Räkna inte med att det kommer fungera… Det verkar normalt bli att illern jagar katten och katten lär sig att hålla sig undan, om den kan. En kattunge kanske inte kan det så bra och då kan det ju tänkas gå illa.

Jag tycker att du ska prova! Om katten är kattunge så borde den känna sig underlägsen redan från start. Du får helt enkelt hålla kolla på dom och inte lämna dom utom synhåll i början. Jag skulle gjort det, men som sagt, lämna dom inte utom synhåll förens du märker att dom vet vem som bestämmer. Jag vet flera stycken som har katt och iller, eller hund och iller. Prova om du vill. Vet inte hur det är med bajslåda och mat och sånt dock.

Vi hade tvärtom i stället. Vår illervalp fick sällskap av en katt på 7 år som vi tog hand om under en omplacering. Det fungerade inte alls i början, men mest på grund av katten. Hon var väldigt reserverad och ville inte låta Captain Morgan komma nära. Hon viftade mot honom så fort han kom nära, sällan för att skada utan mest för att markera. Det slutade med att Captain Morgan markerade revir och reste ragg samt kraffsade så fort hon var nära men det lät varandra vara.

Vet inte hur det blir när det är tvärtom.. i vårat fall var det illern som var liten och väldigt nyfiken av sig. Det beror på hur illern är annars. Nyfiken av sig (som de flesta) så tror jag att det kan gå ganska bra bara både katten och Sture har separata ställen att "gömma" sig på när de vill vara ifred.

Vad gäller lådan hade vi inte alls några problem med att de gick på samma så där behöver man nog inte vara orolig. Captain Morgan gräver inte heller ner sitt men katten kraffsade alltid över det innan hon satte sig.

Önskar er i alla fall lycka till. Ragdolls är riktigt söta katter ;)

#2 Vi hade problem med att katten åt illermaten, men illern ratade kattmaten så det var inga problem. När vi inte var hemma fick helt enkelt den ena vara instängd i köket så inte katten åt upp all illermat då vi inte visste hur hennes mage skulle reagera då hon var väldigt känslig för all ny föda.

När vi precis hade skaffat iller blandade vi ut illerfodret med kattfoder också, men även då plockade Captain Morgan ut allt kattfoder och lämnade det på golvet.

Sture är en omplacerngsiller så vi fick honom vid 4 års ålder och har haft honom i ca ett halv år nu. Förra ägaren sa att han både var hund och katt van men han har bara träffat en boxer förut då vi varit med.

Sture är väldigt lugn av sig och gillar mest att dra sig i sina sängar. Väldigt snäll och otroligt nyfiken! Han gillar gärna att vara där vi är, han har tex varit väldigt hjälpsam vid julklappsinslagning (NOT! :P)

Jag hade ju även tänkt att sture kunde få en liten lekkamrat när vi jobbar om dagarna..

Vad tror ni om det?

Ska nog se till att han får träffa en katt innan i bestämt oss dock :)

Det kan vara bra att se hur han reagerar på katter.. Det skulle vara jättekul om de kom överens.. Många om inte de flesta illrarna r väldigt nyfikna av sig så det är nog lättare om det är en äldre iller som bor med en kattunge än tvärtom som det var i vårat fall..

Men ska ni introducera honom till en katt är det nog bra om det är en kattunge även det. Äldre katter kan bli ett problem och det kan skrämma upp Sture så att en mindre varianten kanske inte heller kommer att fungera ihop med honom..

Det där beror nog väldigt mycket från individ till individ. Jag skaffade också en lugn, äldre iller som första iller och det funkade bra med våra äldre (3-10 år gamla) katter, trots att dessa aldrig sett en iller förut - de håller sig på respektabelt avstånd och om Maja blir för närgången blir det en lätt dask. Med en kattunge finns ju risken att den är för lekfull/intensiv och ska jaga runt illern samt att den inte lärt sig leka "fint" (utan klor).

å andra sidan är ju illrar rätt "hårdhänta" med varandra i deras lek så för den saken skull ska det väl inte vara några problem..?

Mina illrar jagar katten som bott här sen han var liten.

för lek eller för han inte tycker om honom?

#10 En av illrarna är betydligt mer lugn med katten med en av dom jagar för att bita honom varje gång han kommer åt. Så fort katten hör att det är denna iller som kommer så flyr han.

Med min första iller så hade jag precis tagit hand om en hittekatt. De var ungefär lika gamla (runt halvåret) och illern tog befälet och jagade katten, men lite mer med en busig glimt i ögat än vad min nuvarande kattjagare har.

Har nio illrar och fyra katter själv. Det är bara en iller som inte gillar katterna, alla andra fungerar utmärkt ihop. En av illrarna har sedan start bestämt att hon är katt själv och föredrar katt-sällskap att sova med framför illrarna.

Jag har haft vuxen katt när jag fått hem vuxen iller, vuxen katt när jag fått hem valp, vuxna illrar när jag fått hem kattungar osv. Det har inte spelat någon roll här hemma.

Men min katt-hatar iller står fast vid sitt beslut. Men de andra katterna undviker honom bara och är absolut inte rädda eller så. De är bara inte nere på golvet när han är vaken och busar.

men det är inte så att illern jagar för jakt? Det har ju en jaktinstinkt och vad jag hört går det absolut inte med tex kanin, hamster och andra smådjur?

En katt är ju lite anorlunda men den är fortrfarande liten..?

#13 katterna mina jagar är alla.. Stora är de enda katterna de har fått träffa så det är ingen "jakt". Har sett iller som jagat grodor och försökt ge sig på kanin och det är en helt annan sak. ofta handlar det om rang skulle jag tro. Känns som att illrarna uppskattar när de kan "hunsa" runt på någon i hemmet, framförallt om illrarna redan är ranglåga.

nu förstod jag nog inte riktigt vad du menade?

En katt är ju också en jägare. Och definitivt inte ett bytesdjur. Det kan lika gärna vara så att katten klår upp illern ifall de inte kommer överens. Det är inte illern som säkert kommer ut på topp här.

#15 Jag menar att alla katter som mina illrar har fått träffa har varit vuxna (missade ett ord i förra inlägget). Inga små kattungar alltså, då illrarna genast försökt jaga dom. Katterna har alltså varit kanske dubbelt så stora eller större än illrarna som jagat dom. En iller i riktig jakt är något helt annat. Detta är för att sätta katten på plats så att illern slipper vara lägst i rang.