Fråga 1, Mira hade insulinom och jag valde att operera för att vett ansåg det pågrund av dom inte skulle växa och bli större.

Fråga 2, Resultatet blev 2.5 år, om det berodde på att hon levde  länge pågrund av detta kan jag ej uttala mig om för det är det ingen som vet. Jag tyckte det var värt det oavsett för jag fick ändå denna tid tillsammans med henne.

Jag kanske hade fått ha henne länge om det inte var för att hon fick hjärtproblem, enligt vett så hade hon fått det ändå även om hon inte hade drabbats av insulinom. Det hade alltså inte med vart annat att göra alls, så kanske hade jag haft Mira idag om det inte vore för hjärtat.

Varför ni valde operation och vilken sjukdom illern hade

Jag valde att öppna Dexter efter att jag sett tydliga tecken på binjuresjukdom och för att några jag kände hade valt att göra detta på sina illrar som då visat goda tecken på återhämtning och förbättring.
Han öppnades av Marianne på Roslagstull när han var 4,5 år och hon tog bort ena binjuren som var dålig plus några fler små "utväxter" i buken. Bla en liten utväxt nära bukspottkörteln.

**Vad operationen gav för resultat.
(om den gav längre livslängd, hur vet ni det och hur lång tid gav den?)

**Skulle inte vilja påstå att den gav Dexter ett längre liv. För jag har ingen aning om hur länge han hade levt annars och läget var inte rakt av kritiskt.
operationen gav en finare Dexter och efter en vecka var han sitt gamla jag igen. Jag fick veta exakt vad som fanns inne i hans kropp och allt som såg annorlunda eller fel ut togs bort.

Om ni tyckte operationen var värt det i efterhand.

Skulle inte göra om den operationen på någon av mina illrar idag. Tror inte den var värt det, men den kändes rätt för stunden. Nu i efterhand har jag inte sett några långsiktiga resultat på någon av illrarna som öppnades.

Varför ni som valt att inte operera har uteslutit operation.

Jag valde att inte operera Dexter när han senare fick insulinom. Enligt vad jag har fått höra är insulinomen så pass många och små tumörer att man ofta inte ens ser dom med blotta ögat. Sedan skulle jag aldrig sövt Dexter i det läget då han hade ojämna hjärtslag. Jag medicinerade istället.

Jag hade Aslan för ca 4 år sedan som fick insulinom, men valde att inte göra något åt det sedan det var konstaterat. Skämde istället bort honom totalt dom ca 3 månaderna han fick, han fick sådant som choklad, russin och torkad banan som han älskade men annars tidigare bara hade fått på sina födelsedagar. Varför plåga ett djur som ändå bara får kanske någon/några månader extra om man medecinerar eller opererar. Jag hade även en hund som var ca 6 år när det konstaterades att hon hade den blodsjukdom som även hennes syskon och mamma hade. Och där mamman fick avlivas då det blev akut när valparna bara var knappa 2 veckor gamla. Minka visade inga symtom på sjukdomen förren hon var ca 6 år gamal, så jag hade hoppats att hon inte skulle få den. Sjukdomen kan hållas delvis i schack med dagliga sprutor och medesiner, men varför skulle jag plåga en spruträdd hund med detta. Så när Minka var 6 år 4 månader och några dagar avlivade jag henne, hon hade då bitit och slickat stora hål i båda jumskarna samt på magen. Sjukdomen gör att det kliar i blodet och för att få lindring så kliar dom naturligtvis tillbaka. Detta resulterade då i stora blodiga sår, Minkas var ca 15x10 och 5x15 cm stora och det på magen var ca 20x20 cm stort. Kommer idag inte ihåg vad sjukdomen heter, men den kan drabba vilken ras som helst, iallfall enligt veterinären då. Detta var i början av 80-talet, och det har väl hänt en hel del inom detta område sedan dess det har ju gått mer än 20 år sedan dess.

Jag valde att operera Trazan för binjuretumör. Han var helt frisk och kry i övrigt.

Han hämtade sig fint och pälsen växte tillbaka. Tyvärr dog han in en olyckshändelse.

Operationen var helt klart värd att göra.

---

Jag har haft en del insulinomillrar genom åren och har valt att inte operera dem. Dels för att operationen är stor och läkningen inkräktar på livskvalitén, dels för att illrarna varit ganska gamla 5-6 år. Sista anledningen är att de kan leva ett gott liv på medicinering.

