Har inget eget att komma med men min systers förlossning gick hur bra som helst, även hon var jätteorolig innan. Att det bara står hemska saker ska du nog försöka att inte hänga upp dej på det brukar ju vara så med allt att även om 100 saker går bra så är det den 101 som går dåligt som uppmärksammas. Kommer säkert gå bra. Lycka till!

#0: Jag har fyra stycken jag kan berätta om. Jag var också jättenervös inför min första förlossning. Min förlossningar är inte hemska någon av dem. ;-)
Sedan finns det skräcksaker som man liksom får på köpet vid barn 3 och 4 men dem kan vi ta då du kommit så långt. hihi
När det gäller förlossningar om du behöver prata av dig med någon som gjort det ett par gånger kan du alltid kontakta mig.

Kram till bebisen och dig

Jag har positiva erfarenheter av båda mina förlossningar.

Första barnet låg i säte, det upptäcktes på förlossningen. Värkarna stoppades, barnets huvud mättes och mitt bäcken röntgades. Värkarna sattes igång med dropp och sonen föddes med först ena benet, därefter rumpan, sedan nästa ben och till slut resten av kroppen. 2 krystvärkar så var han ute. Ingen smärtlindring mer än lustgas, eftersom det kan försämra värkarbetet. När man skall föda ett barn med sätesbjudning måste värkarna vara starka.

Dottern hade bråttom. 45 minuter efter vi anlänt var hon född.

Lyssna på din kropp och lita på den. Det är helt underbart med dessa starka krafter. Jag skulle gärna föda fler barn.

Lycka till, det kommer att gå bra!

#3: Säger bara ett ord: Eftervärkar/sammandragningar.
Det kommer du att märka med nästa ;-)

Tusen tack för era svar nu känns det faktiskt lite bättre..

KRAM på er

Har fött ett barn, var livrädd innan, gick hur bra som helst, inte i närheten av mina fantasier.   Min dotter har fött två barn, inga negativa upplevelser där heller.  Håller tummarna för dig Lycka till!

Kvinnokroppen är gjord för att föda barn.

#4. Jag skall inga fler barn ha! Det skall bara bli fölungar här i framtiden ;)

Jag har fött 3 barn, det första barnet föddes ca 5½ vecka för tidigt, så jag var rädd när han föddes. Men allt gick jätte bra, och Patrick föddes och han vägde 2790 gr och var 46 cm lång när han såg dagens ljus den 27/2-71, eller rättre sagt nattens ljus då han är född ca 03:20 tidigt en lördagsmorgon

Det andra barnet var en flicka som föddes exakt på den dagen hon var uträknad att komma, så den 28/5-75 föddes Åsa 4 kg tung och 50 cm lång, när hon såg Helsingborgs kvällsljus denna maj kväll vid ca 21-15 tiden..

Sen dröjde det tryga 10 år tills mitt 3:e barn föddes, även han för tidigt, ca 6½ vecka tidigt. Peter såg nattens ljus den 24/10-85 vid ca 00:20 tiden. Trots att han var så tidigt född,så vägde han hela 3090 gr och var 49 cm lång. Så han hade blivit en stor kille om jag hade gått tiden ut.

Jag har aldrig haft diretk ont vid mina födslar, däremot har det varit jobbigt att krysta fram barnen.

Jag vet att din förlossning kommer att gå bra, och av någon anledning, som nog dom flesta håller med mig om, är att den ev. smärta man känner, försvinner fort. Och av någon anledning så försvinner den lika fort som man får barnet på sin arm.

LYCKA TILL!!!!!!!

#8: haha, okej ja med dom lär du slippa eftervärkarna i alla fall. ;-)

Annars säger jag som de andra. Det är inte alls så hemskt som man föreställt sig.
Nu hade jag liite otur med första barnet då han var otroligt kort och tjock så det blev jobbigt därför. Men trotts hans storlek gick det jättebra. 6 timmar så var det avklarat liksom. Och barnmorskan kunde glatt säga: Nej, men titta en kort och tjock en.
Alltså inte som de brukar, ohh, det blev en kille eller tjej utan, kolla en kort och tjock en. ;-)  

Sedan hade vi förlossning nummer två, den gick som en dans den med. 3 timmar så var allt klart. Hon hade liite bråttom så barnmorskan höll inte på att hinna med. Så det blev värsta rugby räddningen för att hon inte skulle landa i golvet. Men annars gick förlossningen bra.

Förlossning nummer tre. 1½ timme tog den. Hann knappt in så var det klart. ;-)
Nu hade de dock läst min journal så ingen lämnade mig ensam i alla fall. De stod vackert och väntade. Ville nog inte chansa på att de skulle lyckas med en räddning till.

Sedan hade jag ett hopp på åtta år till förlossning nummer fyra.
Men den gick också jättebra. och framför allt snabbt. Om jag inte hade känt de små förvärkarna hade hon nog intekommit på BB. 45 minuter efter första riktiga värken så var det klart.
Tur det var sista så man var mer förberedd på hur det skulle vara för att jag skulle åka in. Tar nämligen ca 30 minuter till BB från mig med bil. ;-)
Och då jag halverat förlossningstiderna på de tidigare så vart jag lite nojjig. Men BB höll med mig när jag ringde att det var absolut bäst att jag genast kom in.

Så självklart kommer det att gå bra. Är jag övertygad om. Om den smärta som är, den försvinner som en raket när man håller det lilla knyttet i famnen efteråt. Jag lovar.
Mvh Åsa

#10. Det var stor skillnad på eftervärkarna mellan första och andra barnet. För att inte tala om inkontinensen direkt efter förlossningen ;)

Ahh va söt bild :)

Jag har fött tre små pojkar.
Har haft jätte bra förlossningar och föder gärna igen.
Jag vet inte om jag är knäpp men förlossningarna är de bästa jag varit med om i hela mitt liv.

