Iller eller ägare?
Nu kommer säkert många bli sura men jag vill bara framföra min åsikt och jag säger inte att jag har rätt men såhär känner jag i alla fall.
Jag har annonserat ut här att jag letar efter en iller, jag har aldrig haft iller, men som jag har skrivit till uppfödare och sagt när jag har träffat dom så här jag till 150% insatt i hur mycket jobb det ör, att illern kanske aldrig blir helt rumsren, att illern kanske biter i lek eller att man behöver lära den, att en iller stökar ner hemma osv. Och jag skiter faktiskt i allt det för jag vill ha en iller, hade jag velat ha en guldfisk som inte gör detta så hade jag skaffat det.
Men tyvärr när man läser inlägg här så är det så mycket aggresivitet mellan illerägare och alla "vet bäst", men som ni alla verkar vara överens om så är inte tamiller Sverigest vanligaste husdjur och ni alla behövs, inklusive mig även om jag inte har ägt en iller även om jag har vart i mycket kontakt med dom små liven. Vill ni att folk ska acceptera illern som ett husdjur, att vi ska få fler möjligheter till försäkring, att veterinärer ska vara intresserade mer av att lära sig mer om detta djur, att folk ska veta att det är en iller ni har i famnen eller koplet när ni kommer gående, att folk ska känna igen lukten av en iller som dom känner lukt av katt och hund, att folk inte ska be er låsa in illern så fort dom kommer hem för att dom är rädda att bli bitna. så får vi nog samarbeta mer, visa hur underbara djur det faktiskt är, visa att det är ett djur som har en personlighet, går att lära och inter alls bits så fort man stoppar fram handen. Men när man läser här så verkar folk bry sig mer om vems iller som går oftast på lådan eller när folk bvill omplacera hur dåliga människor dom är. Hade det inte varit roligare att uppmuntra andra som vill men kanske inte lyckades, men som kan fortsätta prata bra om illern och dess ägare istälelt för att kanske sen gå att säga "Jo jag hade en iller, den bets och kissade överallt, sen när jag försökte hitta ett bättre hem åt den så fick jag bara skit och folk tyckte jag var en djurplågare!?"
Jag har letat iller hur länge som helst känns det som, men jag kan inte tvinga folk att erbjuda mig en iller samtidigt som man överallt läser om hur många omplaceringar som behövs och hur många valpar som finns kvar.
Jag fattar inte, jag har gett min email på flera ställen samtidigt osm det st¨r på mig sida vem jag är och att man kan skriva till mig för jag vill så gärna ta hand om en lite krabat lixom, men ja jag skulle kunna käpa en från en jaktfarm bara för att ingen här verkar faktiskt engagera sig om sina djur, det verkar mest fokuserat på ägaren och skaffar jag iller så kommer det handla om den och inte om mig.
Ja, förlåt igen, jag vet att detta var som ett klagomål, men tänk på hur vi framstår, inte bara som ägare men som människor, och skaffar jag iller vill jag skaffa vänner som har så min iller får vänner men som det faktiskt verkar här så skulle jag inte klaffa med någon och jag skulle inte vilja utsätta min iller för det heller.
Jag säger inte att alla här är sådana, det finns underbara ägare och uppfödare men majoriteten av inläggen handlar om nedvärderingar av ägaren och inte alls ens om illern egentligen.
MVH Kim

Tror det är en väldig skillnad på hur folk uttrycker sig i trådar och hur man uttrycker sig i verkliga livet. Vissa trådar kanske kan låta hårda osv, men det kan ju bero på att personen i fråga har en dålig dag, eller så är den tråden bara droppen på all skit som hänt inom iller-världen den veckan.
Finns nog ingen som medvetet går in för att "racka ner" på folk men ibland när man läser för hundrafemtielfte gången om en iller som ska omplaceras pga att ägaren inte tänkte till innan så kanske man ledsnar och tar ut det på just den personen.
Genom åren så är det så mycket tragiska historier man får följa, naturligtvis många roliga och underbara också men det är de tråkiga som diskuteras mest. Det är som nyheter. Det är bara olyckor på löpsedeln, aldrig goda nyheter.