Jag hade en iller som fick insulinom när han blev 6 år gammal. Han hade ätit torrfoder fram tills dess. Jag valde att inte operera på grund av hans ålder och pga att operation för insulinom sällan eller aldrig leder till bot och oftast inte leder till mer än relativt kortvarig lindring hos en iller som redan har utvecklat uttalade symptom. Vi medicinerade inte heller utan i hans fall visade det sig att det räckte att lägga om kosten till en anpassad naturlig diet. Han levde nästan helt symptomfri i 2,5 år och blev alltså 8,5 år gammal då sjukdomen tog fart igen.

Opererade albin för binjuretumör, dock gick det bara 4 månader så hade det ploppat upp ny tumör samt insulinom, han medicinerades då och levde gott i 1½ år till. Tveksam till om operationen förlängde hans liv mycket, han tog väldigt lång tid på att återhämta sig efter operationen.

Gimli opererades i somras men då visste vi inte vad som var fel, en stor hårboll hittades men man tog även bort en knöl vid bukspottkörteln som visade sig vara insulinom. Dock gick det inte många veckor efter operationen innan gimli igen visade tydliga insulinomtecken så nu går han på prednisolon, dom fick helt enkelt inte bort allt.

Bilbo fick insulinom och jag valde att inte operera efter allt som skett med albin, bilbo fick 3½ år med medicinering! Och nu sitter jag även med Tjabo som har insulinom samt en "tumör" vid halsen, veterinären rekommenderade inte operation och jag instämmer i det.

Har inte haft några direkt positiva erfarenheter av operation men däremot vid medicinering.

#3, Förstår om du inte valde att operera men att du inte valde att medinicera förstår jag inte. Bilbo som jag hade levde ett BRA liv i 3½ år trots insulinom tack vare medicinering, du fick bara 3 månader med aslan?? Hade det inte varit värt att låta honom äta medicin och få ha honom antagligen 1 år extra??

Jag kommer gissningsvis att öppna elliott senare i höst om han är pigg. Hans mjälte är något förstorad blodsockret är lite lågt men inte insulinomlågt än och han har en del tecken på binjuretumörer (hormonpanel visar inget). Då kommer veterinären plocka ut allt som inte ska vara där även då om det finns synliga tumörer på bukspottskörteln. Jag väljer att göra det eftersom han fortfarande är såpass pigg så jag bedömmer att en operation är möjlig och för att vi inte riktigt vet vad det är som felar honom.. något är det men det är väl egentligen inga provsvar som ger några helt konkreta svar.

Har sedan tidigare opererat bort analsäckarna och en njure (med tillhörande vätskecysta). Illern med färst organ, here we come!

# 3 Jag tror inte medicinering är att plåga ett djur, iaf inte om det inte innebär smärtor.

Funnys medicinstunder är det bästa hon vet, då får hon så god grädde ju.

Prednisolonet ger biverkningar men inte smärtsamma. Kanske kan de börja klia sig mer men det har inte hänt Funny än.

Däremot kan jag tycka att det låter rätt hemskt att öka på djurets symptom på insulinom genom att inte häva dem och dessutom ge mycket sötsaker.

Tack alla som delar med sig av sina erfarenheter! Mycket intressant!

#5 jisses, 2,5 år utan medicin eller operation! Trodde faktiskt inte att fodret kunde göra så stor skillnad efter det att illern blivit sjuk. Hur gjorde du med utfodringen till en insulinomsjuk iller som behöver äta ofta? De som ger naturlig diet brukar ju oftast ge ett par gånger om dagen, hade denna iller alltid tillgång till mat eller vande sig kroppen trots sjukdom?

#3 Håller med Emoflickan o Sara, kan inte se att medicinen på något vis skulle vara plågsamt om inte illern reagerar på något onormalt vis.. Har man sett hur pigga och livsglada insulinomillrar kan bli med medicinering så har jag svårt att kalla det att "plåga" illern, snarare att man åter igen ger dom livskvalitét den tid de har kvar… Även om det så bara är 3 månader så tycker jag att det känns bättre att ha en pigg och livsglad iller på medicin än en iller som sakta men säkert tynar bort och mår sämre för varje dag som går…

#8 instämmer helt!

