Hahaha tycker det är jättefräckt att man kan kommunicera så, dom förstår mycket mer än vad man tror, väldigt intressant tråd, och så e ju lilla Drutten så himla sööööööööööt hahaha. Underbara pussgurka.

Så sött han är. Jag hade själv en döv iller för några år sedan, Lilleman. Han var en multi color från Falkenberg, han var hur go och snäll som helst den illern. När han hade gjort något han inte fick, tog jag upp honom i famnen, la ena pekfingret på hans nos samtidigt som jag riste på huvudet och sa ett tydligt NEJ. Han hörde för visso inte att jag sa NEJ, men till sist så la han ihop alla 3 grejerna och då viste han vad som gällede. När jag ville ha hans uppmärksamhet satt jag mig ner på golvet och klappade handflatan i golvet då detta går genom golvet (även om vi inte märker av det) som vibbrationer. Oftast så kom då hela gänget inkl Lilleman för att se vad som stod på, bäst hördes det när jag slog i parketen, men det är för att det är trä och det leder vibbrationerna bättre än betong. Men dom känner det.

#1 Eller hur :)

#2 Roligt att du känner igen dig lite :) just det med vibbrationerna har jag tänkt mkt på. Jag tror inte alltid att vibbrationerna uppfattas som "uppmärksamhets kallande"  men dom gånger det verkligen funkar så känns det toppen!

Det kännes så bra när vi kunde kommunicera på ett sätt som båda förstod. Det var urjobbigt med en valp som bet en i fläsket och bara tittade på en . haha

Vad roligt att ni kan ha en såpass bra och fungerande kommunikation! Det hade jag aldrig kunnat ha utan röst på mina, men de är ju inte döva heller ;) Avi har däremot blivit mer uppmärksam på röst sen hon förlorade halva synen, så de kan kompensera massor om de vill/behöver.

Om jag pekar på mina så fryser de ofta till, antagligen för att jag har gjort den gesten tillsammans med ett "fyy" när de gjort något de inte bör, men de kan lika gärna ignorera en. Det är väl den enda gest mina reagerar på som inte innefattar lek.

Kul att du har ett "uppmärksamhetstecken" med! Beröm och uppmärksamhet tror jag är en mycket viktig del, och det är nog lätt att glömma bort, spec när man är van att berömma med rösten.

Jag gjorde ingen större skillnad med Dexter än med dom andra. Jag kände nog mest som så att budskapet gick fram även om han var döv. han var ju mycket mer lyhörd än dom andra!
Jag pratar mycket med mina hela tiden och uppfattade det aldrig som att Dexter inte fick samma uppmärksamhet som dom andra. När jag pratar med mina djur brukar jag ofta ta ögonkantakt- speciellt med Dexter då han själv valde att göra så. Plus att jag tar mycket i illrarna, mycket mer än bara pratar med dom.
När jag ville ha med mig Dexter in i ett annat rum brukade jag bara vifta till med handen =få hans uppmärksamhet, och sedan gå dit jag ville ha med honom och han följde efter.
Dexter var inga svårigheter att uppfostra. Godis när han var duktig och ett lätt nyp i nacken eller sidan av nacken bara för att markera att något inte var okej. Han fattade alltid vad som förväntades av honom.

Jag tycker personligen att Dexter har varit den lättaste illern att uppfostra och få förstå vad man vill. Han var även väldigt trygg i sig själv och var aldrig rädd när man var ute och gick utan var även där lättare än mina hörande.

Nyfiken fråga- hur märkte ni först att de var döva? Jag hade en döv liten hamster det tog ett tag för mig att inse att hon var döv- jag tyckte att det var så konstigt att hon var livrädd så fort hon var utanför buren, men det var ju inte konstigt!

ok, en liten nyfiken fråga till! Låter era illrar något när de leker eller är de alldeles tysta?

#6# Jag upptäckte att Lilleman var döv vid ca 4 månaders ålder då han aldrig kom när jag kallade på han. Så jag tog honom till veternären där test gjordes med plinga, kunde också ha fått gjort ett sk BEAR test där dom skickar inpulser till hjärnan. Detta registreras sedan i vågor på en datorskärm och visar om djuret hör eller är dövt. Men då detta kostar en smärre förmögenhet avstod jag detta test då veterniären var 99% säker på att Lilleman var döv.

