Har nog mer känslor för andras djur än för deras barn.. Tycker inte om småbarn.. Visst kan de vara söta och mysiga men som du säger, nej tack! De ska ha kommit upp i skolåldern iaf. Fast jag vill inte ha egna ungar heller iof. Är ingen mammatyp..

Andras djur kan jag bli förtjust i fast inte på samma sätt som mina egna men ändå bry mig mer om än att de bara är husdjur. Fåglar och katter tycker jag dock inte är så speciella men det är nog för att jag är super allergisk mot dem.

japp, exakt så. andras husdjur är ofta fulare och lite äckligare. vilket är underligt att jag tycker, eftersom jag inte tycker illa om djur generellt. tvärtom, kan aldrig låta bli dem. men jag vill liksom gärna tvätta händrna efteråt.

och jag känner igen det där med barnen också. pojkvännens barn är ok, de tolererar jag, men andra ska helst vara inhägnade i sin trädgård eller på dagis. de ska definitivt inte vara på ikea när jag är där iaf…

Tycker oftast att barn är "äckligare" än djur..

mmm speciellt ungar som föräldrarna inte har koll på, de som sitter å retar en å drar en i håret när man sitter på pizzerian eller nått, eller ungar som föräldrarna helt sonika låter gå fram till ens djur utan att fråga om de e okej först, då kan min rottis gärna få äta dem om han vill :P om de smyger sig på honom baifrån på tåget å trampar på hans svans å grejer, tur för dem att han är så snäll.

Ja usch för dumma ungar..

Men jag blir nog lite kär i alla illrar… jag bara måste gosa med nya illrar jag träffar..

#4 jag brukar inte varna de barnen om att frithz biter barn, så elak är jag. så blir de nästan nupna och mkt västa åt, alternativt ropar "akta!!! han bits!!!" lite för högt precis när de har handen framför nosen. så visar man dem rovdjurständerna, och föroppningsvis frågar de nästa djurägare om lov.

måste erkänna att jag håller med, till min sambos förtret :)

jag tycker inte om barn alls, de enda jag tolererar är mina syskonbarn, och ett ex barn när vi var tillsammans, men även då hade jag svårt för den ena tjejen.

känner ingen längtan efter barn, eller önskan att pilla på andras djur heller….

ser barn allmänt som odrägliga och smutsiga, bortskämda saker som helst inte skall synas eller höras :)

skönt att veta att man inte är ensam :)

ibland kan jag komma på mig att tänka att det skulle vara roligt emd en liten, men då kommer tankarna genast på de där blöjorna som skall bytas, gnället och skrikandet

usch känner jag bara då..

förmodligen skulle jag inte känna så om jag skulle få ett barn, men att jag får de tankarna nu talar om för mig att jag inte är mogen.

Har jättasvårt för kompisars barn som är snoriga och gnäller för att de inte får en kaka eller som de vill.

Gnäll tål jag inte, inte i någon form. Det är bland det värsta jag vet, gnälliga ungar och föräldrar som bara skriker elelr inte bryr sig.

HAHA, verkar som vi illerägare är lite onda minsann…

Nja.. Inte onda, bara bortskämda med våra otroligt snälla och hygieniska djur.

Jag tycker inte detta var en trevlig tråd precis.
Jag kan väl hålla med om att jag inte ofta får samma känslor för andra djur som för mina egna, men där finns dett också undantag.
Men jag älskar faktiskt djur oavsett om de är mina eller inte. och jag tycker alla illrar är söta. Om man nu ska gå på iller.

När det gäller barn har jag både egna och bonus barn och även om de kan vara jobbiga ibland så älskar jag dem.
Andras barn som man baa möter på stan älskar jag självklart inte. Men jag tycker inte illa om dom.

Håller med dig Åsa! Jag älskar att kela med allas djur och barn osså för den delen, men visst älskar ja dom inte som jag gör med mina egna.

Hoppas inte någon mamma eller pappa eller barn tar illa upp, mina åsikter och känslor är för barn i det stor hela och vissa ungar är underbara. Ex Åsas Malin tycker jag bra om. Hon var väldigt duktig på IT -06 men så har hon ju oxå kommit över den där småbarnsåldern jag har svårt för.

