Vad tråkigt att det inte vill fungera för er… vad är det för hundar ni har?

Vår knatte kom till oss för snart ett år sedan. Då fanns och finns hundarna Herman och Mollie. Jag hade tänkt att introducera dom långsamt men ni vet säkert hur svårt det är att hå¨lla en iller avskildså redan första kvällen träffades allihopa lite grann och det gick bra. Herman som är äldst och bossigast, hade lite svårt för Julius och de har fortfarande en något märklig relation.. =) tror att det beror på att Julius kör sitt eget race lite oavsett vad Herman signalerar.. =) Men de låter oftast varandra vara ifred och ibland verkar de faktiskt vara roade av varandra. När ingen ser..

Mollie, vår yngre hundtös leker nästan dagligen med Julius. De brukar studsa runt och jaga varandra. Julius brukar stå på en sittpall och hoppa mot Mollie samt naffsa henne i benen medan hon glatt studsar rent - de verkar ha kul tillsammans. Då brukar "gammelhunden" ligga och övervaka det hela från sin bädd.. =) Herman och Julius har väl rykt ihop ett par gånger men inget allvarligt - Julius har stortjutit och sprungit och gömt sig och Herman har snabbt lugnat sig. - Julius kan vara lite småjävlig och smyga fram till herman och naffsa honom i någon utstickande kroppsdel från bädden… så de är lika goda kålsupare båda två =)

Tyvärr har jag inga direkta tips till er hur ni ska få alla familjemedlemmarna att trivas och fungera tillsammans. Kastrering är säkert en bra idé, okastrerade parvlar luktar ju väldigt mycket och kan säkert påverka hundarna.

Julius har träffat mina föräldrars två katter, som bor på olika håll och båda katterna är rädda för Julius. Mest rädd är mammas 14-åriga katt, som tycker att det både räcker och blir över med bara hundarna på besök. Pappas katt brukar övervaka det hela från en trygg plats högt upp dit Julius inte når. Julius är nämligen väldigt fascinerad av Findus yviga svans, som han glatt poppandes springer efter… =)

Nu har jag berättat lite om hur det har fungerat/fungerar för oss… önskar er lycka till, hoppas det ordnar sig för er alla!

Mvh Tessan 

Ps. Fotot är taget från första kvällen då både Julius och Herman tar en break från varandra =) ds.

Vi hade när Kiara kom hem som valp tre schäfrar här hemma. Jag trodde det skulle fungera jättebra med hanhunden och den äldre tiken, medans jag trodde den yngre tiken kunde bli lite problematisk. Så där var jag lite osäker. I slutändan visade det sig att både den äldre tiken och hanhunden gav mig känslan av att inte tveka att käka iller om de fick chansen. medans den yngre tiken blev Kiaras bästa kompis. de lekte så att möblerna for all världens väg här hemma.

Efter det att gammeltiken försvann och nu också den yngre tiken så går det bra med hanhunden. Detta har dock tagit fem år. Så det är inte något som gått snabbt.
Och jag skulle än i dag inte våga låta dem vara ihop och åka till affären. Men när jag är hemma är det lungt.

Mina katter i stallet har träffat illrarna och bestämnde sig för att det var någon form av förvuxen råtta som matte kommit med, och att de nu skulle få en fest måltid.
De insåg rätt snart att denna "råtta" var snabb, bets hårt och inte var ätbar. Så de håller sig på behörigt avstånd när illrarna följer med upp till stallet.
Katterna här hemma är så pass unga så de är nyfikna och rädda på samma gång. Jag håller dem alltid under sträng uppsikt.

Mvh Åsa

Med en hund som reagerar med sådan instinkt att den inte skulle tveka att döda skulle jag inte våga chansa med. Det kanske lugnar sig lite när lukten reduceras och hundarna blir mer vana att ha denna märkliga lukt i sitt hem, men kompis tror jag nog aldrig de kommer bli… Tyvärr.

jag hade tagit hem en hittekatt några vackor före jag hämtade Dexter (som var planerad sen läänge tillbaka) och dom funkade ihop i den mån dom var tvungna att fungera. Dom lekte aldrig med varandra på bådas villkor utan oftast var det katten som smögfram när dexter sov för att slå lite på honom eller så var det Dexter som jagade katten för glatta livet. Ändå hände det väldigt sällan att dexter bet honom, och det gick aldrig hål på kattens skinn, som för övrigt var på tok för snäll för att säga ifrån.. Så när jag är ute o går med illrarna har jag alltid en Dexter som aldrig bangar när det kommer hundar eller katter och spatserar på gatan! ;)

1# ser ut osm kopier ju ;)

hmm, vår katt är rädd för lucifer.

#4: ja de ligger nästan exakt likadant och det fotot så kul! =) Att Herman dessutom träffar en iller för första gången i sitt liv vid sa,,a tillfälle, gör ju inte bilden mindre kul direkt.. ;)

min lilla ronda har en hund som bästis, små hundar gillar hon, katter fungerar klockrent det med. hästar biter hon, så någon mer tur till ngt stall blir det inte. hihi.

Kom hem en dag efter jobbet o i buren, i hängmattan (o det är en liten hängmatta), ligger Ronda o kattungen o sover på varandra, jätte gulligt!!!                                                                  

Rocco däremot hatar hundar, katter, fåglar, kaniner, hästar, karlar, min kompisar osv….. han är nog ganska självgod emellanåt…. haha…. men iller går bra!

Vi hade iller när hunden kom.
Sen har jag juh haft hund innan iller också men de har gått bra.
Har släpat hem en massa hundar och katter och de har faktiskt alltid gått. hehe.

Ja va nog förvirrad.
för här e lillen bebis och Tyson hade vatt hos mig ett tag.
Men men. de gick varjefall super bra.

Det finns hopp kan jag säga, när det gäller våra hundar!! =) Eller ja, ialla fall en av de: Lukaz! Igår kväll rastade jag först pinschern Qokett, sen fick hon vara hemma (eftersom hon är värst) och så gick jag me Lukaz & Per tog Nicko.

Första sekunderna var Nicko VÄLDIGT intressant tyckte Lukaz, men sen var det som att jag fick en ny hund! Han brydde sig knappt, vi kunde gå på som vanligt utan att bråka. Så då kände jag att det finns hopp att våra hundar, eller ja, ialla fall en av de. Hopp om att Nicko ska bli kompis me Lukaz i framtiden. Gäller att det det försiktigt dag, för dag så ska det nog bli bra till slut =)

Målet är att få de förstå att det INTE är en måltid utan en familjemedlem!