Dålig och oseriös avel förmodligen :P Och att illern är nyfiken och kan få för sig att bryta något eller svälja något.

Fel mat, fel boendeförhållanden, kastrering.

De får torrfoder vilket innehåller spannmål = socker, ger insulinom.

De bor varmt och ljust, inte naturligt för dem och de far illa av det.

Kastrering vilket skapar överskott av hormoner.

For att inte glomma avel pa djur med frekvent forekommande sjukdomar i slakten.

#2 Men måste man kastrera en hona tex? Vad hände rom man inte gör det??

Och med naturligare föda, och mycket utevistelse borde det ju gå att undvika eller?

Man bör nog räkna med att ens iller kommer att behöva dyr veterinärvård och operation åtminstone en gång under sin livstid.

Så illa är det.

Det beror nog både på arv och vad man ger sina illrar för mat. Optimal mat för dom är hela kadaver inkl skinn,ben och inälvor.

Jag har har och har haft totalt 13 illrar från det jag började med iller 2000, av dessa har 2 dött av cancser, Dino i ändtarmscancer vid ca 7 års ålder, Aslan av insulinom vid ca 5 års ålder och Lina av cancser i magen och på käken vid ca 7 års ålder. Av dom andra 4 som har dött för mig har 2 dött i olyckor i hemmet och 2 av ålder troligen, båda dessa var nästan 7 och nästan 8 år gammla. Dom 2 som dog i olyckor var den ena knappt 2 år och den andra var dryga 6 år gammla. Jag har nu 6 illrar kvar som är mellan 1½ och dryga 6 år gammla, den äldsta är Tiffanie som är 6 år och snart 5 månader, yngst är Mille mus som är 1½ år. Sen är dom andra 4½, 4½, snart 5 och snart 6 år gammla.

#4 Honorna MÅSTE bli kasterade annars "löper dem ihjäl".

Man kan ge dem BARF :)

#5 okej.. jo så är det väl med de flesta djur det är alltid något.

Men vad beror det oftast på att man åker in till vet lxm?

#8 Illrar äter mycket saker som inte är bra för dem. Gummi fastnar lätt i tarmen och måste sen opereras ut. Radergummin, öronproppar osv. Plockas det inte ut snabbt så dör illern.

Sen är det cancer i alla dess former som är så otroligt vanligt. Då är det medicinering och ev. operationer som gäller.

Själv kommer jag aldrig mer kastrera en hona, jag kommer att ge dem chip, men det är en annan diskussion.

#6 Två som dör av ålder?? Dör av ålder gör de inte i den åldern. De dör av att någonting slutar fungera i kroppen. Säkert ngn typ an cancer som du aldrig får veta om du inte obducerar.

Hade 2 illrar en gång då den ena (Vanja) skulle bli 9 år och (Helmer) som skulle bli 10 år och ändå gav jag dem aldrig Barf mat, dom fick Vitakraft som foder på den tiden, var inte ute med dom så värst ofta heller så jag tror det är från iller till iller men en sak e nog säker, all den kärlek och tid jag tillbringade med dom gjorde att dom levde så länge och sen var det nog en ren tur att dom blev så gamla oxå.

#7 Vad mena du med löper ihjäl?

#8 okej tack :)

#10 Varför kommer du intee kastera en hona igen?

#12, Har för mig dom kan förblöda om jag inte har helt fel för mig annars får nån tillrättavisa mig

#12 Honor kan få aplastisk anemi ifall de inte tas ur löp.

Antingen kastrerar man, sätter in implantat, parar eller tar ur brunst med annan kastrerad eller vasektomerad hane.

Okej, och hur är det med hanarna? Är det framförallt för lukten man kastrerar dom?  Och hur mycket av lukten försvinner igentligen då?

#12 de får aplastisk anemi/ benmärgsdepression - en hona måste tas ur brunst på ett eller annat sätt

Jag tillhör dem som tycker so Sarah. Jag kommer aldrig mer att kirurgiskt kastrera en iller. Då det kan ge upphov till binjuretumörer.

