Det bästa du kan göra när hon verkar stressad och orolig är att låta henne vara ifred från andra. Vet inte hur det fungerar mellan illrar, men jag har märkt att mina råttor beter sig olika om dem är i flocken eller om dem är utan en viss råtta i flocken som bestämmer.

Har du testat att bara ta med den osäkra illern?

träna träna och träna. Även om hon funkar med dig, så kan du säkert göra henne ännu mera trygg. Uppmuntra nyfiket och utforskande beteende, beröm henne när hon kasnke tvekar några sekunde rinnan hon springer iväg. Lär henne att förknippa nya saker, nya människor etc med något positivt som te. x godis, eller roliga aktiviteter. Klickerträning är en väldigt bra metod för att stärka självförtroendet och skapa tryggare individer. Positiv förstärkning helt enkelt.tvinga henne inte till något hon inte vill, men uppmuntra henne att försöka sig på nya saker. Ta hem folk som inte är rädda för illrar regelbundet, be dem att bete sig lugnt, prata med lugn röst, sitta på golvet och prata, och ge henne möjlighet att själv komma fram och undersöka dem. Kommer hon fram, beröm och belöna henne, låt henne sniffa och undersöka. Skulle hon bita, markera med ett nej (alltså den som blir biten), och ignorera henne en stund. Komme rhon fram igen, beröm henne tills hon biter igen, och markera då med ett nej, och sen ignorering igen. Uppmuntra alla små saker hon gör som i framtiden kan leda till att hon är framme mer, och tryggare. Undvik all bestraffning som inte är verbal, och då ska det bara vara ett "nej/fy/fräs" etc. På sikt får man en mycket lugnare och tryggare individ, som lär sig att nya saker inte är farliga. Men det kräver helt klart tålamod.

Jag har en lättstressad iller. Han var förut väldigt rädd för hastiga ljud och rörelser och sprang direkt och gömde sig. Om man tog med honom någonstans så var han märkbart stressad långt efteråt, och han grävde som en tok.

Det han behövde var mer tid, tålamod och lugna metoder. Visst, jag märker fortfarande av vissa småsaker på honom i vissa situationer, men han är mycket säkrare i sig själv nu än han var förr. Det är så svårt att råda dig till hur du ska göra, har din iller fullt förtroende för dig? Phoenix hade inte det för mig, så jag startade där med att umgås med honom så mycket jag bara kunde på hans villkor. Satt timmar på golvet och bara var, höll på med mitt och ville han komma fram så fick han det utan att jag gjorde något. Jag pratade massor med honom och bar runt honom och visade saker osv. Allt för att han skulle känna sig trygg och säker med mig. Sen föll liksom det mesta på plats av sig själv. Jag kan ha med honom ut och gå, han åker gärna transport (fast det var ju aldrig ett problem) och han gräver inte längre (såtillvida han inte är arg eller uttråkad.

Gällande besökare så säg åt dem att låta illern vara. Träng dig aldrig på en iller som visar att den vill vara själv! Det gör inte saken bättre, tvärtom. Om hon kommer fram för att kolla på besökarna så låt det ske i hennes takt. Hon får nosa och hon får gå när hon känner för det utan att behöva bli rädd för alla läslkiga händer och främmande människor som vill klappa och hålla. Får hon känna att det sker på hennes villkor så att hon kan kontrollera situationen kommer hon vara mer benägen att uppskatta den än om hon tvingas in i den.

#1 Nej, jag brukar inte ta med bara henne på något mer än bara promenader. Jag har hoppas att hon skulle ta efter den mer lugna individen.

#2 Bestraffningsvis brukar jag göra så, men det har inte funkat så bra. På pojkvännen funkar det ibland, men på andra biter hon och släpper inte. Det jag gjort hittils är då att försöka få dom att föra in handen mer i hennes mun, för då verkar det bli obehagligt och då släpper hon. Men det är inte okej då?

#3 Hon kommer ganska sällan till mig och söker kontakt, men vi brukar leka en hel del. Hon stannar oftast inte länge om man tar upp henne när hon sover för att gosa. Gör jag något hon inte gillar (klipper klor tex) så börjar hon fräsa och då brukar jag sätta ner henne och ta resten senare. Släpper jag in henne i annars förbjudna rum blir hon väldigt nyfiken och går på upptäcksfärd, och hon brukar komma fram självmant och hälsa på gäster, men det slutar oftast i att hon biter, även om gästen inte rör henne.

#4 Bitandet är säkert osäkerhet, iaf gjorde alltid min det, på mig och andra, men för honom var det "anfall är bästa försvar".

#4 självklart är det ok att ta loss henne om hon biter. där har man liksom inte så mycket val :) Men bestraffning annat än verbalt precis när hon biter är inte att rekomendera i det här fallet. sedan är även timingen viktig. det tjänar inget till att fya henne efter att hon bitit, eller när man har tagit koss henne, utan det ska ske precis när hon biter. Som aviandha säger är bitandet troligtvis på grund av osäkerhet, och det brukar försvinna av sig själv, när man har arbetet bort orsaken till det: alltså osäkerheten. Bitningen är troligtsvis bara ett "symptom" på "sjukdomen" som i det här fallet är osäkerhet. Har ni prövat att berömma henne när hon vistats i närheten utan att bitas? Man kan även se til latt undvika at hamna i just sådana situationer där hon brukar bitas. är det händer, så försök hålla händerna borta, är det fötter, sätt på tofflor. Eliminera det som hon verkar fokusera på, och ersätt det med andra beteenden, som tex att sniffa på byxben, nosa runt den nya människan etc. Och beröm allt sådant beteende. Prata mycket med henne i lugn röst, tvinga henne inte till något, utan låt henne ta egna initiativ som ni sedan uppmuntrar med beröm eller belöning. Stärk ditt band till henne genom aktivering som bara involverar er två, inga andra människor eller djur, någon gång om dagen.