Om kraven är för hårda??  Som uppfödare är det ju var och ens val att ha dom krav man har - om det för med sig att det blir svårare att hitta hem till valparna, så är det ju ett medvetet val man gjort. Det är inte frågan om att det inte skulle finnas intresserade för det finns det.  Jag tror säkert att dom flesta hemmauppfödare hade kunnat sälja många fler valpar än dom gjort om dom varit beredda att sälja till var och en som tar kontakt.

För hemuppfödare handlar det ju inte om att sälja till varje pris, vilket jag tycker är positivt.

Jag ställer mig ytterst tveksam till frågeställningen. Som jag ser det så borde det ju ses som nånting positivt att

1. Kraven är höga, dvs att det gallras ordentligt bland dom intresserade

2. Kontrakten är hårda

3. Priset är minst det som det är idag, helst borde priset för en hem uppfödd iller t o m vara högre. Inte för att uppfödare ska tjäna pengar på valparna, däremot tror jag ett högre pris gör att illern inte blir en slit-och-släng-vara.  Occh tjäna pengar på försäljning av illervalpar kan man nog bara göra om man är beredd att släppa på en hel del av kvalitetskraven.

När det gäller utslängda illrar så är det oftast rätt så tydligt att det handlar om "billiga" illrar.

Och som jag också sagt tidigare - jag ser inte farmare som konkurrens på något sätt. Min åsikt är att om man som hemuppfödare ser farmarillrar som konkurrens så är man väldigt osäker på vad det är man själv föder upp. Och då är det kanske lika bra att låta bli det här med uppfödning.

Priset kan ju alltid diskuteras men för att inte illlern ska behöva flytta runt så borde dom få betala tillbaka samma summa som dom angett från början. På de viset tror jag att man slipper så många omplaceringar. Många vet helt enkelt inte vad dom ger sig in i nämligen. Om dom mot förmodan är det minsta tveksamma så tror jag dom funderar väldigt noga innan, för att veta att man måste betala tillbaka t.e.x. 3000 kr OM det ej skulle funka så drar dom kanske öronen åt sig innan dom verkligen bestämmer sig.

Varför det är valpar kvar från kullarna är svårt att säga, kanske är folk mätta på ett annat sätt än förr eller så föds det kanske fler idag än vad det gjorde för 5-6 år sen.

det finns elt enkelt betydligt mycket fler uppfödare idag än vad det gjorde för 5-6 år sedan. det finns både nya uppfödare och sådanna som bara råkat få kullar av olika andledningar.

#2 Men tror du inte då att risken blir att folk som har oönskade illrar hemma istället håller dom kvar för att slippa en kostnad på tex 3000:-? Jag tycker inte att man ska få folk att inte omplacera till varje pris. Många gånger kanske illern mår bättre av att omplaceras än att vara i ett hem där den inte är älskad eller måste sitta i bur.

Jag är själv lite osäker gällande ett högt pris på en valp. Vad spelar egentligen ett högt pris på en valp för roll när många verkar kunna kräva samma summa när illern omplaceras?
Man får tänka på att i dagsläget så är inte en tamiller en katt. Man kan inte räkna med att folk vill betala kanske 5-6000:- för en iller då de ofta blir sjuka runt 5 års ålder och inte lever mycket längre än 6-7 år. Du kan få en fin raskatt för samma summa. En katt som du kan tjäna pengar på om den gör bra ifrån sig på utställningar, en katt med hög livförsäkring som har goda förutsättningar att leva det dubbla.
Sedan är ett orimligt högt pris (som jag då tycker att 5-6000:- är tex) en anledning för folk att börja avla på sina illrar. En hemmauppfödd valp kan ge tex 5000:-. Hur många ser då en möjlighet till att tjäna sig en hacka och då börja avla på sin iller utan direkt kunskap om genetik, sjukdomar och avel över huvud taget? Har sett det redan, med valpar som kostat 2500:-, tänk då om priset skulle ligga ännu högre. Får man många valpar och får allt att låta bra och seriöst är det inte svårt att tjäna pengar på illervalpar.

Alla sätter sina egna krav på sina köpare. Men jag tror att kraven inte får bli för komplicerade. Är det komplicerat och "jobbigt" att skaffa en iller så kanske det även blir bekvämt att som köpare vända sig till en uppfödare utan så höga krav eller med inga krav alls. Jag tycker att det finns flera exempel på uppfödare med bra moral och bra avelsmaterial som har för hårda krav i kontrakten vilket gör att jag inte skulle köpa en valp därifrån utan vända mig till någon annan.
Själv tycker jag inte att det är rimligt att man måste skicka in kvitton till uppfödaren på varje veterinärsbesök, eller att man måste kontaka uppfödaren innan avlivning av illern om det inte är så akut att veterinären ger rådet att akutavlivas- men även då krävs ett kvitto.
Man kan säkert kalla detta för seriöst och många tycker nog att det är ett bra kontrakt, själv ser jag det som överkontrollerat och överdrivet och skulle f mig att rygga tillbaka. Varför sälja en iller till mig när det så uppenbart inte finns någon tro på mina handlingar som illerägare?

Självklart ser jag det som något positivt att man som hemmauppfödare inte säljer till varje kotte som skickar ett mail. Och jag menar inte att kravet på hur de nya köparna är som illerägare är för höga utan kraven på vad som förväntas av nya illerägaren. De får inte kastrera innan illern har nått en viss ålder, man får inte ge vissa foder etc.
Men när det rör sig om bra och seriösa illerägare som ändå hellre köper en billig iller från en farm än hos en hemmauppfödare måste man ju få ställa frågan varför!?
Jag säger inte att det som görs idag är dåligt. Absolut inte. Men vad kan göras bättre? Vad kan få folk att vilja köpa från seriösa uppfödare framför en billig iller på en djurmarknad? Tycker detta är en viktig diskussion som är högst relevant i dagens läge!

#3 så för 5-6 år sedan fanns inte de som bara fick en kull tex?

Man köper väl sällan en katt heller för att tjäna pengar på den, det har jag svårt att tro.

Nej, en tamiller är inte en katt - men mycket runt uppfödningen och försäljningen kan i mina ögon jämställas med hur katter uppföds och säljs. Den stora skillnaden som jag ser det är att inom kattvärlden så skiljer man på ras- och bondkatter. Samma skillnad har inte vi bland illrar, men vi kanske borde ha något liknande. Jag tror faktiskt att det skulle betyda att många av dom som föder upp bara för att tjäna pengar skulle falla bort, det går ju inte ta lika mycket betalt för en "bond"iller som för en "ras"iller. Och intresset för att bedriva uppfödning på ett mer ansvarsfullt sätt skulle öka.

När det gäller hårda krav i kontrakt så beror det ju på vad det är för krav. Det finns faktiskt nånting som heter "orimliga avtalsvillkor" och det borde var och en som skriver ett kontrakt tänka på när dom utformar kontraktet - det går inte att avtala om vad som helst, det finns ju faktiskt lagar när det gäller vad som är godtagbara avtalsvillkor och vad som inte är det. Jag har själv hoppat av ett köp just för att avtalsvillkoren var orimliga.

Som jag ser det så ser verkligheten ut som så att det finns en del köpare för vilka det är viktigt vad det är dom köper, och dom är beredda att betala för det. Sen har vi den andra gruppen, dvs dom som vill ha nånting, men till så lågt pris som möjligt. Det är en verklighet som gäller det mesta inte minst iller, och den kommer man inte ifrån. Samma sak gäller ju allt folk köper - en del vill ha en Rolex-klocka och dom är beredda att betala vad det kostar, andra nöjer sig med en piratkopia för en billig penning - det är samma princip. Så länge det finns en "billighets"variant så kommer det alltid finnas folk som hellre ser till pris än kvalitet. Och man får inte glömma att billighetsvarianten inte bara går att få tag på hos farmare eler på marknader, det finns ju faktiskt också hemuppfödare som dumpar priset bara för att kunna vara säkra på att bli av med sina valpar.

#4, hehe ja nu har vi det här med svart eller vitt som jag medger att jag har svårt för men jag tänker då så här, om man inte vill ha illern kvar så är det väl bättre för både illern och för ägaren att h*n får ett nytt hem, det är ju synd om illern om h*n ska bo på ett ställe där h*n inte är välkommen o är oönskad, jag tycker att man ska skriva det som krav på avtalet att om dom ska lämna tillbaka illern så ska även samma summa tillbaka oxå. Så för illern skull så hoppas jag inte att dom behåller illern om dom inte vill, jag kan inte fatta att man har det om det känns så fel, lider dom inte med djuret då ?? Det är ju synd om illern.

Dom kanske inte är så snabba med att ta hem ett djur dom inte är 110% säker på om dom vet att dom är tvungna att lämna tillbaka summan oxå ?

Skaffar man ett barn så är det ju inget man bara omplacerar för att man fått ett annat jobb t.e.x. Säkert en dum jämförelse men för mig är det så. Man har ett ansvar och det är lika värdefullt även om det är djur.

En aspekt till  med att jämföra katt och iller när det gäller uppfödning och försäljning.

En del av dom kattägare som börjar med att köpa en bondkatt utvecklar på så sätt sitt intresse att nästa steg sen blir att köpa en raskatt.

Skulle inte den typen av utveckling gagna hemmauppfödare av iller? Hemmauppfödarna kunde få köpare som visste vad dom gav sig in på och som redan har en viss vana med iller och som var var beredda på att betala vad det kostar att köpa från en hemuppfödare.

Jag tror att det säljs mer illrar samt kanske efterfrågan har minskat.

En del kontrakt tycker jag är för jobbiga, ex att man måste skicka in kvitton på alla veterinärbesök osv.

Sen tycker jag inte att det ska vara krav på att man måste hålla kontakten med uppfödaren, det borde räcka med att man hör av sig om sjukdomar och dödsorsak.

Avelsförbud tycker jag är helt ok att ha i kontraktet.

Priset ja.. Jag tror att en del hellre köper hos farmare pga att illrarna är billigare där. Då kan man dela upp kostnaden på ett annat sätt. En månad är det inköpet av iller, nästa månad vaccination, månaden efter chippning och sedan kastrering nån gång framöver.

Personligen har jag inte ekonomi att lägga 3000:- på en valp, därför tar jag hellre en omplacering och slår 2 flugor i en smäll - nytt hem till en behövande iller samt den kostar inte lika mkt. Till veterinärvård löser jag alltid pengar. Sen tycker jag att en iller helt klart är värd 3000:- men jag har fortfarande inte råd att lägga ut det.

#6 Förmodligen köper man inte en katt för att tjäna pengar på, men jag menar bara att du får så mycket mer om du betalar för en raskatt än vad du får om du vetalar samma pris för en iller. Med en katt kan du alltså få tillbaka pengarna flera gånger om, om det går bra på utställningar och katten går i avel tex. Katten kommer förmodligen även leva dubbelt så länge som en iller. Vad får du om du lägger ut samma summa på en iller? Du får en chippad, vaccinerad och hanterad iller. Precis som nu när priset ligger på 2500-3000:-

#7 Det ärmånga som sitter med sina bortglömda djur bara för att det är jobbigt att ta tag i det. Skulle det dessutom kosta personen i fråga 3000.- för att göra sig av med den tror jag lätt att dom blir kvar ännu längre/alt. släpps ut i skogen.. Sorgligt men sant.

#8 Har svårt att jämföra huskatter med iller då det i dagsläget finns ca 100 000 hemlösa huskatter och många ungar som söker hem kommer just ifrån dräktiga hittekatter. mera okej att jämföra huskatten med omplaceringar i så fall då många skaffas för att hjälpa djuren.

#9 håller med dig i mycket!

Jag tycker det känns som att det finns så mycket fler uppfödare än när jag letade iller för 5 år sen. Då fanns det knappet en handfull kändes det som och som jossan skriver så fick man nästan slåss om dem.

Idag finns det däremot supermånga uppfödare och självklart blir det ju fler illrar över. Det är ju trots allt ett speciellt husdjur vi har införskaffat oss. =)

Citat: #7 Det ärmånga som sitter med sina bortglömda djur bara för att det är jobbigt att ta tag i det. Skulle det dessutom kosta personen i fråga 3000.- för att göra sig av med den tror jag lätt att dom blir kvar ännu längre/alt. släpps ut i skogen.. Sorgligt men sant.

Tror du verkligen att det är många ? Det är ju fruktansvärt, "bara för att det är jobbigt att ta tag i" men är det inte ännu jobbigare att ha det som dom har det då ? Ingen av dom kan ju må bra i längden och den som har det värst då är ju illern. Dom kan väl ändå inte vara så körda att dom har mage att släppa ut illern i skogen heller ? Är det så, så är det tamejfan värre än sorgligt !

