ska gärna vara med överallt, men inte själva. Kommer det en falk eller vad som…det skulle jag aldrig kunna leva med. Jag skyddar mina busar i den mån jag kan.

För övrigt tolkade jag tråden som så att det var ämnet att ha sin iller lös som vissa har katter, inte bara själva fallet med Celadon. Jag känner inte Celadon och jag vet inte något om ägaren eller miljön kring där de bor heller så då lägger jag mig inte i den delen utan tar bara det andra, sakfrågan om att ha sin iller lös att gå ut o in som den vill. Alltså säger jag bara vad jag skulle välja, utifrån mina busar som är de illrar som jag känner bäst och vet hur de funkar som personer.

Förklara gärna vad jag missförstått för även om jag är trött just nu så läser jag inte något annat än du riktar in dig endast på Celadon och inte sakfrågan att ha illrar lösa. Rätta mig om jag har fel.

---

Dock har ni inte nämnt rovfåglar så mycket och om jag ska vara ärlig så är jag mer orolig för fåglar än rävar även om vi har båda här. En vän till mig har haft sin iller lös tillsammans med sin flock men när hon såg fåglarna visade intresse så slutade hon ha det. Det räcker med att de tar kaniner och hönor, illrarna ska de inte få en chans att skada.

1993 fick jag min första iller Samtha hon hade jag ingt koppel till hon låg fram på instument brädan i bile a ll migkomps tin när jag körde, Hon fick puko glas på sommaren m.m allt som var helt fel som jag ser det nu,

hon simmade efter mig när vi bada i havet m.m en kill kompis till mig hadde en iller oxå som inte viste vad koppel var för något .

Med detta vill jag då säga at Samatha var ensam iller hon viste nog inte att hon va iller alls. sedan gick hon inte många steg från mig när vi var ute o gick då gick hon näst intill fot. men mina illrar som jag nu har skulle jag alldrig våga släpa på det viset viset som jag släpte Samtha tror att det beror på aqtt nu är dom fler här hemma 3 st så dom vet att dom är iller på nå¨got sätt nja förutom Grostaquin då . Men till saken NEJ jag skulle inte våga släpa ut utan uppsikt alls. men detta är min egen uppfatning occh mitt tyckande.

Jag var ute efter bra och vettiga argument, det har jag nu fått via PM. Tack för det och tack ni som varit sakliga och tänkt till i tråden ;)

#90 Vad menar du? Fick du det du ville höra?

*Redigerat av Sara pga otrevligt inlägg.*

Jag har inte velat få ett svar eller ett annat, bara bra agrument åt endera hållet. Av folk som är vettiga.

#92 Jag tycker inte det är så vettigt att släppa ut illern hursomhelst :P

Nej du har gjort din ståndpunkt klar.

Min underbare Rocky Rambo var en kvarts vildiller och mådde inte bra i fångenskap. Han hade tillgång till utebur och var ute så ofta det var möjligt. Vi hade inte då röret från illerrummet till uteburen och det röret skulle han ha behövt. Istället fick han vara ute var dag i uteburen och sen gick jag ut med honom, timslånga promenader, varje kväll när det blivit mörkt. Men det räckte inte!!!!!

Han var en iller som skulle ha mått bra av att få röra sig fritt och göra som han ville. Jag är uppriktigt sagt inte säker på att han kommit tillbaka varje kväll eller morgon om han fått vara fri. Han var en mycket intelligent, känslig, iller som ibland bara fick ett enormt självständighets, frihetsbehov.

Jag tror att han kommit tillbaka när han var hungrig, om han inte klarat att fixa mat själv, men han var inte speciellt intresserad av mänskligt sällskap. Det är möjligt att han varit mer intresserat av mänskligt sällskap om han fått sitt frihetsbehov tillfredställt. Det vet jag inte.

Om jag bott avsides, så riskfritt det var möjligt, tror jag att jag för hans skull skulle ha låtit honom gå fri, oavsett riskerna för vilddjur, för hans livskvalitet behövde den friheten och de utmaningarna. Sen hade jag ju fått ta i beaktande om grannar hade kaniner ed förståss. MEN om det var bara RockyRambo jag skulle ha tänkt på så skulle jag, tror jag, låtit honom gå lös. Nu är han borta, lymfosarkom i unga år. Han kanske inte hade fått sjukdomen om han fått vara fri.

Tja, sen kan man ju diskutera om att släppa ut ett sånt djur i markerna. RockyRambo skulle aldrig närmat sig en människa för att kunna skada. Men sen tangerar vi ju frågan om att ha vildiller i uppfödningen????? Jag tyckte idén var bra för jag hade haft så många illrar som dött i unga år och önskade nytt blod för att få längre livslängd men………….

Precis så jag resonerar bina!

