Men gud beklagar sorgen. Kram

Är det ok för dig att jag länkar denna på facebook? Jag har självklart skrivigt under

Om ni klickar på länken kan ni läsa mer om varför min mamma dog och varför det är så viktigt att läkarna får reda på precis allt som har hänt innan.

# 1 Tack

# 2 Självklart! Ju mer den sprids ju bättre är det.

#4 bra då fixar jag det nu direkt =)

Beklagar verkligen sorgen! Ska genast gå in på länken.

Men herregud, jag vet verkligen inte vad jag ska säga.

Har självklart skrivit på.

Jag har redan skrivit på. Gjorde det igår när jag såg det på facebook. Det ska vara en självklarthet att kunnat kolla sjukhus emellan.

Jag har själv flyttat mycket och vet hur krångligt det är att behöva få det överfört.

Tack!

Vad är anledningen till att man inte gör det?

Beklagar Sara :(

Ska läsa och skriva på.

Fast, jag vill faktiskt inte att varenda at-läkare har koll på alla mina krämpor när jag söker för benbrott. I livshotande situationer är det självklart jättebra men så mycket nötter som jag träffat inom vården… jag vill faktiskt inte dela med mig av mina problem till dom mer än nödvändigt. Framförallt vill jag kunna söka hjälp akut på ett sjukhus utan att bli bortförklarad med att det är psykiskt. Det är lätt hänt om läkaren i fråga har koll på att man har psykiska problem. Att dom ska få dela dom journalerna vill jag inte annat än i nödfall.

Så, min åsikt är att javisst, är man döende eller allvarligt sjuk/skadad så tycker jag det ska kunna göras utan massa tramsande med pappersarbete men bara rakt av låta alla ha tillgång till allt. Nej tack.

Skrivigt på, har haft en liknande händelse med nära släkting.Beklagar

#12 Var ngt sånt jag tänkte.

Jag håller med Hanna. I nödfall, absolut! Då ska info som kan vara livsavgörande finnas till hands.

Men i övrigt? Vill vi att den där jobbiga chefen vars fru är läkare ska kunna kolla upp oss? Jag har en hel del i mina journaler som jag inte vill ska komma till fel personer. Dessutom finns även en stor risk att man blir felbehandlad/orättvist behandlad av just den anledningen.

Jag har råkat ut för sekretessbrott och påföljder av detta, och det är inte kul. Ett sådant system skulle göra sådant mer förekommande.

Hört talas om Magna Cura? Det är något liknande, om det enbart gällde "hemboende" eller alla journaler. Kan rota efter tråden där detta diskuterades. Samma argument som här är det iaf.

Jag beklagar verkligen din förlust Sara! Tro inget annat, jag är bara skeptisk mot total "journalfrihet". Vad är då meningen med sekretess?

Här var tråden om Magna Cura.

Skillnaden mellan sekretess eller inte är att uppgifterna inte får föras vidare utanför vården.

Det är inte så att alla ska ha tillgång till ens journaler, naturligtvis är det bara läkarna som behandlar dig som får gå in och kolla - precis som det är nu, det ska loggas vem som kollar i journalerna.

Om man åker in för ett benbrott finns det kanske inte anledning att kolla ens tidigare sjukhistoria. Däremot kanske du är avsvimmat och har diabetes men ingen fattar det för att de tror du bara slagit i huvudet när du ramlade och bröt benet.

Vem som helst kan inte kolla ens journaler nu även om de arbetar på den avdelning där man är inlagd på. Likadant bör det bli i ett riksteckande register, enbart läkare som behandlar en.

Frågan är om det är integriteten eller att man överlever som är det viktigaste..

# 16 Skillnaden på Magna Cura är att mycket fler människor kan läsa det samt att allt står där, alltså även ekonomi osv.

Ett riksteckande journalregister för sjukvården har inga ekonomiska aspekter, vad du gör på fritiden osv nerskrivna.

#17 Det var väl det jag sa.. integriteten är viktig för mig, fram tills man faktiskt är döende eller akut sjuk. Innan dess vill jag inte att dom ska ha möjligheten att dela mina ev. aborter, självmordsförsök, dåliga avföring och klamydia.

#18 Det beror på.. om psykiatrin skulle ingå (vilket det bör göra när det prpratas om akuta dödshot om man tänker på att det kan komma in avsvimmade patienter som tagit överdos, vet man då om att det finns siucidrisk är chansen att behandla rätt snabbt bättre). Psykiatrins journaler innehåller bra mycket mer än mätvärden och blodprovsanalyser.