#12 hur många kaniner, råttor, marsvin och gerbiler tror du inte finns i de svenska hemmen där barnen och föräldrarna tröttnat för länge sedan? Jag har sett det ett antal gånger och även hört folk berätta och själv varit med om att hitta utsläppta djur. Se bara på kanin kollonin i Sthlm som börjat med att någon tröttnat på sina husdjur och bara släppt ut.. Detta händer förstås även med illrar, hundar och katter men kanske inte i lika stor grad. Folk är körda.
Kan ju som exempel berätta om en person som kontaktade illermänniskor för att han hittat 2 illrar i en transportbur i skogen. De var i dåligt skick och behövde vård för olika saker. Senare visade det sig att det var människan som "hittat" illrarna som egentligen ägde dom och tröttnat för länge sedan och bara ville bli av med dom…

#13, Men om djuren inte betyder något varför har dom då tagit hem dom från början ? Vaddå "tröttnat" ? Åker barnen oxå ut om dom tröttnar på dom ? Nä precis, men vad är då skillnaden ? Och den person du berättade om skulle jag vilja strypa, eller sätta han i en mini bur utan vatten och mat i flera veckor, vilket jä*la svin !! Innerst inne vet jag att det finns rötägg överallt men jag vill nog inte ta in att verkligheten faktiskt ser ut så för jag blir så ledsen o upprörd.

#14 Varför de tagit hem dem från början? - de kände för det. De ville, de hade lust, tid, plats, ekonomi och guv vet vad. Folk köper djur av alla möjliga anledningar. Tänk på vad som fick dig att skaffa djur.

Sen att folk lämnar dem är en annan femma. Fö. finns det en vild poppulation guldfiskar (japp, ni hörde rätt) i svenska vatten idag. Några nötter släppte ut dem i vattendrag och mot alla odds har de överlevt och fortplantat sig.

Ang "bondillrar" och "rasillrar". Är det inte dit vi kommer komma med stamtavlor och omvårdnad om man jämför med farmare som har låga priser, varierande bakgrund och bakgrundsdokumentation osv? Vet inte vad för bra jag kan se med det dock. Då kommer det hela bara bli två läger, och då skulle aveln på "bondillrarna" lättare kunna rättfärdigas, precis som hos katter.

Håller med om uppfödarantalet. Jag letade rätt rejält för att hitta en uppfödare och jag hamnade på listan hos en, men en valp dog tidigt och jag blev utan. Den enda jag fick tag på som hade valp tänkte jag ju backa ur från, ville inte ha en iller till vilket pris som hellst (sen att det efter om och men blev den illern ändå är en annan historia) men jag minns att jag tänkte att jag kan prata med folk under hösten och vintern för att kanske kunna få en valp till året därpå. (Jag ville inte då köpa farm, det alternativet fanns ju annars såklart) Så är det ju knappast nu.

#15, Bara för att jag är pank eller bara "känner" för att råna en bank så gör jag det ju inte ändå. Klart det finns många orsaker men om man vill ta ansvar för ett djur då gör man oxå det, precis som när man skaffar familj. barn slängs ju inte hit o dit om det händer oförusedda saker men tyvär sker det med djur och jag anser att djur ska ha exakt lika mycket värde. Men uppernbarligen är det många som inte har hjärtat på rätta stället när det har med djur att göra och det är frustrerande.

# 16 Men alla är inte som dig.

Många anser att djuren finns för att tillgodose människans behov, djuret i sig har inget värde, de är "bara" djur.

Sen finns de som faktiskt övertygat sig själva om att djuren klarar sig ute i naturen på egen hand, därför är det ok för dem att släppa ut samt lämna ex sommarkatter.

Och jo, det finns folk som gör ungefär likadant med barnen. Det finns massor av barn i Sverige som far illa pga att föräldrarna/föräldern inte kan ta hand om det ordentligt.

#17, Det är jag fullt medveten om att alla inte är som jag, vet oxå att många har den inställning som du nämnde men då ska man inte ha djur heller enligt mig. Om folk verkligen inblillar sig att djuren klarar sig ute i naturen på egen hand så är dom dummare än dummast. Om barn inte kan tas om hand så är oftast soc inblandad och får då hjälp  via den vägen.

#18 Nej, då bör man kanske inte ha djur, men djurägandet ses numer som en rättighet, och förpliktelserna glöms ofta bort/ignoreras.

Sen så är det idag så lätt att skaffa ett djur, och även om allt är super nu så kan det hända totalt oförutsedda händelser som gör att man kanske måste omplacera det senare. Tror att det är extremt få som köper ett djur och inte planerar att behålla det och vårda det faktiskt. Sen tänker inte alla längre än ett steg, mend det är en annan femma.

# 18 Nej, de ska inte ha djur men tyvärr får man sälja till vem som helst. Har varit med om personer där de säger jättebra saker och sedan inte gör det iaf. Folk som säger att de förstår men ändå inte förstår. Det borde vara straff på idioti.

Ja, det är dummare än dummast att tro att djuren klarar sig själva. En del människors dumhet förvånas man över som omplaceringskoordinator mer än ofta.

Det tar ofta lång tid innan socialen går in och tar barnen. Föräldrarna har stark laglig rätt till sina barn och många lider i åratal innan de får hjälp om de ens får det. Det är ett skriande behov av fosterhem i de flesta kommuner i Sverige.

"19, Jag tycker inte det är klokt, för man kan varken skita i eller glömma förpliktelser. Det hör ju till ansvaret när man köper ett djur. Jag tycker inte det är en annan femma för man ska veta vad som gäller.

#5 jo det fanns det säkert men iller är ju ett vanligare husdjur nu än vad det var för 6år sedan.

#14 tror bestämt han anmäldes för detta..
Folk skaffar kaniner, marsvin och hamstrar till sina barn, De skaffar ormar och illrar för att det är ett annorlunda och "coolt" djur. De skaffar kamphundar och chihuahuahundar för att visa sin status.
När sedan ansvaret är för stort för ett barn att sköta eller när djuren är individer med krävande behov blir de jobbiga och ignoreras, slängs ut eller i bästa fall omplaceras.
Har vi inte redan i år läst om iaf 2 annonser där föräldrar köpt en iller till sitt barn som sedan slutat med att illern sitter i en bur, är understimulerad, ohanterad och oönskad.
Vi har ca 100 000 hemlösa katter idag. Beror detta på ansvarsfulla människor? Nepp, detta handlar om inte en, två eller tre oansvariga människor, utan tusentals. Bara här i Sverige.
Och att djur inte har samma status som barn förstår man om man bara slänger en blick på sin skinkmacka.. Vi skulle nog inte äta barn som pålägg…..

#20, Men det är ju faktiskt upp till uppfödaren och se till att personen ifråga verkligen vet vad denne ger sig in i och om dom är beredd på att ta ansvaret i 6-8 år. För att underlätta det hela skulle man genomgå ett "teoriprov" innan man får hem illern. Eller möjligtvis, om illern lämnas tillbaka så kan uppfödaren betala tillbaka pengarna till ägaren.

Jag hade aldrig klarat av att vara en omplaceringskoordinator kan jag ju säga. Det räcker med det man hör ibland.

#23, Sanslöst, men jag berättar bara hur jag känner det, för mig är djur lika mycket värda och enligt mig så tar man sitt ansvar och jag vet att det oftast inte är så men jag tycker det är för jävligt. Jag kan inte förstå hur man kan släppa ut djur vind för våg eller att skaffa djur till barn, ibland undrar man om vissa inte har nån hjärna.

#25 En vegan!!? :D

#26, det är jag men på grund av min anorexia så måste jag ändra på min kost enligt doktorn och detta är en helt annan tråd.

#27 aaaah, nice.. Eller ja, inte det med anorexian då…

"27, Jag hoppas i alla fall att det kan bli nån förbättring ang omplaceringarna för håller med, det har varit mycket nu.

# 24 Folk ljuger. De kan verka hur vettiga som helt men visa sig vara oseriösa sedan. Tyvärr kan man inte tvinga dem göra lögndetektortest.

#30, nä men man kan göra som jag skrev i inlägg 24. t.e.x.

"För att underlätta det hela skulle man genomgå ett "teoriprov" innan man får hem illern. Eller möjligtvis, om illern lämnas tillbaka så kan uppfödaren betala tillbaka pengarna till ägaren".

På detta sätt får man en bättre bild att dom verkligen klarar av det.

#31 varför ska uppfödaren betala tillbaka pengar? då är det u som att folk bara ska låna en iller ett tag =/

# 31 Ja så kan man göra men man kan aldrig testa annat än kunskapen. Du kan inte testa om de vill ha iller för att det är fräckt, om de klarar att uppfostra osv. Det är ofta sådant det hänger på, inte själva kunskapen. Dessutom är det lätt att säga en sak men tycka en annan bara för att göra någon till viljes.

Jag diskuterar alltid med de nya hemmen om bett, skittorkning, uppfostring osv. Jag påpekar att illern inte bör omplaceras igen (ofta har de ju redan haft ett par hem), att det kostar pengar osv. Alla säger ja, jag förstår osv men in slutänden så brister det ändå. Det är precis som om de inte tror på en när man beskriver. Iof så överdriver jag gärna i sådana samtal för att verkligen få folk att fatta men nej, jag har inte lyckats med alla nya hem. Eller jo, i slutänden men ett par illrar har blivit omplacerade ett par gånger innan de hittat rätt.

Min poäng är att man kan tjata öronen av folk, göra tester osv men man kan aldrig göra sig garantier på att de verkligen är bra illerfolk. Det enda är i såfall att bara sälja/omplacera till folk man känner.

Pågrund av alla omplaceringar som sker, har dom hårdare krav så förhoppningsvis slipper illrar flytta runt så mycket, man blir oxå säker på vad köparen ger sig in i. Om dom får göra ett "teoriprov" o man inte blir godkänd blir det ju heller ingen iller, blir man godkänd så får man hem illern, men misslyckas det då så har ju uppfödaren gjort ett "mistag" och om illern då ska tillbaks så tycker jag att köparen har rätt att få pengarna tillbaka oxå.

varje uppfödare vet ju att det troligtvis kommer tillbaks några valpar efter ett par mån och då säljs dom ju på nytt för samma summa igen eller åtminstone för hälften. För mig låter det som att dom mest vill tjäna på det då. Varför är det så tabu om uppfödaren skulle betala tillbaks pengar om det inte funkar med illern hos köparen ändå ?

#33, Naturligtvis hänger mycket på uppfostran men jag tror ändå omplaceringarna hade minskat mycket om uppfödarna haft hårdare krav. Det räcker inte att bara uttrycka det för att folk verkligen ska förstå.

Som t.e.x. ett körkort får du inte förrän du klarat samtliga prov. Även efter kan det brista men då blir det oxå konsekvenser.

Jag som uppfödare har krav på att få tillbaka mina valpar om de någon gång måste omplaceras. Men då får inte personen ifråga tillbaka några pengar utav mig (såvida det inte är inom ånger perioden, ångrar man sig inom den perioden får man tillbaka en viss summa), däremot tar jag inte betalt för omplaceringen av illern. illern är betald en gång, och ja, jag anser inte att ett djur kan säljas mer än en gång, däremot kräver jag att den ska försäkras omgående (alt ta över försäkringen som finns), samt vaccinera om inte detta är gjort,

Vad gäller krav på köpare, jag har många, och enligt många, hårda krav. När jag träffar potentiella köpare ägnar jag mig mest åt skrämseltaktiken om jag ska vara ärlig. Hellre att mina köpare är inställda på det värsta, och får en positiv överaskning när valpen kommer hem. Sedan har jag gärna kontakt med köparna under lång tid innan valparna är leverans klara så att man lär känna varandra. Men å andra sidan sett är inte det viktigaste för mig att sälja valparna heller, Finns inte rätt hem, så finns det inte, och då stannar illern. Jag annonserar heller helst inte ut mina valpar, utan hoppas på att få köpare via andra vägar. Vilket hittills har gått bra.

#34 Då är vi där igen, där vi är med omplaceringarna. Kan man sälja en omplacering för samma summa som man köpte illern för eller rent av få tillbaka pengarna av uppfödaren, varför ska då någon tänka innan man köper en iller? Du förlorar inget på att ha hem den och "testa", för skiter det sig betalar uppfödaren tillbaka hela summan. Har du då otur har någon haft illern hemma och hunnit förstöra den, men vad spelar det för roll för den som köpt illern om den ändå får tillbaka hela summan. Hur lätt som helst att bara prova på. Tycker verkligen det låter helt fel!
Och som sagt innan, ett teoriprov säger inte så mycket mer än den sk kunskapen. Många frågor jag gjorde på tex teoriprovet till körkortet kunde jag för att jag pluggat på det precis innan. Mycket gällande vikter av släp mm är helt bortglömt nu. Varför skulle man inte kunna göra så inför ett "iller-test"?
Folk skaffar vad de vill ha och kan både säga och göra en hel del dumma grejer för att få det dom vill.

