va roligt! låter som en riktigt kul promenad! Uppvuxen med taxar? vad häftigt! min pappa har e tax valp som jag har funderat på hur hon skulle reagera med mina pälsar..

#1 då kanske du ska introducera valpen snart, så han/hon vänjer sig. Hur beter sig dina illrar mot hundar?

tja…de har ju träffat min mammas 2 hundar…vi brukar bo med dem 2 månader varje sommar. Mickie reser på sig så fort de kommer nära (traumatiserad, blev attackerad av en pungråtta när han var mindre) mollie (som inte finns mer) var lite lurigare…därför kunde vi inte ha dem tillsammas utan att man satt bredvid. Men stitch bryr sig inte så mycket…ibland kan han provsmaka lite men annars så struntar han i hundarna…buffy har aldrig visat intresse..men jag litar inte på henne…

haha, ne jag litar inte på Stacy heller, inte när det gäller andra djur. Hon hade inte fått vara utan tillsyn.  #3 Men prova med Stitch kanske?

ja…eller rickie hehehe…han har ju noll självbevarelse drift ;) Mest orolig e jag så klart för att hunden hugger….även om illern oftast biter först så gör ju en hund mer skada….

#5 jo det är sant, men du måste berätta hur det går om de nu blir så att de möts här framöver!

Iller och hund kan vara så underbara ihop. Men det kan ju också vara rena kattastrofen. Men visst är det mysigt när det fungerar. Men jag var rejält orolig i början med schäfrarna :-)

Melwin har gått på promenad med hund en gång. Med Gyro. Det tyckte han var roligt, han gick mycket snabbare då, för han skulle ju följa efter hunden hela tiden. Han bet även Gyro i nosen när han kom för nära :D Annars när vi möter hundar blir Melwin blixtstilla och kollar med stora ögon, sen när han har kollat ett tag så ska ha springa efter hunden som vi möter. Fel håll får man säga då :D Eller nån gång har hundarna gått om oss, då har det blivit fart på Melwin åt rätt hål :D

Oj, att ni vågar släppa dem med hundar. Alla hundar mina illrar träffar reagerar med att slicka sig om munnen och hur mycket än hundens husse försöker övertyga mig om att "min hund är jättesnäll och är kompis med kaniner" så skulle jag aldrig våga. Inte när hunden slickar sig om munnen…

Tycker det är rätt underligt att inte ens hundägarna har bättre vett utan släpper fram sin hund. Man måste vara beredd på att rycka upp illern i famnen när man är på promenix.

Mina föräldrars hundar (draghundar) står utanför buren och stirrar och snudd på dreglar. Gör illrarna någon snabb rörelse har det hänt att hundarna huggit i luften (utanför buren) av reflex. Där skulle jag ALDRIG våga släppa ut illrarna. Huga… Det är faktiskt en av mina mest frekvent återkommande mardrömmar som jag kan vakna och skriva av: att någon släpper ut illrarna med hundarna (i drömmen sker det oftast av misstag). *ryyyys*

#9: jag skulle inte våga släppa mina illrar med okända hundar. Och med mina har jag alltid haft full koll på dem.
Tog flera år innan jag vågar låta hanhunden och illrarna visstas ihop. edans yngsta tiken kunde jag låta vara ihop från första början. Hon liksom avgudade illrarna. Så där var det aldrig problem. Men koll på dem hade jag ändå.
Skulle aldrig våga släppa utan koll.