Mer om aplastisk anemi samt suprelorin och binjuretumörer kan du läsa här:

http://trickytrixie.tripod.com/hormones.htm

#15 Ja, lukten försvinner antingen då hanen går ur brunst, eller kastreras. Även på hanar kan man sätta suprelorin implantat istället för att kastrera. Något jag själv valt att göra. Förutom minksad erisken för binjuretumörer, blir de även enligt forksning mer harmoniska och lekfulla än en kastrerad iller, då en kastrerad ilelr har samma produktion av könshormoner som en okastrerad under brunstsäsongen, bara det att d einte får utlopp för det (därav binjuretumörer - binjurarna blir hyperaktiva pga den höga produktionen av hormoner)

#17 okej jag fattade själva poängen allafall :) Men kunde inte typ hormonerna bidra till cancer senare i illerns liv?

#18 den får inget hormontillskott utan chippet stimulerar kroppens egna hormoner att verka på ett visst sätt om jag fattat det hela rätt.

#11 Jag vet ju att du hade iller för ganska länge sedan och jag påstår rakt av att avelsmaterialet var bättre då vilket gjorde att illrarna inte blev lika känsliga för dessa faktorer som gör dom sjuka idag. Tex så läste jag i en gammal, gammal bok att jaktillrar skulle matas med vitt bröd och mjölk till frukost och kött till kvällsmat. Vitt bröd och mjölk är ju döden för dagens illrar men förr blev illrarna mycket äldre än de blir idag. Jag läste även om en person som matat sin iller med kokta grönsaker och kokt kött. Inte mycket näring i det men illern bev 9 år!
Jag tror att dagens intensiva avel där hälsan fått komma i skymundan har bidragit till alla dessa påtagliga problem. De tål inte lika mycket i mat och miljö som de verkar ha gjort förr. Min personliga åsikt det här alltså ;)

#6 håller med Sarah. En iller som dör av ålderdom i den åldern dör förmodligen av cancer.. Bara en obduction som kan fastställa detta.

#19, Intressant att höra din åsikt Jossan, tycker det e ganska märkligt ändå att dom kunde bli så gamla. Som sagt så är jag själv övertygad om att det var all tid och kärlek jag gav dom som gjorde att dom levde så länge men jag kanske har helt fel ?

Men du tror att det är på grund av intensiv avel de beror på ? Hur menar du att hälsan har kommit i skymundan ? Hur menar du att avelsmaterialet var bättre förr, på vilket sett ? Förklara gärna.

#20 Nu är jag inte Jossan, men det som hänt är att fler avlar, och på illrar som ofta har liknande ursprung. Sen har man även jobbat hårdare för att få fram häftiga färger och inte tänkt på att välja ut hälsosamma djur.

#21, helt okej att du svarar oxå, bara kul o höra andras åsikter o tankar kring de.

Så de kan möjligtvis handla om liknande ursprung o för att få fram häftiga färger okej.

Hur väljer man ut hälsosamma illrar då ? Menar du att man inte kollat upp illerns föräldrar o släkt ? Hur dom levt och hanterats ?

#19 Själv tror jag inte att kärlek gör att de lever speciellt mycket längre. Farmarnas illrar lever i burar ute. De lever länge förmodligen pga klimat och maten och att de inte kastreras. Även om de pysslas med är det knappast på hemmaillernivå. Visst att en lycklig iller mår bättre, men det håller knappast cancer borta. Det hade ju varit en revolutionerande upptäckt. Det är många älskade illrar som dör för tidigt. Vill inte trycka ner dig, men alla vi som har förlorat illrar för tidig, tror du att vi älskat dem mindre? Knappast.

Håller helt med Sarah. Min första iller Chade, han var mitt allt. Jag älskade honom så högt så ord kan inte beskriva det. Han var det bästa som hänt mig och jag gjorde allt tillsammans med honom. Han fick insulinom vid en ålder på 1,5 år. Inte var det bristande kärlek där.

Gener. gener, miljö och återigen gener… säger jag bara. Som man avlar får man leva.. eller snarare illern leva skulle det väl kasnke vara. Svårare än så är det inte.