#36, Hur länge är ångerperioden ? Eftersom det gått bra så tror jag du gör rätt i att ha alla dina krav men jag tror inte många uppfödare lägger så mycket tid som du då med tanke på alla omplaceringar, det är bra att du kör skrämseltaktiken. Precis så jag menar som du beskrev det.

#37, Jag kan tyvärr inte förklara mig bättre, det är ju uppfödaren som ska "se till" att det är rätt köpare från början. Som sarae skrev så kan man ha en ångerperiod o få en viss del tillbaks om det inte skulle funka med illern, att man har hårda och många krav t.e.x. Jag tror bara att det kunde bli mindre omplaceringar av det. Du skrev att dom bara provar på då och tyckte det var fel men så är det ju idag mer eller mindre ändå och för mig är det samma sak.

#38 förlorar man köpesumman tror jag det blir färre omplaceringar, får man tillbaka alla pengarna utan konsekvenser tror jag fler vill testa utan att ha behövt tänka igenom köpet så noga.

Fast jag tror inte det är lagligt att begära att någon ska betala en summa för djuret och sedan kräva att djuret ska tillbaka utan återbetalning om de måste omplacera. Ett sådant kontrakt skulle aldrig hålla i en rättslig prövning. Det är tveksamt om man rättsligt kan kräva tillbaka djuret även om man betalar tillbaka pengarna.

Att däremot hyra ut djuret på livstid för en summa är ok. Då kan man ta tillbaka djuret utan att behöva betala tillbaka hyressumman om inte personen vill/kan ha djuret kvar.

Ett djur är tyvärr en vara enligt lagen, precis som en bil, dator, bok osv. Samma lag gäller.

#39, konsekvensen blir ju att uppfödaren inte gjort rätt från början ang val av köpare. Känns som att du lägger all skuld på köparen.

# 41 Nu tycker jag du är orättvis. De flesta seriösa uppfödare är väldigt noga med kontrollera sina köpare. Men allt kan hända, livet kan förändras snabbt.

#40, Så djur räknas som en vara enligt lagen ? vilket trams, det är ju ett liv med hjärta som slår !! va sjukt. Vaddå hyra ut ?

#42,  jag tror inte på det med tanke på alla omplaceringar som sker men det är min åsikt och jag tycker att det är fel att lägga det på köparen.

# 40 Visst är det hemskt men så är det.

Vad var det med att hyra ut du inte förstod? Det är ett sätt att kringå att behöva betala tillbaka pengarna om illern kommer tillbaka. Dock tror jag inte det skulle fungera i verkliga livet.

#41 Självklart är det säljarens uppgift att välja köpare. Men i vissa fall verkar köparen bra men att det kanske senare visar sig att så inte är fallet.. Jag lägger största skulden på köparen ja. Hur många här har inte varit vän med någon som man litat på och haft stort förtroende för som sedan svikit? och då är det ändå en intim relation, det här handlar om att bilda sig en uppfattning efter ett par besök eller träffar. Folk skulle inte hamna i situationer där de blev lurade på sina pengar, blir manipulerade eller säljer djur till dåliga djurägare om människor rakt av var lätta att läsa av.
Vet tyvärr om folk som blivit lurade på flera tusen av sina "vänner", hamnat i klorna på en sekt och nästan blivit oskyldigt dömd för stöld just pga av andra människors manipulativa sätt och övertalningsförmåga.
Bryr man sig inte ett dyft om köparen lägger jag större ansvar på säljaren.

#44 Och det är där jag tror att farmerna spelar stor roll. Mer försäljning av farmillrar där inte säljaren bryr sig ett dyft om vem som köper= fler omplaceringar. om du läser inlägg #0 så är det detta jag tar upp där.

#45, Men har man inte testat så vet man inte om det hade fungerat i verkliga livet.

#46, jag tror inte det enbart räcker med en "uppfattning" av köparen, det handlar inte om att köparen bara "verkar bra" det ska till mer än så.

Ju hårdare och fler regler desto mindre omplaceringar och det är säljaren som avgör gränserna.

#47 vad skulle du vilja se för regler? Måste illern motioneras en viss tid varje dag? äta en speciell mat? ha sällskap av människor en viss tid varje dag? Måste den bo inne/ute?
Jag tror lite att ju fler regler- ju fler köpare av farmillrar. För plötsligt står du inte längre med ett "eget" djur. Du står med en iller där du knappt har någon som helst valmöjlighet med hur den ska leva, hur du ska behandla den etc etc. Läs bara i trådarna här om hur olika folk gör gällande skötsel, kastrering, foder, hållning.
Eller vad vill du se för regler? Hur ska man få mer än en "uppfattning" och tycka att köparen "verkar bra"? Ska man bo ihop med blivande köparen en vecka för att verkligen veta hur personen är?
Jag ser tyvärr att hela köpet mer skulle likna ett fodervärdskontrakt. Där inte köparen äger illern utan där säljaren bestämmer allt som ska ske med den.

#48, Men det har jag ju redan skrivit ovan, jag pratar om hemuppfödare, dom flesta har ju illrar från dom. Du har visst valmöjligheter, har inte med det att göra, det handlar om att minska ompalceringar som sker idag, inte vilket man använder i toalådan eller vilken mat som ges. Jag har förklarat ovan hur jag tror hade varit bättre så pallar inte skriva det igen, det betyder inte att säljaren bestämmmer allt för det.

Många uppfödare kräver att illern ska tillbaks om man mot förmodan ej kan behålla men bara för att man köpt illern så innebär det ju inte dom behåller h*n bara för det (om det ej funkar då). Dom omplacerar ju i alla fall även om du gett 10 000 tusen för illern.

Jag har följ tråden och jag förstår inte hur du menar Loveferrets.

Jag har haft uppfödning och jag har hela tiden gjort så gott jag har kunnat med mina valpköpare. Jag har även hjälpt till att omplacera valpar från mig till nya hem då jag gärna vill veta vart dom tar vägen. Nu har inte detta fungerat i alla lägen så jag har idag ingen aning om vart vissa valpar är. Det kan hända mycket på en kort tid som man inte alls tog i beräkning när man köpte illern, sjukdom, arbetslöshet, nytt jobb, ny kärlek whatever. Alla kanske inte orkar stå upp och ta hand om djuret i fråga om personen har blivit sjuk osv. (Själv kan jag säga att dit jag går dit går mina djur, men alla är inte så starka) 

När jag har valpköpare och intresserade så kör jag skrämseltaktik bara för att dom ska tänka efter innan köpet. Vissa har inte hört av sig och vissa har faktiskt kommit tillbaka och köpt en valp. Som uppfödare förstår inte jag vad mer jag kan göra. Kontrakten är så hårda jag kan göra dom men det är inte alltid det funkar. Och i ärlighetens namn, hur mycket gäller ett kontrakt om det blir draget inför rätta?

Jag vet inte hur man ska göra för att minska omplaceringar så länge det finns folk som vill handla. Och ja, du handlar ett djur även om många av oss köper med hjärtat.

#49 du menar att dessa regler alltså gäller tillbakabetalning eller en extra betalning vid omplacering och ett teoriprov? Hur ska teoriprovet i så fall vara utformat. Hur ska man veta att någon är en bra köpare genom ett teoriprov? Vad ska det vara för frågor? Borde inte sådant gälla just utfodring, hållning, hantering och vem bestämmer att svaret är gott nog och hur vet man att det de skriver är så som köparen kommer ha det framöver?
Jag ser tyvärr inte dina argument som hållbara i teorin… Du får gärna försöka förklara lite mer ingående precis hur du menar..

På sätt och vis så gör man ju sådana prov fast teoretiskt.

#51, Jag har svårt att få fram vad jag menar så det är inte kosntigt att du inte förstår. Jag tror säkert många gör så gott dom kan men jag menar att det räcker kanske inte ? Det kanske ska till ännu mer för att få folk att inse vad dom ger sig in i och av alla dom omplaceringar man ser så tror inte jag på att det verkligen är nödvändigt. Blir man allvarligt sjuk t.e.x. och inte har ork och kraft att sköta sitt djur då är det sin sak. Men av de orsaker du annars nämnde så anser inte jag det är skäl nog att omplacera för då får man lösa det på nått sätt.

#52, Hur ett sånt prov ska se ut förtäljer inte historien men de kan man nog komma på. Omplaceringar idag handlar ju inte om foder eller vilken material du använder i lådan så nej det är inte så jag menar. Fan att jag inte kan få fram vad jag vill få sagt på ett bra sätt. Jag hade jättegärna förklarat om jag kunnat men ska försöka, ska bara fundera lite först.

#53, Men som sagt de räcker kanske inte..

#54 Jag förstår hur du menar. Du vill helt enkelt ha tuffare kontroller av de blivande illerägarna för att undvika eller minska omplaceringarna.

Jag tror inte detta går.

Jag tycker att det verkar vara så med alla djur idag. Hur många annonser ser man inte med upphittade djur (dumpade?) som ingen verkar sakna?

Jag tycker inte att uppfödarna ställer orimliga krav varken när det gäller vad man förväntas göra i form av att lämna in kvitton eller hur högt priset är. Har man bestämt sig för ett djur får man ju faktiskt räkna med en viss kostnad, om man inte har råd med att betala 3000 så kanske man inte heller har råd att betala ev. oförutsedda veterinärräkningar heller och man får också räkna med ett ansvar som kanske inte alltid är lätt att ha..Kanske är det så att man inte är redo för att ha ett djur om man tycker att kraven som ställs är för hårda? Jag tycker att det är bra att det ställs krav, det finns så många människor som skaffar djur utan en tanke på hur mycket tid, jobb och pengar som man faktiskt måste lägga ner på dem, tyvärr skaffas många djur för att de är söta, coola eller för att de helt enkelt är mode, det är bara den roliga sidan av att ha djur som räknas, när ägarna inser att de kräver mycket jobb oxå eller om ägaren får andra intressen, ja då är det ju bara att dumpa dem någonstans…Tänk om man gjorde likadant med barn…Jag tycker att det är dags att människor som skaffar djur också tar hela ansvaret för det djur som de skaffar under hela djurets livstid, inte bara så länge de själva vill. Sen finns det ju situationer som ingen kan styra över, man kan bli svårt sjuk tex och det kan man ju inte hjälpa men att överge ett djur för att man tröttnat eller att det var jobbigare än man tänkt sig.. nej det är inte sjysst. Jag blir så ledsen över att höra om omplaceringsillrar som haft både tre och fyra hem innan de ens är två år.. så jag tycker att skaffar man djur får man också tåla lite krav som ägare.

#55, TACK sara, ooooooooooo så skönt att du förstår hur jag menar. det är precis det jag vill få fram men varför tror du inte det skulle funka då ???

#56, Just min poäng, Tack till dig med, du formulera det precis som jag tänker hehe.

# 57 Därför att alla uppfödare jag känner är så noggranna de kan. De tar antingen tillbaka eller hjälper till att omplacera. De stödjer ägaren dygnet runt. De skriver hårda kontrakt. De använder skrämseltaktik och pratar verkligen igenom vad en iller är och hur den ska hållas. De vill att man gör hembesök minst en gång och gärna fler.

Förutom ett skriftligt prov, vad kan de göra mer?

Och angående skriftligt prov så tycker jag att man kan fråga samma frågor fast muntligt. Jag skulle tycka det vore pinsamt att bli tvungen att göra ett prov om jag skulle köpa en iller och då är jag ändå en van illermänniska efter 12 år, 15 egna illrar, en drös omplaceringar som har gjort ett stopp hos mig och har en hel del kunskap om sjukdomar och uppfostran.

Jag tycker de flesta uppfödare är hårda idag. De skriver hårda kontrakt, de är noga med att kolla upp var illern hamnar och vilken inställning de nya ägarna har.

Vi kommer aldrig att slippa undan omplaceringar, dumpningar osv. För det första så är inte pengar ett hinder för många människor. De ser djuret som en ball sak (fast det berättar de natruligtvis inte för uppfödaren).

Eller så tror de för mycket om sig själva och inser inte vad de tar på sig när de köper iller (vilket de säger att de gör och visar på besöket där illern är ganska så snäll eftersom den är hemma).

Sen så kan man bli sjuk, arbetslös, få barn med allergi, bli bostadslös osv. Detta kan man aldrig garantera sig fri ifrån.

#58, Fast om det är muntligt så är det ju väldigt lätt för dom o bara hitta på en massa och när det kommer till kritan så har dom aldrig sagt nått sånt, typ. Och eftersom du haft iller i 12 år och haft 15 st så är du ju redan ett "säkert kort" då vet man ju verkligen vad du ger dig in i. De som är inbitna illerägare brukar ju inte omplacera sina älsklingar hellre. Sen undrar jag hur många uppfödare det är som det faktiskt är så som du säger ? och hur många omplaceringar dom varit med om med åren ? Besöker dom köparen bostad oxå ? Dom "vill" att man gör hembesök, är det inget krav ? Ser dom till att dom har en buffert till illern ifråga ?