Nej nej neeeej, jag tycker om dom..!

Jag håller nog med #10 och #11 :)

personligen gillar jag inte odrägliga barn. men annars gillar jag barn. :)

Djur, klart att det inte blir det samma som med sitt eget djur, ibland får man faktiskt hålla god min och klappa den där katten som ens kompis har trots att den eg är rätt ond.

Självklart älskar man sina egna mest!

Fast jag älskar barn och djur i allmänhet! :)

dethrä är ju inget riktat mot vare sig befintliga föräldrar eller blivande, det finns dock människor som inte tycker om barn, och för oss, eftesom jag är en av dem, känns det lika onaturligt att tycka om barn som det för de felsta känns narutligt att göra det

oavsett skälen till varför man känner på ett visst sätt, har alla lika rätt att uttala sig, även om ämnet är känsligt

så länge man respekterar varandras olika tankar, ser jag inget fel i att diskutera detta

jag har aldrig tyckt om barn, jag kan inte påstå att jag älskade mitt exs barn heller trots att båda var jättefina.

jag tror det är viktigt att komma ihåg att vi som inte tycker om barn, eller andras djur, inte på något sätt hatar barn eller djur

det är skillnad mellan att tycka om och känna positiva känslor inför något, och att inte tycka om och känna negativa känslor inför något, eller att vara likgiltig

jag är mer likgiltig inför andras barn/djur, än "inte tycker" om, fram tills dess att barnen/djuren kommer mig nära

den dag jag väljer att skaffa barn, om den dagen kommer, har jag antagligen en annan syn på detta, men det är för att jag då befinner mig i en annan sits

det är inte alla som tycker om djur alls, eller barn, men man blir inte sämre människa för det, inte heller väljer jag att se de som skaffar barn som sämre människor

att säga att jag älskar något, barn eller djur, just för att de är vad de är och för vad de betyder för andra, är för mig fel

för mig är ordet "älska" för laddat för att användas till något jag inte känner/känner till

kanske det är så i många fall att det inte är barnen man reagerar på, utan föräldrarna? för någonstnas har barnen lärt sig att bete sig på ett visst sätt, man det är ofta barnet som gör sig påmint, och därför vänder man sig mot barnet istället för föräldern?

Jag är nog tvärtom. Jag älskar mina barn enormt och skulle gå över lik för dem. Jag håller ganska hårt i dem också. De ska uppföra sig på ett korrekt sätt. Självklart så måste de få balla ur någon gång och vara barn.
Jag tycker att min son är en ängel jämfört med min dotter. Men då är han snart 13 år också. Min 7-åring är helt underbar, knäpp som sin mor, snabb i replikerna, kvicktänkt och förståndig. Visst hon får också för sig att göra riktiga dumheter. Men jag ser faktiskt det som positivt. Jag vill inte ha barn som sitter i ett hörn för att de är rädda för att höras eller synas. Det känns som att det är att gå 50 år tillbaka i tiden och begära det.
Uppfostran ska de ta mig sjutton ha. De ska lära sig rätt och fel. Jag har uppfostrat mina barn att inte gå fram till djur utan att fråga ägaren. Häromdagen så gick Ebba fram till ägaren till en ursöt lite hund. Han sa att hon inte fick klappa den eftersom den var så rädd utav sig.
Hon svarar då "ja då kanske han råkar bita om han är rädd." Mer än så kan jag inte begära av henne.

Andras djur, jaaa, det är olika. Jag älskar de flesta hundar som har personlighet, likaså med katter. Jag kan inte påstå att alla illrar fastnar på samma sätt hos mig. Mina är självklart mina älsklingar. Sedan älskar jag faktiskt Falo´s Tengil. Jag skulle gladeligen sälja min själ för den illern. Jag avgudar Emoflickans illrar, jösses så goa och underbara.