Sedan tror jag personligen även att ett av problem, är att man selekterat illrar till avel enbart baserat på tamhet och temperament. Som parallel kan jag dra ett experiment som utförs i ryssland. Under många år har de på en minkfarm valt att försöka avla fram genetiskt tama minkar, alltså minkar som är tama utan att få någon mänsklig kontakt,. De selekterar de tamaste minkarna och avlar på dessa, utan någon mänsklig kontakt. När minkarna uppnår en viss ålder hanteras de för första gången och tas igenom ett test där deras tamhet betygssätts. Det lustiga i det hela är att precis det som hände med silverrävarna när man avlade för tamhet, så uppstod depigmenteringar  (vita fläckar) på dessa minkar ju tamare de blev, minkar med dessa vita fläckar i huvudregionen var alla till 100% döva, fick kortare svans oftast böjd, och en förändrad huvudstruktur. Någon som känner igen detta från våra tamillrar?

Hur man kollar upp föräldarna? En seriös uppfödare ger dig den informationen du behöver för att kunna hitta info om illern. Oftast följer ju stamtavla med och liknande. För inte länge sedan ver det ex poppis att avla fram silverillrar och då avlade man på färg.

Visst tycker några att vi även avöar på färg vi som valt att bara avla på viltfärgat avlar på färg. Själv tycker jag att vi går "back to basic" med mycket nytt blod. Själv har jag snart inget svenskt kvar i min linje. Kan tänka mig att ta in det igen senare då för mycket utavel kan vara lika skadligt som viss inavel. Men först vill jag känna att linjen är riktigt bra. Av den anledningen har jag valt att bara ta kullar varannat år som exempel, för att kunna ha koll på vad som händer bakåt mer. Snart har jag själv 4 generationer hemma och det känns bra :)

Det finns aldrig garantier på aveln, så man får helt enkelt göra val som känns bra själv. Men att köpa en valp från en uppfödare som avlar på ex fläckiga illrar kan vara extra riskfyllt.

Det man själv kan göra för att hålla illern så frisk som möjligt, utöver att välja en uppfödare man får förtroende för, är just att ge den bra mat, gå ut med den mycket om man inte kan ha det kallare hemma och kastrera så sent som möjligt.

Nej jag tror absolut inte att dom lever längre bara pågrund av all kärlek o tid som ges men jag tror nog de e en bidragande orsak till att dom orkar leva längre. Drabbas dom av cancer i tidig ålder är det en jäkla otur men det är kanske bara inbillning från min sida. Jag tror inte att man älskar dom mindre för det alltså.

#24 Där är det ju verkligen "gambling" oxå… Syrran Iris blir ju fem snart och har aldrig varit mista sjuk. Hon är den friskaste iller jag haft :)

#25 samma med hundar… när man avlat på den tamaste i vargkullar har man efter ett tag sett ex att öronen lagt sig ner etc. Tamheten skapar fysiska förändringar. Mycket mycket konstigt :)

Jo men även om man gett all info som krävts så lever dom ju inte längre för det även om det ingår stamtavlor. Även om föräldrarna hållt sig friska länge så kan dom drabbas av cancer i tidig ålder för det.

#30 Men har du stamtavla kan du själv söka och se ifall släktingar bakåt dött utav någonting för tidigt.

Tar du och avlar på en omplacering så kan varenda en i släkten vara stendöd och du har ingen aning.

#31, Nä men även om jag har stamtavla o får veta mycke info om släkt o dylikt och det visar sig att dom levt friska i många år så kan ju illern jag köpt ändå drabbas av cancer i tidig ålder, det finns ju inga garantier.

Det finns inga garantier att man inte blir överkörd om man går över gatan heller.

Men ser man sig om ordentligt och aktar sig för bilarna så har man en mycket större chans att överleva.

Jag tror inte att loveferrets menar att kärleken i sig gör djuret friskare. Men snarare att ett bättre allmänbefinnande kan bidra till en bättre hälsa. Jag tycker att det är en fin tanke bakom det hela men det är så många faktorer som spelar in.

Men man kan absolut älska ihjäl sitt djur, det är en annan sida av kärleken.

Har man en stamtavla där varje iller 10 generationer bakåt levt i tio år och en där varje iller dött i lymfom vid två års ålder så finns det vissa skillnader i snnolikheter att de lever länge.