#7# Lilleman poppade ibland, och han kunde även skrika i högan sky om Aslan trakasserade honom. Lilleman var en iller som aldrig gav tillbaka om Aslan kivade med honom. Och då Aslan var vildillermix så kände han på sig när något var fel, och då trackade han illern ifåga. Ofta när vi var på träffra med honom (när han då inte var rädd och satt i hättan på mig eller Peter), så trackade han alltid någon som han tyckte var udda.

#8 "Och då Aslan var vildillermix så kände han på sig när något var fel, och då trackade han illern ifåga."

Varför skulle det ha med att han var vildillermix att göra?

Jag har en döv iller och han poppar och busar precis som alla andra. Han är också den som går bäst överens med precis alla andra illrar. Han verkar inte vara något hot överhuvudtaget.

Just med iller märker man ganska snabbt om de är döva. När man kommer hem t.ex och alla flockas runtomkring en men en ligger kvar och stensover….varje gång. Sen kan man ju testa med höga ljud osv. Får man inget som helst gensvar ens om man kastar en kastrull bredvid huvudet på illern så är det nog ganska troligt att illern är döv.

#8 Aviendha skriker tamiller lång väg, och hon trackar udda individer hon med, fast människor då ;)

Har gjort en lite kul iaktagelse här hemma. Mina nya små tjejer, Vide och Freija är alldeles tysta när de leker med varandra, däremot lekte Freija och Alice häromdagen och då poppades det för fullt! Det var därför jag började fundera över hur döva illrar gör när de leker. Tycker att det är intressant att djur kan lära sig tecken, jag använder mycket teckenspråk i mitt jobb (fast med människor) man kanske ska pröva och använda tecken här hemma med för skoj skull!

Jag visste att Dexter var döv då jag tog honom som omplaering 6 månader gammal. Han skrek som en stucken gris när han brkade med andra eller när någon annan bråkade med honom..

#6 När jag såg hans teckning förstod jag att han med största sannolikhet var döv. Många pandatecknade illrar är döva. Så jag tog ett pipisdjur och pep brevid honom när han sov, rörde inte en min. Har prövat många saker och han är totalt stendöv.

#7 Han väser väldigt mkt, poppar väldigt sällan. Skriker ingenting alls.

#11 Det är skoj med teckenspråk :) gäller bara att hitta tecken som är lätta att komma ihåg och dom ska man kunna göra snabbt för att få rätt innebörd.

Såsom när han sätter sig utanför, då ger jag tecken för "fy" genom att knyta näven och peka med pekfingret, sen ber jag honom att komma till lådan genom att vinka in honom, hoppar han in sen så är det dags för berömma tecknet ;) Eftersom det här går undan ibland så gäller det att vara konsekvent. Hehe…

Berätta gärna hur det går :)

#9# Men nu var det så att Aslan märkte om något var fel på en iller, det kunde vara allt från Lillemans dövhet till att illern visade sig udda på annat sätt. Då singlade han ut just den illern och började att hoppa på och bita eller på annat vis trackasera denna. Och han gjorde bara detta om det var något fel på illern, och inte på andra illrar. Har inte sett någon av mina andra djur göra så, därav säger jag att Aslan märkte detta.

#14 tror inte att det har just med att han var mix att göra. Det beror på hur lyhörda och känsiga dom är. Precis som att bara för att en iller är mix så behöver det inte betyda att den är bitig eller bara för att en iller är ren tamiller så behöver det inte betyda att den inte bits.

#14 Det kanju vara en peronlig "preferens" hos just honom med :) Ren logik säger mig att det inte är ett beteende som skulle gynna en vild iller. Tänk själva; illern är ett solitärt djur och flyr hellre än att slåss, det tar massor med energi och risken för skada är överhängande. Om det dessutom är något fel på individen utgör den ju ett mindre hot och således är det ännu mindre lönsamt att trackassera den, vilket jag gissar är rätt så onormalt för en vild iller.

Nu kanske jag får på pälsen av någon med mer kunskap inom det området, och det hoppas jag nästan så jag kan lära mig mer :) Jag freestylar hejvildt :P

