Hjärtsjukdomar..? Kanske…

Men om man skulle misstänka dålig muskelmassa, skulle en sådan sak kunna drabba en iller? Tex farmillrar som lever hela sitt liv på en väldigt begränsad yta, om illern mister livsglädjen och slutar "röra sig", kan de drabbas av muskelförtvining och har någon hört talas om något sådant hos iller?
Skulle man kunna märka det på svaghet i vissa delar av kroppen som har ansträngt sig extra eller skulle det visa sig i allmän trötthet hos illern?

Jag tror Elliott har dålig muskelmassa i bakkroppen till följd av dålig kost under ett par år. Han är riktigt tanig över bakkroppen och går annorlunda än dom andra här hemma. Han har även halkat runt mer än andra och när vi kollat glukoset har det varit ok så misstanken är att han har dåligt muskelmass aoch därför inte lika bra kontroll över bakkroppen som han skulle kunna haft.

#3 Dexter hade väl egentligen också lite dålig muskelmassa, under hela sitt vuxna liv nästan, men jag märkte aldrig någon skillnad på hans förmåga att röra sig vid ansträngning. Kanske är det skillnad om illern i fråga är van vid promenad och mycket motion?
Han hade ju ett dålig ballanssinne och klarade knappt av att sitta fint så kanske därför han var lite extra vinglig i bakkroppen. Han var relativt tunn och hade väl en viss brist på muskelmassa…
Men om en iller har problem i sitt rörelsemönster efter en ansträngande rörelse, kan det då bero på förtvinade muskler?

Elliott har inte heller problem med ansträgning som promenader, han går på hur länge som helst när han har lust.

Tja, det låter ju logiskt, om man har förtvinad muskelmassa blir det jobbigare att göra saker?

jo, precis, men finns det någon som har observerat något sådant på illrar som har väldigt liten yta att röra sig på eller inte rör på sig?

Meja satt i farmarbur i nio-tio månader innan hon flyttade till kaninbur en månad och sen kom hon till mig. Märkte inget på henne men å andra sidan handlade det om tio månader inte flera år.

Nä, det är nog svårt att märka något sådant efter så kort tid. Jag syftar mer på äldre illrar från 3-4 år och uppåt som levt ett väldigt inaktivt liv.