Stitch visade små små symptom på binjuretumörer i september 08. . Vi valde att inte göra en hormonpanel, eftersom man under tiden man väntar på svaret, förlorar viktig tid att göra något åt de ständigt växande tumörerna. Så vi satte in ett suprelorin implantat, både som ett sätt att "testa" för sjukdomen, samt behandling. Och mycket riktigt så försvann symptomen. Under det året han levde med implantat så levde han ett bra liv skulle jag våga påstå, han både busade och var pigg. Däremot hade han förstorad mjälte mot slutet, samt knölar i magen som absolut inte skulle vara där. Så det som tillslut avslutade hans liv var troligtvis lymfom.

Jag valde att inte operera honom redan när han var  i 4-5 års åldern, om han skulle få någon form av cancer, då jag dels var rädd på hur han skulle påverkas av narkosen, och dels så känner jag att det sällan ger den effekt man hoppas på.

Nu i efterhand kan jag säga som så att jag skulle fatta samma beslut med mina andra illrar. Efter 4års ålder så kommer jag troligtvis inte att operera, men medicinera i de fall de kan hjälpa. Men skulle en utav mina 1,2 el 3 åringar drabbas, så finns det en klar möjlighet att jag väljer att operera i kombination med att sätta in mediciner eller implantat.

Lucifer insjuknade i diverse symtom men dom akuta var mer eller mindre viktförlust, aptitlöshet, kräkningar, illamående, förstorad mjälte. Ngt diffust i tarmarna kunde man se på plåtarna.

En akutöppning gjordes och mkt riktigt fanns det ngt i tunntarmen, en hårboll på 200gram. Mjälten togs bort, allt annat såg fint ut. Efter analyser och blodprover visade det sig att han hade lymfom och att tumören i mjälten var elakartad.

Pga den tidiga upptäckten + operation+ medicinering så fick Lucifer leva lite mer än 1 ½ år efter diagnos. Och under första året så var han tumörfri (så vitt man kunde se på ultraljud och palpering). Han mådde utmärkt till slutet.

Var det värt det? Ja, det var det absolut.

#6 och8# Att jag inte medicinerade Aslan var för att det redan hade gått för långt så veterinären trodde inte det skulle ge någon mer tid för honom,  mer än max ett par månader. Nu fick jag ha honom i ca 3 månader och han slapp allt med tvång under denna tiden. Och vad angår Minka valde jag avlivning då jag inte hade råd med 2 barn (ca 8 och 12 år gamla varav den minsta var på sjukhus minst 1-2 gånger/månad pga ständiga öroninflammationer, lunginflammationer och halsflussar) att ge henne dagliga sprutor á ca 300:-/spruta, + att hon skulle ha dagliga medeciner. Och som alla vet så finns det inte samma förmåner för djur som för människan att få fri medecin under 1 år om man köper för en viss summa pengar.

När det gäller mina gamlingar är det medicinering som gäller i första hand. Vill inte gärna söva dom mer än nöden kräver och för en iller är det ju ett ganska stort ingrepp med operation. Jag har haft ett antal insulinomillrar under åren. (Tror det är fyra) Alla utom den sista har blivit medicinerade. Mathilda levde på Whiskas det sista året . Hon fick två år till. Med Lurvas och Fizzelia gick det fortare. Calle, som har det nu, verkar klara sig bra utan medicin, än så länge. Men så fort han visar fler tecken så blir till att åka till vetten.

Tigern insjuknade aldrig riktigt utan jag kände på mig att det var dags och vi tog ett blodprov. Visste stämde det jag hade på känn och han sattes på medicin direkt.  Jag valde att kolla med ultraljud hos en specialist för att se om dom kunde hitta något annat i buken. Det vi kom fram till var att han hade en tumör på ca 1 cm i diameter i bukspotskörteln och cystor på njurarna. Eftersom han var 6 ½ år gammal så ville jag inte operera. Tyvärr gick han bort ca 3 månader efter diagnosen.

Jag känner i efterhand att jag skulle ha gått hos en veterinär och inte två. Det här var även två olika kliniker. Jag ångrar inte mitt beslut att jag inte opererade honom eftersom han var så gammal. Hade han varit betydligt yngre så hade jag gjort det. Ena veterinär som var i Väsby ville att jag skulle operera honom. Den andra var Gunnel på roslastull som avrådde pga hans ålder.

Tigern hade varit med om så mkt i sitt liv och känner att jag tog rätt beslut.

