Jepp, jag har blivit jagad av en hund och morrad på av rätt många, flera som gjort utfall i kopplet och skällt frenetsikt och det är inte hej jag vill hälsa. Jag var hundrädd som liten men kom över det och har haft hund en period, numera är jag rädd, så fort jag ser en lös hund försöker jag hålla mig på avstånd, undviker också om möjligt att möta hundar på trånga trottoarer.

Det är lika för mig som för dig, oftast större hundar med vaktinstinkter och dom så kallade kamphundarna, till viss del även jakthundar, har träffat på ett par otrevliga taxar.

Här är det mest olika terriers och en och annan tax som får spunk när jag och Bogey är ute. Större hundar har jag upplevt är något coolare fast det kommer väl nån sån så småningom som också flippar ur.

Jag har samma problem som du bondbina men jag blir faktiskt väldigt irriterad på hundägarna. Om dom inte kan hantera sina hundar i alla situationer så ska dom inte ha hund och ännu mindre ha dom lösa!

Det kan bli väldigt pinsamt

ibland när man möter ngn som har en "snäll" hund i övriga fall men som blir aggressiv för att jag luktar. Jag själv trodde alltid förut att hundar kunde känna på sig om ngn var ond eller god, och beteede sig mina hundar på ett argt vis mot ngn så dömde jag dom här personera lite eftersom mina hundar är extremt snälla mot allt och alla.

Så jag tycker i många fall att det är väldigt pinsamt när hundar reagerar negativt på mig. Men jag brukar förklara att jag har iller och eftersom dom har ett ganska dålig rykte så brukar ägarna bara säga "Jaha, okej, ja då förstår jag". 

Jag har tidigare inte bott i områden där kamphundar är vanliga så jag har ingen aning eller efarenhet av att just dom är värst. Nu nyligen så flyttade det in en ny i stallet som hade en pittbull och en amerikansk bulldog och ingen av dom reagerade negativt på mig med ett argt beteende. I mitt fall är det vanliga småhundar som är värst, typ toypudlar, blandraser, och sist men INTE minst dom jädrans Chihuahua:orna.

Jag har själv en Giant Riesenschnauzer i familjen och hon älskar illrarna och vill leka med dom. Tyvärr är hon alldeles för valpig och tung att hon inte förstår hur stark hon är så det går inte att låta dom leka.

Håller med. Jag tycker också det är pinsamt så jag talar också om att det troligen är illerlukt de reagerar på. En gång var det en pitbull som jag var oförsiktig nog att gå tätt förbi. Hunden vände blixtsnabbt huvudet mot mig och käkarna smällde till men hunden verkade lite förvirrad i sista stund och lyckades undvika mina händer.

Matten blev väldigt förskräckt och orolig för vad hunden gjort så jag stannade och talade om hur det låg till så att hon inte trodde hunden hade fått en pitbull-knäpp. Hon blev väldigt glad och berömde istället hunden för att den lyckats hålla fattningen trots en oväntad situation.

En liten hund bryr jag mig inte om. Den kan jag i värsta fall faktiskt sparka bort om det går för långt men de stora vet jag inte vad jag ska göra med när de attackerar och hoppar på mig.  Några förslag?

Jag har ingen aning faktiskt om vad man gör när det kommer en stor bjässe och attackerar. Dom riktigt stora hundraserna är ju ovanliga och ofta väldigt sävliga så det är nog en kategori man kan räkna bort. ´

Men det kan vara nog jobbigt att brottas med en arg labbe och ha en iller i handen.

Vad gör man? klättrar upp i ett träd? skriker som bara fn. Jag skulle nog försöka vända mig med ryggen mot hunden iallfall om den attackerade.

Jag förstår att ni blir rädda faktiskt..

Jo, hundar reagerar på min lukt som de reagerar på mina illrar, kan vara rätt obehagligt ibland.

Jag har ingen aning om vad man ska göra, därav min numera paniska rädsla för lösa hundar. Upp är väl tanken jag har. Dom kan inte klättra i alla fall.