#16 Akta dig för att säga "jag ska aldrig ha barn iaf" då kommer det som ett brev med posten! :)

Jobbade med en tjej några sommrar sen, då sa hon "Jag ska aldrig ha barn, tycker inte om barn, Ska aldrig ha hund, är hundrädd och inte så intresserad" Träffade henne typ 5 månader senare, då var hon gravid och hade skaffat hundvalp! :p

#12: Mohaha, du kan inte mena allvar. Hon är ju den som oftast får mig att fundera över varför jag slaffade barn. Inget tar på henne heller. Alla mina försök till uppfostran faller ;-)
Hon kan faktiskt reta gallefebern på en gråsten och när hon pratar som mest reser sig liken från kyskogården för att slippa höra ;-)

(ta detta med lite nypa salt, men hon är nästan sådan i alla fall )

#16: Anledningen att jag reagerade var inte för att jag tycker att alla ska älska barn eller ens tycka om dem. Men för inte så länge sedan så på en annan iFokus sida så dök denna diskussion upp där det vart rena hysterin om barnahatare. Och det är att gå långt förbi det ni skrev. ;-)
Självklart har alla rätt till sina åsikter ;-)

# 19 Haha! Jo att hon är duktig på att prata hörde jag oxå men hon var väldigt duktig och ordentlig med illrarna och sånt uppskattar jag hos barn. Och respekt till dig Åsa som har lärt henne!

jag älskar alla djur. tyra blev monstergosad med när hon bodde hos min kompis. tillochmed så andra sa; du gosar som om hon vore din. haha.

ungar däremot. jag gillar snälla ungar. men vissa är onda. man kan väl säga att jag gillar uppfostrade barn. :) 

men självklart är ens egna älsklingar alltid ens egna liksom. <3

#18, haha ja så kan det gå:)

jag försöker att inte säga "aldrig" eftersom man aldrig vet, men ibland slinker det ur ändå :)

"19, dethär är ett känsligt ämne för många, därför tycket jag bara att jag skulle klargöra vad jag menade, och vad många menar som jag pratat med, tänkte att det ladirg är fel att förklara lite ingående :)

däremot förstod jag inte vad du menade med en annan diskussion där det var hysteri om barnahatare, om du tyckte att vi drog oss åt det hållet eller inte, vilket jag hoppas att du inte gjorde ;)

Oftast är det nog föräldrarnas fel om barnen blir jobbiga.. Som när ungarna kör på en med vagnarna i affären, igen och igen och igen och man vänder sig och tittar lite på mamman och hon bara tittar tillbaka utan att bry sig. Skulle man säga nått då till barnet som att "Kan du vara snäll och sluta med det där?" så blir mamman arg för att du tillrättavisar hennes unge..

#23. PRECIS. det är sånt jag inte gillar, iofs är det väl mer mammans fel än ungens. men vissa ungar är helt vilda och okontrollerbara.  :O

#19 Åsa, du vet att det inte funkar att lyfta upp barn i nackskinnet och säga fy va? inte det där med att knäppa på nosen (ehum, näsan menar jag) heller.

Jag har en förmåga att ÄLSKA andras ungar :P
Har ett gäng kompisar vars barn är fruktansvärt UNDERBARA!

Samma med djuren. Ahhh va jag blir kär.

Men inte i alla :D

Men mina UNGAR och DJUR är så klart de BÄSTA :D

#20: Duktig på att prata, ja det var nog deceniets underdrift ;-)
Men visst hon är bra med djuren. Inget snack om det och hon har vett att veta att alla ägare är olika. Hon bestraffar aldrig en annans iller genom att ta i nackskinnet utan att fråga om lov först. Så hon frågar alltid innan hon blir biten att får jag om jag blir biten ;-)

#22: Nej jag tycker inte alls att ni är på väg mot det hållet. Ville bara mota olle igrind så att säga ;-)
Lite överambitiös ibland. ;-)

#23: sådana gånger är det jobbigt. Jag försöker alltid predika att man som förälder inte kan se och vara med överallt. Så självklart ser någon något av mina barn som gör fel så hoppas jag de tillrättavisar. Vilket också oftast tar bättre. Kanske därför inte mina barn springer till mig och säger: Mammma, han/hon var dum mot mig. De sa att jag skulle sluta.
De vill liksom inte ha skäll två gånger, först tillsägelse av en främling sedan skäll av mamma. ;-)

#24: Ja ett sådant beteende säger oftast mer om föräldrarna än barnet tyvärr.

