Jag skulle ta med den hem och läga i frysen för att ringa runt och efterlysa en ägare på olika sätt, fixa en avläsare för att se om den var chippad. Leta som en tok, men hittade jag ingen ägare alls så skulle jag begrava den.

Samma som Paulina. Har i England ar illrar mycket "mindre varda" dock, sa jag skulle nog ta den till min vetrinar direkt, och hade den inget chip sa skulle jag sanda ivag den pa kremering pa djurkyrkogarden.

Jag hade lämnat in den till närmaste polisstation eller närmaste veterinär med chipläsare. Samt sett till att de scannat illern innan jag åkte därifrån för att se ifall man kunde få tag på ägaren.

Är ju en mardröm om man förlorat en iller och inte veta om den lever eller är död.

Jag skulle nog sätta den i frysen och skriva en upphittad-annons i lokaltidningarna, samt meddela polisen. Ingen skulle missa en sån grej i ett sånt litet samhälle som jag bor.

Jag skulle gå till en veterinär och be och få kolla om den var chippad. Jag hade sedan annonserat och satt upp lappar, skrivit på forum och ringt runt till illerägare.

Hade det varit min älskling så hade jag varit evigt tacksam.

Har årkat ut för nästan det, var på väg från Göteborg till Skara med sarae, stannade till i Alingsås för att äta och när vi svängde ut från parkeringen såg vi en död katt vid sidan av vägen, inte fullvuxen ännu. Som av en slump hade sarae precis lånat en chipläsare (för att kunna skilja på sina valpar=P) så vi stannade tog oss ut och kollade om katten var chippad. Den var tyvärr inte det och vi kunde inte heller se någon öronmärkning. Den hade börjat ruttna lite i sommarvärmen och det var gott om flugor och vi var på väg därifrån så den fick ligga.

Skulle oxå ta hand om den, kolla chip och efterlysa ägare.

Skulle ha gjort som #1 och 2#, dvs tagit hem den och lagt den i frysen tills jag hade kunnat ta den till en veterinär och kollat om den har chip, och där efter tagit kontakt med namnet som är kopplat till chipet. Vilket oftast är ägaren, men kan också var uppfödaren. Alla mina valpar jag har sålt sedan 02 är chipade, och namnet som är tilldelat dessa chip är alltid ägaren. Men då det är jag som reggar valparna på STIF, så finns även mitt namn med på ett litet hörn. Och får jag då reda på att det är av mina valpar som har dött, så har jag namnet på den som ursprungligen köpte valpen av mig. Sen kan man alltid leta vidare där ifrån och få reda på vilken den nuvarande ägaren är. Det är därför jag är på mina köpare att om dom av någon anledning måste omplacera sin valp/iller, att dom alltid kontaktar mig med namn och adress på den som köper/tar hand om illern. Jag har alla namn på dom som har köpt valpar av mig genom dom 7 år jag har fött upp valpar, och på dom som har omplacerat sina valpar, är det bara ett par st som inte har följt mina anvisningar om att säga ifrån att valpen inte längre är i deras ägo.

Beroende på hur långt "komposteringen" hunnit så hade jag gjort olika.

1) Nydöd, fortfarande varm och mjuk, kännt igenom nacken/ryggen efter chip. Finns chip hade jag lämnat till vetrinär/polis. Utan chip hem till frysen.

2) Stendöd, stel som en pinne, lämnat till polis/vetrinär eller beroende när på dygnet lagt den i frysen.

3) Så pass komposterad/åtgången att maskarna under huden får illern att röra på sig. Då får den ligga. Jag har hanterat likvätskor förr, inget jag gör frivilligt igen.

men oavsett vilket av dessa 3 stadier så hade jag ringt tex STIF, djurskyddet, polisen, lokala vetrinärstationen och annonserat på diverse olika forum.

Hade det vart min iller, katt eller hund som upphittades så hade jag velat få reda på det.

Hittade också en död katt utmed vägen en gång, inte allf för långt ifrån där jag bodde då, och jag stannade bilen och tog upp katten i en Ikeamatta som av någon anledning skräpade i bilen. la katten i diket och knackade dörr. En av grannarna trodde dom visste vems katt det var och skulle meddela ägaren åt mig. Katten fick ligga kvar i mattan så ägaren senare kunde besluta sig för vad dom skulle göra.
katten var stel men inte ruttnad eller äten av andra djur.