Jag hade ända från början bestämt att jag inte tar årets kull, innan jag vet att jag har en viss mängd eventulla köpare. Även om jag egentligen mst tar kullen för att själv få n valp att fortsätta linjen med, så får man ju oftast fler valpar i en kull, com ska ha bra hem.  Jag annonserade ut min kull redan i Oktober, och har sedan dess haft kontakt med flera intressentar, som succssivt hamnat på valplistan om allting stämt. Hoppas även på att i fortsättningn kunna annonsera ut mina planerade parningar såpass tidigt i förväg.

Jag hade minst 4 intressenter redan innan jag bestämde mig för att ta denna sista kullen på Agnez. Kullen är också min sista på minst ett par år nu då jag dels inte vill köpa in fler illrar just nu då jag inte tycker att det är rätt mot mina gammlingar, och dels då Agnez är den sista intakta av min tikar jag har här hemma. Men då hon har bliv 3 år för en dryg månad sedan, så kommer detta att vara hennes sista kull, även och hon har varit en dröm mamma till alla sina 16 valpar hon har haft på dessa 3 åren. Hur det blir i framtiden kan bara den utvisa, men just nu så är det iallafall min sista kull jag har hemma just nu.

Årets kull var planerad men att vi sen fick förfrågningar på valpar redan på förhand var lite "grädde på moset". Och jag är inte orolig för att inte bli av med alla valpar - förr eller senare kommer den rätta köparen till var och en och tills det hittats så stannar dom hemma.

Funderade också lite på detta nu när jag var i Danmark. Pratade med några uppfödare där och de hade mellan 20-30 personer på sina valplistor. Innan parning. Och då tar de ändå 3000dkk för sina valpar. Det är 4300 svenska kronor. Och i Norge säljer de också sina valpar dyrt och de är tingade långt innan också.

Hur kommer det sig att det verkar vara svårare att sälja valpar i Sverige?

Jag tror inte det är svårare utan det handlar mer om vilka krav man har på sina valpköpare - jag skulle kunna sälja tre gånger så många valpar som det finns i en valpkull om jag själv inte satte krokben för mig själv och hade dom krav på köpare som jag har.

#5 Det kan nog stämma också till en viss del. Men det verkar ju som om de sållar bort en hel del folk också. Det kanske var ännu fler från början.

Vet ju själv hur petig jag är med mina chinchilla-köpare. Nekar ju lika många som jag godkänner, minst.

Vi nekar nog ännu fler - inte bara pga formella krav men också pga magkänslan. Lärde oss den hårda vägen alldeles i början att alltid, alltid, alltid lita till magkänslan. Och hellre säga nej och sitta kvar med valpar än att sälja. Och numera har det här med magkänsla blivit ännu viktigare - det är nämligen tydligt att det finns vissa intresserade, som lärt sig innantill vad man ska säga för att det ska låta bra, men låter det för bra så är det något lurt känns det som - petar man sen på utanpåverket så hittar man ibland nånting helt annat.

Kan lägga till att hos oss  också finns t o m vissa no-no saker som gör att ev illerintresserad t o m startar med minuspoäng när ev köp ska diskuteras.

Vi har också fler farmare i sverige (tror jag) vilket gör att det är lätt att välja att köpa valp därifrån. Det är billigare och smidigare och du slipper uppfödarens krav.

#9 Det är ju också sant. Men å andra sidan kan norrmännen och danskarna gå till djuraffären och plocka en iller för 1500kr också. De blir också sålda för tidigt…..

