Just det, vad kostar de efter inköp?

Jag tänker på kastrering m.m :) Och bör jag kastrera? Om jag köper ett par fina illrar och om några år (för har för mig att de lever ett tag?) vill ta valpar på dem/den så blir det ju svårt om den är kastrerad.. men skiljer det mycket på lukt eller något annat om de är okastrerade? Har hört att de kan lukta en del är de brunstar, hur ofta är det?

Hoppas att ni ine tycker att jag är för okunnig nu med alla frågor :O

**# Hur länge lever de?
**8-11 år är vad jag har hört. men med tanke på att de flesta illrar över 3 år får någon form utav cancer så blir de flesta ca 6-7 år.

**
# Vad äter de och kan man ge dem tex kött, potatis eller så från middagen (lätt kryddat)?
**illrar är strikta köttätare. det finns speciellt torrfoder för just illrar. annars funkar kvalitets foder för katt, t.ex. royal canin m.fl. men just iller foder är det bästa. illrar älskar sötsaker, men det är inte bra för dom! så du ska inte ge dom människomat, då deras kroppar inte kan bryta ner det på rätt sätt. du kan även välja att BARF mata. då är det rått kött, med ben och allt i. finns info trådar här om det.

**
# De blir rumsrena har jag hört, så de kan gå lösa i lägenheten? Även om man inte är hemma?
**det är ganska sällan en iller blir 100% rumsren. det krävs MYCKET tålamod och träning för att få dom det. en iller ska absolut inte bo i bur, så ja, dom kan gå lösa. sen kan man välja att stänga av något rum och liknande där man inte vill ha dom.

**
# Brukar de trivas om man har dem med sig, som en hund? (ja, alltså att de får följa med, inte nödvändigtvis att de går fot ;) Hundar brukar ju trivas med att vara med matte/husse)
**illrar är nyfikna och aktiva djur, så dom uppskattar att vara med där du är. sen kan det vara lite jobbigt att ha med en iller på stan t.ex. då dom är små och ska utforska allt.

**
# Kan man ha bara en, eller trivs de bäst om de är två tillsammans?
**en iller kan mycket väl bo själv, om den får tillräckligt med uppmärksamhet från dej som ägare. jag hade min Lyssa själv i drygt 2 år inna hon fick lek kamrater. mitt tips är att börja med en, för att lära sej hur illrar funkar och s eom det är ett djur man trivs med. så kan man skaffa flera sen.

**
# Klarar de att vara ensamma hemma under mina 15 timmars arbetspass? Om de är två? En? (det är väl den viktigaste frågan just nu)
**så länge illern har mat och vatten så klarar den sej. men det borde inte ske varje dag. och så måste du ge den uppmärksamhet och aktivering när du väl är hemma sen. är dom flera så kan dom alltid leka med varandra. men dom behöver fortfarande uppmärksamhet från dej när du kommer hem igen.

**
# ..luktar de, även om man håller rent i lådor m.m.? De jag träffat har förståss luktat om man sätter näsan mot, men kommer mitt hem att lukta iller ifall jag skaffar en/två?
**det kommer lukta annorlunda hemma hos dej om du skaffar iller. man kan tvätta deras filtar m.m. ofta, för att hålla det till en mild doft. men att bli av med lukten helt har jag aldrig lyckats med. själva illern i sej luktar inte så mycket.

**
# Förstör de mycket? (biter på lister osv, speciellt sånt som kostar när man ska flytta, skor och annat är ju ofta i risk-zonen med djur)
**mina har bara kraffsat på kanten under köksluckorna, så där måste jag måla om sen när jag flyttar. sen är det alltid risk för ett förstört golv när dom missar lådan. men just förstöra så som katter kan klösa på soffan gör dom oftast inte.

**
# Blir de lätt aggressiva eller oregerliga om man inte hanterar dem precis rätt?
**illrar är djur som behöver mycket träning och uppfostran. gör du det inte rätt så är risken att du aldrig får en bitfri iller t.ex. eller en iller som aldrig går på låda. men det finsn mycket trådar här på forumet om hur man uppfostrar.

**
# Vad kostar de att hålla i månaden?
**illern kostar en del till att börja med. ca 3000kr om du köper från en seriös uppfödare. sen är det vaccinering 1gång/år, ca 300kr. kastrering kostar 500-1000kr. försäkring 515kr/år. leksaker, bajslåde material, filtar m.m. är små kostnader som alltid komemr finnas medans du har iller. och där kan man anpassa priserna väldigt mycket själv beroendes på vad/vart du köper. koppel + sele, ca 120kr för ett vanligt t.ex. Hagen. sen maten är svårt att säga, för det beror på vilken mat du använder och hur mycket mat illern äter.

kolla runt på forumet så hittar du mer utförliga svar på dina frågor. det finsn trådar om det mesta du har frågat här :)

en okastrerad hane kan lukta riktigt hemskt. honor måste du kastrera, eller iaf ta ur brunst, annars kan dom dö. läs runt på trådarna så hittar du svaren.

du hittar även svaren på vad dom kostar i mitt tidigare inlägg :)

Tack så mycket! :D Då är det ändå värt att kolla upp dem som husdjur :) I och med att de klarar sig bra ensamma. Jag jobbar i snitt 3ggr/vecka, ibland 4grr och ibland 1-2ggr (har ett rullande schema) men resten av tiden har jag ju över till illern, eller kan ta med den :)

Kan jag ha ett mindre rum, tex klädkammaren (med fönster) som nästan är stor nog att ställa in en vanlig säng i (för smal pga inbyggda garderober i ena halvan, men lång nog) som iller-rum när jag inte är hemma? Om jag ser till att där finns mat, låda och leksaker m.m? Finns ju möjligheter att klättra och så på hyllor m.m. som är där. Tänker att det är lättare att skydda golvet i det utrymmet om den inte blir helt rumsren :) (får väl flytta på alla mina iljefärger och lacknafta m.m. då, iofs.. x) Och så är det det enda rummet med dörr i min etta, utom vardagsrum och badrum.. :3

Så man kan räkna med 4-5000kr i engångskostnad och sen ..3-500kr i månaden efter det? Då är det bara mat och försäkring som kostar i månaden?