Jag började fundera efter att ha läst tråden igår. Vide har nämligen skillt sig lite i beteendet jämfört med mina andra små busar här hemma, men jag kunde inte komma på vad som var konstigt. Så jag prövade henne igår kväll. Jag knäppte med fingrarna, klappade händerna och pinglade med pinglor bredvid hennes öron och bakom. Ingen reaktion..Till slut tänkte jag att klickern måste hon väl ändå höra ( den låter ganska skarpt) men icke då.. Love, Alice och Freija kom som små skott för att få godis. Vide satt lungt kvar i min famn och bara myste…Provade idag igen. Ingen reaktion. Min första misstanke kom igår morse när hon för första gången vågade leka med en kattleksak med pingla på. Vide satte igång att nosa på pinglan, sen lekte hon med figuren som hänger på- det har ingen av mina andra illrar gjort- de kastar sig över figuren direkt. Så tog jag den bakom ryggen på henne- de andra brukar vända sig om och ta tag i figuren, men inte Vide, hon slutade leka. Så tog jag den framför henne igen och då började hon leka igen! Hon kommer alltid långt efter de andra när jag ropar på dem, och är jätterädd för hastiga rörelser och dörrar som öppnas och stängs..Hon tycker heller inte om om man råkar stampa i golvet eller om jag tappar saker i golvet. Dessutom beter hon sig på pricken i sina läten som #12 och 13 beskriver. Så nu ska vi börja med teckenspråk, men hur kan jag hjälpa henne att komma överrens med Love och Alice? Hon brukar bli jätterädd när Alice kommer rusande emot henne för att leka, då gömmer hon sig och skriker, stackars Alice poppar och försöker få Vide att leka, men det är ju svårt för Vide att förstå när hon inte hör..Vill gärna ha många tips på saker som fungerat för er andra! Har oxå iaktagit en söt sak! Freija, som bott ihop med Vide ett tag buffar på henne med nosen när hon vill ha Vides uppmärksamhet. Det har hon gjort hela tiden, men jag har inte tänkt så mycket på varför..

#17 är Vide en tecknad iller? Har hon vita tecken i nacken eller på huvudet?
Jag läste en artikel en gång om döva illrar och vad folk hade uppmärksammat med dom. Det som stämde väl in på Dexter var att han aldrig var rädd för rinnande vatten som dom andra, speciellt det höga ljudet som blir i ett badkar. Han brukade ofta hänga ut med huvudet och ned från hängmattan när han åkte i transportburen. Han använde munnen mycket när han var ute, skulle det markeras någonstans var det även ofta tvunget att tuggas en del på gräs eller pinnar i närheten.
Vet inte vad du ska göra för att få henne sams med dom andra. Förmodligen kommer hon vänja sig vid deras framfusighet.

#17 Jag tror tyvärr inte att Vides rädsla skulle bero på att hon är döv. Här hemma är det helt tvärt om, Napoleon är inte rädd för ngt och har även varit den jag har haft allra lättast att få ihop med andra illrar. MEN det betyder inte att du har fel, hon kan mkt väl vara döv och alla reagerar vi olika. Jag är lite nyfiken på vad hon har färg och teckning?

Tyvärr har jag inga tips på hur man förbättrar en relation mellan illrar där ena parten är döv.

Teckenspråk är super kul :) och nu börjar vi även lära oss ett nytt tecken här hemma. Det är att han ska gå iväg, bort ifrån mig och det är en rörelse som är tvärt emot inkallning. Istället för att göra en vinkade rörelse innåt så gör man den utåt.  Den är mer eller mindre när jag är lite less ;)

#17-18 Vide är albino, helt vit fast med en lite gul nyans på svansen och röda söta små ögon som hon gärna går och kniper ihop lite, det ser nästan ut som om hon kisar! Hon reagerar inte heller på rinnande vatten och sovstilen i reseburar eller på alla ställen där det finns en hängmatta är precis som du beskriver det jossan! Jag tycker det ser gulligt ut fast det är bara hon som gör så här.

Vide är en omplaceringsiller och jag vet inte hur hon har haft det i sina tidigare hem, därför kan ju en del rädsla bero på helt andra saker med. När hon är ute undersöks saker väldigt intensivt men till skillnad från Love så reagerade hon inte när vi mötte en traktor. Love la sig platt på marken, Vide fortsatte att gå tills kopplet stoppade. Jag kan göra ljud precis vid örat på henne, ganska högt utan att hon ens vrider på huvudet, det är omöjligt med mina andra små…

#20 En albino är ju egentligen en färgad iller så man blir ju nyfiken på vad hon hade haft för färg ;) Det finns en gammal urkorkad ide om att tex viltfärgade inte kan vara döva, vilket inte stämmer.

Tråkigt att hon är döv, men skönt att du har förstått varför hon gör som hon gör, eller inte gör som de andra illrarna :)

Illrar kan även ha kraftigt nersatt hörsel utan att behöva vara döva. Så det finns många gråskalor.

Det vore roligt om du kommer med feedback sen på mina tecken och berätta gärna om du kommer fram till ngt bättre :) alltid roligt att utbyta ideer!