Hej Sandra!

Klart man blir nojjig när man läser om allt negativt med förlossningar osv. Men när man är mitt i det så är det så konstigt att det bara är det negativa man snappar upp. Men du har ju fått läsa positivt här nu.

Själv har jag varit med om både akut kjejsarsnitt och normal förlossning. Första barnet var med snitt och sista kom den normala vägen. Båda förlossningarna gick bra. Fast kjejsarsnittet blir lite snopet. Rätt var det är så vaknar man och i en kuvös vid sidan om, ja där ligger vår dotter. Man hade blivit mamma!

Vet många som säger att jag ska minsann ha snitt, men med min erfarenhet så är normal förlossning det bästa. Nu är det ju inte så att det är illa med snitt. Tack och lov att det finns. Det jobbiga är 3-4 månader efter. Då snittet ska läka ihop.

Önskar dig lycka till! Det kommer att gå bra. Klappa magen från mig!

Kvinnokroppen är makalös.

Jag hade en jobbig förlossning med min son. Jag var så stor (och han också) att de valde att sätta igång mig i vecka 38. Jag lades in på fredagen för att få en sorts gel i mig som skulle dra tillbaka livmodertappen. Det småvärkte lite av detta. Detta gjordes varje morgon från fredag till måndag. På tisdagen märkte de att den äntligen dragit sig tillbaka.
Jag kördes ner till förlossningen för att ta hål på fostervattnet. Jag var så livrädd att jag höll på att dö på kuppen. Men det kändes inte ens. Sedan fick jag värkstimulerande dropp. När första värken kom så tänkte jag "jaha, det här är ju inte så farligt, undrar vad alla gnäller om". Efter några timmar blev jag varse om vad folk pratade om när det gällde värkar ;-)
Jag funderade på hur sjutton jag skulle veta när det var dags att krysta. Ni som har fått barn skrattar gott nu. Det är en fråga som de flesta ställer sig inför en förlossning. Jag blev själv jättearg när folk bara svarade "det vet du". Nog sjutton stämde det allt.
Det fanns inte en möjlighet i världen att hålla tillbaka krystningen.
Jag låg totalt i 31 timmar, varav 6 timmar var med krystvärkar och sonen flyttade sig en halv cm neråt i livmodern. Eländiga unge!
Det slutade med kejsarsnitt och jag förlorade ganska mycket blod. Varför vet jag än idag inte. Kanske något som bara hände.

Vad jag vill säga med den här historien är. Jag mådde verkligen pyton efteråt. Kunde inte ta mig ur sängen på 2 dagar. MEN.. jag har fått en dotter efter det. Det var inte värre än att jag gladeligen skulle gå igenom det en gång till för att få ytterligare ett barn.

Nu är baby-fabriken stängd på obestämd framtid.

#11: Ja visst är det. Men skillnaden mellan barn två och tre den är hiskelig. Fy sutton blev kvar på BB för att få smärtlindring, kunde inte ens ta mig ur sängen. Grät när man ammade och när man rörde sig.
Fast det är de värda de små liven. Men den smärtan är då värre än alla förlossningssmärtor i alla fall ;-)

Jag har ju inte fått barn själv men en jämnårig kompis fick en liten dotter för ca fyra månader sedan.

För henne gick det iaf jättebra. De hade på skön musik i rummet och hade det ganska mysigt. Det enda som hände var att i början gick det långsamt för henne att bli helt öppen. En sköterska kom och tittade till henne och sa att "det händer inte så mycket än på ett tag, du är bara 5 cm öppen" och sedan gick hon. Men bara några minuter senare började Petra (min kompis) att känna som om det kom en krystvärk! I vild panik ringde hon efter barnmorkan, för hon var livrädd för att krysta om hon inte var helt öppen av rädsla för att spricka. Barnmorskan rusar in och Petra vrålar "Jag KRYSTAR!!", men då visade det sig att hon hade blivit helt öppen på jättekort tid! Resten av förlossningen gick jättesnabbt och bra. De fick en underbar liten Sigrid :D

Tack till alla som svarat!!!!

Jättebra med alla svar tycker jag. Inte för att jag är gravid, men nån gång i framtiden så hoppas man ju på och bli det. =) Då kan det vara jättebra och ha lite information tidigare.

ja jag har ju 3 barn den första kompå dagen som var sgat men jag han inte fram jag han till hissen upp till förlåsningen så hon är ett hiss barn och sommar barn vilket resuöltera i att jag gick upp nästan 40 kg p.g.a. att jag samlade vatten.

Killen är är 2.5 månader förtidigt även där han jag inte till förslåsningen så han blev född på akuten i skene på kirurg sidan. men det var kallt den dagen 28 minus garder ute o ambulanser som inte hitta hem till mig .

den enda som är född på förlossningen är Emelie (Domino) dom sa till mig att jag var tvungen att lägga in mig 2 månader tidigare så jag skulle ha tid att komma till förlåssningen.

men summan av detta är att jag nog hellre föder utanför fölåsningen det blir inte sånt stå hej med folk som springer ut o in som det gjodes när jag fick emelie .

Men jag ska ju inte ha mer barn utan nöjer mig med barnbarn och jag har ju nu 2 st under bara töser tvillingarna som är linas

men jag har hört från min lilla syster att det är mycket mysigare nu på förlossningarna än det var när jag fick.

gå in på www.familjeliv.se det är en kanon sida med mkt information om allt med barn osv. samt att det finns många som kan berätta om hur det är och har varit!  lycka till!!!