Jag har ocksa problem med hundar, men framforallt deras hussar och mattar! Jag vet inte huuuuur manga ganger jag varit ute med illrarna och de gatt rakt fram till mig med hunden los eller i slakt koppel. Varnar alltid for att illrarna kan bitas och inte tycker om hundar, men de bedyrar ju alltid att deras hund ar saaaaaaaaa snaaaaaaall. Ja, javlars vad snalla de ar nar man haller illrarna ovan huvudet och har en schafer hoppades och skallandes mot brostet och agare som bara sager "han ar ju bara nyfiken, han har aldrig sett illrar forr"

Nar jag ar ute sjalv sa ber jag alltid agarna halla hunden pa kort lina ifall att de reagerar pa illerlukten, och kommer det en los hund springande emot mig, sa satter jag upp armarna och anvander knana som "vapen" om hunden verkar otrevlig.

Om en hund anfaller för att bita så finns det två saker att göra. Börja alltid med något av grund kommandona. Skrik ett kraftigt NEJ. Det brukar vara det kommandot de flesta ägare har på sin hund för att berätta att den gör fel. Då kan man få dem ur balans tillräckligt länge för att argt gå ett steg emot och visa hunden med ett starkt: GÅ HEM.

Om detta inte fungerar så märker man det redan på att hunden inte reagerar på NEJ skriket. Då är faktiskt det bättre att stå still och vara beredd på att anfall själv. När hunde flyger upp mot dig för att bita. Så hugger de mot strupen, det är i deras instinkt att göra så. Eller mot armen, vilket som är det samma sak att göra. Ta din arm och slå in den i munnen på hunden när den anfaller. Visst det gör lite ont, men inte mycket. Inte värre än ett illerbett :-) Vitsen med det hela är att hunden då förhindras att kunna bita ihop och skada dig, den förhindras också från att kunna ta nytt tag. Detta då man oskadliggör dem genom att de inte har någon styrka i käftarna då armen kommer längst in.

Detta kan tyckas väldigt aggresivt. Och det är inget jag rekomenderar bara för att man tappar humöret. Utan detta används enbart om man själv verkligen är i fara och hunden anfaller.

Om vi har otur och ägaren till hunden inte kommer och hjälper en ur denna sitts sedan och ingen annan heller. Utan man kanske har en lika aggresiv hund som ägare på halsen. Då kan man faktiskt avsluta genom att döda hunden med ett enda slag. Men det är inget jag tänker lära ut här.

KOM NU IHÅG! De flesta hundar lyssnar på ett barskt NEJ! GÅ HEM!

Ingen av dom hundar som varit griniga på mig har lyssnat ett enda dugg på det jag har haft att säga så numera reagerar jag bara med att paniskt vråla rakt ut, det brukar åtminstone få matte eller husse att reagera.

#9 Helt rätt! Ett enkelt ord, som (SITT!!!!!) kan hjälpa vem som helst ur en obehaglig situation. Alla hundar kan kommandot: SITT!!..

Det gäller alltså att vara kall, och tillräckligt dominant, så funkar det.

Har man bara rätt attityd, så lyder t.o.m en polishund ;)

Det är just det här som jag är orolig över, att folk med lösa hundar (för de har ju gått så många kurser och har sån pli på hunden) inte inser att hunden kan reagera annorlunda på något nytt.

Har en kompis som tycker att hennes hund är jättelydig (de tränar upp henne till servicehund) och att hon självklart kan ha henne lös när de tränar. Jag har sagt vad jag tycker och det är att man alltid ska ha hunden kopplad när det kan komma annat folk och med lång lina om det är nödvändigt att ha hunden på avstånd.

När jag precis hade flyttat till örebro för 2 år sen var jag ute med benjamin. Jag och benjamin blev attackerade av en hund som bet benjamin i svansen och mig i handen.

Ägaren i fråga sa ingenting. Ber inte ens om ursäkt över hur illa vi blivit behandlade. Själv var jag så chockad att jag gick hem.

Jag hade kunnat anmäla det där, men jag vet inte vad som hände just när man blev så chockad.

Så jag litar verkligen inte på hundar i såna lägen när jag är ute med illrarna.