Som cilla säger så är en albinoiller en iller som i grund och botten har en färg och ev även en teckning men att de "över färgen" har albinogenen som inte visar pigmentet. Vet du vad föräldrar och/eller syskon har för färg?
Det vanligaste är att illrar med vita tecken i nacke eller på huvud är döva. Det som händer är att pigmentet inte når ut till de ställen som pigmenteras sist på fostret. Detta kan även innebära att inte bara pigmentet inte hinner utvecklas på tecknade illrarna utan att även andra delar av utvecklingen stannar upp- tex hörseln, som verkar vara vanligast.
Den här mutationen är så variabel att den ibland endast uttrycker sig som små vita tår och ibland uttrycker sig som höga strumpor, fläckiga magar/huvud/knän och svanstipp. De med mycket fläckar brukar löpa högre risk för dövhet än de med lite fläckar, men även där kan det alltså variera. Ibland föds även helt viltfärgade illrar döva, men det verkar som att de ofta kommer från en linje med mycket teckningar.
Bara för att ta ett exempel så vet jag iaf om 6 personer som haft/har döva illrar här- 4 av dom har fläckar på huvudet och/eller massor med fläckar på kroppen, en var albino och en vanlig viltfärgad men många tecknade syskon. Så visst hör teckningar och dövhet ofta ihop.

Jag har ärligt alltid varit fundersam över om Dexter verkligen var totalt stendöv eller kunde uppfatta vissa höga ljud. Så fort dammsugaren kom fram vaknade han och samma sak när min sambo lirade på gitarren. Antingen blir det så starka vibrationer att han reagerar på det eller så är det någon ton eller något ljud som han där kunde uppfatta.
Jag kan lugnt säga att min lättaste iller var Dexter. Vi hade aldrig svårt att förstå varandra med vanligt kroppspråk och behövde inte ta till "speciella metoder" för att få fram budskapet. Har haft svårare att kommunicera med mina hörande illrar faktiskt ;)
Sedan har jag läst om en illerägare som brukade lyfta upp sin döva iller och hålla den mot halsen när hon pratade lugnande och myste med illern så att den kunde känna vibrationerna av det hon sa. och utan att jag tänkt på det har även jag gjort så många gånger :)

Kom på att jag vet 2 till döva illrar. En DEW (Dexters pappa) med pigment på svansen, alltså förmodligen en ljus, ljus silver (tecknad) och en av Dexters halvbröder med samma pappa. Även han en ljust tecknad silver med lite speciellt mönster på huvudet.

#22 föräldrar och syskon är albino och pastell, men det finns lite andra färger längre bak. Möjligt att de är släkt med Dex :)

#24 alla vägar leder till Rom :)

Det är väl lite av varje där bakom om jag är ute och cyklar? Släkt med totten va?

#26 yup, tott släkt med :)

var tvungen att kolla hur Tott o Dext var släkt och de illrar som är föräldrar till Dext pappa (Charlie som var döv) är med i Tottens stam.

#28 Åh vilka?

Bubs och Winnie.

Ah..=)

# 21-22 Vides mamma och pappa är pastell och viltfärgade, hennes syskon albino, pastell och viltfärgade. Vide är vit förutom svansen som är svagt ljusgul, måste kolla om hon har fläckar..! Jag vet att hon inte är född döv, någonstans har det dykt upp på vägen..

#21 japp! ska testa tecknena här hemma! Jag har även börjat använda vanligt teckenspråk, eftersom jag använder det i mitt jobb så kommer det liksom naturligt Det roliga är att Vide redan har lärt sig att om jag knackar 2 gånger i golvet och vinkar så betyder det att hon ska komma- hon förstod det direkt! För mig känns det som en helt ny värld att upptäcka det är så kul att se att jag får kontakt med henne nu på ett helt annat sätt än förut! Tack för selen, förressten den kom på posten i förrgår!

#32 Men om Vide är albino så kan hon inte ha fläckar ;) dom saknar pigment helt och har därför röda ögon och vit päls. Det gula i svansen beror ofta på hormoner.

Hur vet du att hon inte är född döv?

#32 när dom är albino ligger alltså fläckarna dolda pga pigmentlösheten. Så har hon fläckar så syns dom inte pga det :)

#33 I veterinärintyget från hennes valptid står det utan anmärkning på hörseltestet därför tror jag att det har kommit senare fast man vet ju inte. Det gör inget för i övrigt är hon en frisk och mysig liten tjej.