#25: Va?  Gör det inte?  Är du verkligen säker?
ohhh, sjit det innebär att jag nu vet hur jag kan ha fyra ligister boende under mitt tak. ;-)

Jag älskar alla djur oavsett… Jag älskar mina egna över allt annat men jag kan inte låta bli att mysa med okända katter o hundar (om man hälsar på hos någon eller träffar någon i skogen som vill prata lite). jag vill inget djur illa och om jag av någon anledning inte skulle tycka om ett djur så beror det i regel på ägaren- att jag inte tycker om ägaren eller inte tycker om sättet som den uppfostrat sitt djur (eller inte uppfostrat)… Är en sån människa som gärna söker kontakt med djur.. Men jag kan hålla med om att andras djur ibland känns smutsiga o skitiga.. ofta tror jag det beror på hur skitigt djuren bor. Är deras hem lite halvsmutsigt så känns även djuren smutsiga..

Samma gäller barn… Jag älskar min brorson och mina kusiner (som börjar bli tonåringar) och andra mysiga ungar, men hjälp vad det finns många ungar som man inte vill se igen! Men även där tror jag ofta det beror på föräldrarna.. Och på deras sätt att uppfostra eller inte uppfostra sitt barn. Jag menar inte att jag vill att barnen ska vara små finklädda änglar (såna ger mig rysningar) utan att dom ska ha en gnutta hyfs och samma sak gäller föräldrarna!

Mina bebisar är alltid mina bebisar och ingen kan ta ifrån mig den kärleken.. Andras djur kommer alltid komma steget efter..

#27 i 9 fall av 10 så funkar det inte haha

#29: Hmm, ja men då vet jag varför mina är små huliganer i alla fall. men de är snälla mot djuren i alla fall. Även om de är lite väl öppenhjärtliga mot folk. ;-)

Likgiltig var ett bra ord :) Som sagt jag vill ha barn, men andras barn e söta att titta på när de e nyfödda sen kommer den jobbiga skrikiga åldern, sen e de rätt okej när de börjar bli äldre, jag vill ha mina egna. :) Hatar inte andra djur än mina egna, men är likgiltig liksom. de berör mig inte.

oj, så många ggr jag har haft den här diskussionen med min snubbe. han har en sexåring och en treåring och anser att barn är det största som finns (det kan jag väl hålla med om iofs) och därför får hans ungar leka var som helst, hur som helst, med vilken volym som helst. det kan vara otroligt störande.

sen blir han sur på mig, fäller kommentarer som "djurägare är fan dumma i huvet!, ni är likadana allihopa! totalt fixerade!" om jag partar om illrarna, illerifokus eller liknande. jag kontrar med att hans barn är "ofelbara" enligt honom.

till syvende och sist handlar det om exakt samma funktioner. jag är strax 30, har inga barn, klart som fan man blir mammig med sina djur. vi är alla skapta att reproducera oss och beskydda våra avkommor, men det behöver inte gå till överdrift. det ställs en hel massa krav på djurägare (med all rätt, helt befogade, man kan inte bete sig hur som helst) att man ska ha pli på sina djur, ge dem ett bra hem och näringsrik mat jadajada, men ingen fan vågar säga till när en unge beter sig illa eller är tvungen att leva på "spaghetti med makaroner" för att föräldrarna är lata eller helt enkelt inkompetenta.

detta är ingen spark eller liknande till någon av föräldrarna som råkar befinna sig på detta forum (faktum äratt jag tänker på mina "på halsen"-barns mor), det är inte min poäng, poängen är att man inte behöver vara barnhatare bara för att man inte gillar hur ungar beter sig. som sagt, en iller bits om den inte blir uppfostrad till att inte göra det, en unge kan inte vet ahur den ska bete sig om ingen talar om det för dem. och jag upplever att folk idag är lite kass på det.

därför har jag svårt med andras barn.