# 19 Tja, det kan bli svårt att formulera så det fungerar så även om det vore idealet.

Därav av valet om man vill värna sin integritet så mycket att man nekar läkare att ta del av ens journaler även när det är riktigt allvarligt och man inte kan berätta det själv/eller vet vad som är viktigt att berätta, eller så tar man inte risken att bli felbehandlad och dö.

Du kan bli påkörd i morgon utan att någon är med som kan berätta det som läkarna behöver veta. Kanske är du allergisk mot penecilin, kanske tar du tabletter som kan korsreagera med annan medicin osv, kan vara väldigt viktigt för läkaren att veta.

# 20 Kanske det kan finnas eget register där psyk kan skriva mer allmänt om en person och bara fylla i nödvändiga saker som mediciner, suicidalrisk osv i det rikstäckande registret?

Hade jag vetat hur man skulle lösa alla sådana aspekter hade jag inte suttit här, då hade jag haft ett mycket välbetalt konsultjobb uppe i Stockholm.

Allt behöver inte vara svart eller vitt. Integritet och dö, eller total öppenhet och leva.

Jovisst, det "får" inte spridas utanför läkare, men tyvärr fungerar det inte alltid. Folk är folk helt enkelt. Jag går på samtal, och dessa journalförs. Där står det vad jag tar upp, hur jag verkar just då. Skulle det komma i fel händer (vilket det mycket möjligt kan göra med en rikstäckande journalföring) så skulle mitt liv raseras. Bokstavligt talat.

Nu sket väl jag i min underlivssvamp, mitt gravtest, min klamydia, mitt självmordsförsök, min fotvårta, min tennisarmbåge eller den där underliga infektionen i halsen eller vad tusan det nu må vara. Men alla ser det inte så.

Som jag sade tidigare: i nödfall, absolut! Där ska det fungera rakt av! Men annars? Tack men nej tack. Varför ska läkaren i Kristianstad kunna läsa om min handikappade lillasysters tarmproblem?

#21 Jag säger fortfarande att det är en bra ide i akutsituationer, inte annars. Då vill jag ha mitt liv för mig själv. Jag vill kunna komma in på vårdcentralen utan att bil dömd efter tidigare vändor på grund av andra saker. Jag vill inte ha min klamydia outad för hela svenska läkarkåren. Att det övervakas betyder inte att ingen gör fel. Tänk dig en kvinna som tagit sig ur ett misshandelsförhållande, inte riktigt vågar anmäla sin exmake som jobbar som läkare. Han kan, på två sekunder kolla upp en ny adress, åka dit och banka ihjäl kvinnan. Att någon övervakar och han blir dömd sen kommer vara föga tröst för den döda kvinnan.

Jag vet inte vad jag tycker om det här. Precis som flera påpekat tror jag att det systemet skulle kunna missbrukas (som fallet alltid kommer att vara, det finns alltid sådana människor), men samtidigt måste det finnas information tillgänglig när nöden så kräver. Jag har absolut ingen koll på hur det fungerar i dagsläget, och jag vet inte hur man skulle kunna göra ett register tillgängligt för alla behandlande läkare i Sverige som bara får öppnas i nödfall. Man får bara lita på dennes goda vilja helt enkelt. (det står något om detta redan nu i läkarnas etiska kod också om jag inte är helt ute och cyklar)

Som exempel för att man bör ha ett "öppet" register kan jag ta en fallstudie jag nyligen läste (finns att läsa på http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-126-17) där en hel del olyckliga omständigheter ledde till att en äldre mans provsvar om elakartad hudcander blev liggande i fyra månader - för att ingen hade tillgång till denna mans journal. Som tur var hände det inget med mannen, men det kunde lika gärna ha gått riktigt illa.

Den där etiska koden… jag vet inte hur många läkare jag träffat som på en eller flera punkter bryter mot den.

#26 Exakt, därför jag skrev att man får lita på varje läkares goda vilja. Vilket har visats förut att den inte är värd mer än ett ruttet lingon.

Och det är därför jag är osäker på hur jag ställer mig för eller emot i en fråga som denna, då jag kan se argument för och emot från båda sidor.

Ja, jag har mött folk inom vården som utnyttjat sin ställning och brutit fint mot sina gränser, vilket orsakat mig obehag. Med en större spridning så finns det fler ruttna ägg som kan komma åt det. För tyvärr är det så, att inom alla yreskårer så finns det folk som inte hör hemma där.

Fanns en väldigt intressant artikel om journal föring och patient säkerhet i times magazine underförra året, detta var i samband med att sjukvårdsreformen var på ropet i USA.

De tog då upp danmark som exempel där man hade ett register för hela landet och där läkare på en del sjukhus hade PDAer med sig. När dom ordinerade en behandling eller en medicin m.m. så knappade de in detta i sin PDA som då omedelbart larmade om det var något patienten var allergisk mot etc. etc.