Naturligtvis finns det inga garantier men de saker du drar upp anser inte jag är skäl nog att omplacera om personen ifråga inte är riktigt jä*la sjuk.

Jag har själv blivit allergisk och det är ingen lätt allergi med lite rinniga ögon, det är mycke värre än så, Simon fäller som tusan, tycker du då att jag ska omplacera honom pågrund av det ?

Att bli bostadslös händer inte var och varannan människa. Har man problem med att sköta ekonomin bör man inte ta hand om djur alls. (nu menar jag inte enbart korta tillfällle då de kan krisa så klart).

#58, citat : i kommer aldrig att slippa undan omplaceringar, dumpningar osv. För det första så är inte pengar ett hinder för många människor. De ser djuret som en ball sak (fast det berättar de natruligtvis inte för uppfödaren).

Eller så tror de för mycket om sig själva och inser inte vad de tar på sig när de köper iller (vilket de säger att de gör och visar på besöket där illern är ganska så snäll eftersom den är hemma).

Okej men då får väl detta fortsätta på som vanligt då. Jag hade hellre önskat att man kunde lösa de på nått sätt för det är synd om djuren som ska behöva flänga runt som en vante för jämt. Man blir ju mörkrädd av alla omplaceringar men det är väl jag som är så blåögd och naiv som ens kan tro att det kunde lösas för alla stackars djur.

#59 Men de kan ju lika gärna skriva svaren och sedan ändå inte hålla sig till det. Ett skrivet prov ger ingen garanti för att de ska följa det de skriver.

# 60 De flesta av oss vill få bort så många av omplaceringarna som möjligt, tro mig.

Jag skulle inte säga att du är naiv och blåögd, du vill bara väl. Men efter att man varit med i svängarna x antal år så inser man att en del folk inte är som de borde. De ljuger och går inte att lita på. Vissa människor är mästare på att manipulera, de går oftast inte att upptäcka förren man hör om omplacering osv.

Sen måste det ju finnas förståelse för de som faktiskt är bra ägare men får ändrade förhållanden. En del illrar får det faktiskt bättre efter en omplacering.

#61, Nej det har du rätt i men har man papper på vad som sagt så kan dom inte komma i efterhand o säg nått annat liksom.

Så du tror att det beror på att man ljuger o manipulerar med uppfödaren för att lyckas få köpa en iller ?

Tack, det e sant jag vill bara väl fast jag kan låta "grym" i mina uttalanden.

Naturligtvis ska man ha förståelse för vissa som måste omplacera men av alla dom som är idag tror inte jag det är så nödvändigt som det påstås.

Men visst, är illern oälskad och bara är i vägen så är det självklart bättre h*n kommer till ett välkommet hem men då ska man bannemej inte ha illern från början hellre..

# 62 Jag är helt övertygad om att en del människor tar till alla medel för att få som de vill oavsätt vad det gäller.

Sen finns kategorin som är övertygade om att de fixar det men sedan ändå inte orkar med skittorkning och uppfostring eller de helt enkelt tröttnar.

Om du har deras svar på papper, vad har du tänkt göra med pappret om de inte gör som de skrivit? Du kan inte göra mer än att du kan bevisa att du har rätt men det lär inte ändra på ägarna.

Det finns många som inte ska ha varken djur eller barn.

#63, men då är dom egotrippade för trots allt så handlar det om djur som är ett liv och som oxå har känslor.

Möjligt det inte går att ändra på ägarna men då kräver man att få tillbaks illern om dom inte följer vad som står i avtalet. Hur gör man med de avtal som finns idag om dom ej uppfylls ? Vad är det för mening att ha det om de då räknas på samma sätt som muntligt ?

Det har du sannerligen rätt i, många borde varken ha djur eller barn.

#63, Har du fött upp illrar nångång, ? Vad stod det i ditt avtal i så fall ? Vad för krav hade du ?

Det pratas här om å ena sidan  för hårda kontrakt och å andra sidan om att kontrakten borde vara hårdare. Det väldigt få verkar tänka på är att det är inte bara att skriva ett, det finns regler och lagar som styr sånt som kontrakt. Visst kan man skriva ett kontrakt med massor av krav, men vad är det för mening om då dom flesta av dom kraven inte är giltiga enl lagen? Och att ha såna krav i ett kontrakt känns för mig i alla fall som att idiotförklara köparen (som alltså förväntas inte förstå att kontraktet inte är giltigt).  Uppfödaren ska väl ändå förväntas följa svensk lag även när h*n skriver kontrakt?

Skriftyliga test? Nej tack! I skrift är det mycket lättare att ljuga och också ge såna svar som man väntas ge än om man måste svara på frågor öga mot öga och då också få följdfrågor på sina svar. Och har maqn inte hållit sig till sanningen och får följdfrågor så avslöjar man sig ganska snabbt i o m att det är svårt att komma ihåg vad man sagt ju längre "frågestunden" håller på.

Efter att ha hållit på med uppfödning i 10 år och under den tiden träffat massor med intresserade köpare så har jag nog sett och hört det mesta och det har funnits en del som skriftligt låtit väldigt bra men som sen öga-mot-öga direkt diskvalificerat sig från att köpa en av mina valpar. Och det finns faktiskt folk som är beredda til vad som helst för att få tag på en valp.

Ex: Tjej som år 1 tar kontakt och vill köpa valp och får nej. Året därpå tar hon kontakt igen och har då läst in sig bättre och har "bättre" svar på dom frågor hon tror hon missade på året innan. Tyvärr var frågorna år 2 inte samma som år 1, hehehe, så det hjälpte inte, hon fick nej igen. Till saken hör att hon år 2 missade på andra fråfgor än dom som hon missat på år 1.

Dom uppfödare som nog har det svårast att bedöma ev köpare är dom som precis börjat med uppfödning. Det kan kännas nästan pinsamt att hålla regelrätta förhör med intresserade eller så går man t o m för hårt fram. Oavsett vilket så är risken stor att gör missar i bedömningen av ev köpare. Men jag tror att risken för att misslyckas med bedömningen är större om man bara skulle förlita sig på nån slags skriftlig test.

#59 Vad räknar du som godtagbara skäl/sjukdomar för att omplacera? Är t ex cancer hos ägaren tillräckligt allvarligt? Eller är det bara och bita ihop?

Om någon av dom valpar som köpts från mig behöver omplaceras så kräver jag mycket sällan några förkklaringar. Är dom inte önskade i det hem där dom finns just då eller att ägaren tycker att h*n inte kan ta hand om dom på ett sätt som h*n tycker känns rätt, så är det väl bättre att illern/illrarna kommer därifrån och får istället bo hos någon som både vill ha dom och har möjlighet att ge dom bästa möjliga omvårdnad.

# 63 Precis! Folk är egotrippade.

Ärligt talat så tror jag att många avtal/kontrakt inte håller i rätten.

Ex håller inte avtal om det innebär att något är ofördelaktigt för ena parten, ex massa krav på ena parten men inget på den andra.

Avtal som innebär ocker är ogiltiga. Ex om att begära att få tillbaka djuret utan att betala tillbaka pengarna. Eller om du har en bil som är värd 150 000:- på marknaden men du är i pengaknipa och säljer bilen snabbt för 25 000:-. Då kan du gå till rätten och kräva att köparen betalar marknadsvärdet. Köparen borde ha förstått att bilen är värd mer och inte köpt den för 25 000:- och därmed utnyttjat din situation.

Man kan skriva vad som helst i ett avtal men det gör inte avtalet giltigt.

Ett annat exempel är att hyresvärdar inte kan skriva in i kontraktet att du inte får ha djur, om det inte är speciella allergihus. Det strider mot hyreslagen och om du går till rätten så kommer du att få rätt där och ev uppsägning pga att du har djur upphävs.

Du kan alltså inte skriva ett avtal som strider mot någon lag och förvänta dig att det håller i rätten.

Men godkänner man ett kontrakt så ska man naturligtvis följa det.

# 65 Nej, jag skulle inte klara av att sälja valparna just pga att det är svårt att urskilja de oseriösa köparna.

Jag har faktiskt inga kontrakt på mina illrar, eller jo på Norpan och Bus som är omplacerade genom Skills. Har bara köpt 2 som valpar och båda genom farmare lååångt tillbaka i tiden, alla andra har varit omplaceringar.

Skillkontrakten är relativt hårda och om någon iller ska omplaceras så är det i samarbete med Skills det ska göras. Dock får man ta betalt för sin iller upp till en viss summa, vilken inte överstiger det man betalade för den. Sen så ska illern vaccineras, hållas chippad, ha god omvårdnad enligt lagen osv.

Dock är jag inte alls säker på om de skulle hålla rättsligt.

#66, Tyvärr men jag visste inte att det fanns nån lag på illerkontrakt. Naturligtvis måste man följa lagen. Man ska ju skriva fler än ett test, låt säg när det är dags att tinga valp, från de datum man gjort det så kan proven börja. Det ska ju inte enbart vara det ena eller andra, jag säger inte att det enbart ska vara skrifligt ju. Man kanske ska träffa köparen 4 ggr i veckan för att lära känna h*n, det kan låta både grymt och förnedrande kanske men ger man sig in i leken får man den tåla. Det handlar ju om att djuret ska få ett bra och varaktigt hem.

Tillräckliga skäl anser jag är om man blir så pass allvarligt sjuk att man inte har ork o kraft att ens ta hand om sig själv, detta ska då bevisas. Naturligtvis kan man ej bara bita ihop då. Men det är nog det enda skäl jag kan komma på faktiskt.

Som jag skrev så visst är det bättre om illrarna kommer till ett hem där dom är älskade o önskade än att stanna kvar hos opassande människor men då ska dom ju inte ha illern från början heller.

# 68 Även om du inte vänder frågan till mig så tar jag mig friheten att svara. Det finns ingen lag på just illerkontrakt, det gäller alla kontrakt och avtal. De får inte strida mot någon lag och inte vara ofördelaktiga.

#67, nähä, så pågrund av att kontrakt inte håller i rätten så kommer omplaceringar oxå fortsätta ? Vilket jäkla dilemma !

Men detta här du skrev citat : Skillkontrakten är relativt hårda och om någon iller ska omplaceras så är det i samarbete med Skills det ska göras. Dock får man ta betalt för sin iller upp till en viss summa, vilken inte överstiger det man betalade för den. Sen så ska illern vaccineras, hållas chippad, ha god omvårdnad enligt lagen osv.

Så dessa krav är alltså inte rimliga i rätten och får egentligen inte ske ?

Tack för att du förklarar,

#68, okej, trodde det fanns nått speciellt för just iller. gör absolut inget att du svarade

# 70 Njae, det är väl mer beroende på köparna om omplaceringarna kommer fortsätta. Det är hos dem förändringen och inställningen måste ändras.

Saken är väl den att när du har sålt en vara (vilket djuren tyvärr är) och fått fullt betalt, så har du inte mycket mer att säga till om.

Jämför med en bil. Du kan inte kräva att köparen bara tankar en viss sorts bensin, tvättar den varje vecka, inte använder den på vintern osv.

Jag tycker det är helt sjukt att djur är varor men så är det. Tänk bara på kött- och pälsindustrin. Nu finns det ju lagar och regler om hur djuren ska ha det och hur de ska skötas men de är inte speciellt stränga egentligen och handlar bara om det grundläggande behoven.

Alltså det finns en skötsellag om iller nånting 80 heter den, kommer inte ihåg. Finns en länk här på iller till den har jag för mig.

Men den lagen reglerar bara skötsel och boende, inte försäljning osv.

#72, Så det hela handlar i slutändan om köparna men då borde de oxå ställas högre krav kanske som jag sa innan fast hur vet jag inte då.

Att djur ens kan kallas för en vara är obegripligt! Varför är det så ?

Med min debatt här så det enda jag vill få fram egentligen är att jag vill att omplaceringarna ska minska på nått höger och känner att man måste börja nånstans.

#72, Hur ändrar man inställningar och förändringar på köparna då ?

#68 Nej, det finns inte en lag speciellt för illerkontrakt. Däremot finns det lagar som reglerar alla slags köpekontrakt som skrivs vilket alltså också innefattar köpekontrakt på iller.

Man kan skriva hur många test som helst och man kan i skriftlig form ändå lyckas ljuga hur bra som helst. Och det är fruktansvärt enkelt att läsa in sig på en massa saker så att man kan svara "rätt" på frågor i ett test. Det är mycket svårare att behöva svara på frågor öga-mot-öga när man inte heller kan ha en fusklapp tillgänglig. Jag har t o m varit med om intresserade som tagit reda på vad dom tror att jag kräver av mina valpköpare (det finns alltså en orsak till att jag aldrig lägger ut sånt på nätet) och sen konstruerat färdigt perfekta svar på allt. Och det är precis sånt som man kan göra med ett test också.