#12 dina val gällande din hund kan ju ingen här säga något om då detta är ett illerforum och denna tråd handlar om operationer på illrar för insulinom, lymfom, binjuretumör etc så hunden hör ju inte riktigt hit… Kanske du kan skriva om det på hundar.ifokus istället?

Jag är jättetacksam över att så många vill skriva och berätta sina historier!

#12

jag hade gjort som dig! Låtit illern få en härlig sista tid. Och jag förstår varför du avlivade din hund.

#15 Själv utgår jag från att alla här är djurvänner och om det skulle slinka in en rad om hundar: Vad gör det? (förutom att det är trevligare på hundar ifokus kanske)

Jag har varit borta från iller iFokus under en längre tid för jag tycker det ofta blir påhopp och otrevlig stämming här, och vad är det första jag ser när jag kommer tillbaka!

Säger bara en sak: Hej då Iller iFokus!

#16 Och jag har inte varit inne på ett dygn. Och det första jag ser är ännu en människa som bestämmer sig för att hela världen är elak och allting bara handlar om påhopp. Lika trött på sånt kan jag säga!

#16 Men snälla någon, det finns inga påhopp här! Det var bara en påpekan om att hålla sig till ämnet och ett förslag, inte en tillrättavisning av elak typ det handlade om. Tyvärr måste jag säga att sådana kommentarer är något som jag upplever drar ner stämningen.

Jag hade en insulinomsjuk iller. Operation var inte ett alternativ enligt veterinär som då konsulterade Roslagstull. Han medicinerades eftersom han uppvisade symptom.

I efterhand så ångrar jag väl att ingen uppföljning gjordes, hans medicinnivå skulle nog ha behövt höjas eftersom den inte gav någon effekt förän någon månad senare. I och med att han var så ung vid insjuknandet så hade jag vågat operera honom, men jag vet inte om jag hade gjort det eftersom chansen är såpass liten (som jag förstått det?) att det ska ge ett bra resultat. Men hade en veterinär konstaterat att det fanns möjligheter att operera med positivt resultat och medicinering så hade jag nog tagit det i det fallet, 1,5 år är inte mycket.

Hade det gällt en iller över 4 så hade jag nog avstått operation.

#16 tycker bara det är synd att Ferretgirl ska behöva försvara sitt val av avlivning av hunden då ingen ens ifrågasatt det och att det inte helt hör hit då denna tråden handlar om illrar…
Och jag förstår om du väljer att inte vill vara kvar om du har svårt för att folk säger emot varandra, har olika åsikter, eller ber någon att hålla sig till ämnet iller i en tråd… Ha det bra! :)

Rina hade problem med njurarna och det enda alternativetvar att operera. Själva operationen gick bra, men en vecka senare kollapsade hon totalt. Men inte pga operationen, det var av andra orsaker.

Raki hade långt gången binjuretumör och på inrådan av veterinär valde vi att operera som tur var. Han var ca 6 år (exakt ålder vet vi inte eftersom han var hitteiller) när han opererades. Vi tvekade aldrig och skulle ta samma beslut om något sånt hände igen - Raki blev sen drygt 8 år.

Zorro hade tumörer lite varstans och då valde vi att låta honom somna in. Varke operation eller medicinering hade gjort någon nytta utan hade bara förlängt plågan. Han blev 5,5 år gammal

Remo fick en tumör pga en testikel som inte kom ner och opererades en gång. Förhoppningen var att att det skulle sluta me det. Första tumören var godartad, tyvärr växte den upp en gång till inom tre veckor och då kan man räkna med att den är elakartad, alltså fick han somna in. Han fick somna in när han var 6 mån gammal. Och det var ett genetiskt fel, hans bror hade fått somna in 1 mån innan pga samma fel.

Insulinom t ex har vi inte haft hos våra illrar hittills i alla fall.

Och vad det än är så så diskuterar vi i första hand med vår veterinär innan vi tar beslutet. Som tur är så har vi tillgång till en av dom främsta kirurgerna på veterinärområdet och inte nog med det, han kan det här med iller också, och vi har alltid en diskussion om vad som vore bäst att göra - rekommenderar han operation och har bra argument för det så tvekar inte vi att gå efter hans rekommendation.

Det finns inget facit på hur gammal en iller kunde ha blivit vare sig det gäller operation eller medicinering så den frågeställningen tycker jag faktiskt inte är relevant överhuvudtaget.