#13 Fy ……

Jag förstår verkligen inte mentaliteten hos flertalet hundägare. De hoppar efter en och är närgångna, de morrar och nafsar, men jag har ALDRIG fått en ursäkt av någon, trots att jag utryckligen sagt att jag fruktar för mitt djurs och min egen hälsa, sen har jag för att få vissa att hajja till även sagt att jag är extremt hundrädd, för de menar ju att hunden är så jäkla snäll.

Jag personligen skulle skämmas livet ur mig om något djur, oavsett om det är iller, katt, hund, marsvin eller mus skrämde någon, jag skulle verkligen be om ursäkt, ser det som allmänt hyfs, men just hyfs verkar saknas hos många..

Javisst, en lydig ordentligt uppfostrad hund kan reagera om man tilltalar den med sitt nej eller gå hem eller vad som men alla hundar är inte så lydiga. En del nötter släpper sina hundar lösa utan att dom för den skull har full koll på dom.

För mig har det mest varit de där små ettriga hundarna som skäller ilsket, rycker i kopplet och vill hoppa på mig/Maja när jag har illern med mig. De större hundar jag träffat på har bara varit nyfikna. Viftat lite lojt på svansen och fått lukta - men bara om hunden är kopplad och jag håller i Maja. Har träffat på en bulldog som blev så rädd/upphetsad att han gömde sig bakom mattes ben, skakade och gnydde högt.

En gång blev jag förföljd av en hund vars husse hade gått i förväg. Som tur var var den inte aggressiv utan bara nyfiken. Men ändå. Tycker sånt är läskigt. Hur många hundägare vet hur deras hundar reagerar på illrar?

Åsa, väldigt informativt inlägg. Jag ska ha det i bakhuvudet. Det kan nog gälla även andra djur - visa sig bestämd och orädd utan att vara hotfull.

Sen är nästa fråga.. när man redan blivit jagad och är fullständigt vettskrämd, hur ska man kunna agera som man är orädd när man får panik.. hmm nej folk borde lära sig att alltid ha hunden kopplad om dom inte är 110% säker på att hunden inte rör någonting utan att ha bett om lov och att den alltid oavsett vad som händer reagerar med en gång på det husse eller matte säger.

Ja lite läskigt kan det verkligen vara :( Mest stolt någonsin blev jag då jag var ute med skitos, cathy och tjejen. En stor shäfer stod i kopplet, men husse hade koll så jag tog inte upp dem, alla tre gick snällt på rad förbi hunden utan att bry sig.

Ja, jag har vart med om något liknande.
Jag och min sambo skulle hem till hans mamma på fika. Vi hade inte med oss Lilly då, men vi hade nyss vart på promenad och då satt hon innanför min sambos jacka. Så han luktade ju iller.
När vi kom dit några minuter efter att ha vart hos Lilly kom en väninnas hanhund (en jättefin och snäll Shetland Sheepdog) fram och morrade och skällde rejält på min sambo. Han fortsatte hela kvällen och dom har aldrig hört honom skälla så på riktigt innan. Det var jättekonstigt.

Jag tror det kan ha med att göra att  det luktar ett annat djur, men dom vet inte vad det är. Dom kanske känner att det är ett rovdjur på något sätt?

#19 Jag vet inte om det beror på vad djuret i fråga äter ;) Men att det luktar något helt annorlunda är jag övertygad om! Vissa hundar reagerar ju så på hästar, och de är ju inte rovdjur :)

Det är nog det värsta med att vara ute o gå, möta på hundar. Ägarna är alltid helt vilse när det kommer till iller o hur deras hundar beter sig.

Har även haft en hund hoppandes på mig o försökt hugga efter Ceasar som jag hållt över huvudet… Ägaren kommer släntrandes lite efter o försöker ropa till hunden, som ganska uppenbart inte lyssnar utan han får slita bort honom från mig.

 Då var det nån slags agility-hund (typ border collie stil) o ägaren lovade att han var egentligen jättesnäll..  Jo eller hur..?

Ja, vad hjälper det att hunden normalt är jättesnäll och lydig..

Och folk som säger " min hund är inte farlig" när den kommer lös bara för att den är liten och trots att matte eller husse inte har någon pli på den! Vad händer om jag tar mitt ansvar och har min hund kopplad, men att den är hundaggresiv och att den lilla icke farliga hunden kommer fram och vill hälsa? jo, då får JAG ta smällen trots att ägaren till den lilla hunden varit oförsiktig.