Och att svara på en massa frågor skriftligt säger faktiskt ingenting om en människas möjligheter att ta hand om sina djur.  Att sen uppfödaren ska lägga ner tid, som kunde läggas ner på något viktigare, på att rätta test, skriva nya test (för det måste ju vara nya frågor för varje år så att folk inte kan lära sig svaren i förväg) och hantera hela testningen, är faktiskt inte rimligt. Är det uppfödaren som ska straffas för att h*n valt att hålla på med uppfödning? Är det h*n som får leken tåla?

Under mina 10 år som uppfödare har jag adrig någonsin använt några skriftliga test och kommer inte att göra det heller i framtiden. Jag har sett alltför många som i skriven form lyckas "svara rätt" på frågor och ge en bild av sig själva som inte stämmer medverkligheten för att överhuvudtaghet vilja befatta mig med några som helst tester. Jag är inte intresserad av hur mycket dom lyckas läsa in om illrar i böcker, forum eller nätsidor. Det jag är intresserad av är hur bra hem dom skulle kunna ge åt dom valpar jag fött upp.

Kan inte du lägga ut exempel på frågor som du tycker borde finnas i ett sånt test? Jag tror att den här typen av tester bara visar på hur bra minne man har, dvs hur bra man kan komma ihåg det man läst och ingenting annat.

Så en sjukdom ska då bevisas med läkarintyg? Eller är ska man bevisa att man inte har ork och kraft att ta hand om sig själv? Vilka sjukdomar är det? - Mig veteligen finns det en massa sjukdomar där det går upp och ner - vissa dagar är allt OK, andra dagar ligger man däckad.

# 73, 74 Tja, jag vet inte varför det är så. Gammalt tänkande kanske, lagen lär ju ha några år på nacken.

Det är inget nytt det här med omplaceringar. Det har diskuterats i många år utan bättre resultat men det är självklart att det behövs diskuteras mer och alla förslag är välkomna, om de sedan fungerar i praktiken är en annan femma.

Jag tror att den stora förändringen behövs göras redan när barnen är små, den behövs uppfostras upp. Genom att lära barnen djurens värde, att de har känslor osv, så bidrar man till en annan djursyn än om man låter dem använda djuren som leksaker.

Jag menar inte att man enbart håller sig på det skriftliga som jag nämnde ovan, man kör öga mot öga oxå ju. Det ska inte heller vara samma frågor som föregående år nej, det ska ju inte vara enkelt.

Jag ser det inte som nått straff för uppfödaren, jag ser det mer som dens plikt faktiskt, för allt handlar om att illern ska få ett varaktigt hem och slippa omplaceras.

Så enbart med ord så tror du på att köparen talar sanning med att dom kommer få sitt livslånga liv hos vederbörande ?

Exempel på frågor e ju svårt haha, men alltså typ kuggfrågor kanske ? Eller om dom har en bra buffert till illern ? Hur löser man det om man blir arbetslös ? Om man får jobb nån annanstans ? Vilka skäl anser man att man ska ha för att illern måste flytta ? Det finns säkert jätte mycket man kan ha. Ni kan säkert komma på nånting. Jag ser det inte heller som test av ens minne, jag ser det mer som en garanti.

Ja sjukdomen ska då bevisas med läkarintyg, om sjukdomen är så pass allvarlig så lär man ju inte orka nånting i princip. Jag är själv ett fall där jag ligger däckad ibland men inte ger jag upp Simon för det. Det är skillnad på om det bara går upp o ner.

Inlägg 77 var ägnad till inlägg 75 (Pirjo).

#76, Där sa du oxå en poäng men att barnen behöver uppfostras till att förstå djurens värde e ju svårt. Jag tror man får börja i nån annan ände för det är ju omöjligt att ändra på föräldrarnas uppfostran.

Om förslag är välkomna kan man inte prova dom då ? Kanske hjälper det inte att enbart diskutera, man kanske får göra nått oxå. Men det kanske man har ?

Ju mer jag tänker på detta så känns det som att det hänger på säljaren ändå alltså, ju hårdare krav denne har desto mer koll får dom ju på köparen då.

Kanske att man känner köparen väl ? Om man känner varann sen tiidgare så vet man ju vad det är för person, oftast i alla fall, kanske ska dom ha eller ha haft iller innan ? Hur man väljer köpare har väl inte med rätten att göra ? För uppfödare ser väl inte illern som en vara ?

#77 Visst är det ett straff. Dom flesta hemuppfödare lägger  redan som det är enormt mycket tid på det här med att hitta dom rätta hemmen til sina valpar. Hur ska dessa personer kunna försörja sig om dom måste lägga ner ännu mer tid på detta? Det går inte att tjäna pengar på att föda upp illrar om man gör allt såsom man bör göra. Dom flesta uppfödare tar också tillbaka dom av sina valpar som måste omplaceras eller så tar dom i alla fall hand om omplaceringen själva. Så det är ingenting som folk på forumena behöver besväras av eller ens lägga sig i. Så jag förstår inte riktigt varför det skulle på något sätt vara uppfödarnas "plikt" att låta valpköpare testas eller träffa dem 4 ggr/vecka?

Det är lätt och enkelt att sitta på ett forum och prata om "plikt", det är helt annat att sitta mitt i alltsammans. Jag föreslår faktiskt att du, istället för att prata om hemuppfödarnas "plikt", är med om hela processen hos någon uppfödare ett år. Det är då lättare att prata om vilka "plikter" som en uppfödare har ovch hur mycket tid dom ska lägga ner på det dom gör.

Jag pratar då t ex om cancer, som ju t o m kan vara en dödflig sjukdom. Och man kan må ganska OK rent fysiskt (men kanske inte psykiskt) mellan behandlingarna, men man kan vara riktigt dålig när man behandlas, t ex kemoterapi.

Eller annat som kan jämställas med sjukdom. Jag var själv nämligen en hårsmån från att behöva omplacera mina illrar när jag drabbades av stroke. Och att då behöva komma med läkarintyg skulle ha varit rent skrattretande och jag hade själv sett det som ytterligare en kränkning.  Jag har svårt att tro att någon skulle ljuga om så allvarliga sjukdomar bara för att kunna omplacera en iller. Inte mina valpköpare i alla fall.

#80, okej men dom får kanske lägga ännu mer tid då, kanske är det inte tillräckligt. Vad har det med försörjningen att göra, naturligtvis får man ju träffa dom efter arbetet. Citat : "Det går inte att tjäna pengar om man gör allt som man bör göra", så det handlar om pengar alltså ?

Jag försöker bara finna olika alternativ för att slippa alla ompalceringar som sker. och väljer man att avla så vet man förhoppningsvis vad man ger sig in i. Jag vet att det läggs mycket tid men man har ju själv valt att avla. Att jag skrev det här med uppfödarens plikt var ju bara en tanke jag hade.

Du är oxå en inbiten illerägare och har säkert haft iller i många år och säkert haft många illrar med åren och där är den stora skillnaden, omplaceringarna sker ju oftast inte bland dom som redan har mycket vana. Det är ju dom som aldrig haft iller som det sker.

Det skylls än på det ena och än det andra och jag tror inte på att illern måste flytta pågrund av så enkla skäl. Istället har dom helt enkelt tröttnat och ser det som en massa jobb men det vågar dom inte säga. Då menar jag att dom inte var/är redo för nån iller o skulle då inte haft de från början.

Jag beklagar att du drabbades av stroke, hoppas det är bättre med dig idag.

Ett tillägg, med enkla skäl menar jag då allergi, blivit arbetslös, fått annat jobb, fått jobb nån annanstans, som det ofta skylls på.

#81 T ex jag och min sambo lägger ner mycket av den tid som han inte är på jobbet - enda chansen vore alltså att han slutade jobba under valpperioden och det har vi faktiskt inte råd med - och jag tror knappast att det finns någon uppfödare som har råd med förlorad arbetsinkomst pga av att man ska träffa valpintresserade.

 Det jag menade med att det inte går att tjäna pengar är att under den period som man alltså skulle vara tvungen att jobba så måste man ju få inkomst någonstans ifrån. När det gäller t ex hundar och katter så har man kennlar och katterier, pris på valpar är högre osv och man har då en "inkomst", det funkar inte så när det gäller iller - hos oss har vi gått back alla år förutom det året då vi hade 12 valpar, och då var "vinsten" sammanlagt ungefär 1000,- efter att alla kostnader hade dragits ifrån.

Tror du verkligen att att dom omplaceringar som finns här eller på Blocket kommer från den typen av uppfödare som har verkligen föder upp med en målsättning och som inte bara tar en kull för skojs skull? Dui kan väl ändå inte tro att dom flesta hemuppfödare låter sina valpar hamna på t ex Blocket och/eller har noll koll på vad som händer. Och att det är dom uppfödare som i slutänden bär ansvaret för ökningen av omplaceringar?

Nja, vad som är enkelt för en person är inte det för en annan. Som jag sa i ett tidigare inlägg, jag kräver aldrig att köparen ska redovisa sina skäl för att lämna tillbaka en iller från mig, däremot har jag haft "turen" att dom flesta av mina köpare själva berättat om sina skäl och dom har känt sig bekväma med att förklara sin situation för mig. Och hur goda föresatser man än har från början  så kan  man aldrig i förväg förutspå vad som kan hända om 5 år osv, kan du det? Mycket kan hända och ändras så att situationen blir sån att man helt enkelt inte längre har möjlighet att ge illern ett bra liv. Och då är det nog bättre att illern får komma till ett hem där den tas om hand på ett bättre sätt.

Dom skäl du anger är inte så enkla för alla och i alla situationer.

En familj som haft illrar i många år och där mannen i familjen, trots lite allergi, klarade av illern.  Senare med två andra illrar fick mannen en så nästan dödlig allergisk reaktion. Vad tycker du - borde dom ha behållit illern istället för att omplacera den? Eller borde dom haft illern instängd nånstans resten av dess liv bara för att slippa omplacera den? Är det då illerns väl och ve man tänker på eller?

Alla har inte världens mest fantastiska lön från början och får alltså minimalt med pengar från a-kassan . Vissa får inte ens det om dom inte har betalt avgift. När pengarna inte räcker, vad gör man då? Socialen lär inte betala illerfodret. Är det inte bättre då att omplacera illern istället för att ge den billigaste kattmaten från närmaste livsmedelsaffär?

Får man nytt jobb med nya arbetstider som innebär att man inte längre helt enkelt kan ta hand om illern på ett bra sätt - är det inte bättre för illern då att omplaceras. Hade t ex min sambo varit ensamstående så hade han definitivt fått göra sig av med illrarna när han bytte jobb. Han bytte till jobb som innebar 12-timmarsskift.

Jag kan nog ge exempel på det mesta av dom enkla skäl du anger som inte tilräckliga. Jag tror stenhårt på att man inte kan rakt av säga att xx är inte tilräckligt som skäl, man måste se till person och situation innan man fäller hårda ord om någons skäl för att omplacera en iller.

Kom på ett bättre sätt att förklara/uttrycka det här med att tjäna pengar på uppfödning

Skule man kunna tjäna pengar på att föda upp illrar så skulle man ju ha någon typ av inkomst i alla fall under den tid som man måste ta ledigt från sitt ordinarie jobb pga att man ska träffa valpintresserade/köpare. Nu går det inte att tjäna pengar på illeruppfödning om man föder upp som man bör göra, alltså är man utan inkomst under en period och det har nog dom flesta inte dom ekonmiska möjligheterna att vara.

Hoppas det blev lite tydligare nu vad jag menade med "Det går inte att tjäna pengar om man gör allt som man bör göra"

#83, Jag säger inte att du och din sambo inte lägger all tid på att ägna all tid åt det, de kanske ni gör, det har jag ingen aning om och jag vet heller inte hur det varit för just dina valpköpare om det har funkat bra. Har de det så är ju allt okej. jag menade överlag, jag menade naturligtvis inte att man skulle sluita jobba under valpperioden hellre.

Eftersom det är säljaren som ska sälja ett djur så är det oxå denne som får se till att det kommer till rätt person, det handlar trots allt om illerns liv och att h*n ska ha det bättre än bäst o slippa flytta runt, så ja jag tycker nog det är uppfödarens ansvar. Jag säger inte att dom har noll koll hellre.

Om man har en iller och är allergisk så skaffar man inte fler då man vet att det kan förvärras, det finns oxå bra medicin mot sånt idag.

Jag har aldrig sagt att skälen är enkla men man gör allt i sin makt om man tar på sig ett ansvar.

Jag har hellre aldrig sagt att man måste ha en fantastisk lön och beroende på vad för lön du haft så beräknas A-kassan efter de. Möjligt reglerna är ändrade nu men så vart de för några år sen i alla fall men annars så kan man få bostadsbidrag så de täcker. Har man inte betalt avgift så får man skylla sig själv, varje människa bör göra det av säkerhetskäl.

Om man lever på soc så betalar dom inte ens djur nej. men hamnar man i klorna på dom så vill man nog finna nått annat alternativ fortare än man kan blinka och under tiden så kan man förhoppningsvis få hjälp från omgivningen så länge. Och vad jag förstått så hamnar man inte där "bara för att", för det mesta har man själv ställt till de då.