Tycker det är konstigt att du inte fått någon valp i år ifall du sökt efter en. Har ju varit otroligt trögt med att sälja valpar i år. De som fick tidigt hade väl inga större problem men de senare valparna verkar vara svårsålda. Finns ju uppfödare med valpar kvar fortfarande som är flera månader gamla nu.
Sen finns det ju ALLTID omplaceringar, kan inte prata nog väl om dem. De behöver ju verkligen ett nytt hem för livet. Alla mina illrar utom min första är omplaceringar. Det kommer ju nya hela tiden på blocket. Och att de hamnar där är ju sällan illerns fel, utan ägarens. Så om du inte har siktet helt inställt på valp så hade jag satsat på en omplacering först och sen kanske letat upp en uppfödare som jag trivdes med och satt mig på kölista för nästa år och skaffat en kompis till omplaceringen. Eller så finns det ju många som omplaceras i par också och då får man ju kompis på köpet.
Sen finns det ju alla sorters uppfödare, från de som har en jättelista med krav för att du ska få köpa valp till de som bara vill ha dina pengar på sitt konto så snart som möjligt och inte bryr sig längre än så. Det gäller ju att hitta någon som du gillar och klickar med. För fördelen med att köpa djur från uppfödare är ju att (om uppfödaren är bra) du ska kunna ta kontakt när som helst under djurets levnadstid för att be om tips och råd. Inte bara månaden efter. Men återigen, där finns det olika uppfödare med. Bara för att en person säger sig vara "hemuppfödare" betyder inte att den personen är bra. Man får bilda sig en egen uppfattning helt enkelt.
Sen tror jag inte det spelar så stor roll om man har haft iller innan eller inte bara man är villig att lära sig. I många fall kan en nybörjare vara bättre än en som varit med länge och "kan allt".
T.ex om jag har två potentiella köpare som båda vill ha valp, den ena har aldrig haft iller, den andra har haft iller i 10 år. Båda anser att illern ska bo i bur och inte vara lös. Nybörjaren är troligtvis mer villig att lyssna på argument emot detta och inse att det nog inte var någon bra idé medans den som haft iller i 10 år nog knappast kommer att ändra på någonting nu. Slutsatsen där är att då säljer jag hellre till en nybörjare.
Jag fick valpar för några månader sedan, (tyvärr överlevde de inte) men där hade jag ett otroligt stort intresse och de två par som stod överst på min valplista hade aldrig haft iller innan. Men de var så otroligt trevliga, villiga att lära sig och hade verkligen förberett sig så jag såg absolut inga hinder för att de skulle bli toppenbra illerägare.
Bara lite av mina luddiga åsikter innan sovdags iallafall.
P.s Såg att du bor bara några hållplatser ifrån mig.
Hehe, tack för ditt svar. ne, jag är inte så bitter som jag låter men det gäller inte bara illrar, vi var hemma hos ett par kompisar idag osm har två katter som verkligen behandlas som kungligehetr hos dom och när mannen i huset kom hem i fredags natt klockan 03 efter att han hade slutat jobbet (Jobbar som bartender) så hade det sprungit en rätt stor hamster utanför dörren så han satte ner handen och den sprang rätt upp i handen och hutrrade. Senare hittade han en låda med lite gräs i och ett par nötter så någon jävla idiot hade tröttnat och bara släppt ut den och även fast han är livrädd för möss (och liknande djur) så tog han av sig halsduken, lät hamster krypa i noch detta var i fredags, igår hade dom köpt en lyxbur för 2000, gett hamstern ett namn och ändå satt upp lappar om att den var hittad.
Sådana vänner uppskattar jag för dom ser det som liv och inte en "äcklig hamster" fast han e livrädd för sådana djur.
Därför när man ser hur djur flyttas runt och hur folk kastar med dom som trasor så blir man ledsen, speciellt när man själv inte vill annat än att få ta hand om en liten "boll" själv lixom.
Så jag e nog mest känslig just nu för att jag fattar inte hur folk kan göra så mot djur. men tack för ditt svar och beklagar verkligen över valparna och förstår ditt argument.