#20 Det finns inget facit på hur gammal en iller kunde ha blivit vare sig det gäller operation eller medicinering så den frågeställningen tycker jag faktiskt inte är relevant överhuvudtaget.

Endel påstår sig ju ha förlängt livet med si eller så lång tid- tycker det känns relevant att höra hur de har kommit fram till detta.

Tack för ert engagemang!

bubs, dog en månad innan han fyllde tre. Det är mycket jag ångrar med honom. Han opererades under sin sjukdom och de tog då bort mjälten och för att se om det fanns ngt de inte kunde hitta i tarmen. De hittade mest inflamationer. Han hade svårt att repa sig efter det. Med honom önskar jag i efterhand att jag hade låtit honom somna in tidigare istället för att plåga honom med mediciner. Iofs var han i en frisk period bara fram till några dagar innan han dog.

Tjejen opererades som 1 åring pga juvertumör från Covinan. Var inte ett svårt beslut. Sen opererades hon nu som 5,5 år för att ta bort en förstorad mjälte. Visst kanske vissa tycker att det är en för gammal iller att operera, men hon är i väldigt bra skick och har inga andra problem. Tester är tagna för det mesta. Även opererad för stopp i tarmen. Stackar liten.

Sktios opereades för en månad sedan. 4,5 år. Tog bort mjälten och kollade binjurarna. Även han i got skick annars. När de inte såg ngt med binjurrana valde jag att sätta in ett suprelorinchip eftersom jag ärsäker på att han har problem med det. Men det visar sig nästa sommar om det hjälpte.

Cliff satte jag in ett Chip på nu. Efter att ha sövt honom och spolat analsäckarna och han hade väldigt svårt med nakorsen så vill jag inte riskera att söva honom om det inte är nödvändigt. Han visar vissa symptom på binjureproblem. 3,5 år.

Cathy 3,5 är det möjligt att jag låter dem öppna snart. Hon såg väldigt skruttig ut efter sommaren, men är nu mycket piggare och frächare igen.

Iris 4,5 är den av gamlingarna som aldrig varit sjuk, men mjälten har börjat växa lite lite.

Varför ni valde operation och vilken sjukdom illern hade

Lyssa - opererades i juni 2009 för insulinom och binjuretumör. Valde operation då jag började med medicinering, och såg så tydligt biverklingarna, och klarade inet av att se min Lyssa så. Och hon var i så bra skick i övrigt, så jag hoppades på att en operation inte skulle skada henne.

Dealen - opererades förra veckan för förstorad mjälte. Valde att operera då jag såg att Dealen själv le dutav att mjälten var så stor, och magen var "i vägen". Han var i bra skick i övrigt, och även efter att vi sett röntgen bilder, så en operarion skulel nog inte skada honom.

Vad operationen gav för resultat.

Lyssa - Hon gick direkt upp i vikt igen, till sin normalvikt innan diagnosen var ställd. Hon blev pigg och glad igen. Lyssa blev helt enkelt sej själv efter läkningen från operationen. Fick även bekräftelse på att det inte var några andra problem med henne, och alla organ såg bra ut.

Dealen - Magen har blivit lite mindre, och Dealen kan röra sej smidigare. Väntar även på provresultat från operationen. Så det är en bra sak, att få veta om det är något som är fel på Dealen.

Om ni tyckte operationen var värt det i efterhand.

Lyssa - ångrar mej inte en sekund! Det var en sån sann lycka av att se henne bli frisk och som vanligt igen.

Dealen - Eftersom han opererades så nyligen så är det svårt att veta. Än så länge så har jag bara sett det positiva. Och jag tycker absolut att det är bra att få veta om/vad som är fel på Dealen, då jag tog honom som omplacerings kille när han var 4 år.

puttar upp en operationstråd och hoppas på fler svar :)

Kan ju även tillföra att jag opererade Skit efter ett konstaterat binjuresjukdom (med ultraljud). Anledningen var också för att jag hoppades att hans stank skulle upphöra efter en operation och att dom även sett en "massa" på ultraljudet som efter operationen visade sig vara fettceller. Samtidigt som han öppnades gjordes även tester på hans penis och förhud och urinprov togs pga stanken.

Än så länge har operationen gett en iller som inte gnisslar tänder alls lika mycket när han äter. Han har även blivit lite gladare och inte lika "smygig".. Jag hoppas att lukten ska ge med sig.

Det var lätt värt att betala några tusenlappar för att få en del frågor besvarade och en gladare iller :)