Får man nytt eller annat jobb med flera timmars skift så är man ju hemma hos illrarna övrig tid,

Vi har olika åsikter om saken för jag menar, tar man ansvar för ett djur så ska man ta ansvaret oxå tills den dagen hjärtat ej slår längre, precis som man så bör när man skaffar barn t.e.x. det sker på tok för måga omplaceringar och det borde inte vara så.

Och som jag skrev ovan, naturligtvis ska inte illern vara i ett hem där h*n inte mår bra o naturligtvis vet man inte vad som sker om 5 år men man tar konsekvenserna och sitt ansvar ändå.

Så dom omplaceringar som sker idag där matte/husse är tvungen att göra sig av med illern anser du inte är tillräckliga skäl ? Illern är oftast bara några månader gammal oxå och har nyligen funnit sig tillrätta med allt nytt och så ska detta helt plötsligt bara ryckas ifrån dom igen, tycker du det är rätt ? Hur måga ggr anser du illern ska behöva flytta ?

#83, Jag säger inte att du och din sambo inte lägger all tid på att ägna all tid åt det, de kanske ni gör, det har jag ingen aning om och jag vet heller inte hur det varit för just dina valpköpare om det har funkat bra. Har de det så är ju allt okej. jag menade överlag, jag menade naturligtvis inte att man skulle sluita jobba under valpperioden hellre.

Eftersom det är säljaren som ska sälja ett djur så är det oxå denne som får se till att det kommer till rätt person, det handlar trots allt om illerns liv och att h*n ska ha det bättre än bäst o slippa flytta runt, så ja jag tycker nog det är uppfödarens ansvar. Jag säger inte att dom har noll koll hellre.

Om man har en iller och är allergisk så skaffar man inte fler då man vet att det kan förvärras, det finns oxå bra medicin mot sånt idag.

Jag har aldrig sagt att skälen är enkla men man gör allt i sin makt om man tar på sig ett ansvar.

Jag har hellre aldrig sagt att man måste ha en fantastisk lön och beroende på vad för lön du haft så beräknas A-kassan efter de. Möjligt reglerna är ändrade nu men så vart de för några år sen i alla fall men annars så kan man få bostadsbidrag så de täcker. Har man inte betalt avgift så får man skylla sig själv, varje människa bör göra det av säkerhetskäl.

Om man lever på soc så betalar dom inte ens djur nej. men hamnar man i klorna på dom så vill man nog finna nått annat alternativ fortare än man kan blinka och under tiden så kan man förhoppningsvis få hjälp från omgivningen så länge. Och vad jag förstått så hamnar man inte där "bara för att", för det mesta har man själv ställt till de då.

Får man nytt eller annat jobb med flera timmars skift så är man ju hemma hos illrarna övrig tid,

Vi har olika åsikter om saken för jag menar, tar man ansvar för ett djur så ska man ta ansvaret oxå tills den dagen hjärtat ej slår längre, precis som man så bör när man skaffar barn t.e.x. det sker på tok för måga omplaceringar och det borde inte vara så.

Och som jag skrev ovan, naturligtvis ska inte illern vara i ett hem där h*n inte mår bra o naturligtvis vet man inte vad som sker om 5 år men man tar konsekvenserna och sitt ansvar ändå.

Så dom omplaceringar som sker idag där matte/husse är tvungen att göra sig av med illern anser du inte är tillräckliga skäl ? Illern är oftast bara några månader gammal oxå och har nyligen funnit sig tillrätta med allt nytt och så ska detta helt plötsligt bara ryckas ifrån dom igen, tycker du det är rätt ? Hur måga ggr anser du illern ska behöva flytta ?

#83, Jag säger inte att du och din sambo inte lägger all tid på att ägna all tid åt det, de kanske ni gör, det har jag ingen aning om och jag vet heller inte hur det varit för just dina valpköpare om det har funkat bra. Har de det så är ju allt okej. jag menade överlag, jag menade naturligtvis inte att man skulle sluita jobba under valpperioden hellre.

Eftersom det är säljaren som ska sälja ett djur så är det oxå denne som får se till att det kommer till rätt person, det handlar trots allt om illerns liv och att h*n ska ha det bättre än bäst o slippa flytta runt, så ja jag tycker nog det är uppfödarens ansvar. Jag säger inte att dom har noll koll hellre.

Om man har en iller och är allergisk så skaffar man inte fler då man vet att det kan förvärras, det finns oxå bra medicin mot sånt idag.

Jag har aldrig sagt att skälen är enkla men man gör allt i sin makt om man tar på sig ett ansvar.

Jag har hellre aldrig sagt att man måste ha en fantastisk lön och beroende på vad för lön du haft så beräknas A-kassan efter de. Möjligt reglerna är ändrade nu men så vart de för några år sen i alla fall men annars så kan man få bostadsbidrag så de täcker. Har man inte betalt avgift så får man skylla sig själv, varje människa bör göra det av säkerhetskäl.

Om man lever på soc så betalar dom inte ens djur nej. men hamnar man i klorna på dom så vill man nog finna nått annat alternativ fortare än man kan blinka och under tiden så kan man förhoppningsvis få hjälp från omgivningen så länge. Och vad jag förstått så hamnar man inte där "bara för att", för det mesta har man själv ställt till de då.

Får man nytt eller annat jobb med flera timmars skift så är man ju hemma hos illrarna övrig tid,

Vi har olika åsikter om saken för jag menar, tar man ansvar för ett djur så ska man ta ansvaret oxå tills den dagen hjärtat ej slår längre, precis som man så bör när man skaffar barn t.e.x. det sker på tok för måga omplaceringar och det borde inte vara så.

Och som jag skrev ovan, naturligtvis ska inte illern vara i ett hem där h*n inte mår bra o naturligtvis vet man inte vad som sker om 5 år men man tar konsekvenserna och sitt ansvar ändå.

Så dom omplaceringar som sker idag där matte/husse är tvungen att göra sig av med illern anser du inte är tillräckliga skäl ? Illern är oftast bara några månader gammal oxå och har nyligen funnit sig tillrätta med allt nytt och så ska detta helt plötsligt bara ryckas ifrån dom igen, tycker du det är rätt ? Hur måga ggr anser du illern ska behöva flytta ?

#83, Jag säger inte att du och din sambo inte lägger all tid på att ägna all tid åt det, de kanske ni gör, det har jag ingen aning om och jag vet heller inte hur det varit för just dina valpköpare om det har funkat bra. Har de det så är ju allt okej. jag menade överlag, jag menade naturligtvis inte att man skulle sluita jobba under valpperioden hellre.

Eftersom det är säljaren som ska sälja ett djur så är det oxå denne som får se till att det kommer till rätt person, det handlar trots allt om illerns liv och att h*n ska ha det bättre än bäst o slippa flytta runt, så ja jag tycker nog det är uppfödarens ansvar. Jag säger inte att dom har noll koll hellre.

Om man har en iller och är allergisk så skaffar man inte fler då man vet att det kan förvärras, det finns oxå bra medicin mot sånt idag.

Jag har aldrig sagt att skälen är enkla men man gör allt i sin makt om man tar på sig ett ansvar.

Jag har hellre aldrig sagt att man måste ha en fantastisk lön och beroende på vad för lön du haft så beräknas A-kassan efter de. Möjligt reglerna är ändrade nu men så vart de för några år sen i alla fall men annars så kan man få bostadsbidrag så de täcker. Har man inte betalt avgift så får man skylla sig själv, varje människa bör göra det av säkerhetskäl.

Om man lever på soc så betalar dom inte ens djur nej. men hamnar man i klorna på dom så vill man nog finna nått annat alternativ fortare än man kan blinka och under tiden så kan man förhoppningsvis få hjälp från omgivningen så länge. Och vad jag förstått så hamnar man inte där "bara för att", för det mesta har man själv ställt till de då.

Får man nytt eller annat jobb med flera timmars skift så är man ju hemma hos illrarna övrig tid,

Vi har olika åsikter om saken för jag menar, tar man ansvar för ett djur så ska man ta ansvaret oxå tills den dagen hjärtat ej slår längre, precis som man så bör när man skaffar barn t.e.x. det sker på tok för måga omplaceringar och det borde inte vara så.

Och som jag skrev ovan, naturligtvis ska inte illern vara i ett hem där h*n inte mår bra o naturligtvis vet man inte vad som sker om 5 år men man tar konsekvenserna och sitt ansvar ändå.

Så dom omplaceringar som sker idag där matte/husse är tvungen att göra sig av med illern anser du inte är tillräckliga skäl ? Illern är oftast bara några månader gammal oxå och har nyligen funnit sig tillrätta med allt nytt och så ska detta helt plötsligt bara ryckas ifrån dom igen, tycker du det är rätt ? Hur måga ggr anser du illern ska behöva flytta ?

Beklagar mina dubbelinlägg men som vanligt kan inte iFokus sluta uppdatera vareviga nattskift !

Nä det enda skäl för att omplacera borde vara om man blir allvarligt sjuk tycker jag,

#90 Så du menar alltså att om jag blir sjuk och klarar av att ta hand om mig själv men kan inte längre gå ut och gå med mina illrar (som dom är vana vid), orkar inte busa med dom etc så ska jag behålla dom? Att minska på omplaceringarna till varje pris innebär ju lätt att det är illrarna som får sota för det.
Ska det vara förbjudet att omplacera om man inte är dödsjuk med läkarintyg? Så folk som har det dåligt ekonimiskt kanske måste avliva illrarna före en operation?
Jag har vänner som omplacerat iller. Tror det eller ej, men det var varken för sjukdom eller ekonomiska skäl. Bara att hela familjen fungerade mycket bättre när EN utav illrarna flyttade. Fel? Nej. Illern som flyttade mådde mycket bättre och de som var kvar mådde mycket bättre.
Jag vet även de som haft iller i flera år som plötsligt avlivat hela bunten. Hade omplacering varit fel där? Nej.

#56 Tortoise: Jag borde alltså inte ha iller? Har haft iller i 6 år, aldrig haft några problem förrän nu då jag inte har något jobb och ingen som helst inkomst då min a-kassa inte kommer vara färdigbehandlad förrän om ett par månader. Då har jag varit utan inkomt ett halvår!!… Man kan ju aldrig i förväg veta hur saker och ting kommer bli!

#91, Om man blir sjuk ocbh klarar att ta hand om sig själv så klarar man oxå att ta hand om djuren, jag skrev när man inte kunde ta hand om sig. Anser du det är samma sak med barn, ska dom oxå omplaceras för att saker bara händer sådär ?

Jag anser kanske inte att det ska vara förbjudet men för att omplacera en iller så ska det krävas mycket mer än vad det gör idag. Naturligtvis mår illern inte bra om dom vantrivs eller är oälskade i sitt nuvarande hem men som jag noterat innan, då ska man inte ha djur från början.

Det är allt för ofta att många skaffar av misstag för dom tycker det är en cool och mysig leksak, dom ser inte alla konsekvenser med vilket jobb det oxå är för det glöms tydligen bort.

Om dom  avlivat djuren så hoppas jag verkligen det fanns sjukdom i bilden eller att illrarna var så pass gamla att det var nödvändigt, inget annat hade jag accepterat.

Men pågrund av att det är så mycket ompalceringar idag så är det väl nått man bara tydligen får finna sig i, tycker bara det är så bedrövligt att det är så enormt många. Jag vet nu att illern ses som en vara och inte värdesätts alls på samma sätt som om det vore ett barn och för mig är det absurt. Blir ledsen o frustrerad hur folk kan se det så.

#91, Jag vill oxå återigen förtydliga, jag pratar inte om de som är inbitna illerälskare som haft/har iller sen flera år tillbaka, det är ju inte dom som ompalceras heller som man ser utan det är nybörjarna så att säga.

Jag kan visst förstå att det även händer bland övriga men det sker ju inte alls omplaceringar i den mån och det är heller inte dom man reagerar på. Jag vill helt enkelt ha tuffare kontroller av de blivande illerägarna för att undvika eller minska omplaceringarna.

#92 Jag antar rakt av att alla som omplacerar antningen inte kan ha kvar iller, att det är för illerns bästa eller att dom inte vill ha kvar den. Ska dom då inte FÅ omplacera? Jag tycker det låter vanvettigt. Även om man klarar att ta hand om sig själv så är det inte säkert att man klarar att ta hand om djuren. Trodde vi var  överrens om att illrar trots allt är ganska krävande djur och är dom då vana med promenader och sysselsättning och man inte längre kan ge dom detta är det då bra att behålla dom bara för att det är "fult" att omplacera?
Jag tycker det är bra när man försöker hjälpa folk som vill ha kvar sina djur genom att finna andra lösningar etc, men att tjata om att behålla ett djur som ägaren helt uppenbart inte vill ha kvar tycker jag skadar djuret mer än det gör nytta.
Visst skulle det varit underbart om inte så många djur omplacerades hela tiden, men istället för att lägga krut på att försöka få djurägarna att behålla djur dom inte vill ha kvar är det bättre att försöka informera om vad tex iller är för djur. Hur krävande det kan vara att ha iller och hur dyrt det kan bli..