Blir galen på sånt. Jag är sjukt nojig över lösa hundar när jag går med mina illrar i skogen. Kul att ha föexikoppel på 5 m som man bara kan ha på 1 m långt för att man ska hinna dra upp illrarna i famnen om man möter en hund!

Mötte förresten en liten cairnterrier eller nåt liknande för ett par år sedan. Tyckte det lät som att någon kom så jag lyfte upp alla i famnen. Hunden gicklös med matte efter. Ägaren har då mage att säga "släpp inte ner dom där, min hund är avlad för att jaga såna". Koppla hunden kanske???

Hittade hit via länk från hundar.ifokus. Jag gick kurs i blodspår som berikning för hund i maj. Där fick jag lära mig mer om hur noga hundar håller reda på lukter på olika djur. När man spårar vet hunden bara på lukten av skanken man släpat vad det är för djur, kön, ålder och hur farligt det är. Tuffa hundar som vill ha utmaning lägger man älg åt, medan det är för läskigt för vissa. Tuffar man på det mer tar man vildsvin, sen kommer faktiskt iller (då räcker det inte att släpa en tass, utan en hel iller). De allra flesta hundar tycker att det är skitläskigt. De spårar ett rovdjur, och vet om det, även om det är litet.

Tydligen kan det vara så pass läskigt att hundar kan bryta spåret.

Hundar som reagerar kraftigt på iller eller bara lukten, gör det troligen av rädsla för att annat rovdjur. Inte för att det hjälper illerägaren, tyvärr.

Testa annars att ha några köttbullar i fickan och kasta på hunden. Då stannar den upp och käkar dem först, och ger ett försprång!

#24 Där jag bodde inna bodde det en beagle som aldrig fick träffa mina illrar men reagerade varje gång han kände lukten av mina kläder. Det hände när han var bunden utanför affären, när han gick på bussen där jag satt, när vi möttes på stationen, när vi gick på varsin sida om vägen- och varje gång ylade han och kollade ängsligt på mig.
Förklarade för hans ägare, som de första 5 ggr såg helt oförstående ut varför hunden beteede sig som han gjorde.
Varje gång vi möttes och vinden låg i hundens rygg så bara väntade jag- och s fort hunden fick vittring så började han yla :)

Jag lyckades hitta hit genom länken som postats på hundar.ifokus. Har ögnat igenom tråden lite och jag kan varken bekräfta eller dementera någon om hund vs. iller då jag aldrig haft att göra med illrar. Någon som däremot fick mig att höja lite på ögonbrynen är inlägg #11.

Alla hundar kan inte alls sitt. Bara för att man är hund kan man per automatik inte kommandon. Visst att de allra, allra flesta hundägare lär sin hund kommandot sitt men ALLA hundar kan det inte. Om en hund kom rusande emot mig hade jag inte vrålat "SITT!" utan kanske ett mer "laddat" ord som ett rejält "NEJ!".

En liten parentes bara…

#24 Intressant, vi har bara lagt blodspår med älg, men det kan ju ha att göra med att vi har en jakthund. Han spårar även björn (till min mammas stora förtret) men har aldrig reagerat på illerlukten. Han har sett dem flera gånger och vill bara fram och leka med dem.

#27 Hund med rovviltsskärpa tänder extra av läskiga saker, och blir inte rädd. Spårar man redan björn är väl inte iller så illa!

Har själv hund som spårar björn och inte är rädd. Tror jag ska försöka kliakc ain honom på att markera olika sorters vilt på olika vis, istället för att han ska försöka spåra dem…

Vi kör blodspår med alla möjliga djur, mest älg och rådjur, men även fågel och småvilt, samt vildsvin.

Något att testa på musätande illrar kanske, släpspår med mus som berikning?

#24 Mycket intressant att läsa. Jag har haft illrar i mer än 10 år men bara små honor.(Hade en hane tidigare men han var inte så kelig så jag fick nog inte så mycket lukt av honom).