Hur mycket äter de, om man väljer torrfoder? Kan man ge torrfoder + rått kött? Knske ge ett billigare torrfoder till katt som bas och ''möta upp'' med kött och så?

Kastrering är inte det enda alternativet idag, det finns en del att välja mellan, beroeende på kön.

Hanar: Traditionell kastrering kan göras när de blir könsmogna vid ca ett halvårs ålder. kostar 500-1000kr

Kemisk kastrering är en "ny" metod, ett chip i nacken som enkelt talat får dem att gå ur brunst utan att vara fysiskt kastrerade. Håller upp till 2,5 år. Fördelen med denna metod är att de hälsorisker som är förknippade med tidig kastrering (binjuretumörer bla) minskar drastiskt, eftersom kulorna finns kvar. Olika pris, men inte så mycket dyraree än en vanlig kastrering

Man kan hålla en hane okastrerad om den själv mår bra och man som ägare står ut med dem. Vissa är underbara trots brunst, andra är lite värre. De är i brunst en stor del av året.

Honor: Kastrering (EJ sterilisering!) när de blir könsmogna. Ofta aningen dyrare än för hanar eftersom det är ett större ingrepp. Betalade själv 800kr för min honas kastrering.

Kemisk kastrering fungerar på honor med. Samma fördelar som hanar.

Okastrerat är svårt med honor, de går ej ur löp förän de blivit parade och riskerar därmed aplastisk anemi, vilket kan vara dödligt. En del håller sina okastrerade och tar dem ur brunst på andra sätt, men det kan vara svårt och osäkert om man är nybörjare.

Jag skulle INTE rekomendera att du håller dem okastrerade för chansen att få valpar på dem. Det är tyvärr inte som att para marsvin. (Inget illa menat). Det innebär stora risker för honan, många har förlorat sin hona av olika anledningar i samband med avel, eller för den delen valparna. Det finns massor man måste veta innan man ger sig in på den biten. Vet du hur en livmodersinflammation uppenbarar sig och vad det kan ge för konsekvenser? Eller vaginit? Vad du gör om honan får mastit? Hur du märker om hon har fött alla och vad som händer om hon inte gjort det? Hur du gör om hon stöter bort någon valp? Hur du ser om valparna är normala? osv osv osv.

Sen är det partnermatchningen i avel att ta hänsyn till. Många illrar är släkt med varandra, och många bär på hälsoproblem, som cancer (jättevanligt i olika former hos illler) hjärtproblem och liknande. Vad vet du om riskteckningar? Wardenburgs syndrom? Kryptorkism?

Jag säger inte att du ingte kan lära dig detta, och det är inte meningen att slå ner dig i skorna, men jag vill få dig att tänka efter både en och femtiotre gånger innan du ens tänker på avel på iller. För djurens skull, och din egen, så är det bäst att du vet vad du gör innan du ger dig in på den biten.

Sen ang foder. Det mest naturliga är ju för dem att äta kött (med ben, brosk, senor, hud, inälvor osv osv) men det finnns en del illertorrfoder på marknaden. Alla är dock inte bra, en del är riktigt dåliga tom. De som brukar rekomenderas är Vitalin, ANF, Totally Ferret, James Wellbeloved ferret complete. Finns att beställa på nätet.

Tiden då.. Det är massor med tid som du inte är hemma på, det går inte att komma ifrån. Sen när du väl är hemma så ska du själv äta, städa, vila och sen har du säkerligen andra saker som du vill göra utanför hemmet som att umgås med vännner och liknande. En iller är ett socialt djur som behöver tid. Om de är två så har de sällskap iaf, men det är fortfarande mycket tid du är borta..

Om/när du letar uppfödare kan jag ge ett råd; personkemi med uppfödaren. Det är guld och smaragder värt att ha en människa som genuint bryr sig om sin valp, och som du kan ringa mitt i natten bara för att fråga en liten fråga. Har du hört talas om "farmar" förr? De är sådana som föder upp illrar i minkburar i princip, de säljs ofta billigt, ovaccinerade, ochippmärkta, obesiktigade och ofta ofhanterade. Det kan jag inte rekomendera på något sätt alls! Snälla, stödj inte den typen av uppfödninge som strider mot lag och vett. Och för att inte glömma personkemi mellan dig och illern ifråga! Jag har träffat mer än en iller som är petig med sina människor ;) De har stora personligheter de små liven.

Rekomenderar dig till att försöka träffa så många illrar som möjligt innan du bestämmer dig. Det kommer gagna din blivande iller och dig själv mer än du anar. Flera illerägare tar gärna emot hembesök. Jag finns i Skara, har du vägarna förbi är det bara att hojta till!

Ujuj, vilken röra, den röda tråden gick av flerfaldigt, hoppas du får ut något av vett ändå =)

#5 300-500 i månaden känns ganska högt räknat men kan du sätta av det varje månad så är det bra. Då kommer du att få en buffert för oförutsedda utgifter om de blir sjuk eller så. Även om man har en försäkring så kan ändå självrisken bli en ansenlig summa.

Ger du bara torrfoder så äter de 50-100g om dan ungefär beroende på hur stor och hur aktiv din iller är.

Det går alldeles utmärkt att "halv-BARF'a" (rått kött + foder) om du vill. Vår Bogey får en halv kycklingvinge varje dag som kompletteras med 1 liten bit kyckingmage 2 ggr i veckan, lite kycklinglever resp. kycklinghjärta 1 gång i veckan vardera. Biten kycklingvinge får han ny varje dag oavsett om han äter upp hela eller ej, för det är bästa tandborsten för illern. Håller tänder och tandkött rena samt att det är bra mat.

Till det står alltid en liten skål med bra illerfoder framme samt fräsht vatten som byts minst en gång om dan.