#20 Jag kan lova att jag gav Dexter all kärlek jag kunde, promenader i mängder och ett lyckligt liv med mycket stimulans! Han åt sitt torrfoder, fick en godisbit då och då och levde som de flesta tamillrar gör. Han fick insulinom, binjuresjukdom, ojämna hjärtslag och dåliga njurvärden plus ett antal cystor och tumörer i kroppen när han var ca 5 år (fick hudtumörer redan vid 3 års ålder första gången). Jag gjorde nog hans liv lyckligare med kärlek och god omsorg men jag gjorde honom inte friskare..
pegasus jag har nu har lymfom. Samma har gällt honom och jag har lagt ned otaliga timmar på honom och all kärlek jag kan ge.. Menar du att jag ändå gett honom för lite kärlek och tid eftersom han blivit sjuk redan vid 5 års ålder? i så fall hade jag nog fått sluta jobba och enbart vara hemma med illrarna.. Mer hade jag annars inte kunnat ge…

Som Aviendha har skrivit så avlas det väldigt mycket på vilka illrar som helst idag. Det blir en hel del oplanerad och planerad dålig inavel och många stora farmer har avlat på färg och hårlag framför friska och sunda djur. tex så finns det färger och teckningar som är starkt förknippade med olika defekter och sjukdomar. Tex vita merkeringar på huvudet ger ofta döva illrar (framförallt verkar detta vara vanligt i länder där det avlats hårt för att få fram dessa markeringar) och blackself som inavlades mycket hårt i början att illrarna ofta är kryptorkida (får endast ned en testikel) eller har hjärtfel. Detta har väl börjat blandas ut med andra gener men grunden till blackselfen var mycket hårt drabbad. mörk färg gick före problem med hälsan.
Förr avlade man inte för att få fram det ena eller andra på samma sätt som idag, plus att det känns som att linjerna inte var så drabbade av sjukdomar då aveln inte var så stort utbredd.
Nu är det så många illrar som är släkt med varandra så parar du 2 släktingar som bär på samma genetiska sjukdomar så slår det troligen igenom och drabbar valparna. Att genpolen blir mindre och sjukdomarna fler gör att det blir svagare individer som förmodligen har svårt att hantera dessa små förändringar som förra tidens illrar lättare hade klarat av. Det finns ju en anledning till att folk har börjat använda sig mer och mer av viltinblandning. Det är för att stärka genpolen som idag är relativt dålig. En iller som nästan aldrig får något godis men som lever på torrfoder borde inte få insulinom när den är 3-4 år, men i dagens läge är det så. Det beror inte på brist av kärlek utan på att illrarna förmodligen inte ens kan hantera den halt av kolhydrater som finns i torrfodret.
De flesta illrar jag träffat som gått ur tiden har haft något problem med binjurarna och de har varit högt älskade och omhändertagna väl. Jag känner minst 5 illrar som drabbats av insulinom och insjuknat vid 3, 4, 5 års ålder..
Så ja, jag tror att det beror mycket på aveln att illrarna blir så sjuka i dagens läge. Hade generna varit starkare kanske de hade haft en större chans att inte utveckla sjukdomar så lätt som idag. Vad gör man för att ge illrarna bästa möjliga förutsättning med det material vi har att tillgå? Jo, många ger BARF, naturligt ljus, och mycket utomhusvistelse. För än så länge har detta verkat gett bäst resultat för att hålla illrarna friska.
Vi som inte håller illrarna så, vi gör vad vi kan för att de ska ha goda förutsättningar att leva länge och må bra. Vi får prioritera själva hur vi vill ha det. Kastrera ge torrfoder och hålla illern inne är för att vi ska slippa lukter ha det bekvämt och ha illern hos oss dygnet runt. För vissa kanske detta väger tyngre än en iller som förmodligen lever lite längre och friskare men är lite krångligare att hålla och man kan inte ha den hos sig dygnet runt. alla får prioritera vad som är viktigast för just den personen!

#33, Sant men oavsett så kan det hända ändå.

#34, Tack, det var så jag menade.

