Fan vad jag hatar att ta såna här beslut :( Har iofs aldrig behövt göra det och har alltid lovat mina djur att de ska få stanna hos mig hela livet, men samtidigt också att det ska ha det så bra det bara går. Och kan tyvärr inte uppfylla de löftena längre :( Jobbar ju numera och kan vara borta 12 timmar per dygn, och min lilla hund får sitta hemma ensam. Han kan inte vara uppe med de andra hundarna eftersom han då blir dödad och att ha honom hos en dagmatte blir krångligt eftersom jag ofast får reda sent på kvällen om jag ska jobba dan efter, har ingen fast schema vilket gör det hela svårt. Gråter så fort jag tänker tanken på att den jag älskar mest i hela världen måste flytta till en annan person. Men vet att det är bättre för honom, och bättre för mig, har så dåligt samvete för att jag inte kan ge honom den tid han behöver och förtjänar. Men har så många krav att så fort man ska skriva annonsen blir det en hel roman, helst vill man ju att han kommer till nån som jag känner, man vill ju kunna träffa honom men vet att det egentligen är bäst att inte störa honom.

Måste hitta nån som är hemma hela dagarna och som bor i hus, eftersom han inte kan bo i lägenhet då han skriker så fort man lämnar honom. Vilket kan störa grannarna, i ett hus stör det ju ingen annan. Den som tar honom måste dessutom vara kvinna eftersom han är rädd för karlar efter att ha blivit sparkad, men det brukar gå över efter en stund nu för tiden. Han hade verkligen fobi förr. Personen kan inte ha några andra hundar eller umgås med andra hundar, iaf inte hanar och valpar. Alla andra djur går bra däremot. Å måste kunna aktivera honom. Får försöka hitta en pigg pensionär som kan mata honom med köttbullar.

Alltså det är så grymt jobbigt att behöva ta sånna här beslut! Har aldrig kunnat förstå hur folk kan omplacera sina djur. Men är ju värre för honom att bo kvar hos mig. Jag kan ju inte heller flytta in i en lägenhet så länge jag har honom. Kan inte ta med honom på jobbet eller när jag åker på mässor eftersom det oftast finns andra hundar där och han ska attackera dem. Han är rädd att bli attackerad själv och försvarar sig direkt nån närmar sig. Han har blivit påhoppad så många gånger att han inte litar på andra hundar. Först var han bara rädd och skrek och sprang iväg, sen en period gick det bra med alla hundar sen blev han aggressiv! Skitjobbigt :( Brorsan hans försöker ju mörda honom. Men vet att det kommer kännas bättre när man väl hittar nån som det känns bra med, det svåra är vägen dit :(

Alla som träffar honom blir tokkär direkt i honom, han är så kärleksfull mot människor! Ska alltid sitta i knät, mysa med illrarna, leka med en. Å nu grinar jag igen, livet suger ibland! Men kan inte bara sluta jobba :(

Ni får ursäkta att det blev så långt, men behöver skriva av mig lite. Nån som känner igen sig?