#5 Ett illerrum som är illersäkrat fungerar bra, men de mår ju bäst på så stor yta de kan få. Mindre än 5kvm är olagligt, och även om 6kvm är lagligt är det knappast ett mått som de mår som bäst på.

Någon hundring i månaden kostar de, kan inte säga hur mycket/litet det är. Det beror ju lite på hur mycket man köper till illern. Man kan köpa massor av dyra leksaker, men man kan göra mycket roligt åt dem själv också.

Spar inte på kostnaden till maten! Torrfoder är förknippat med en del hälsoproblem det med, men det går utmärkt att ge en kycklingvinge några gånger i veckan och ge dem fri tillgång på illertorrfoder vid sidan av.

Hur mycket de äter varierar en hel del. Mycket damsuger jag ju upp då de gömmer mat överallt :P 2kg Vitalin går runt hundringen, och mina två klarar sig iaf en månad på det, så även då är det inte särskillt dyrt.

Försäkringen kostar strax över 500kr per år, och den är guld värd! Under mina 4 år som illerägare har jag haft olyckor och andra akuta fall (borträknat kastering och vaccinationn) för ca 12 000kr, men tack vare försäkringarna har jag bara lagt ut kanske 5000kr?

jag opererade nyss Lyssa. det skulle kosta 8 300kr. men med hjälp av försäkringen så betalade jag "bara" 2 100kr.

operation pga två oliak cancer sorter, hon fyller 4 år om någon dag.

#9, hur är det med henne nu ? (sorry för ot)

Inlägg 8 var klockren..

klockren #8? det är vettig info bara :P

det är jätte bra med Lyssa. den mesta pälsen har växt ut igen. och hon är pigg och igång som vanligt :) det värsta är väl "sommar svansen" som är ett tecken på binjure tumör, för att hon sen åt medicinen där ena bieffekten var att tappa päls på svansen. så jag hopaps på att det växer ut sen igennär hon byter till vinterpäls….

#10 Tack

Jag tänkte nog lära mig mer om avel innan jag tog en kull, trodde ju att jag hade något år eller två på mig ;) Men om det är så farligt för djuren är det naturligtvis inget alternativ, bättre då att satsa på kastrering från början och eventuellt skaffa en iller till om jag blir avelsintresserad. Tänkte att eftersom de blir inomhusdjur, som hund och annat, så borde det inte spela någon roll om de var kastrerade eller ej, men där tog jag visst fel :) Okastrerade djur brukar ju i regel bara ha den extra ilägenheten att de blir lite jobbiga när de brunstar och att man måste hålla koll för att undvika småttingar.

Jo, visst är jag borta en hel del (tja, mindre än de flesta med tanke på att jag har en deltid) men jag är självisk nog att vilja ha sällskap här hemma.. :3 Alla mina bekanta är djurvännr, så att ta med illern till dem borde inte vara något problem, och illern kan väl vara med när jag äter och städar :P Men jag förstår hur du tnker, har själv funderat mycket på just tiden, men om de bara klarar 15 timmar i rad utan att må dåligt så har jag faktiskt väldigt mycket fritid :) Fördelen med långa pass är ju långa ledigheter. Och nu har jag snart semester, så egentligen är det väl nu snart som jag i så fall borde slå till, när jag kan vara hemma en del i början.. men det är så mycket mer jag behöver lära mig först!

Vad kostar dessa foder, ca? Och hur länge varar en påse?

Nej, att köpa från dåliga hem vill jag inte. Kan jag spara lite på att köpa från privat snarare än uppfödare med papper o.dyl. så kan jag tänka mig det, men inte på bekostnad att djuren har det dåligt! Vaccinera och chippa själv går väl an om det dras från priset, men som sagt.. djuren ska må bra hos uppfödaren, det är det viktigaste.

Jag bor i Billesholm (Helsingborg).. :P

vad har jag missat? är det något jag inte förstår med #8? haha

"11, hehe, tyckte bara inlägg 8 var så bra skrivet.

okej de var ju skönt att höra, man blir så glad när dom e sig själva igen efter en operation.

klockren #8? det är vettig info bara :P

det är jätte bra med Lyssa. den mesta pälsen har växt ut igen. och hon är pigg och igång som vanligt :) det värsta är väl "sommar svansen" som är ett tecken på binjure tumör, för att hon sen åt medicinen där ena bieffekten var att tappa päls på svansen. så jag hopaps på att det växer ut sen igennär hon byter till vinterpäls….

#13 Jag missade att du var ledig så mkt, tänkte väl jag med att det var en hel del jobbande för att vara 5 dagar ;) Jag säger varken bu eller bä, mer än att det kan vara roligt att ha sällskap under de långa dagarna. Det är bra att fundera på sådana aspekter när man skaffar iller (eller vilket djur som hellst)

Vitalin ligger på 80kr för 2kg, själv köper jag hem en kartong på 10kg på en gång. Det håller ju och är det något jag vet går åt så är det foder och träpellets (till lådorna) ;) Det finns att beställa hos www.amhs-illertorg.se eller hos www.hungryferrets.se (de senare har lager på lite olika platser så man kan slippa frakten) En kartong räcker ett bra tag, över ett halvår när jag bara hade en om jag inte minns fel.

De flesta hemmauppfödare tar ca 3000kr, men då ingår chipp, vaccination, veterinärbesiktning och ofta snuttefilt, lite mat, leksak och stamtavla. De pengarna tycker jag personligen attt det är värt. Om inte annat så signalerar det ju att de gör ett grundligt jobb och bryr sig mycket i sina valpar. (dock min personliga åsikt)

#14, du har ej missat nått, jag tyckte bara att det var bra skrivet av Aviendha hahaha, hon e bra på att skriva så man förstår helt enkelt, ibland har jag svårt att förstå o tycker hon e bra på att förklara saker o ting hehe.

#12 varsegod..

Nu e jag helt ot IGEN hahaha, sorry ts…

Ojdå, här kom svar som jag missade :)

#8 Det var bara för när jag inte var hemma, förståss. :) Resten av lägenheten är ju så klart även husdjurets hem, vet jag bara att han inte förstör eller skadar sig så kan han vara där när jag inte är hemma också..