Hehe, du får gärna ta med dina "illbattingar" hit på en kaffe =o)

Imponerad av att du läste igenom det!
Underbar historia om hamstern måste jag säga, härligt med djurvänner.
Tror inte du vill ha HELA mitt illergäng på kaffe men två kanske? Så länge du inte bjuder dem på kaffe, tror inte illrar på koffein är en höjdare…..eller så kanske de klättrar riktigt högt efter det.
haha, ne kanske inte ALLA men passar det inte hos mig så kommer jag gärna och träffar dig och dom hos er. kanske lättare för både dig, mig och dom. =o) Har två gerviler "Bagdad" och "Beirut" som hade sktit ner sig om jägarna kom, men det e bäst dom vänjer sig dock. =O) Låt mig tillägga att deras akvarium är illersäkrat redan. =O)
Gerbiler ska det såklart stå, sorry att jag skriver lite slarvigt. =o)

Jag har två gerbiler här hemma själv, de är hur kaxiga som helst. De bor dock i eget rum tillsammans med mina andra smådjur. Fast att man luktar illrar bryr de sig inte det minsta om.
Ne dom har ju en tendens att vara kaxiga. Sen att dom i själva verket e små feigsar och mer än gärna kommer springande så fort något e läskigt får man inte låtsas om hehe.
Ne dom e underbara och jag tror att skulle en iller försöka sig på att ta sig in så ger dom ett nyp och sen är där ingen iller till nästa nyp, men dom vet nog att den aldrig skulle komma åt odm ändå, verkar så med andra djur i alla fall. =o)
Jag tycker du låter som en perfekt, blivande illerägare. Håller med ovanstående att det verkar konstigt om du inte lyckas få tag i någon då det är mycket omplaceringar på gång. Har du kollat igenom omplaceringstrådarna på forumet? Lycka till med att hitta den perfekta illerkamraten, just för dig! 
Tack så mycket, ja det känns lite segt och men jag antar att det är tålamod som gäller.
Jo jag har kollat och vart i kontakt med ett par med så vi får se vad som händer. Den dagen jag får hem en iller så kommer det märkas här haha. =o)
Jo tålamod är en mycket värdefull egenskap för djurägare, och i allra högsta grad för just iller! Själv testas mitt tålamod för tillfället av att jag måste låta bli att lägga mig i och uppröras när min nya iller blir mobbad av min gamla. Det spelar ingen roll då hur mycket man har läst på eller haft illrar förut, det skär i hjärtat när man hör henne skrika och man känner sig som världens sämsta matte…men tålamod, tålamod!
Hehe jo, jag har läst tråden om Jill så jag förstår att det är mycket jobb för dig nu, hoppas verkligen dom blir kompisar snart, men det blir do msäkert. just hang in there Jill! =o)
Hoppas du finner de du söker, lycka till.
Ska även tillägga att om man söker en iller, valp eller omplacering, så är det mycket viktigt att man ringer eller skriver ett mail som direkt visar att man är den bästa för djuret :)
Lycka till med illerköpet!! Ett av dom bästa grejerna under mina år med iller var när man kom hem med första iller. Den känslan är svår att sätta ord på :D
Sajtvärd på Iller.ifokus
#0 håller med dig fullständigt!! nån gång måste ju vara den första oavsett vilket djur man införskaffar.
Är man medveten om hur djuret är o vilka behov det har så är det självklart du är likvärdig med dem som haft 10st illrar i följd.(de var oxå förstagångsägare en gång i tiden).
Tycker att allt är så överdrivet ang just iller då faktiskt ALLA djur har samma värde,även om just iller har mer "viltbeteende i sig"men se på alla annonser då det gäller katter,el hundar,o framförallt sköldpaddor hamnat fel.Skulle 99% av alla första gångsägare vara värdelösa så tvivlar jag starkt på att någon hade detta djur i sin ägo.samma sak gäller alla djur.
Jag rekomenderar att du skriver ett brev om dig själv, din bostadsituation och lite om vad du förväntar dig av en iller.
