Hejsan!!!

Vill bara tala om att min älskade köks chef Tilly inte finns mer. Hon gick över till Regnbågs Bron i morse vid 6:00 tiden. Vaknade inatt vid 03:00 tiden av att något kändes fel, och när jag hade vaknat till ordentlgt så kollade jag alla illrarna. Upptäckte då att Tilly andades väldigt ytligt och hon kändes kall. Tog upp henne i sängen för att ha koll på henne, vaknade sedan igen vid 6 tiden för att gå på toa. När jag kom i sovrummet igen tände jag lampan för att kunna se hur hon andades, men då var hon redan död. Hon var sig själv så sent som igår kväll, och hon kom och ställde sig vid mina fötter och ville upp på vasken när jag gjorde middag vid 20:00. Hon var alltid med mig när jag gjorde något vid vasken, liksom om hon skulle hålla koll på att allt gick rätt till. Så nu har jag inte min lilla hjälpreda mer, och jag saknar henne så förtvivlat mycket. Hade tänkt gå upp med henne till Helsingborgs djursjukhus när vi vaknade, men då var hon som sagt redan borta. Vet inte om detta har att göra med att jag trampade till henne i fredags förmiddag, hon hade alltid förmågan att sätta sig mitt framför fötterna på mig. Och i fredags höll jag en stor säck som skulle kastas i famnen, så jag såg inte att hon satt där hon satt. Själv la jag mig rak lång på golvet med säcken under magen. Tog upp henne på en gång och gick igenom henne så att inget var brutit, men hon kan ju ha fått innre skador som hon nu dog av. Om jag bara hade åkt upp med henne i fredags, så hade kanske inte detta hänt. Tilly blev 6 år 1 månad och 9 dagar gamal, har kvar hennes son Nanooq och syster Tiffanie, och dom började leta efter henne när dom kom ut i morse.

Om det skulle vara.
Om det skulle vara att jag blev svag,
Och smärta hålla mig från att sova.
Då måste du göra det som ska göras,
För detta sista slaget kan ej vinnas.

Du blir ledsen, jag förstår,
Låt inte din sorg stanna din hand.
För denna dag mer än alla andra
Din kärlek för mig, måste bestå

Vi hade så många lyckliga år,
Vad som kommer är inget att frukta.
Du vill inte att jag lider,
Tiden är inne, låt mig gå.

Tag mig dit där mina behov möts,
Snälla stanna hos mig till mitt slut.
Håll mig fast och tala till mig,
Ända tills mina ögon inte längre ser.

Jag vet att med tiden ser,
Den godhet du visar mig.
Fasten min svans har slutat vifta,
Från mina plågor och lidande,

Har jag blivit räddad.
Snälla, sörj inte, det måste bli du,
Som har nått så smärtsamt att göra.

Vi har varit så nära för så många år,
Låt inte ditt hjärta hålla tillbaka
dessa tårar.

   SOV I RO TJEJEN

Mamma, Nanooq, Tiffanie, Kahn, Agnez, Jazz och Miller.