Kostar inte maten mer så är det ju inte så farligt :) Alla mina djur är försäkrade ;) Det lilla det kostar i månaden märks ju knappt, iaf om man inte har så många djur (två hästar och när jag tänker efter är min ena försvunna katt fortfarande försäkrad.. :( Jag saknar Belze.. inga fler djur som kan försvinna sådär nu mer. Men han får nog någon månad till på sig att komma tillbaka innan jag avslutar försäkringen..tänk om han hittas och behöver vård! :S )

#18 aha, trodde det var något jätte kul jag inte förstod :P

#18 Ingen fara :P

#19 Svaren haglar, hämta ett paraply vettja! =)

Ja, matkostnaden är inte så farlig faktiskt, även om man helbarfar (en hel liten vetenskap bara det, men med många positiva aspekter) så är det lite dyrare, men inte så att man blir äten ur hus och hem precis ;)

Månadsbetalningen kostar väl lite mer föresten? Tar mina årsvis, självklart kommer de samtidigt :P Hoppas att du får något besked om katten åtminstånde! Det är fruktansvärt när djur försvinner, min ena illler var borta i två dygn, och det är nog bland de värre saker jag genomgått.

#22 *springer och köper paraply*

Hur får man tag på inälvor och sådant?

Går det på autogiro tror jag inte att de tar mer :)

Ja.. båda katterna dessutom.. Lonna som jag haft i 5 år har varit borta i över en månad nu. Hon försvann första gången hon blev utsläppt, men tycker att någon borde sett henne, hon har lite ovanlig färg. Trodde att hon skulle gå hem eftersom jag bor mycket nära  hennes uppväxtplats, men hon har ite synts där heller. Belzebub har jag ''bara'' känt i ett halvår eller så, men det är ändå tungt. Undrar om någon tagit dem, alla lappar utom en som jag satt upp är nedrivna.. inga andra lappar har blivit brttagna på de ställena, vad jag kan se. Har satt upp nya flera gånger..undrar om någon inte vill att min kise ska bli igenkänd.. :/

#23 Inälvor, kycklinghals och dyl kan vara svårt att få tag på ibland, men hos slaktaren kan man få tag på det man behöver för en billig slant, de gör oftast inte så mycket med det ändå ;) Lever är rätt enkelt, det kan man ju köpa i vanlig affär. På repti.net kan man ju fynda foderdjur (dagskläckta kycklingar, möss osv) i djuraffär är det mycket dyrare, tror en mus kostade mig 20kr sist. Har ett litet hopp om att mina ska fatta att det inte är radioaktivt avfall men de har aldrig ätit annat än torrfoder så jag känner mig lite körd på den fronten. Nästa ska vara barfad som valp har jag bestämt!

Hela kycklingar finns oxå att få tag på i butik, då kan man ju stycka hemma, det är enkelt och rätt kul (japp jag är skadad, jag tycker den maten ser så mycket mer aptitlig och gibvande ut, på mer än "stilla-hunger" planet)

#23, beklagar att dina katter rymt, hur länge har dom varit borta ?

jag kör på råttor (frysta) då jag har X antal ormar hemma. då får illrarna råttor när ormarna får det ;)

…nu får ni mig att fundera på mus-uppfödning också :O

ska nog leta upp ngn slaktare i närheten :) Kan maten förvaras fryst och tinas i varmvattenbad?

#25 2veckor, och en månad, de försvann vid olika tillfällen. Så änn finns lite hopp kvar, iaf om belze..

#27 Japp, frysen är ett underbart ställe! =)

Illrar är beroende av taurin, de kan inte tillverka det på egen väg, och taurin finns det en del av i hjärta tex. Dock är det vattenlösligt och degraderas fort i frys. Man kan ju även ha en bunke ståendes i kylen där man lägger upp dagen före så ställer man fram så det får rumstemp ett tag innnan. Man utfodrar två gånger om dagen vanligtvis om man helbarfar.

#27, ok, jag håller tummarna..

personligen ger jag inte Simon nått rått kött alls, dock får han en vinge kanske en gång i veckan eller så. Det gäller oxå att kolla upp om man barfar, vad jag hört ska man veta vad man gör för det var inte bara att ge hur som helst..

#28 Taurin? Då får han lite red bull då x)

Kör nog torrfoder plus kött :)

#30, haha när jag fick all den info om kött man kunde ge så blev jag bara förvirrad o de var ett helt företag att lära sig, så de sluta med vitalin (torfoder) hahaha.

#30 Haha, du vill nog INTE att en iller sna få vingar vill jag lova :P

I torrfoder för iller (iofs även för katt, de är även de beroende av det om jag inte missminner mig) så är taurinet tillsatt. Att halvbarfa är en enkel mellanväg, då får de i sig de vitaminer och annat smått de behöver från torrfodret så man slipper oroa sig lika mycket för att man kanske ger dem fel kostsammansättning som om man helbarfar. Förutsatt att man använder ett bättre torrfoder då såklart.

Här finner du en tråd om BARF, Guiden till iller-BARF, som är väldigt bra! Aldrig fel att sprida bra info

Ett tillägg till #32. Även om man inte barfar själv, eller kommer göra, så kan det vara "matnyttiggt" attt läsa den tråden (fyndigt va? ) Det förklarar ju en hel del om vad våra små behöver och varför, kunskap är aldrig fel =)

#17 missade jag innan :P

3 arbetspass på 7 dagar :P

Ang. priset så får jag ju se vad jag hittar :) Backar inte för 3000kr om det är det enda som verkar seriöst.

#32 Ska kolla det :)

____________________________________

Hm.. om illern inte blir helt rumsren.. är det både kiss och skit som ska upp, och hur jobbigt är det? Som att ha en icke rumsren katt, dvs rejält jobbigt? Eller bara lite halvtorra pluttar i ett hörn? Var brukar de gå och hur ofta? På kudden, precis utanför lådan? Varje dag, en gång i månaden? etc? Vet att det nog är svårt att säga helt generellt men en liten fingervisning?