#29 Sant, det finns ju alltid bättre och sämre individer i en kull (hälsomässigt sett) och jag drog det kortare strået helt enkelt. Jätteglad att Iris har hälsan i behåll :)

sedan något viktigt som många tyvärr glömmer, bara för att EN iller blivit säg 10 år, betyder det inte att alla kullsyskonen till den illern blivit lika gamla. de kan lika gärna ha dött vid 1 års ålder… samma sak kan ha hänt med föräldrar, farföräldrar osv. Säg att alla illrar som står i stamtavlan verkligen blev 10 år, men man har noll info om övrig släkt, alltså kullsyskon, kusiner, syskonbarn osv osv. det är inte alls säkert att de blev äldre än ett år… och ja… då kan det verkligen slå hur som helst i en kull. Avel är alltid en chansning, men ju mer kontroll man har på linjen, ju mer information man har om släkten (och som sagt, inte bara i rakt nedstigande led), desstå mindre är åtminstonne risken att det går helt galet. Sedan anser jag personligen, som fortsättning på mitt inlägg 24, att allt för mycket fokus lägs ENBART på temperament. Illrar går i avel med enda kriteriet att de är så trevliga, allt annat förbises. Viktiga saker att ha med i funderingar på att avla på en viss individ, förutom sjukdomshistorik är även hur ilelrn ser ut, kroppsbyggnad, muskulatur, huvustruktur, ser illern sund ut? Pälskvalite, tänder och tandsättning, färger och teckningar,  hur beteer den sig? är den pigg, aktiv, eller ligger den och sover större delen av dygnet? Hur rör sig illern? Ja listan kan göras ännu längre… men allt sådant anser jag själv vara oerhört viktigt att ta i beaktande vid selektion av djur till avel. Ett gott temperament kommer man inte långt på. Det går faktiskt att få fram riktigt trevliga djur efter monster föräldrar, förutsatt att man lägger nog med tid på valpuppfostran, så att välja en iller till avel eftersom den är så snäll och mysig, är inget bra argument överhuvudtaget enligt mig.

#37 Poängen var väl att man kan göra oddsen så bra som möljigt.

#36 Jag tror att det måste gå många generationer innan man kan se att barf gör skillnad på levnadslängden och sjukdomshistoriken. Jag har svårt att tro att alla idagsläget som barfar tillgodoser djurets alla behov under illerns olika perioder i livet. 

Man kan dra paraleller till farmar illrar som lever längre, ofta får dom minkfoder och lever svalt. Men hur vet vi egentligen hur gamla dom blir när folk knappt har födelsedata på dom?

Dom illrarna som barfas idag är för unga för att man ska kunna dra någon slutsats. Ännu värre blir det när uppfödare barfar och inte kan tillgodose alla de behovs som finns hos en dräktig hona, eller unga illervalpar pga för dåliga kunskaper om djurets alla behov.

Jag har funderat på att göra en rad blodprover för att se hur optimal eller snarare bristfällig min barfkost är. Men det är inget att tänka på idagsläget, nu ska dom ju alla överleva det här och det är mål nr 1.

#36, Nej jag menar naturligtvis inte så. Jag menade precis som Cecilia skrev men förlåt för att jag e otydlig, tack o lov har jag vänner som kan hjälpa mig formulera det rätt.

Jag säger inte att du gav dom för lite kärlek Jossan, absolut inte, jag har även haft illrar som inte levt så länge som Helmer o Vanja men jag gav dom lika mycke tid o kärlek ändå. Dom kan ju drabbas av sjukdomar för de. Snälla förstå mig rätt.

Men en fråga, om man får in en hitiller bör man inte alls avla på den då om man nu inte har nån info alls ?

#42 läs tex #39, om en hitteiller ska avlas på kan nog bara den som funderar på det besluta om. Frågan är väl mera vad man är ute efter genom att avla på just den ilelrn? vad vill man uppnå?

#42 Nej det tycker inte jag iaf. Vet man inget om en iller så är det ett för stort risktagande att avla i mina ögon. Det kanske är dess pappa du avlar med… eller syster.

#42 Man bör inte avla på några illrar man inte vet någonting om. För man vet inte vad man sprider vidare. Har man ingen stamtavla och hittar en hane utan stamtavla så blir det ännu mer fel. Dom skulle lika gärna kunna vara släkt.