Magkännsla kan vara nog så bra, men det är inte alltid det hjälper det hellre, utan man får in rötägg ändå till sina valpar. Vet detta av egen erfarenhet, allt verkar så bra när man pratar med personerna, men när sen allt kommer till kritan så spårar det ändå ut. Kan bara ta Kahn här hemma som jag med absolut 100 % säkerhet på dom som köpte honom från början var rätta ägare till honom. Dom ringer sedan 1 vecka senare då var det tjejen som visade sig vara rädd för Kahn när han lekte och busade. Fick hem honom igen (dock utan att dom fick tillbaka något av köpeskilligen som då var 2500:-) för att försöka att omplacera honom. Detta blev han några veckor senar upp till Skövde, även denna tjejen litade jag 110 på, allt verkade bra. Hon hade själv inte haft iller tidigare, men hade varit hemma hos folk som hade, dels så hade hon läst på vilket hon visade mig när vit träffades. Så Kahn flyttade upp till Skövde och var där i ca 3 veckor när hon ringer mig och säger att han biter alla killar som kommer in till henne (Kahn var då ca 5-6 månader gammal och i full brunst). Så till henne att kastrera så skulle detta lösa sig inom några veckors tid när hormonerna hade normaliserats igen. Nä sa hon, hon kunnde då inte ha honom kvar eftersom hon åkte ner till sin kille i Göteborg var och varannan helg. Åter fixade vi ett nytt hem till Kahn som kom till en familj där tjejen hade haft illrar tidigare, bra tänkte jag, då vet hon åtminstone vad en iller är och vad dom behöver. 1 vecka efter det att Kahn hade flyttat ännu lite högre upp i Sverige så ringer dom och vill ha honom omplacerad igen, denna gången så hade Kahn bitit hennes dotter då hon skulle bära honom. Detta gjorde tösen som barn som inte har fått lära sig bättre, i pälsen på honom. Kahn reagerade då med att naffsa henne i fingrarna, där hade inte gått hål så dom, men tjejen ville inte vara i samma rum som Kahn. Så dom ville då göra en omplacering till på honom, hans 4:e. NEJ så jag bestämt, han ska hem hit igen, så vi körde upp till GBG där vi mötte upp dom utanför Lisseberg. Så det här med magkännsla ska man nog också ta med en nypa salt, och Kahn är inte den ende av mina illervalpar som har fått omplacerats pga olika grejer med köparen.

Jag har 5 intresserade på den som kanske kommer till helgen. Men jag räknar med att folk hoppar av. hur många det än står på kö så litar jag inte på någon försen det sitter en betalning på mitt konto. Men jag har flera kompisar som mer än gärna ställer upp och fostrar en valp tills ett hem hittas eller så ger jag bort gratis till en kompis jag litar på som inte säljer vidare pga pengar och är seriös.

Viktigaste är att förstå innan att det kan bli att ingen hittar hem och man ska klara av att ha en hel kull kvar. så är det med all djuravel. speciellt en iller, inget man slänger in på zoo ;-)

Jag tror faktiskt att det är lättare att få tag på farmillrar och massproducerade illrar både i Norge och i Danmark. Däremot har nog uppfödarna där en helt annan syn på saker och ting än vad en del uppfödare här i Sverige verkar ha, samma gäller valpköpare.

Jag tycker uppriktigt sagt synd om den uppfödare som upplever det faktum att en del köper iller från farmare, som konkurrens - då har man inte speciellt stor tillit till det som man själv föder upp och säljer.

För min del ser inte jag farmare eller dyl som konkurrens - vi vänder oss till helt olika målgrupper och en del av dom som köper från farmare skulle direkt få avslag från mig som köpare.

Jag tror knappast att raskattsuppfödare upplever det som att dom som tar kullar på bondkatter konkurrerar - raskattsuppfödaren erbjuder ju något helt annat än bara en bondkatt. Samma gäller för mig - visst jag har själv köpt farmillrar, men orsaken till köpet är  helt annan. Jag köper ett "grundmaterial" som jag avlar vidare på. Det som jag sen säljer vidare är nånting som jag "förädlat" och som jag hoppas har dom egenskaper som jag vill ha fram.

Som sagt, den upfödare som ser farmarillrar som konkurrens och som tror att försäljningen av dessa gör att det blir svårare för hemmauppfödare att sälja sina valpar, tycker jag fruktansvärt synd om. Och har man inte inte bättre tilltro till det man själv tar fram så kanske det vore lika bra att lägga ner. Hårda ord, kanske det, men det är så jag känner det.

En viss konkurrens tycker jag nog farmare utgör. Hade dom inte funnits hade i alal fall en del av dom som väljer att köpa därifrån vänt sig till en seriös uppfödare, kanske nekad första gången men hade dom varit intresserade hade dom kanske läst på och kommit tillbaka nästa år och fått köpa en valp. Så även om det inte är konkurrens rakt av så tror jag det påverkar.