Jag har en iller som i stort sett ALDRIG går på lådan. Har haft honom i två år och det går bara inte. Han går 90% utav alla gångerna precis utanför. Kissar och bajsar. Han kissar även på fönsterbrädan, på min dator och andra roliga ställen ifall man inte passar honom. Sen kan alla vara mer eller mindre rumsrena beroende på vilket humör de är på. Men ingen utav mina kissar eller bajsar någonsin på något mjukt utan det är på golvet bredvid lådan som gäller.

En illers bajs är mjukt och kletigt, tyvärr inga torra kaninpluttar man kan sopa upp. Kisset sugs gärna snabbt upp i parketten också. Så hur jobbigt det blir beror helt på vad för toleransnivå man har. Det kan vara riktigt j-vla överjobbigt kan jag säga.

Men skaffar man en valp som inte suttit i bur utan från uppfödare som tagit hand om dem rätt så har de ju börjat träningen och det är bara för dig att fortsätta den. Det är ganska mycket lättare än de vuxna omplaceringarna som ingen har brytt sig om.

oftast så är det kiss + bajs som hamnar utanför. men ibland bara en kiss pöl. jag upplever det somom att en iller bajsar 1 gång varannan timme i snitt. oftast så hamnar det i hörn elle rprecis utanför lådan. men man kan ha sån otur att det kan hamna var som helst. en gång har jag haft det i soffan. andra har fått det i sängen…. det är inte torra pluttar som en kanin, det är blöta pölar, som en fågel skit, fast stora som handflator….

Kan tillägga att när en hane går i brunst så luktar han illa och hans kiss stinker riktigt ordentligt. Dessutom går de gärna igenom kisset då och lämnar långa, stinkande snigelspår efter sig. Inte mysigt någonstans. Jag tror jag klarade två dagar med okastrerad hane i min lägenhet, sen pallade jag inte mer utan det var veterinären nästa.

men Nova funkade det att lägga ut filtar m.m. på golvet, till slut blev hon rumsren här hemma. Aura däremot, hon sätter sej på filtarna oxå ibland…..

Mina två är rätt duktiga på lådan (jag torkar kanske en-två gånger om dagen utanför) Illrar gör ifrån sig rätt ofta, i jämförselse med andra djur. Det blir ganska många gånger per dag, och nej det är inte det minsta kul att torka. Inte sällan är det längs lister, de backar gärna mot kanter och hörn när de ska göra ifrån sig :P

Träning och underhållsträning är nyckelordet. Blanda med en stor protion tålamod och förståelse för personligheter så går det bra ;) Men har jag vart hemma hos någon annan med illrar eller något som luktar annorlunda, om de är missnöjda eller så så får jag ofelbart torka hallmattan *suck*

#37, hahahaha VÄLKÄNT… en annan får stå ut i ett par mån till för jag är så illa tvungen…

Hur gammal var din hane då ?

Går de utanför ex tidningspapper också om man ställer lådan på det? :)

Kanske vardagsrummet får bli illerfritt när jag inte kan hålla full koll, det är det enda rummet utan plastmatta..

Och hur underhållstränar/tränar man?

Beröm/godis om de går till lådan? Flytta dit dem om de sätter sig någon annanstans?

¤2, tränar dem innebär att du får sätta dem på lådan om dom inte gör där i. skulle de inte hjälpa så kan man ju sätta lådan där dom vill göra de men då ska de finnas plats o lätt åtkomligt så du kan tömma den o så..

Beröm med mycke gos o kel samtidigt som du berättar hur duktig han/hon var, godis kan bli för mycke då de kan göra behov flertal ggr per dag.

Din fråga på inlägg 41 är svår att svara på, det beror på vad illern känner för hehe.

#42 Det beror på illern i fråga och vad som passar en. Här har du en tråd om just detta, KT Lådträning

#23 Har du närhet till Citygross så har de ibland bra pris på inälvsmat som hjärta, lever och mage från kykling. Brukar stå i deras reklamblad när de har hemma, om du får nått sånt.

Vår Bogey är väldigt duktig på lådan när vi är hemma och bryr oss. När han är hemma själv däremot och huserar i tvättstugan så protestar han ibland och lägger lortarna alldeles utanför lådan eller på sin matplats av alla ställen. Våtrumsmatta på golvet så det är i.a.f. lättstädat.

det finns en tråd som heter KT lådträning (?) ligger ganska långt upp i listan. läs den. :)

puttade upp tråden, så den ligger precis över denna.

Har faktiskt läst den tråden :P

Tack för tipsen :)

haha, vi skriver om varandra här inne. :P såg nu att du hade fått samma svar av Aveindha ;)

Ska bli spännande att träffa iller igen, det var länge sedan sist :P

#50, du är välkommen.

Förresten, finns iller valpar till salu året runt eller föds de bara under en viss årstid?

Honan går i brunst på våren/fösommaren. Så det är valpkullar per säsong som gäller. Sen går vissa honor i brunst tidigt och vissa sent så lite spännvidd finns det.

Så det är nu eller nästa år som gäller då? :) Verkar vaa slutert på säsongen?