Jag blir bara så ledsen, har redan fått höra kommentarer från folk att "det går ju inte att ha en döv iller! ska du inte avliva henne?" oftast från människor som knappt vet hur en iller ser ut.. Då har jag frågat om man gör så med människor också. När jag frågar så brukar de förstå att djur också kan leva ett bra liv fastän de kanske saknar syn eller hörsel.

idag lärde vi oss ett nytt tecken, tecknet för bra (jag visar bokstaven B på teckenspråk handen knuten och tummen upp i luften) även det tecknet lärde sig Vide efter att jag visat det för henne tre gånger..Nu ska vi träna det viktigaste tecknet här hemma- stanna.

#35 Som sagt här ovan, Dexter var den lättaste iller jag någonsin har träffat på tror jag. För oss var inte dövheten något hinder, snarare en "fördel"… Men det är förstås ingen fördel för djuren då de oftast har större problem med kommunikationen mellan varandra.

#35 det görs dessvärre nästan aldrig hörseltest hos veterinären vid besiktning för iller, utan sätts bara UA som rutin.

#36 ja jag har märkt att de inte har det så lätt med kommunikationen…=) Fast det börjar gå åt rätt håll. Alice har som vanligt kommit på sin egen lösning på problemet… Hon klämmer fast stackars Vide mot väggen och poppar för att försöka få henne att leka, Vide tycker inte om det, men när Alice har poppat en stund så är hon nöjd, då tycker hon att de har lekt..!

#37 ok, det visste jag inte..

Jag och Vide har kommit på något bra! När vi är ute och går har vi koppelkommunikation! När jag vill att Vide ska komma rycker jag lätt två gånger i kopplet med exakt samma rytm som jag knackar i golvet inne- hon förstod det direkt. Om jag behöver säga nej rycker jag en gång. Superenkelt och bra när vi är ute och går i mörkret!

#39 Kul att ni kommit på ngt nytt! Vad kör ni för andra tecken? hur tycker du att er relation har påverkats sen du kom på att hon var döv?

kan vara lite intressant :)

Suck, skrev ett inlägg som bara försvann.

Tänkte updatera lite och ta upp några roliga saker i Druttens utveckling :)

Från att vara en osäker liten killen som naffsade för att visa att han ville ha uppmärksamhet, till att bitande upphörde när vi började kommunicera med teckenspråk har varit en intressant resa!

Från började så bet han för att bli sedd, till att sedan söka min blick för att få bekräftelse, till att nu kraffsa på foten för att tillkalla uppmärksamhet. Jag tycker att han är fantastiskt rolig och väldigt kreativ. Det som är riktigt charmigt är att han nu är typiskt tonårstrotsig och vänder bort blicken när jag pratar med honom, eller att han verkar lite nochalant och vänder på klacken och går.  Efter ett tag kommer han alltid tillbaka och svansar lite och vill kramas.

När han kraffsar på foten och inte får uppmärksamhet på en gång, så väser han en gång eller två och har märkt att man alltid tittar på honom då. Så det är en variant, och det roliga är att dom andra illrarna bara tittar på honom med stora ögon. Haha..

naw så söt han e, han e så duktig som lärt sig så mycket trots han e döv.

#40 Det har varit en jätteförändring! Först sökte inte Vide så mycket kontakt. Jag fick gå och hämta henne när jag ville något.. Nu kommer hon direkt när jag knackar i golvet. Hon har också blivit lite säkrare på sig själv gentemot de andra illrarna, har till och med gett igen mot Alice..! Nu händer det att hon går fram till mig och sätter ena tassen på min fot när hon vill något- det är jättesött! Om jag inte tar upp henne trycker hon in nosen i mitt ben jättehårt! Då kan jag inte missa henne..Hon sitter väldigt gärna i min famn och om det är något som hon är nyfiken på springer hon fram till mig, vill upp i famnen för att därifrån undersöka det som är spännande..! Sen är det ju det där med tecken.. Vi har 2 knack i golvet för inkallning

Jag gör tummen upp när hon är duktig, när jag vill att hon ska sitta still tar jag upp handen som ett stopptecken och tecknet för nej är tecknet för N på teckenspråk- pekfingret och långfingret utsträckta fast jag har upptäckt att även döva illrar väljer när de ska lyssna..Vide vänder bort huvudet när jag visar nej! =) Det har inte varit svårt alls att lära henne tecken,  hon lärde sig knacket och nej på tre försök, det var som om hon förstod att vi "pratade" Till och med resten av huliganerna får för sig att lyda tecknerna ibland..!

#43 Härligt att höra :)