Det gör oftast inget att brevet är ganska långt. Ge mycket info och var ärlig så ska du se att det går vägen.
Sara
# 14 Hur menar du med "mer viltbeteende i sig"?
Det som skiljer sig mkt från iller till de andra djuren du rabblade upp är just att iller inte kan ersätta ett annat djurslag som personen helst hade velat ha. Dessutom är iller ett svårt husdjur som inte automatiskt lär sig gå på lådan, att inte bitas och lär sig lyda.
Det är jobbigt med valpuppfostran och den som skaffar sig en liten och inte förstår att det är jobbigt att torka bajs, att dom inte luktar som katt gör, att dom biter i tår och fingrar är ngt vi andra illerägare får ta hand om sen.
#0 Det kan kännas tufft att bli nekad en valp men din tid kommer! Det ska klicka mellan uppfödare och köpare, och gör det inte det så lovar jag dig att det blir trevligare för dig att få en valp ifrån en uppfödare som du själv känner att du kan ha en god relation till :)
Det är värt att vänta!
Har PM:at dig
#16 köper man sig en iller så utgår jag ifrån att man vet allt detta redan,likväl som om man köper en hund för första gången så tar man reda först på vad just DET djuret har för behov.
Sen finns det ju tyvärr å andra sidan en massa folk som köper djur som om de vore en pryl el dyl,en leksak att roa sig med så länge de tycker det känns ok,,som inte värderar el kan se att detta är en levande varelse.o de bryr sig inte om att ta reda på fakta innan.
De har säkert gott om pengar så priset lär ej ens spela någon roll…men de människorna kommer tyvärr fortsätta existera,oavsett vilket djurslag de nu väljer att '"rikta sina blickar" mot.
ps vill tillägga att tycker ni själva det är "djurvänligt" att ens framavla typ dessa "långhåriga statusillrar" för att det är coolt,…trots att de ju faktiskt lever betydligt kortare tid o får mängder av sjukdomar.
Detta är INTE en illerfråga utan gäller inom alla djurraser som vi människor manipulerar med för vår egen skull,för vårat nöjes skull,o om vad vi tycker är vackert,önskar oss,ta bort,lägg till,ta bort lägg till för att se vad vi lyckas åstakomma bara för att vi kan…..
Många sk djurvänner är inga djurvänner

"långhåriga statusillrar" för att det är coolt,…trots att de ju faktiskt lever betydligt kortare tid o får mängder av sjukdomar."
Otroligt nyfiken på vad en långhårig statuiller är för någonting till att börja med.
Och även varför dessa lever kortare tid och får mängder av sjukdomar? Vilka sjukdomar?
#ta reda på det så har du nåt att ägna dig år en stund..:-) o vet du det inte(även om jag själv ej benämnde namnet) så tvivlar jag på din kunskap om iller övh…..kram på dig vännen…..

Men jisses och herregud. Gå in och bråka på kanin.ifokus eller nåt istället. De verkar höra mer till din åldersgrupp.
Och håll dig borta från det du absolut inte verkar ha någon som helst koll på.
#19 vart du än letar och slår lovar jag dig att en "långhårig statusiller" endast har nämnts i denna tråden genom dig :)
Jag tänker rakt av anta att du menar angoror(?), och då tycker jag du ska läsa alla trådar här inne om just dessa "långhåriga statusillrar" och se hur mycket status många av oss här inne tycker det är :) Likaså med fancytecknade illrar! Läs det och gör dig en uppfattning över hur många som tycker det är coolt! Och du kanske borde lära dig skillnaden mellan defekt och sjukdom!
Och då fick även du något att göra ikväll vännen :)
Sajtvärd på Iller.ifokus
#18 Tyvärr är det en minioritet som vet vad iller är för något när dom köper sig en. Därför anser jag att iller är ett svårt husdjur eftersom man får mkt "problem" på köpet om man inte trodde att en iller krävde så mkt jobb och tid.