Får hälsa på loveferrets och kolla så att iller verkligen kan vara ett husdjur för mig, och sen gå på illerjakt då :P

Hm.. hade väl behövt spara pengar egentligen, och vänta på katterna.. men vill inte vänta ett helt år till juh..:O

#54 hej. Vad kul att du är intresserad av illrar. De är helt underbara. Roligare djur får man leta efter! Ville bara säga oxå att om du nu hittar en iller som du fastnar för och dina katter trots allt dyker upp så kan det gå jätte bra ändå. Jag har 4 illrar och 3 katter och många säger att man måste ha illern först och sen köpa en kattunge för att det ska funka men det stämmer inte alltid faktiskt. Har du tur och dina katter kommer hem igen så får du ju hålla dem under uppsikt den första tiden för att vara säker på att illern får behålla sina ögon eller inte blir skadad av deras sylvassa klor. Men när jag köpte min första iller snutten för 4 år sen så hade jag en katt redan som då var 6 år gammal drygt. Och i början var det en del morranden och annat gruff från kattens sida men han vande sig ganska snabbt och Snutten lärde sig vad det betydde när katten morrade och spottade åt honom. Nu går det hur bra som helst. Ja Snutten gick ledsamt nog bort i januari i år men mina andra 4 illrar som jag har kvar kan till och med sova bredvid honom och mina andra katter.  Sen om katterna tycker att illrarna är jobbiga när dem är som busigast och får sina tokryck så kan dem ju lätt fly upp på bord odylikt om dem behöver få vara ifred. Dem är tillsammans även när jag inte är hemma vilket jag vet att vissa inte förstår sig på hur jag kan lita på dem så blint men det gör jag. Så jag önskar dig lycka till i framtiden. Mvh Jenny

#55 Tack för infon :)

Även jag har ju både illrar och katter. 9 illrar och 4 katter. Jag har aldrig separerat dem från varandra någonsin heller. Nolita, en av mina illrar brukar man hitta i en kattigloo tätt ihopkurad mot en lurvig katt när hon ska sova. Bara man har någon plats dit katterna kan gå ifall de känner sig jagade och inte vill leka mer så är allt lugnt.

Om du inte nödvändigtvis vill ha valp så finns ju omplaceringar i massor året runt, tyvärr. Mest brukar det vara några månader efter valpsäsongen. Då har folk upptäckt att iller nog inte var djuret för dem iallafall. Händer varje år.

Det är mer det att 3 husdjur i en etta kan kännas lite mycket, speciellt om de ska ha olika mat :) Men visst, även om katterna kommer tillbaka efter att en eventuell iller kommit hem så blir jag så klart jätteglad!

Kommer Lonna tillbaka finns det dock en risk att hon får flytta tillbaka till gården hos pappa.. hon är väldigt skeptisk till sällskap och verkade inte riktigt tivas här. Men det är hon som varit borta längst så jag tror tyvärr inte att hon kommer hem igen :(

Finns det någon nackdel med omplaceringar? Har inget emot åldern i sig, men tänker om det är svårare att prägla/få dem tama om de haft olika ägare och inte känt mig från början, att toa-träning kan bli svårare om de är lite äldre och inte har fått lära sig innan, m.m.?

Jag har 9 illrar. 8 är omplaceringar och 1 fick jag som valp. Ja, rent tekniskt sett var ju en av omplaceringarna yngre när jag fick henne än valpen var i och för sig. Hon var bara 6v när hon kom till mig och jag var hennes andra hem.

Mina omplaceringar är helt underbara. (såklart!) En iller är inte långsint eller så, tar du hand om den bra så tyr den sig till dig och älskar dig till döds. En av mina killar skulle vara ett otroligt hugg-monster och fullständigt livsfarlig. Javisst, han har aldrig bitit någon sen han flyttade hit.

Sen så har vi ju det där med rumsrenheten då. Det kan vara svårare att få en äldre iller rumsren om den inte har varit det innan. Min ena kille har jag gett upp på. Det går bara inte. Men man får ju fråga lite om illrarna innan man tar dem också. De flesta flyttar inte för att de är totalt sjövilda och hugger omkring sig. De flesta flyttar ju för att matte/husset tröttnat, har inte tid, allergi, börjat skola/jobb/utbildning m,m, m,m.

Det är inte särskilt många "problem-illrar" som omplaceras egentligen. Och är det det så brukar förra ägaren vara ganska tydlig med att tala om det för de vill att illern ska hamna rätt.

Det som gäller med både omplacering och valp (tycker jag iallafall), det är att man ska träffa dem först innan man bestämmer sig. En valp är en valp i och för sig och den anpassar sig efter dig och du efter den. Men en vuxen iller och du kanske inte "klickar" alls. Det finns personkemi mellan människa och iller och det allra bästa är verkligen att åka och hälsa på innan man bestämmer sig.

Jag har inte tagit hem någon utan att träffa dem först. Fast jag måste ju ärligt säga att jag inte nekat någon omplacering heller. Så särskilt svåra eller kinkiga har inte de jag träffat varit direkt.

Sen tycker jag att om en iller bott hos någon som inte haft särskilt mycket tid med den så verkar den otroligt tacksam över att någon gosar med den och umgås med den. En av mina killar hade levt som ensam-iller i många år och ägaren trodde inte att han gillade andra illrar. Här bara älskar han sina kompisar och skuttar glatt runt och leker.

Sen behöver ju tyvärr inte omplaceringarna vara vuxna heller. Finns en hel del valpar som omplaceras bara några veckor efter att de flyttat hemifrån av olika skäl.

Det jag däremot skulle vilja säga är att om någon iller är van till att ha illerkompisar kan den bli ganska olycklig om den får flytta och vara själv. Ifall den nu trivts med kompisar naturligtvis. Så om två illrar tex omplaceras tillsammans så dela aldrig på det paret. Det kan resultera i två mycket ledsna illrar.

den uppfattningen jag har har fått så tror jag att det skull evara perfekt för dej att läsa på mer om illrar, träffa några och så, och sen vänta till nästa valp period. om du känner dej redo tidigare så är det bara att kika på omplaceringar. men det känns som om att du är väldigt nybörjare på just iller, ochd et finns massor att lära sej innan man skaffar en :)

men jag tycker attd et är verkligen jätte kul att du har hamnat här och är så positiv till att lära dej :)

jag har själv bara haft omplaceringar, fick Lyssa som 11 månader, dealen som 4 åring, nova var 1,5år och aura 1,5år. sen hade jag ganya som kom hit som nästan 1 åring.

jag har haftd et mycket lättare med dom äldre, då dom oftast är lådtränade/bittränade/uppfostrade. sen måste man mest visa att det är samma regler som gäller hemma hos mej med mej som i tidigare hemmet. hade en valp här hos mej ett tag tidigare. och då var man tvungen att träna allt från början.