Även om man har en individ som har blivit gammal så behöver det inte betyda att just den illern är ett bra avelsmaterial. Om en iller av sju i en kull blir 8 år och alla andra dör innan dom blir fem så anser jag att den iller som blir 8 år inte heller "bör" avlas på. Mkt spelar in.

Men jag har hellre en sjuk iller med stamtavla, än en utan stamtavla. Har man en sjuk iller så känns det bra att kunna meddela släktingar och ta del av hur det gått för de övriga. Man vet lite mer vad man har att vänta sig.

#42 Nej, det bör du absolut inte i mitt tycke. Hela släkten kan ju vara sjukdomsdrabbad, det har man ingen aning om. Ska man avla kan man väl åtminstånde försöka göra det riktigt = söka BRA avelsdjur som uppfyller flera kriterier och som kollas bakåt, längre än till en förälder eller två.

Det är en trygghet som köpare med. Jag har en iller som jag vet hur föräldrarna såg ut. En hitteiller och en farmariller. Jag kommer aldrig veta om ex mamma eller farbror dör och av vad. Det tycker jag är riktigt synd. För kommande illrar vill jag ha massor av information om släkt och löpande uppdateringar, och jag kommer vända mig till de som jag vet kan ge mig detta.

Jisses! Vi var många som skrev samma sak, jag var segast med tagenterna uppenbarligen ;)

#47 Nja, jag var :P Här är vi på hugget!! :)

#25 Det dar var valdigt intressant! Har du nan lank eller sa dar man kan lasa mer?

#41 Jag vet ju bara en som BARFat sina illrar i många år och dessa illrar ser ut som snygga 3 åringar när dom är 8-9-10 år eller äldre. Sunda och vackra! Visst gäller även utomhusmiljö här…

#42 jag förstår vad du menar :)
Avlar man för en sundare illerstam kanske man borde välja en iller man vet har en sund bakgrund än att ta en iller man inte vet något alls om. Avlar du för att få fram en viss färg som denna hitteiller har ja då kan du para den och bara hoppas på att den inte är släkt med andra avelsillern eller har ärftliga sjukdomar i nära i sin stam…

Okej intressant att höra era åsikter och jag vill bara förtydliga, jag tänker aldrig avla på någon iller för jag e alldeles för känslig för det. Hade aldrig pallat de trycket o oro som tillkommer, var bara nyfiken om vad ni tyckte.

:) Ett stort gemensamt rungande NEJ :)

Varje gång jag läst och svarat finns där 5 svar jag inte hunnit läsa :P

#43, OM jag mot förmodan skulle gå igenom detta att avla så det jag  hade velat uppnå skulle nog vara att få en iller som är lika fin som den jag avlade på, och då tänker jag på färgen, annars vet jag inte och detta e enbart personligt tycke.

Jag hade inte haft hjärta att sälja dom efter 8-10 veckor så risken hade förmodligen blivit att jag fått behålla allesamman.

#54 Då är det nog bra att du inte avlar ;)

#54 Och att bara titta på färgen blir ju fel som nämnt ;)

Det finns ju så mycket annat. Hur ska den vara byggd? Hälsan? Vilken typ av mask ska den ha? Nos? Huvudform? Öronplacering? Hållning? Temperament? osv osv osv..

#55, Eller hur, kan lova dig, kommer aldrig göra det.

Kan säga att det är ganska skönt att bli av med valparna efter ett tag dock… höll på att bli galen då jag hade 15 st illrar hemma förra året.

hehehe att sitta med 6 valpar till 15 veckors ålder var rätt så skrämmande det med :P Mitt hem har fortfarande inte kunnat återuppbyggas efter deras framfart :P

#56, Förlåt men dina frågor har jag inget svar på. Hur temperamenet blir avgörs ju hur jag uppfostrar, i alla fall till stor del av det, huvudform ? öronplacering ? hållning ? mask ? Förlåt men varför (ta det rätt nu) "bry" sig om sånna saker ? Ska man inte acceptera valpen som den är ?

#15, Hahaha, jag förstår mycket väl varför vissa har 10-15 illrar hemma ha ha ha

inlägg 61 skulle vara till 58, sorry !!