Jag har tänkt så många ggr med mina. Men när de väl rymmer och jag inte är beredd på det så blir jag orolig.
Men Melwin har bevisat ett flertal ggr att han kommer hem dagen efter.
Epona skulle nog komma också om inte folk kom hem med henne i kattbur (Melwin har kommit hem på det sättet en gång också iofs).

Denver har jag ingen aning om, men när han är lös ute så går han där jag går :P

Fast ibland så kommer det elaka kråkor som sätter sig i träden över dem och skriker, så då måste jag stå där och skrika tillbaka :P

hur skulle du må om det hände honom ngt ?

för att just du tror att det är bra för honom ?……vad hände med ansvaret för ett annat liv .

följer ofta rehab program om vilda djur och deras jobb att återinsetta dom i det vilda ……det är många månaders jobb om inte år….för att dom ska klara sig ute i det vilda .

 gämför katt med en iller …..kattt är katt fungerar på ett sett  både till sinne och till natur .

en iller är en iller .

dom kanske har ett beteende mönster i vissa lägen som liknar varandras ….men vad är det som säger att när katten gör si så betyder illern lika så?????

illern skulle kanske till en början kommer tillbaks  men sen när han fått smak på det ….vem vet

katter har genom historiens gång sökt upp människor.

 har illern gjort?

 det finns det naturligt i en iller som  i en katt ?

det är så många illrar som tagit sig ut

men som sedan hittats på gränsen till döden för att dom just saknar kunskapen om det vilda

inget rehab som för apor !

OANSVARIGT !!!

 kan man inte ta hand om sitt djur  och metta dess behov genom en bra lösning som en säker hage i detta fall  bör man kanske fundera på om det är ngt annat ?,trivs han, saknar han ngt, 

lärde mig väldigt tidigt att det är djuret som ska välja oss!

 vid en lyckad sammansättning.  det är ungefär så här,  du ska välja livs partner det står 5 killar framför dig välj!!

sen går du hem och börjar livet …..men om din livs partner inte käner för dig som du gör för honom hur blir det då……….?

ska man envisas el kanske ta ett steg tillbaka och fundera, har det med mig att göra, kan jag på ngtvis förändra så att vi kan trivas ihop. el är vi helt enkelt inte ett matchande par …

då kanske det finns ngn annan som är det.

nu är det djur vi diskuterar!.

 men så är det med djur oxå man kanske inte passar. el så gör man det. men man bör fundera noga över situationen, även om man älskar sin älskling så kanske han trivs bättre hos ngn annan. 

ALLTID DJURETS BEHOV FÖRST, han skulle nog gilla gå fri men  Att släppa ut en TAMiller i det fria är att sända honom till en säker död det är både oansvarigt och naift.

Gemförelsen mellan katt och iller ….

Kuskapen om katter hos almenheten är långt mycket större en var den är om illrar. Människor tror att dom är bit sugna små rackare därför är dom ofta rädda för djuret .

Han är rädd  att gå i koppel pga person bakom. Då bör ni träna intensivt på detta med mengder av beröm han kan komma runt det med rätt träning ,.

Sarah

Vissa individer verkar ha ett större behov av frihet, än vad vi kan ge dom. Kanske tillhör Celadon den kategorin, endast du känner honom tillräckligt bra för att kunna ta ett beslut. Vebjörg har visat att hon gör det. Kan inte påstå att jag uppskattar hennes intresse för frihet, men jag är inte lika orolig för henne nu, som jag var första gången.

Det svåra är att veta vilka individer som har tillräklig instinkt för att klara av att skaffa sig föda och en lya, för att klarar sig i frihet. Dessutom ska individen vara tillräckligt "hemkär" för att komma tillbaka. Inget av det vet man innan illern varit "på löten" och det skulle inte vara roligt om illern inte har det som behövs :-/

Vebjörg är svårare att hålla instängd än de andra och hittar alltid sätt att ta sig ut, om hon bestämmer sig för det. Det lyckades hon med i höstas, när hon gick i stora hagen. Den hagen har hon gått i ett par år, utan att varken hon eller någon av de andra smitit. När hon varit borta, har hon kommit tillbaka efter 2½-3 dagar. Jag är rätt säker på att hon skaffat sig en lya någonstans i skogen, där hon håller till när hon inte jagar föda, för pälsen är väldigt fin och hon är allt annat än mager när hon kommer hem. Jag vet med säkerhet att hon inte sover eller skaffar mat hos grannar eller gårdar lite längre bort.

Vet att några av mina valpköpare låter sina vara lösa när dom är med ute. Det går bra med vissa individer, medans andra skulle dra direkt.

Admiralen fick gå lös när jag var med utomhus. Satte pingla på honom, för att höra var han var när han sprang omkring…

Aldrig mer pingla på en iller eller annat mindre djur. Admiralen fastnade med en bakklo i en av pinglans små öppningar (hade antagligen kliat sig) och fick hasa sig hem på 3 ben och skinkan. Hade han varit längre bort så kanske han inte orkat att ta sig upp på vägen så att man såg honom, pinglan lät inget pga klon som satt fast.