#59

Med andra ord skulle en yngre, rumsrens-tränad iller som inte bott med andra kompisar funka minst lika bra som en ''helt ny'' valp? Och dessutom inte vara helt omöjliga att få tag på?

Eller en äldre med hyfs.. men de tyr sig lika bra till mig ändå?

#60 Jag har redan ett besök inbokat och tänker åtminstånde inte köpa iller innan dess :P

Sen är jag väl lite av en ''learning by doing'' person… Har suttit och läst olika trådar (både fakta och personliga berättelser) mest hela kvällen nu och funderat. Det enda som jag känner mig tveksam till är rumsrenheten men den känns inte precis oöverstiglig. Känns ändå som att jag på denna korta tiden har fått så pass mycket info att jag vågar ta mig an en iller, om inte besöket visar något helt oväntat, och med hjälp av forumet här och uppfödare m.m. klara av att ta hand om den på ett vettigt sätt. Jag har läst om vad jag ska tänka på när det gäller foder, både barf, illertorrfoder och kattunge foder, olika sätt att lådträna och tips med toalådor, att säkra möblerna, bygga grävlådor, vilket beteende som kan komma i olika situationer, olika sätt att hantera bitande och vikten av konsekvens, olika temperament och personligheter, hur viktig vaccination och kastration är och vid vilken ålder det bör göras, badning, bra och farliga leksaker, utomhusmiljöer  m.m. Det som fattas är snarast praktisk erfarenhet och extra/detalj kunskaper som kommer på vägen :)

Med den djurvana jag har sedan tidigare och ett öppet sinne för mer information i rätt tid, och hjälp härifrån bl.a.  så känner jag mig ändå redo att ta hand om en iller, om jag träffar en som känns rätt vill säga :)

Är bara mer och mer övertygad om att just iller är det mest lämpade husdjuret för mig. I alla fall tills någon kommer på ett sätt att hålla en varmblods travare i lägenhet ;)

Men vill så klart träffa i alla fall en iller live också, det var ju som sagt några år sedan jag senast såg dem, och inte ens då var det väldigt mycket kontakt. Jag kan ju ha missbedömt deras egenskaper fullständigt också, men tycker mig skönja en tråd som går genom alla beskrivningar och berättelser här om deras humör, egensinnighet och tillgivenhet. :)

#61 Menar nu inte att jag kan allt, men att de problem som kommer att uppstå går att lösa, och att jag åtminstonde har en del av grunden lagd, så långt det går rent teoretiskt utan mer kontakt och utan att försöka.

som jag skrev tidigare, jag tycker att det är jätte bra att du verkligen engagerar dej! du visar att du vill lära dej och förstå vad det är för djur. *tummen upp*

men som du själv skriver, träffa några illrar, och försök vara vakt åt någon innan du skaffar en egen. då får du verkligen uppleva positiva och negativa sidor med illrar. efter det kan man sen ta ett beslut. hehe

#63 Får väl börja med detta besöket först och främst :P

Hoppas även på lite praktiska hanteringsråd och ''grepp'' m.m. Gissar att man håller dem ungefär som andra djur; fast men ''snällt'' eller låter dem gå fritt, men det är ju svårt att se i en text och alla djur rör sig ju olika m.m. så tja.. får se vad det leder till, först och främst :)

Besök är kanon. Vi (hela familjen) åkte till den som sedemera blev vår uppfödare och träffade 9 illrar, varav 1 handrädd omplacering som absolut inte litade på män. Den söta lilla illern skulle jag naturligtvis ta upp och fick mig naturligtvis några rejäla bett. Varit illerbiten sen dess

Valpar leveransklara i slutet på augusti. Kan rekommendera denna uppfödaren (Guteillern) då vår Bogey kommer från henne. Bilder

Cannaydia här inne på iFokus har nog också nån valp kvar som redan är leveransklar. Bilder

Säsongen för skånevalpar är över för året då illrarna i södra sverige brunstar tidigare än längre norrut.

#65 Tack för tipset! :)

Hur brukar det lösa sigmed transport och så? Gotland tex är ju en bit bort :)

Men börjar fundera närmre på en ung omplacering, dvs nån som inte är en ''problem iller'' uta där nya ägaren tröttnat/börjat plugga eller sådär efter en tid..

Brukar omplacerinar vara lite billigare, även om de inte har några problem eller är gamla? Jag har ju en reservbudget på en del tusenlappar, men meningen är ju att det ska vara en reserv till oförutsedda utgifter (jooodå, illerköp är en sån ;) så ju mindre jag naggar på den desto bättre, både för blivande iller och mig. Har redan precis köpt vanvårdad häst ju..som tyvärr inte kan bo i lägenheten och hålla mig sällskap där :P Så känner att jag redan naggat i kanten på det kontot….

Kan du inte hämta själv så transporterar i.a.f. Guteillern till dig mot självkostnadspris. D.v.s du betalar hennes utlägg (utan påslag) för att ta sig hem till dig.

Jag tror Murgrönans (cannaydia) gör nått liknande men är inte helt säker.

På tal om omplacerinmg så tror jag Johan- här inne ev. har lilla Muskot kvar. Kolla sista inlägget här

Muskot finns i skåneland så vidt jag vet.

#67 Ok, tack, ska kolla det :)

Annars så kan jag säga att det är värt att resa för rätt iller. Har inte gjort en resa på under 45mil enkel väg för någon av mina, och tyckte ändå att det var rätt lite. Ta inte i närheten "bara för att det var nära", utan isf så ska det vara för att det var rätt iller från rätt uppfödare.

Just  Guteilllern vet jag har en bra kontakt med sina valpköpare, och hon är helt fantastisk att ha och göra med, svarar mer än gärna på de frågor man kan ha. Sen brukar det ofta gå att fixa transport till fastlandet om det är så.