Beklagar sorgen, Sara.

Jag är inte så lite tveksam när det gäller ett sånt här register. Inte bara ur sekretessaspekten, utan också pga hur journalföringen sköts av läkare och övrig sjukvårdspersonal.

Pga att jag haft problem med en av mina läkare så rekommenderade min sjukgymnast att jag tog ut en journalkopia (och detta skulle han gärna se att många fler gjorde). Nu har jag en riktig lunta som skulle kosta t o m tusenlappar om jag skulle ta allt, så jag tog bara ut dom olika utlåtandena från dom olika instanserna. Men t o m det var skrämmande läsning. T ex epikrisen (utlåtande om sjukdomens uppkomst, utveckling, förlopp och behandling)från sjukhuse där jag vårdades längst var rena rama fria fantasierna.

Dessa utlåtanden har alltså legat till grund för varje ny läkare jag träffat, vilket förklarade en hel del…..

Och precis som andra här säger så är det problematiskt med sekretessen.

Jag, om någon, är beroende av att läkarna vet vad dom gör nästa gång jag körs in akut (frågan är alltså när, inte om). Men om akutläkarna skulle förlita sig på dom journalanteckningar som finns i min journal så finns det risk för att jag faktiskt skulle t o m kunna få fel behandling.

När det gäller sen det här med provtagningar på vc för att se om medicineringen ligger rätt så tror jag mera på att skärpa medvetenheten hos vc-personalen om att dom verkligen ska göra uppföljningar . Så sker nämligen inte i dagens läge. I mitt fall skickades också anvisningar till VC om att provtagning och uppföljning. Tror ni detta gjordes? Inte då, jag åkte in akut (med ambulans) tre gånger och fick sen tillsägelse att säga till min husläkare att kolla upp medicineringen ordentligt. När detta gjordes så stod det klart att jag var undermedicinerad på två mediciner. Men husläkaren hade alltså inte gjort denna kontroll utan tillsägelse från mig, trots direktiv direktiv från behandlande läkare på sjukhuset när jag skrevs ut.  Och detta är, vad jag nu lärt mig, det vanliga. Sjukhus ger direktiv till vårdcentraler, men vårdcentralerna följer inte direktiven utan det är patienterna som själva får ordna så att allt som ska göras också görs.

Så min åsikt är att det är vårdcentralerna, som alltså struntar i att göra sitt jobb, som ska sättas åt.

Och så en sista grej!

Alla ni, som utnyttjar vården kontinuerligt, TA UT JOURNALKOPIOR på i alla fall dom viktigaste utlåtandena med jämna mellanrum så att ni själva kan se att journalföringen sköts som det ska!

Beklagar Sara, hemsk läsning.

Jag har skrivit under!

#30 Men då känns det ju nästan som att det stora problemet i ditt fall ligger hos läkaren som fört journal på dig, inte att journalen skulle vara tillgänglig för andra läkare (vilket iof också blir ett problem om inte journalen stämmer). Stämde journalen med verkligheten skulle den ju kunna vara till hjälp för andra läkare vid ett akut läge.

#31 Inte bara i mitt fall. Enligt sjukvårdspersonal jag pratat med så är det här ett vanligt problem, dvs att journalerna inte avspeglar verkligheten.

Och problemet i mitt fall var inte rakt av journalen, utan det faktum att vårdcentralen inte gjort uppföljningen som dom skulle, precis som med saras mamma. Skulle uppföljningen ha gjorts enligt direktiv så skulle läget aldrig ha behövt bli akut - vilket ju verkar ha varit fallet med Saras mamma också. Om vc kollat upp medicinnivåerna så skulle dom ha märkt att hon var övermedicinerad. Så även om journalen varit tillgänglig så skulle den ju ändå inte avspeglat verkligheten eftersom en del provtagningar inte gjorts. Och i ett akutläge är det lätt att en akutläkare missar den detaljen eftersom det är snabba ryck som gäller.

Jag är lite kluven i detta..
Visst skulle det vara underbart om det bara fanns en journal, men jag tror inte det skulle fungera. Det skulle krävas att den var indelad i viktig och mindre viktig information med klara diriktiv för vad som är vikigt och mindre viktigt.
Och fram för allt skulle det kräva en hel del tid av läkare och vårdpersonal. Sonen har tillbringat knappt 70 dagar av sitt första halvår på sjukhus, han har över 800inlägg i sin journal. Det skulle vara omöjligt att en läkare skulle läsa igenom alla hans inlägg innan h*n träffade Emanuel. Framför allt för att det mesta skrivs i texter.
I östergötland använder man två system, Cosmiq och Labros (stavningar?!?) i Cosmiq skrivs anteckningar och i Labros mediciner och värden (rätta mig gärna om jag har fel men jag tror det är så)

Varje pass på sjukhuset skriver minst ett inlägg, altså skrivs det 3 inlägg/dygn. Utöver det skriver läkarna när de träffar patienten. Som i vårat fall när vi tillhörde en avdelning men låg på en annan fick vi i snitt 4 inlägg om dagen då vi rondades dagligen av vår "ordinarie avdelning".