//Ammi

knasluvan, det är ingen tamiller i ordets bemärkelse.

De bästa argument jag fått är att han har större risk att bli förvildad än andra och helt enkelt välja att inte komma tillbaka. För att han klarar sig bra själv. Ett bra argument och det var sådant jag ville höra då jag startade tråden.

Ammi, de gånger han varit ute har han kommit tillbaka flera gånger om dagen. Men förmodligen kan det se annorlunda ut då han är vuxen och det är gott om byten.

Oftast har det varit de vuxna som dragit sig längre bort hemifrån, än valparna, när Vebjörg varit "vänlig nog" att ordna en väg ut.

Eftersom han är vuxen nu, skulle jag gissa att han kan bli borta lite längre än när han var valp. Om det skulle bli några timmar eller flera dygn vågar jag inte gissa. Mat finns om han har instinkten och klarar att fånga bytena. Blir han borta över en eller flera nätter, gäller det att han klarar att skaffa en lya eller annan bra plats att sova. Sedan vet man ju inte hur han skulle klara ett möte med andra djur (tänker inte på bytesdjuren).

Det är omöjligt att ge råd :-( endast du känner honom och det är du som får ta oron om det dröjer innan han kommer hem igen och risken att han inte kommer hem.

Personligen skulle jag vara med honom när han är lös ute och se om det är tillräckligt för honom. Även om jag vet att Vebjörg kommer hem, så skulle jag inte frivilligt låta henne springa vind för våg. Oron är väldigt jobbig och risken finns att hon skulle råka ut för något och inte komma tillbaka.

Hoppas du finner en lösning som fungerar bra för både honom och dig.

//Ammi

Jag håller med dig Ammi, följa med ut och han får gå lös. Då kan man hålla sig på avstånd men ändå ha ett vakande öga.

Ammi, tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag tycker att det känns obehagligt att din erfarenhet är att de är borta i flera dagar när de blir äldre. Det med den ökade risken att han kan bli förvildad gör att jag ställer mig tvekande. Jag vill inte ha det så att han är borta länge, endast att det är som det varit innan, att han kommer hem flera gånger om dagen och är mer harmonisk och social. Om erfarenheten säger att så inte är fallet så kommer jag nog inte låta honom vara lös.

Se gott folk, jag hade inte bestämt mig för något utan ville ha bra argument som jag själv kan fundera över.

#104 Det känns respektlöst mot din granne, då bör du allafall medela honom OM du nu släpper ut din iller.

#105 ?

#105 Säger som Sarah- ?

Då kan ni väl förklara vad ni inte förstår? :P

Det jag menar är att OM du nu släpper ut illern är det respektlöst mot grannen som blev av med kaninen

#108 Jag förstod inte ett dyft av vad du menade då Sarah i inlägget innan skrivit att hon förmodligen inte ska släppa ut illern…. Plus att det i tidigare inlägg står hur hon i sådanna fall ska hantera grannen.
på vilket sätt är det respektlöst?

# 108 Du menar om de har kaniner kvar?

#109 hear hear.

Alltså hade min granne släppt ut ett djur som dödade mitt djur skulle jag bli vansinig om människan släppte ut djuret igen med meningen. :P

Tänk er om en jakthund attackerat någons utebur och attackerade illern? Eller om en galen katt gjorde det? Vilket inte är så troligt men tänk er tanken

#112 Det var kanske därför Sarah i tidigare inlägg skrivit om att hon i sådanna fall skulla prata med grannen och se om dom kunde lösa problemet med säkrare bur eller liknande…
Och nu SKA hon ju troligen inte det..

# 112 Fast om man pratar med grannen först och h*n går med på det så är det ju helt ok. Sarah har skrivit innan att hon skulle tala med sin granne om hon beslutade att Celadon skulle få gå lös.

Okej, men då säger jag förlåt eftersom jag har inte läst igenom allting så noga. :)

Hon har ju tom sagt att hon i såna fall ska hjälpa grannen att fixa en ordentlig bur, då den hade en öppen glipa upptill om jag har förstått det rätt. Hade kunnat vara ett annat djur som tagit sig in där i alla fall. Så ser inte vart respektlösheten är? Sarah ville ha tips och åsikter, hon har fått mängder. Ser inte hur diskussionen kan fortsätta. Sarah har flera ggr skrivit att hon har tagit till sig de argumenten som är värda att tänka på innan man kan bestämma sig för att låta honom springa lös eller inte. Mer kan ni inte begära?!

:)

#116 Tackar :)

Sarah

Den ökade risken är en gissning från min sida, eftersom det här hemma är de vuxna som haft en tendens att göra längre utflyckter. Calderon har ju gått lös tidigare och kommit tillbaka då och då under utevistelsen, för att "säga hej", vilket inte mina gjort.

//Ammi