#69 Visst ska det kännas rätt, men hittar jag en bra iller i närheten finns det ju ingen anledning att slita på miljön :)

#70 Sant! =) Menade bara att en del bara tänker till avståndet och då hämtar hem en iller som de egentligen inte passar med från en person som de egentligen inte trivs med.

#71 Att jag inte trivs med personen kan jag faktiskt acceptera, finns ju så många underbara människor här att fråga dygnet runt ;)

Däremot måste husdjurt kännas helt rätt för annars blir det ju problem.

Min bror har en gris (i lägenhet i Stockholm, kan ju gissa vad han får för blickar på sina promenader.. varför måste folk fråga ''är det en gris?'' när de ser en? x) ) i vilket fall.. hon och jag går ine ihop.. hon hatar mig oavsett vad jag gör :O Och jag är väl inte förtjust i henne heller. Men en sån situation är ju ohållbar om det är ens eget husdjur, man måste ju trivas ihop :)

#72, det händer även när man e ute med sin iller hehe, folk frågar vad det e. nångång var det en som undrade om det var en skunk hahaha.

#72 Oja! En av mina har några människor som bara ska ha, de ska hellst dö om hon fick bestämma. Just de människorna går inte att ha hemma, då får jag dela av med valphagen, annars har de en liten muräna hängandes i fötterna ;)

Jo, en aspekt med att komma bra överens med uppfödaren.. Jag saknar det rätt mycket, en av uppfödarna skriver jag till sporadiskt men det är allt.

Har man en bra kontakt så kan du få reda på om någon släkting till din iller blir sjuk, eller dör och av vad. Du kan få massor med information om släkten i sig vilket kan vara värdefullt och intressant. Denna del får du inte (iaf inte på ett lätt sätt) på något annat sätt.

#73 Vad svarade du? :P Jag hade nog sagt "Jaaaa" *alvarlig röst* "En tropisk regnskogs-skunk. Dom stinker lite, men bara om dom blir rädda. Men dom är rätt modiga, så dt händer bara några gånger i veckan." Eller nåt x)

#74 Underbart x)

#76, hahaha, jag frågade om dom verkligen trodde på de själva, jo det gjorde dom eller möjligtvis en råtta, jag bara skratta o sa att det var en iller hahaha.

En annan gång så kom det en cyklist som hojta, släpp dom fria, jag svara bara snabbt att hon inte visste vad hon pratade om.

#77 oh my godess.. xD

Att inte komma överens med uppfödaren är skitttråkigt. Eller att inte ha bra kontakt snarare. Jag har bra kontakt med uppfödaren till två av mina illrar, mycket sporadisk med en och ingen alls med en tredje. Den fjärde är en omplacering från farm så där finns väl ingen att ha kontakt med. Jag saknar att ha den kontakten där den inte finns. Att ha någon som är intresserad av mina djur som gärna tittar på bilder, svarar på frågor och informerar om sjukdomsläget i släkten är kanon. Att ha en uppfödare som kan ställa upp om det krisar med semesterhem eller kan hjälpa till vid en ev. omplacering är guld värt. Någon som ställer upp för just din iller. Visst finns underbara människor här och man får svar på frågorna men en bra kontakt med uppfödaren är något speciellt som är värt mycket.

#79 Håller med dig helt och fullt!

#79 Det är en aspekt av djurägande som jag aldrig förstått. Har aldrig haft någon kontakt med uppfödare eller säljare av mina djur (utom en kattunge som köptes av en kompis, men det var sällan vi nämnde den mer än snabbt när vi pratade.)

Visst att det är kul med nån som bryr sig och som man kan be om hjälp, men jag kan inte påstå att det är något som jag någonsin saknat. Mina vänner säger likadant om uppfödarna till deras raskatter, men jag har faktiskt aldrig förstått det riktigt och tror inte att jag skulle uppskatta en så nära kontakt särskilt mycket heller. Hade nog mest känt mig övervakad och fått prestationsångest över att aldrig göra fel.

Men det är ju jag det.

#79 Det är en aspekt av djurägande som jag aldrig förstått. Har aldrig haft någon kontakt med uppfödare eller säljare av mina djur (utom en kattunge som köptes av en kompis, men det var sällan vi nämnde den mer än snabbt när vi pratade.)

Visst att det är kul med nån som bryr sig och som man kan be om hjälp, men jag kan inte påstå att det är något som jag någonsin saknat. Mina vänner säger likadant om uppfödarna till deras raskatter, men jag har faktiskt aldrig förstått det riktigt och tror inte att jag skulle uppskatta en så nära kontakt särskilt mycket heller. Hade nog mest känt mig övervakad och fått prestationsångest över att aldrig göra fel.

Men det är ju jag det.

tror skillnaden med just kontakten mellan katt- och iller uppfödare/köpare är viktigare just pga alla probelm som finns i iller släktet. det är ju mycket vanligare med just cancer hos illrar. skulle då din illers pappa dö, så vill du gärna veta det, och orsaken. så du ev. kan kolla din iller för just detta problem m.m.

det är bara min syn på saken.

Lite som mandariiin säger. Iller är inte som andra djur. Och när de blir sjuka är det oftast brottom och saker kan ändras så snabbt.Sedan har vi illrarnas envishet också.
Så visst kan det vara skönt med bra kontakt med sin uppfödare. Det har jag med mina och jag uppskattar det väldigt mycket, trotts att jag själv är uppfödare. Eller kanske ännu mer då, man har någon att tala med som vet vad man pratar om.
Sedan är det så att man brukar vilja prata om sina älsklingar, och de flesta i ens irl värld är inte så intresserade av det. Ja om man inte har varit iller galning länge då så ens vänner också är illergalningar. Men annars är uppfödaren en bra person att känna att man alltid kan prata med.

Man saknar det nog inte förrän man provat på det=) Visst är vi väl olika men jag tycker om att ha någon som gläds åt framsteg och oroas över olyckor lika mycket som jag.

Sen som andra säger så är det guld värt att veta vad som händer i släkten med sjukdomar och sånt.