Man ser allt som oftast folk som omplacerar allt från hundar, katter och illrar för att djuret inte passar in i familjen. är det en iller kan det finnas andra illrar och andra djur som inte fungerar med just en iller. är det då bäst för illern om den får stanna och hela tiden känna sig hotad eller rädd för de andra i familjen plus att de andra djuren känner samma sak gentimot denna iller eller är det bättre om den får flytta till ett hem där den slipper känna sig hotad, där den får kompisar som accepterar den? Alternativet till omplacering kanske är ett eget rum så den inte längre kan vara en del av famljen som de andra djuren.. är det bättre än att omplacera?

Den som omplacerar kanske har haft flera illrar och har plötsligt bara en kvar. Nya illrar kommer inte på fråga då personen i fråga kanske inte har råd med fler. Är det då bäst för illern att få bo kvar som ensamiller sina sista år eller är det bättre att den får flytta till hem som har kompisar till den?

Det finns så många anledningar till omplacering och man kan inte säga att enda giltiga anledningen till omplacering är om man blir så sjuk att man inte kan ta hand om sig själv… Även om kan ta hand om sig själv kan det hända att man inte kan ta hand om sina djur.
Jag hade aldrig flyttat till norge ett år, tex om jag inte kunnat ta med mig illrarna, men jag vet en tjej som gjorde detsamma men som lämnade bort sin iller. Hade det varit bättre för henne att ta med den? Att den skulle ha suttit själv hemma när hon jobbade och suttit själv hemma när hon var ute på fest? Jag tror den mådde bättre av ett nytt hem. Sedan kan man förstås diskutera om det var en bra anledning att skaffa djuret från början…

Vet även om illrar som inte ska omplaceras som jag tycker borde omplaceras… Illrar som bor instängda i ett rum där inte matte eller husse har tid eller lust för dom, men som inte omplacerar pga att det är så "fult" att göra det.. Jadu, omplacera är ingen synd. Att skaffa djuret av fel anledning är däremot det.. Ändå tror jag inte det hjälper med teoretiska prov skriftligt och muntligt…

#94, men Jossan, om man köper en valp så blir man ju oxå klart informerad om allt det där, att dom är krävande och allt annat vad det innebär så därför anser inte jag man sen kan komma i efterhand och klaga över det. Om ägaren inte helt plöstligt vill ha kvar illern varför köpte dom h*n från början då ?

De som avlade idag fick jag info om att det redan informerades väldigt noga om vad det innebär att ha iller och allt som hör därtill, men uppenbarligen hjälper det ju inte så då får man kanske finna en lösning som funkar bättre.

Vad är det för fel med att en iller bor ensam bara för att den levt ihop med andra tidigare ? Man kan ju då börja lägga mer tid på denna iller då och aktivera h*n, detta anser jag inte är skäl att ompalcera nej.

Att denna tjej flyttade till Norge pågrund av jobb, ja varför skulle hon inte kunna ta illern med sig för ? Visste hon om att hon skulle flytta till Norge borde hon ej haft iller från början nej, Många illrar som är ensama när husse/matte jobbar men efter arbete så får man ju engagera sig i sitt djur och ta sitt ansvar och inte ge sig ut o supa, heller ingen orsak att omplacera nej.

De som har djuren instängda och bara tycks vara i vägen borde tvångsomhändertas därifrån.

Möjligt det ej hjälper med de ideer jag kom med men har man ej provat så vet man ju inte., tycker ändå det borde vara värt det för att minska på omplaceringar.

#95 Tror vi bara går runt om varandra :)

Alltså, ja, jag tror att de som köper iller från hemmauppfödare blir informerade om hur det är att ha iller. De som köper från farmer tror jag dock inte får någon vidare information…

Vissa illrar blir extremt deprimerade när de blir ensamma om de aldrig varit det tidigare. Jag ska försöka mig på att hålla Skiten som ensamiller om han blir sist kvar.. men jag undrar verkligen hur det kommer gå. Finns stor risk att han kommer må dåligt då han aldrig varit ensam i hela sitt liv och är extremt efterhängsen på Pegasus. Pegasus därimot skulle nog klara sig fint som ensamiller.

Man kan ju inte tvinga folk att lägga ned tid på illrarna om dom inte vill eller har lust. Att hon som flyttade till norge (som jag dock inte har en aning om varför hon skaffat iller från början etc) lämnade ifrån sig illern kanske var bättre för illerns del m hon ändå inte tänkte ta sig tid. Det är så jag tänker och resonerar.

Det kanske är idiotiskt och dumt att omplacera för anledningar man redan blivit informerad om redan innan valpköpet. Men hur dumt man själv än tycker det är så kanske det i allra högsta grad är för illerns skull om den kommer till ett nytt hem. Vill någon inte ha sitt djur längre, varför tvinga dom?

Och man kan helt omöjligt veta hur personer är förrän man känner dom på riktigt, och inte ens då alla gånger. Vissa människor gör vad som helst för att få det dom vill. Många har blivit manipulerade och lurade av sina "vänner". Spelar ingen roll vilka regler man följer eller vilka vänskaps-test dessa människor klarar för när det väl gäller är det inte värt ett dugg.Det spelar ingen roll om du besöker någon blivande djurägare 4 ggr i veckan i flera månader. Kan så många bli lurade av sin nära vän varför skulle inte en uppfödare bli lurad av en valpköpare?

#96, Jag tycker det främst är från hemmauppfödare, eftersom jag härjar här inne och det är här jag reagerat på det så känns det så, visst finns det även från farmare men då hamnar dom oftast på blocket men det jag sett här så är det mest hemmauppfödare.

Klart det finns fall där illrar blir väldigt deprimerade efter ha mist sin vän men jag tror det är undantag.

Nej man kan inte tvinga folk att engagera sig i illern men då tar man heller inte på sig nått ansvar som det är att ha djur.

Jag menar bara att man borde tänka sig för innan en affär går igenom. Och uppenbarligen räcker det inte med den information som ges idag därför får man ju finna en bättre lösning.

Nej man är alltid sig själv närmast men dom allra flesta har vänner och familj som man känner tillit för, annars borde man ju bli en ensam parasit och aldrig ha kontakt med någon förutom sig själv om man har inställningen att det ej spelar roll. Det underlättar ändå en liten grad om du känner personen ifråga.

Loveferrets: Inget illa ment, men jag tror inte du varit med om nånting sånt som du pratar om och som du har så tvärsäkra åsikter om och recept för. Jag däremot och många andra här har sett det mesta, och det är inte vackert alla gånger, men det finns heller inga instant-lösningar på dom problemen. Att peka ut uppfödare som dom stora bovarna och tycka att folk som omplacerar är oansvariga och borde inte ha köpt en iller är bara ett bekvämt sätt att hitta en syndabock att skylla på.

Jag har t o m själv omplacerat en iller. Och nej, jag behöver inget mer skit eller ifrågasättanden om det - det fick jag i ett antal år efter omplaceringen och mitt omplacerande av just det djuret diskuterades (som ett varnande exempel) på forum i Sverige, Norge osv. Ändå omplacerade ja just den iller för dess egen skull - jag kunde inte ge henne ett bra liv hemma hos mig och hon fick ett otroligt bra liv hemma hos den nya ägaren. Och jag hade möjlighet att träffa henne när jag ville.

Man kan informera tills man är blå i ansiktet, men det är svårare att styra vad folk tar till sig. Hur mycket man än pratar och berättar så är det ändå en helt annan sak att sen leva med djuret.

Har du någon gång sett en apatisk iller som förlorat livsgnistan pga av att ägaren inte haft tid och/eller ork att tillgodose illerns behov? Det kan mycket väl vara slutresultatet om folk i princip tvingas att ha kvar sina illrar när dom själva skulle vilja omplacera. Visst, illern går att rehabilitera, men det tar enormt med tid, ork och kärlek och ändå blir den inte samma som förut. Och vissa illrar reagerar sen tvärtom - deras psyke är redan knäckt och dom blir bara sämre och sämre, vad man än gör.

Jag har sett situationer där orsakerna för att omplacera varit såna som du betecknar som enkla och oansvariga. Och jag har också sett resultatet när man sen istället låtit bli att omplacera utan stenhårt bestämtt sig för att inte omplacera. Och dom gångerna hade jag i alla fall hellre sett att illern hade omplacerats i tid medans den fortfarande hade möjlighet att få ett gott liv hos någon annan.

Och att omhänderta ett djur mot ägarens vilja är inte så lätt som du verkar tro. Det är inte bara att åka till ägaren och ta djuret - det är stöld. Ocvh det ska väl inte behöva gå så långt som att man behöver omhänderta ett djur för att ägaren hållit fast vid djuret med näbbar och klor?

Att inte omplacera till varje pris skulle i mina ögon bara resultera i ännu fler illrar som mår dåligt - och det är väl inte det som är syftet, eller?

Och att som upfödare bara sälja till sina kompisar det fungerar faktiskt inte - det skulle vara slutet för den svenska illeraveln rakt av. Ingen skulle ju kunna föda upp illrar mer än högst ett par år - även om man har många kompisar så är det ju inte alla som vill ha en iller (inte av mina vänner och bekanta i alla fall).

Tyvärr måste jag säga att en del av dom icke lämpliga valpintresserade t ex jag fått kommer faktiskt direkt från t ex det här forumet. Det är lätt att inbilla sig att man vet hur det är att ha iller när man suttit och läst på forum - det är en helt annan sak när man väl sitter där med illern ifråga. Tyvärr verkar inte t ex div "avskräckelsetrådar" fungera som tänkt, utan en del människor ser det som roliga, gulliga berättelser. "jag har ju läst sånt där på forum, illrar verkar vara så roliga och ha en massa roliga hyss för sig" är bara en av dom kommentarer jag hört.

Information och reklam går att styra med, men då måste man veta vad man gör och vad man har för målsättning - hur många här t ex har den kunskapen? Inte många med tanke på vissa trådar som i sig motverkar sina syften - istället för att avskräcka så gör man reklam t ex.  Är det då rimligt att alla uppfödare ska ha den utbildningen/kunskapen?

#98, Du får se det hur du vill men det är min åsikt och jag har rätt att ha den, det är heller inte fel att komma med ev lösningar men vill man hellre blunda och låta det fortsätta så kommer man ingenstans, jag kan bara tycka det är värt ett försök men det är inte upp till mig att bedömma så klart. Men vill du hellre se det som att jag försöker finna en syndabock så varsegod.

Jag förstår att det kan sticka folk i ögonen men det är inte menat på det sättet, jag vill kunna minska omplaceringar på nått sätt för tycker det är för mycket av det men hur man kan gå tillväga vet jag naturligtvis inte, dock hade jag tankar på att det kunde bero på hemmauppfödarna men kanske är jag helt fel ute men då får man försöka finna en annan väg istället.

Jag säger heller inte att jag vet hur allt de här fungerar men man har ändå rätt att tycka och ha sin åsikt för det, jag kan oxå tycka att det bör komma upp på tapeten så man åtminstone kan minska alla dessa omplaceringar som sker idag.

Jag tror inte att man kan förbereda sig på hur det är att ha iller. De är skitjobbiga djur ibland och många gånger undrar jag vad faaan jag håller på med. Man kan vara hemma hos folk och känna lukten och bli biten etc, men att sen sitta där med ett monster som gör så mycket hyss att hela hemmet måste spärras av etc… eller att få sina sker förstörda om och om igen, eller att bli biten i månader, nej det ska man inte behöva stå ut med om man känner att man inte orkar eller har tagit sig vatten över huvudet. Nej, bättre att folkomplacerar än att de lever ett liv som inte fungerar med ett djur. Sen kan saker hända i livet som gör att man inte orkar längre etc.

Tror inte att det går att minska omplaceringar som sker pga ogenomtänkt köp utan att höja priset på billiga illrar. Även vi hemuppfödare gör misstag då vi säljer valpar.

#100, Jo men om dom redan fått all denna info att dom faktiskt kan riva ens hem och förstöra saker och vara allmänt jobbiga så är man väl oxå medveten om de ? Att man måste spärra/illersäkra ett hem får man ju oxå tydlig info om, har man grejer man är väldigt rädd om så får man lägga undan de så illern ej kommer åt, att få saker förstörda om och om igen blir det ju inte då.

En valp testar och det kan ju ta olika tid beroende på hur mycket tid och uppfostran man lägger på illern, naturligtvis beror det oxå på hur illern är men får man en valp så brukar ju sånt där bli bättre efter hand tycker jag.

Alla kan så klart göra misstag och ta sig vatten över huvudet men jag tycker bara det är lite väl ofta med tanke på alla omplaceringar.