#60 och där har du svaret på din ursprungliga fråga… varför illrarna är i sämre hälsa idag. De flesta tittar inte på någonting annat än vad illern har för kön, och om illern är trevlig. Det krävs oändligt mycket mer för att kunna hoppas på att avla fram sunda(re) illrar.

#63, Ha ha ha okej, då behvöde jag inte fråga när jag visste svaret.

De krävs enormt mycke när man ska avla o det e inte min grej helt enkelt för jag "vet helt enkelt inte vad jag pratar om".

Erkänner att jag inte är insatt och pågrund av det o dels att jag e "för känslig" så hade de aldrig funkat.

Jag är också väldigt känslig av mig när det gäller djur. Överdrivet mycket enligt vissa folk. Men då kan jag se det så här istället. Jag sitter hellre och gråter när de djur jag fött upp flyttar till bra hem och jag har gjort allt för att ge dem en bra start i livet, med bra föräldrar, bra uppfostran, bra mat osv

ÄN att jag gråter för att de dör för tidigt av olika sjukdomar som kanske beror på att jag gjort någonting fel. Parat djur som man inte har någon bakgrund om tex. Fött upp dem på fel mat.

Man vill ju ge de djur man föder upp den bästa starten i livet. Oavsett om det nu gäller iller eller guldhamstrar för den delen. Alla djur är lika värda enligt mig och alla förtjänar den bästa starten och det bästa livet de kan få.

Sen är jag helt inne på att visst ska man älska ett djur precis som det är oavsett hur det ser ut, färg, typ osv MEN man behöver inte använda detta djuret i avel. Det är nog nöjd och glad med att bli älskad livet ut istället.

#65, Där håller jag med dig.

Jag måste säga attt jag är imponeras… 67 svar, i en trdå där avel diskuterats. Och än så länga inget tjaffs  :) KUL!!!

När jag läser vad ni skriver så blir jag nästan lite skrämd. Jag tyckte från början att Iller verkade vara precis det djuret jag sökte men efter att läst om alla sjukdomar osv har jag nog ändrat mig..

Iller kanske inte är något för mig just nu, jag är en enorm djurvän och skulle bli så sjukt ledsen om illern gick och dog när den var typ tre, och jag är 15 år och kanske inte är tillräckligt "mogen" för att ta största ansvaret för en iller. Jag vill ju djuret bästa och har insett att kanske så är det här inte rätt för mig just nu. Ska kanske kolla upp marsvin istället så kanske det blir en iller någongång i framtiden, eller nu om mina föräldrar vill ta det största ansvaret =)

Tack för alla svar! :D

Misstolka mig rätt nu, men jag blir glad av att läsa ditt inlägg. Det är just såhär jag önskar att alla som funderar på iller skulle tänka. De har läst på och försöker sätta sig in så gott det går i det hela och avstår om de känner att det inte riktigt passar. Alltså ett riktigt övervägande med djuret i främsta fokus och ett moget sådant. Önskar jag kunde se mer av det.

Iller ÄR ett krävande husdjur och det kanske passar dig utmärkt - i framtiden :) Men jag måste slå ett slag för marsvin med, rätt skötta så får man underbara, sociala och nyfikna husdjur som förgyller ens tillvaro. Jag hade marsvin tidigare och jag är helsåld på dem som husdjur. Min Mimmi svarade när jag ropade på henne och hon blev nästan rumsren :) Spenderade timmar med henne och Rufsan och byggde labyrinter och hade mig över hela rummet ;)

Har du vägarna förbi Skara eller Sveg är du mer än välkommen att klia på mina illrar (och alla andra djur som finns här :P)

#70 haha jag fattar vad du menar, det är folk som inte tänker igenom saker noga som omplacerar sina djur och det är f*n inte schysst! Jag har alltid tyckt att man ska tänka igenom saker ordentligt och det gör jag, och när jag sedan väl bestämt mig för något så ser jag till att det blir så! Jag tror säkert som du säger att jag skulle älska att ha iller när jag bli äldre och själv kan betala och kan stå för allt ansvar =)

Marsvin verkar som ett bra alternativ just nu då de är lite större än hamstrarna , hyffsat lätt skötta och söta charmiga djur :)

Om jag har vägarna förbi så absolut :D

#68 :) Kanske är för att någon "saknas" ;)

#72 hehe =)