Jag tycker inte att jag ser ngn skillnad på dom som betalar mkt pengar för sina illrar mot dom som har fått sina gratis. Men oavsett vad man betalar för sitt djur är alla illrar exakt lika mkt värda MEN alla kommer att kosta exakt lika mkt i veterinärkostnader om ngt händer, så pengarna spelar stor roll.
Jag undrar fortfarande vad du menade med "mer viltbeteende i sig"?.
#19 Jag förstår inte dina argument för långhåriga statusillrar. Dom få som aktivt föder upp angoror (eller försöker) vill samtliga få bort det som räknas som "defekt" dvs dubbla näsvingar. Och det är väl att sträva åt rätt håll? :)
och om du har några källor till dina påstående om hälsa och sjukdommar så vill jag gladeligen ta del av dessa :)
sorry om ni tog illa upp,men jag har sett att vissa här inne stolt visar upp era angoror som jag helst kallar långhåriga status illrar,de är framavlade o hänvisar till vad jag skrev tidigare.mvh..v-o.

#25 Alla färger och teckningar utom korthårig viltfärgad är framavlade… så tja, ska vi bara visa upp våra viltfärgade?
#25 Men man är väl stolt över sina djur vilka djur det än må vara? Hur vet du vilka som är omplaceringar, räddade eller helt enkelt oplanerade i en kull? Bara för att man tagit en angora som omplacering får man inte visa upp den här? Kanske borde den suddas ut från bilderna tillsammans med de andra illrarna?
Så om det är en angora i en kull på 7 illrar och man ska köpa en iller ska man då bortse från angorans trevliga personlighet, som kanske tilltalar köparen mest, och helt välja på hårlag och färg (viltfärgat då, för som HannaM säger- allt annat är framavlat)?? Det om något är väl en "statusgrej"?
Ja, jag vet om 5 personer här inne som har en angora och en som är utanför internet och helst inte visar upp sin långhåriga statusiller… 5 personer av alla dessa tusen som är medlemmar här inne! 1 visades upp vid ett tillfälle för att uppfödaren ville försäkra sig om att det var en angora..En har jag bara sett i verkligheten, inte på bild.
Så av dessa 5 är det alltså 2 som då och då visas upp på bild här.
Och dessa statusillrar kostar lika mycket som en korthårsiller..
Vilken statusgrej va!
Tycka vad man vill om angoran men jag föreslår dig att återkomma när du vet lite mer om angororna, deras hälsa och vilka sjukdomar som följer (vill nog många veta då det hittills är okänt) just angoran..
Sajtvärd på Iller.ifokus
Angora illrar är jättefina precis som alla andra illrar även om den så hade varit grön. Alla är lika mycket värda, det lika roligt varje gång det skickas bilder och få se allas älsklingar ovasett ras eller färg, tummen upp för samtliga bilder..e ju jätteroligt att titta på.
klart de är jättefina,men jag är helt emot att uppfödning drivs på dessa likväl som jag(men det är min åsikt) att man framavlat hundraser typ engelskbulldog el dyl för att vi människor tycker det är coolt)………
Avslutar nu denna tråd iaf från min sida,så tänker ej besvara fler mejl där folk yttrar sig utan att ha tänkt efter innan………..

Jag tänker oftast allt efter innan jag yttrar mig så även här. Jag tycker att om du nu vet att dessa illrar är "fel" har sjukdomar, kortare livslängd osv så kan du ju skriva vad du grundar det på. Länkar, källhänvisningar är också alltid bra att ha.
Annars är det ju du som häver ur dig saker utan att tänka efter innan, eller hur?
#29 Man kan inte dra en gräns pga att något är "framavlat".. Man kan dra gränsen vid defekter och abnormiteter om man tycker något är "fel". Allt beror på hur man framför det och vilka grunder man har till sina uttalnaden.. Du verkar inte ha några grunder alls till ditt uttalande, i vilket fall har du inte skrivit några här..
Så om jag hade tagit hand om en engelsk bulldog som misshandlats i sitt hem så hade du förkastat mig om jag la upp bilder på min hund? Den kanske inte har samma rätt att leva och borde avlivats direkt?
Sajtvärd på Iller.ifokus