Jag måste då dra en skarp paralell till mig själv som chinchilla-uppfödare. Det ligger oerhört mycket arbete bakom min uppfödning. (och många andras naturligtvis) Sen har vi då att zoo-affärer säljer chillor utan stam och de flesta inavlade osv. Vi som uppfödare ser ju inte zoo-affärer som konkurrenter men vi önskar ju att de som vill köpa chinchillor vänder sig till de som har kunskapen istället. Chillor på zoo dör oftast för tidigt i diverse sjukdomar, främst tandfel. Hade de köpare som skaffat sina chillor på zoo sökt sig till en uppfödare istället så kanske de hade sluppit dyra veterinärskostnader och tom döda djur. Som sagt, det är ingen konkurrans i sig, bara tråkigt att folk inte får kunskapen.

Detsamma gäller väl då s.k farmarillrar. De finns ju naturligtvis olika sorter där med, de kan vara världens underbaraste familjemedlemmar till världens bitmonster. Men man stödjer ju en avel som inte är snäll mot djuren. (min åsikt) samma som om man köper en chilla på zoo, man stöder deras avel som inte heller är snäll mot djuren.

#14 På vilket sätt då? Vi säljer helt olika "varor"? Och till stor del till olika målgrupper. Som jag sa, en väldigt stor del av dom "vanliga" illerrköpare som skaffar sig farmvalpar skulle rakt av fått nej från mig i alla fall och den målgruppen som jag vill ha som valpköpare vill inte ha farmillrar, dom vill ha det jag erbjuder. Dom som köper raskatter köper desa just för att det är det som dom vill ha - en katt med bakgrund och allt annat som en raskatts/rashundsuppfödare erbjuder - det är därför dom inte bara köper en bondkatt för en femtilapp. Och det är också så jag upplever det för mig som illeruppfödare. Den som vill ha en "rasiller" köper från mig och är beredd att betala för det köper från mig. Den som vill ha en "bondiller"  köper från farmare och/eller mindre nogräknade hemmauppfödare. Alltså är det två helt olika målgrupper.

Och i alla fall hos mig så blir ingen nekad bara för att dom inte läst på - det handlar om mycket, mycket mer än så plus att läsa in en massa - det kan vilken "idiot" som helst göra - bara för att man klarar av det så betyder det inte att man helt plötsligt blivit en bra illerägare.

Det här med att läsa in till nästa år - jag blev kontaktad för två år sen av en tjej som ville köpa en iller av mig. Hon fick ett nej eftersom jag tyckte att hon inte riktigt insåg vad hon tänkte ge sig in på och hon hade inte heller riktigt så stabilt liv som skulle varit önskvärt. Året efter återkom hon - den här gången hade hon läst på ordentligt och kunde svara "rätt" på en hel massa frågor….men eftersom jag inte ställer samma frågor till alla och/eller ens varje år så gick hon bet den gången också och fick nej. Senare såg jag att hon ändå lyckades skaffa en iller och som väntat - det dröjde inte länge förräns den illern såldes vidare…. Så frågan är väl vad det är folk i såna fall läser in under det året - hittills är min upplevelse i alla fall att om någon fått nej första gången så lör det inte bli bättre hur många år h*n än sen försöker lära sig något - som sagt, det är ju faktyiskt inte bara kunskaper om iller och dyl som väger in när i alla fall  jag nekar till köp.

Många som köper "farmar-illrar" vet ju inte om att hemuppfödare finns. De får ju aldrig någon chans att välja. Och varför skulle de som köper från farm vara sämre illerägare för att de inte hört talas om någonting annat?

#15 Att stödja eller inte stödja något och konkurrera är två helt skilda saker tycker jag.

Och när det gäller världens bitmonster vs underbar familjemedlem så gäller ju samma med våra hemuppfödda illrar - man kan få en kull där alla valpar  utom en är helt underbara, men den där enda är en fullständig skräckiller där varje jobbig gen ur hela kullen finns samlat - det händer ju faktiskt.  När det gäller detta så talar jag faktiskt både av erfarenhet och med grund i enkel genetik.