Nu har jag då fyra små tjejer och sen har ju lelle Gunnar (dvs större än tjejerna!), hanne, kommit till oss sen ett år. Gunnar är kramgo och vi pysslar mycket med honom.

Det är först nu, sen Gunnar kommit, som de stora problemen med hundar har uppstått. Nu förstår jag att hundarna känner att det är ett STÖRRE rovdjur och dessutom HANNE som de känner lukten av. Det är därför som de reagerar mer än förut.

#28 Lite OT men Bogey spårar både det ena och det andra här. Han verkar hitta spår lite då och då, men man kan ju aldrig vara säker på vad det är för djur som passerat och hur länge sen.

Jag har dock haft tillfälle och kunnat bekräfta rådjur, grävling och hare. Alla tre djursorterna har jag först sett på håll och när vi (jag och Bogey) sen klivit in i deras väg/spår så har Bogey börjat spåra och i de här fallen då spåren varit färska så spårar han väldigt ivrigt.  Jag tror inte han skulle vara lika uthållig som en hund, men det har varit riktigt roligt att se när man har vetat vad det var för djur som gått just där.

Han spårar även katt och hund har jag sett, men inte lika ivrigt som med vilda djur. Det kanske beror på att de förekommer rätt ofta runt ett bostadsområde.

#4 En stor hund är ju ganska lätt att ta tag i har jag upplevt igenom hundslagsmål man ska avbryta osv… Värre med små ettriga grythundar kan jag lova dig. Överallt på samma gång, och dem hoppar högt så tro inte att de hjälper att hålla illern i famnen.

Jag har sparkat bort huskys och rottweilers från min terrier med inte alltför hårda sparkar.. terriers därimot är en plåga att få bort. Man måste nästan få tag i hunden. Vilket inte kan vara så lätt med en iller i famnen när man måste böja sig för att få tag i den mindre hunden.

Jack Russel, foxterrier, tax, tysk jaktterrier, border terrier är hundar som ska klara av att gå ner i gryt som stinker av frän rovdjurlukt så dem blir vanligt upphetsade av sådan lukt.

Min jack russel skulle helt klart krypa ur skinnet av upphetsning om det passerade en iller, han blir alldeles lyrisk av lukten. Men han är aldrig lös pga att han drar efter vilt.

Men de finns ju alltid en pytte chans att ens hund rymmer nån gång i livet..de behöver man inte vara en dålig hundägare för. Men jag tycker det är hemskt hur vissa här har blvit bemöta av hundägare och inte ens fått en ursäkt, har själv blivit bemött så av hundägare som inte har ordning på hunden. Förstår att man blir rädd och besviken.

Ja, visst är det kul att se dem få upp ett spår och nosa runt. Har en gräsmatta vi brukar gå till där jag brukar se harar regelbundet. Maja brukar bli som galen och nosa runt, och har med jämna mellanrum hittat diverse hålor (som jag antar är hararnas).

Mus reagerar hon dock inte på - inte döda iaf. Vi har även rätt så gott om näbbmöss i/runt trädgården, men där är det inte så intressant att nosa.

Uacha.. detta är något som jag inte hört tidigare..

Faxlins tips är riktigt bra, något som jag ska ta vara på. Annars har jag också fått lära mig att man kan vråla rakt ut så högt man bara kan, för att hunden ska stanna upp lite så att man antingen hinner försvara, anfalla eller akta sig.

Men det är klart, skulle man hamna i den situationen då en stor hund anfaller kanske hjärnan inte fungerar som den ska..

Jag själv har endast hundarna lösa på egen mark. Även om jag mycket väl tror att åtminstone en av dem inte skulle flytta sig en centimeter om jag platsade honom.. men man kan aldrig vara säker. Dessutom är det ganska stora hundar..

Tycker verkligen det är trist med hundägare som inte kan förstå detta enkla, att på allmän plats är det koppel som gäller. För att det finns så mycket som kan hända, allergiker, hundrädda människor, eller ja, iller. Det är inte ens värt att ta risken tycker jag..

Och att när en hundägare råkar ut för detta "omöjliga" beteende, att de inte ens kan ta ansvaret för det! Helt otroligt..

Näe, nu blev man riktigt förbannad också.. :/