Jag försöker tänka så.
Men det är klart…ibland tror man att de är som oss ändå.
Straffar en när man har varit borta för länge tex.
Just nu jobbar husse mest borta o Marwin verkligen vääägrar att ens bevärdiga honom med en blick på flera timmar när han kommer hem.
O visst är väl det att förmänskliga dem…
Att de är sårade o straffar.

Visst gör jag det men jag är även medveten om att det är just mänskliga känslor jag applicerar på och att dom sällan stämmer överens med verkligheten.

Visst förmäskligar man dem men samtidigt har de en del känslor som vi har.

Glädje, förbannad, sur, rädd, osäker, nyfiken..

Antropomorfism - att förmänskliga djur (nördigt tillägg :P)

Det har faktiskt en del fördelar, men ack så många nackdelar. Jag tror att även den mest inbitne motståndaren till detta halkar dit ändå, vi kan ju omöjligt veta vad som snurrar i huvudet på djur (eller andra) så vi utgår från oss själva.

När det börjar gå åt hållet att "min hund vill inte ha det bruna täcket, bara det ljusblå för att hon känner sin finare i färgen" är man ute på hal is och simmar :P

En intressant sak jag hörde häromdagen var från en klasskompis som läst en vetenskaplig artikel där de studetar hjärnornas uppbyggnad och jämfört med människans. Det centra som styr känslor som ex ångest är i princip lika välutvecklade hos hundar (tror det var hund, om inte var det något annat husdjur) vilket ledde till slutsatsen att de med största sannolikhet kan känna ångest. Inte ologiskt i mina ögon, men samtidigt kan det ju bli så fel om jag säger att mitt djur känner ångest i en viss situation.

Man måste vara tydlig med att visa att det är ens egen tolkning av de singaler djuret ger.

Ja, det har ju som sagt sina fördelar. Man känner ju bl.a. lättare empati för någon/något man kan identifiera sig med. Men det gäller ju även att man försöker se beteenden utifrån hur djuret naturligt agerar och reagerar på saker. När det gäller diverse däggdjur är det nog lättare att "gissa" rätt. Dock så blir det mer problem när det kommer till t.ex. reptiler som skiljer sig så mycket i uttryck från oss människor. Ett klassiskt exempel är ju att folk tycker att deras ödlor njuter av att bli klappade på huvudet eftersom de blundar, när det i själva verket snarare beror på att de vill skydda ögonen.

Och bara för att förtydliga så menar jag självklart inte att djur inte kan känna glädje, sorg, vrede etc, men jag tror att många gånger hittar vi själva på känslor som inte finns där. Man bryter ned känslorna i lite för små beståndsdelar.