Om man vänder lite på det; även om vi bara har en läkare så är vi bara en av hans patienter. "Vår" kirurg har opererat mmc-barn i 25år uppskattningsvis 10/år så Emanuel är bara en av hans 250 "barn". Dessutom har han ansvar för de andra 14 kirurgernas patienter när han har jour. Även om han har bra minne har jag svårt att tro att han kommer ihåg allt om Emanuel om 5 år. Vilket gör att han skulle då behöva gå igenom och läsa hela hans journal för att friska upp minnet.

Beklagar sorger. Skrev självklart under och hoppas fler gör det!

Hur det kommer att tillämpas är en sak som proffs måste få utröna. Kanske det bara blir så att det är blodprovsresultat, medicinering, diagnoser, allergier, vaccineringar och väldigt viktig info som står i den rikstäckande journalen.

Hur som haver så är det absolut inget tvång att skriva under. Det gör man precis som man själv vill.

Däremot blev det en riktigt intressant debatt.

Länkade till tjejkompisen som också skrev under. Hoppas d är ok om man länkar det här till folk. Det är ju ett viktigt ämne och som sagt nästa gång kan d ju hända en anhörig eller en själv!

Ni får jättegärna lägga ut på Facebook eller länka. Det är jag bara tacksam för!

Beklagar din sorg Sara, vet hur du känner då jag själv miste min mamma den 3/1 i oupptäckt cancer.

Beklaar din sorg det är väldigt hämskt när sådant här händer.

Jag hr tyvärr inte skrivit på då jag inte vill att alla ska ha till gång även på den privata sektorn .

Det är altså upp till mig själv att kontrolera vad som är sänt till VC och inte.

Under min sjukdoms historia som jag nu hafft sedan 2003 så har det klaffat allt VC har fått all info om vad jag behöver för medeciner m.m men dock vägrat att ge mig eller ta mina blod prover då ringde jag till avd läkaren på sjukhuset o berätta dagen efter ringde vc och bad om ursäkt.

Nu har jag i och för sig alla mina sjornaler med mig hit ner till FR sedan 1961 om vad som jag har gjort på sjukhuset sedan dess, då jag vill att dom ska få reda på det här för dom har ingen juridisk rätt att få info om mig via datan då dom inte har möjligheter eller kan gå in via data basen i SV .

Det är upp till varje person att se till att att man får det man behöver och detta är just för att de som har ex hemlig identitet m.m inte ska komma ut eller leka ut.

Jag själv anser inte att vår store bror eller någon privat person har med min sjukdom att göra eller vad jag kan tänkas ge bort för organ den dagen jag går bort detta har endast jag o min familj med att göra.

Att man i tidigt stadium talar om hur man vill att det sk bli vid ev bortgång eller så man själv inte kan föra talan vem det är som är ansvarig då att föra talan. Det är det Vita kuväret som man kan skriva på och sedan göra till lägg  om man vill.

inget illa mot din namn insamlinga Sara utan det är endast vad jag själv anser om det hela då jag har hafft hemlig identiet i 5 år och nu som sjuk då jag skälv fått insikt i det i hella hur de handskas med dessa vård papper.

Jag är givit vis mycket ledsen för din mors bortgång i så tidigd ålder

Beklagar värkligen sorgen.

Men hoppas du förstår mitt egen händelse om vad som kommer att hända mig ganska så snart.

jag vill inte förstöra din fina tråd sara men jag kan berätta att här i FR så hr man sin egen sjornal man har ex alla rtg bilder hemma alla sina scaner , vad läkaren skrivit m.m. vilken behandling man fått senast vilka medeciner man har fått , och vadman äter för medeciner dagligen. ja det är en stor lunta med papper som jg bär runt på då jag ska träffa en läkare eller något,

Skulle jag bli akut sjuk och få åka in med ex smur "ambulans" så finns det ett eller flera telefon nummer på mitt vtial kort "typ det kort vi har hemma på landstingen" så då kan dom ringa dessa nummer och få dit alla papper som finns hemma ,

Detta tycker jg är en bra ide för för då förvaltar du själv dina papper och scaner eller rtg bilder.