Som förstagångsillerägare är det inte precis lätt att kunna föreställa sig allt även om man blir informerad - det är bara teori och i praktiken kan det sen fungera helt annorlunda beroende på vilka förutsättningar man har.

Och det finns ingen chans att ens kunna informera om allt - man kan inte förutse allt vad dom små rackarna kan hitta på, speciellt i en ny omgivning.

Blir då situationen ohållbar för den nya illerägaren så är det ju bättre att omplacera - en illerägare som inte mår bra pga husdjuret är oftast inte heller en bra illerägare.

Jag har varit med i illersvängen sedan 1992 och det har hela tiden diskuterats hur omplaceringarna ska minska. Jag är något luttrad när det gäller detta ämne. Loveferrets, jag vet att du vill väl men när du inte ens kan ge förslag på testfrågor, hur ska då jag kunna fixa till sådana?? Jag är frustrerad på alla dessa omplaceringar men jag försöker hjälpa till själv så gott jag kan, både genom att själv ta hand om sådan plus att vidarbefodra omplaceringar när frågan dyker upp.

Jag tycker det är jättebra att den är sån koll på forumet. Det kan hjälpa till mer än vad jag som privatperson kan göra i vissa fall.

Nä, det är inte lätt att förklara för en blivande illerägare hur det är i verkligheten, det kan bara upplevas. När jag berättar min beskrivning av hur en iller är för dom så kan dom skaffa ett hum om hur det verkligen är. Jag beskriver illern så här: 33% clown, 33%hund, 33& katt och sedan finns det en knapp % kvar och det är ett "pain in the ass"!! För som ni alla vet, dom kan vara d******a att ta hand om.

Bara 1% pain in the ass? Då måste jag nog reklamera mina,.. för de är minat 97% av den varan i dem :P

#103, Jag tycker ju att det är dom som ska avla som bör komma på tesfrågor, jag kan ingenting om avel och är alldeles för hönsig för att klara av de. Jag ville som sagt bara att omplaceringarna skulle minska och ville se om det ev gick att lösa för tycker det är mycket och jag hjälper själv oxå till i den mån jag kan men det räcker inte känner jag.

Det var tydligen dumt av mig att börja debattera om detta för tydligen sticker det folk i ögonen och har en känsla av att man blundar hellre än att finna lösningar för man kan inte bara säga att det inte funkar när man ej provat.

Och ja jag vill faktiskt bara väl egentligen och tycker det är så synd om illrar som omplaceras om och om igen. Deras hem och mijlö bara rycks ifrån dom. Jag får väl försöka finna mig i de helt enkelt. Men tack för era svar i alla fall.

Ps, jag hoppas oxå att ni inte blir sura på mig för att jag ifrågasatt en massa och de e möjligt jag är naiv och blåögd som vägrar inse hur verkligheten egentligen ser ut. Även om man vill väl kan det bli tokigt.

Lite exempel på hur de gör i usa när de säljer valpar… appropå frågeforumlär

http://www.mindspring.com/~jbferret/jbfapp.pdf

http://www.gfxferret.com/application.html

http://www.nbferret.com/nbadoptionapp.html

finns många fler

sedan har de även ett kontakt nät där de varnar folk för oseriösa köpare de råkar ut för. En typ av svartlista.

#106, Får man göra liknande här i sverige ?

# 107 varför skulle man inte få det? Finns inget som reglerar iler avel här. men själv föredrar jag att fråga ut mina valpköpare, men främst se hur de beteer sig med illrar live.. alltså låta mina illrar avgöra om de är bra eller dåliga, samt min magkänsla. Läs 10 sidor om iller, sen kan du fylla i vilket formulär som helst och låta spom den perfekte illerägaren, även om du egentligen planerar att förvara illern i en skokartong och utfodra den med morötter. Vem som helst kan skriva ett mail eller svara på frågor, och låta super insatt…

#105 anledning att tråden startades, av mig, är ju som sagt det här med problemet folk verkar ha att hitta hem till omplaceringar och valpar. Så förstår inte riktigt ditt "sticka i ögonen" då det faktiskt är detta hela tråden handlar om.

Alla vill vi väl bara väl. Men det är inte alltid så lätt. Jag kan nästan jämföra dina förslag med "att träffa köparna flera ggr i veckan" och "ha en massa olika teoritester" som att säga att föroreningarna i luften skulle försvinna om alla slutade åka bil. Det är ett jättebra förslag som kanske inte riktigt funkar i praktiken. Det är så mycket runt omkring som inte tas i beräkning. På samma vis som att en del människor måste ha bil för att ta sig till och från sitt hem på samma vis kanske uppfödare måste ha en inkomst (ett jobb) för att ens kunna ha sin uppfödning, vilket vore omöjligt om det ska träffas 10 olika valpintresserade 4 ggr i veckan.
Det är liksom teoretiskt omöjligt. Alla idéer är bra. och tror du att detta faktiskt skulle kunna fungera på något plan kan du väl sätta ihop ett frågeformulär som kunde stå till grund att diskutera.
Frågorna har väl ingenting med avel att göra då valpköparna bara ska köpa iller, inte börja med uppfödning, så ett frågeformulär borde du likaväl som en uppfödare kunna få fram. Vad behövs för frågor för att minska omplaceringarna?

Men som flera andra skrivit här ovan så tror jag inte man ska hänga upp sig på att de som föder upp, väljer sina valpköparna med stor omsorg och informerar måste göra ett bättre jobb. Jag tror att krutet måste läggas på tex farmare som föder upp enbart för försäljningens skull, struntar i vart illern hamnar och ger ut lite eller ingen information alls till köparen.

Sedan är ju ballansgången där med för mycket krav eller för lite. Själv skulle jag faktiskt inte vilja köpa en iller med för höga krav. Om allt redan ska stå uppradat om hur illern sa skötas, att allt måste skickas in med kvitton, när och hur illern ska kastreras etc då vill jag hellre skriva på ett fodervärdskontrakt. För det är det jag anser att illern blir…

och jag är verkligen inte sur på dig! :)

Ja jösses, man önskar att fler uppfödare skulle läsa på lite mer när det gäller vad man kan och inte kan sätta i ett kontrakt för att det ska vara giltigt

 #108 Det finns inget som reglerar illeravel, men det finns lagar som reglerar kontrakt.  Och som uppfödare är det viktigt att veta vad man kan och inte kan avtala om när man säljer en valp. Länk nr 1: I t ex "Just a Business of Ferrets Contract Addendum" finns ett flertal saker som i Sverige rakt av inte skulle hålla i rätten rent lagligt.

#109 Du gör rätt när det gäller att inte skriva på såna kontrakt, som köpare ska man inte skriva på kontrakt som innehåller "orimliga avtalsvillkor" även om man vet med sig att just dom paragraferna inte skulle hålla i rätten och alltså inte behöver efterlevas.

#108, 109, 110, hörs bara som att det är ursäkter (därav jag såg de som att det stack vissa i ögonen) för att slippa ta tag i problemet men naturligtvis har jag fel där oxå, men jag ger upp och får vänja mig vid att det alltid kommer vara så här, för mig är det lika illa oavsett vart illern kommer ifrån när dom måste flytta runt och byta hem, hemmuppfödare som farmare. Anser ni att det är köparens o farmares fel så får man kanske börja där nånstans då.

Eller som nån skrev, kanske ska man börja uppfostra alla barn till att värdesätta djuren och få dom inse vad krav och ansvar betyder. Kanske skulle starta en kurs där dom e tvungna att gå.

Men som sagt jag ger mig och får hoppas att det minskas av sig själv.

#111 På vilket sätt är det en ursäkt att slippa ta tag i problem om man tycker att även hemuppfödare ska följa svensk lagstiftning, vilket alltså också innefattar dom lagar som styr vad man kan och inte kan avtala om?

Och att slippa ta tag i problemet: Jag har själv jobbat som omplaceringskoordinator för Svenska Illervänner under ett antal år och  fortfarande ställer vi (min sambo och jag)upp med t ex hämtning av upphittade illrar, vi är också akuthem åt Svenska Illervänner.  Och vi tar kontinuerligt emot besök av illerintresserade så att dom kan få träffa illrar IRL och se hur dom fungerar i hemmiljö. Föreningarna har alltid jobbat och gör det fortfarande  för att få ner omplaceringsantalet och faktiskt så lyckades man under en period, ungefär åren 2000 till 2004 få ner det ordentligt - under dom åren dök det nästan inte upp några omplaceringar på Blocket - inte heller annonserade uppfödare, andra än farmare, där. Varför det återigen har ökat med omplaceringar och sk vandringspokaler har jag mina personliga åsikter om, som jag inte vill ta upp här. Men överlag så tycker jag inte att du ska uttala dig om sånt som du inte vet nånting om, dvs att man skulle komma med ursäkter för att slippa ta tag i problemet - vad är det mer jag kan göra än det jag gör?

Men Pirjo, varför inte berätta vad du tror är anledningen till att det gått upp igen? Det är ju jätteintressant.

#112, Nähä så man får inte komma med ideer och förslag om man inte vet nått om det. Okej ska lägga det på minnet.

#114 Om du kommer med förslag så är det en sak. Det är något helt annat när du kommer med påståenden av typen "hörs bara som att det är ursäkter (därav jag såg de som att det stack vissa i ögonen) för att slippa ta tag i problemet" Vad var och en av dom som finns här på forumet,  och som faktiskt aktivt, seriöst och organiserat jobbat med illerfrågor i x antal år, gör, det vet du ingenting om. Ditt påstående blir ungefär som att spotta dessa människor rakt i ansiktet. Men det kanske var det som var meningen?

#113 Inte alls intressant.

#115, Tack för din åsikt men det var inte så det var menat nej.. jag har inte kommit med påstående heller. Jag har heller aldrig påstått att jag vet hur och vad dom gör därav mina frågor där jag hade jag olika förslag men det gick tydligen inte för att man "troddde" att det ej funkade och då svarde jag att man inte vet förrän man testat och det är bara vad jag tycker, har man testat och vet att det inte funkar är det en annan sak men då hade man ju sagt de, det jag säkert vet är att det varit på tal i många år men då undrar man varför det inte har skett nån förändring i så fall, men jag ska tydligen inte fråga det eller ha en åsikt. Pågrund av era svar så fick jag en känsla av att det var ursäkter men förlåt om jag träffade en öm tå.

Men nu lägger jag ner för orkar inte förklara mig fler ggr.

#116 Påståendet är ett direkt citat från ditt inlägg #111, så visst har du kommit med det påståendet.

Vad gör du själv då för att motverka omplaceringar? Eller hjälpa omplaceringar?

Och ja, visst är det en öm tå när någon helt och hållet ignorerar allt det arbete som många lägger ner på sånt här, och när man uttalar sig om andra utan att ta reda på saker och ting först. Jag tycker det är otroligt fult gjort.

Som jag ser det så tar faktiskt många hemuppfödare ansvar för sina valpar genom att ta tillbaka dem när de ska omplaceras eller hjälpa till att hitta nytt hem eller akuthem. Finns inte så mycket mer man kan göra än det som uppfödare. Däremot finns det ju en stor mängd uppfödare, eller folk som bara tar en kull, som inte hjälper till med den biten. Är valpen såld då är den det och uppfödaren har inget mer med saken att göra (det är även enligt min menig ofta (alltså inte alltid) dessa uppfödare som i stort sett säljer till vem som än kan betala, oavsett hur lite personen än vet om illrar). och det är oftast dem man ser i omplaceringsannonser på blocket etc. Och där kan vi andra egentligen inte göra så mycket, mer än att erbjuda oss att ta emot illern akut eller hänvisa dem till en omplaceringskoordinator (vilket ofta inte är intressant, då man inte kan få lika mkt pengar för illern). För att minska de omplaceringarna så måste man ju helt enkelt bara sluta köpa valp från sådan uppfödare tills de inser att man kanske har ett ansvar som uppfödare som sträcker sig längre än till själva försäljningen, kan inte se så många andra lösningar.

Loveferrets, skulle simons uppfödare tex ta tillbaka honom, eller hjälpa till med omplaceringen om du hyptoetiskt sett inte kunde ha kvar honom?

Av mina svenska illrar jag har nu, så skulle jag inte vänta mig nån hjälp från uppfödaren vad gäller omplaceringen av dem om det nånsin skulle bli aktuellt

Det är enkelt att föda upp egna ;) då finns det ingen uppfödare att klaga på :)

#118, Enda orsak jag skulle omplacera Simon är om jag blir dödligt sjuk eller om jag råkar bli förlamad i armar eller ben. Skulle detta inträffa så kommer han tillbaka till uppfödaren och då kommer vi hjälpas åt att finna rätt matte/husse. Vi har god kontakt idag och hon är superbra.

#117, Uppenbarligen förstår du inte vad jag menar trots att jag förklarat åtaliga ggr och sluta att skriv saker jag inte har sagt.

Loveferret… inte värt det…

#122, Sant,