#18 Jo, men det var ju just min poäng. Skillnaden mellan att stödja och konkurrera. Jag tror inte att de flesta hemuppfödare på iller känner farmare som konkurrens. Likaväl som chillauppfödare inte känner zoo-affärer som konkurrenter.

#17 Att hemuppfödare finns, det vet nog dom flesta faktiskt, så att man inte skulle veta är nog bara ett sätt att bortförklara sitt köp. Däremot vet en del inte om att farmare finns, eller var dom finns, men det ställer ju vissa mer än gärna upp och informerar om på såna här forum. En del "avskräckelsetrådar" fungerar nämligen mer som infotrådar - är det ingen som vet något om hur reklam fungerar? Här sitter folk och glatt informerar om både namn och nästan adress till just den typen av upfödare som dom själva fördömer - allt för att t o m den som inte vetat om var man ska hitta dessa så lätt som möjligt ska kunna göra det om dom får ett nej från en hemmauppfödare. Är inte det att motverka sina egna syften lite?

#17 En sak som jag glömde - jag tycker inte att dom som köper farmillrar är sämre illerägare, snarare kan jag se ibland att dom t o m är bättre illerägare eller i alla fall att dom blir bättre illerägare än många som köpt från hemuppfödare. Däremot kan dom nog känna sig "dåliga" när dom kommer in på olika forum (t ex här) och en hel vargflock överöser dom med "slagord" osv. Det är lite lika som det var på 90-talet - köpte man från zooaffär eller t ex från en viss uppfödare så kunde man bli påhoppad på t ex träffar för att man "stödde" den uppfödarens eller zooaffärernas verksamhet, alltså var man både en dålig människa och en dålig illerägare.  Och det är lite så jag upplever det är idag också - det är många som tycker att den som köpt farmiller inte riktigt håller måttet och det ska den stackarn få höra i tid och otid….

#21 Du skrev så här: Som jag sa, en väldigt stor del av dom "vanliga" illerrköpare som skaffar sig farmvalpar skulle rakt av fått nej från mig i alla fall.

Det tolkade jag som att du ansåg dem som sämre illerägare. Varför fick de då annars nej från dig?

#22 Dom är inte sämre illerägare, däremot är dom inte de typen av illerägare jag vill ha och det är därför dom får nej av mig. Det finns t ex en del som vill "förhandla" bort det som ingår i köpet av en valp från mig, det finns dom som inte vill träfffa mig innan köp, det finns dom som försöker "pruta" på priset (det här är bara några exempel, det finns mer som påverkar). Det här är just den typen av köpare som sen köper från farmare t ex, dom vill ha en iller, men dom vill inte betala för det dom får och dom är inte beredda att tillmötesgå dom krav jag har. Det betyder inte att dom på något sätt är sämre som illerägare, dom är bara inte den typen av valpköpare som jag vill ha. Det är lättare att komma igenom ett nålsöga än att köpa valp från mig, hehehe.

#23 Tur att man inte försökt köpa valp då. Har ju bara omplaceringar.

#24 Alla uppfödare har nog olika kriterier på dom köpare dom vill ha, så det hade nog inte varit några problem. Jag vet flera som fått nej från mig men som sen köpt valp från någon annan hemuppfödare.

#25 Jag menade väl naturligtvis från dig då…..

Alltså, jag kanske formulerade mig lite dåligt. Men min egentligen fråga var om efterfrågan på valp styrde avelsplanerna eller om önskan om ett fortsatt bra avelsarbete resulterade i extrapoängen- få valpar sålda, eller om man avlade lite fritt-för att sen sälja valparna :)

Mer att; efterfrågan finns-->avla, avla--> marknad skapas

#27 För mig kan efterfrågan aldrig styra avelsplanerna - för att överhuvudtaget kunna planera avelsarbetet framåt i tiden så går det inte att i första hand tänka på efterfrågan. Skulle man låta efterfrågan styra så skulle man ju aldrig kunna planera framåt mer än högst 1 år i taget  och då skulle det ju vara meningslöst att överhuvudtaget ha en planering.

Jag antar (kan ju naturligtvis inte veta säkert) att de som tar en kull vill behålla minst en unge själv från kombinationen. Just för att föräldrarna har någonting som man vill att en bebis ska få. Så syftet måste väl vara att avla för sig själv i första hand. Men naturligtvis måste man ju sälja också för att ha råd att chippa, vaccinera, vet.kolla osv.