Jag har själv väldigt svårt för ouppfostrade ungar. Egentligen är det ju föräldarnas fel, men det blir ungarna som får ta det. Jag klarar bara inte av barnskrik. Barn skall vare sig skrika eller gråta, såvida de inte slagit sig eller dylikt, då är det ju en helt annan sak. men alla dessa ungar som bara skriker, för att de inte får vad det vill, för att de inte får uppmärksamhet eller vad det nu än kan vara,klarar jag faktikst inte av. det skär i hela mig. För faktum är att barn behöver inte gråta, ett barn som är mätt, torr, lagom tempererad och utsövd och någolunda stimulerad gråter inte… och det är desvärre upp till föräldrarna att se till att dessa behov fylls. Gör man det så har man en glad unge…så det är ingen omöjlighet…jag, min bror å fler jag vet tillhör sånna ungar som aldrig grät eller skrek…det kom i tonåren istället hehehehe

#33  well spoken.

jag fattar inte vad det är för kamikazepiloter till föräldrar som tar med ungarna ut på stan, utan kex och saft (för att dämpa akuta blodsockerfall med skrik som följd), utan blöjor (säger sig självt), med en bautabarnvagn de anser ska få komma in precis överallt (fuck, jag har blivit portad i affärer för att min ryggsäck var för stor, inte för att det var en ryggsäck man kunde stjäla med sig saker i, det had e jag förstått),  och till råga på allt vägrar de lätta på barnens kläder så de blir istället skitvarma och vem fan hade inte mått kass och blivit grinig då?

exakt…föräldrarna själva är alltid rätt klädda, blir de hunriga äter de nått, blir de toalett nödiga smiter de in på MC donalds..men vem tänker på det lilla knytet i vagnen? som ligger inpackad i underställ, strumpor, overall med fötter, sedan inknödda i en åkpåse av får ull för att verkligen se till att ungen inte fryser..å sen en mössa ovanpå det… föräldrarna har tunn tröja på sig och har hängt jackan på vagnen..för "det är ju så varmt i köpcentrum". Och sen undrar de varför ungen skriker! ja, säg det du…

Men visst känner man sig dum som 24 åring när man gnäller på hur barn uppfostras idag…men vaddå..jag har ju rätt! Så var det inte på "min tid" Ungarna idag har ett fruktansvärt vokabulär! De slänger ur sig ord som jag själv aldrig har tagit i min mun…visar noll respekt för äldre och ord som "tack, förlåt, ursäkta, snälla" existerar inte i deras vokabulär…..Ok visst generaliserar jag men oerhört många ungar är så här i dag. De få gånger jag ser ett väluppfostrat barn kan jag inte låta bli att gå fram till föräldrarna och berätta det för dem

# 35: exakt.

en bra sak har det här fört med sig iaf. innan kunde jag inte tänka mig att skaffa barn, det verkade så jobbigt. tänk om man fick en sn unge som man själv var, frågvis och jävlig? nä fy fasen det skull jag inte klara av. men vart efter som ser man folk skaffa barn, och till slut har man sett så mång miffon vara föräldrar att man inser att "klarar de det så klara fan jag det". så nu har jag nog bestämt mig för att ha en iallfall. sen. när jag blir stor….;)

#35: Måste betyda att jag har ouppfostrade barn då. ;-)
Du har aldrig sagt något till mig nämligen ;-)

# 37: hahaha!!! =D

rapp i käften är hon! i like! *skrockar*

#38: Inte får jag mothugg heller. Hmm, ger mig sjutton på att hon sitter och planerar en gruvlig hämnd mot mig.
Om jag inte passar mig och är snäll står jag kanske utan Medarbetare här :-)

#37 jag har faktiskt kommenterat en av dina döttrar ;) De andra har jag ju faktikst inte träffat ;)

#40: Va?  När har du gjort det?  Sov jag då?

det tror jag inte…men det slår lätt lock i öronen när man pratat med mig ett tag ;) eller så valde du bara att ignorera en komplimang riktad mot din dotter (ja för inte e det väl du som fått henne att bli så bra??)

haha, du har mött den värsta av mina huliganer ;-)
Så jag försöker svära mig fri från hennes uppfostran så gott jag kan. Så jag får väl ge äran till hennes pappa nu också då jag ger honom skulden för att hon är hopplös ;-)
Jaja, säga vad man vill om henne, hon har hjärtat på rätt ställe i alla fall och älskar djur. Vad mer kan man begära. ;-)

exakt! hihihi Du får inte ha så himlans höga krav Åsa! ;) Men det stämmer så väl, hjärtat sitter där det ska! Och älskar man djur så står man högt i kurs!

#44: Klart jag har höga krav, Det är ju mina avkommor. De ska ju ha en bättre start en mig och självklart sköta sig ;-)