När jag sätter ihop chilla-par tex. (vet att jag är tjatig, men det är ju det jag kan.) så är det med planen att behålla en bebis själv om det blir rätt färg och kön osv. Sen måste man ju vara beredd att ha tid och plats för de som ev. inte blir sålda såklart. Det får ju ta den tid det tar. Sitter just nu med 10 chillor för mycket här hemma. Men det är för att de inte hittat just det rätta hemmet ännu. Hittar jag inte rätt hem så får de stanna här så länge det behövs. Säljer absolut inte till någon bara för att de har pengar att lägga upp.

#29 Och skulle man inte sälja så kunde man inte hålla på med uppfödning speciellt länge med tanke på hur många illrar man då skulle ha hemma *skrattar*. Så visst, att kunna sälja valpar är en viktig del, men den delen kommer först i andra hand och då av nödtvång.

#30 Håller med fullständigt.

OT - men skulle vilja veta vad som gör att ni drar öronen åt er när det kommer till en köpare? Vad har ni för kriterier?

Ska de ha haft iller tidigare, tex? Bo på ett visst sätt (i hus eller så)? Osv. Hade varit intressant att se :)

#32 Sunt förnuft kommer man långt med som köpare. Och ärlighet om man inte haft iller förut. Det är inte alla illrar som lämpar sig för nybörjare, då är det bra att man säger som det är från början.

Hus eller lägenhet spelar inte så stor roll, bara man inte stänger in illern i bur eller isolerar den från resten av familjen. Illern vill vara med där det händer saker och att illern ska bo i ett separat rum tex i källaren när hela familjen alltid är i vardagsrummet är för mig inte optimalt iallafall.

Folk ska gärna ha läst lite om illrar innan tycker jag iallafall. Finns folk som vill tinga valp och sen frågar tex om man kan ha den i samma bur som sin kanin hemma. Inte direkt ultimat valp-köpare där heller. Eller de som ställer frågan: har du bara bruna? Har du inga i "häftiga" färger?

Ett intresse kommer man också långt med. Att erkänna för uppfödaren tex saker som man inte vet, Är det en bra uppfödare så berättar de gärna allt de vet och det de inte vet letar de reda på åt dig. Uppfödare älskar att prata om sina djur!

Jag tar ju tusen gånger hellre en ny ägare som aldrig haft iller, inte vet särskilt mycket MEN är villig att lära sig och lyssna på råd och tips från andra illerägare. Än en illerägare som gör allting fel men absolut inte har lust att ändra på sig. Som tex ger sin iller whiskas, låter den bo i bur osv.

Alla måste vara nybörjare någon gång. Och om du ska köpa valp tycker jag du ska söka dig runt efter en uppfödare som du tycker om, och inte se vem som bor närmast. Många uppfödare är väldigt insatta i sin avel och har jobbat hårt för att få fram de illrar de får. Medans andra mer är: jaha, jag har en hona och en hane, ska vi göra valpar kanske…?

En del uppfödare kommer att ställa tusen frågor till dig och förvänta sig svar. En del uppfödare kommer att ge dig sitt bankgironummer, förvänta sig pengar och att du kommer och hämtar. Inga frågor alls.

Det är ju upp till en själv vilken väg man vill gå där.

…finns det verkligen folk som vill sätta en iller ihop med en kanin?

#34 Det finns dummare folk än så är jag rädd. Ibland hoppas man att folk driver med en, och blir bara otroligt deprimerad när man inser att de menar allvar.

Jag har folk som frågat om de kunde lämna sin iller ensam hemma i två veckor om de ställde fram mat och vatten innan de åkte? Jag frågade vem som skulle byta vattnet åt illern. De svarade: men det håller sig väl två veckor? Jag gick inte ens in på hur dåligt en iller skulle må, helt ensam i en lägenhet i två veckor alldeles ensam utan sällskap. Där lade jag ner redan från start.

Det finns tyvärr folk till allt…

Ok.. då får jag väl glädja mig åt att jag har mer vett i huvudet än dem. Alltid något ;)