Är du säker på att dövhet är ärftligt? Jag ser dövhet som ett slags handikapp och handikapp är väl inte ärftligt. Bara för att man kan födas döv betyder inte detta att man ärvt det, utan det kan komma från en skada man fått. Nu pratar jag kan lite om människor, men det måste väl gälla djur också? Det vanligaste är väl att man blir döv efter ett tag, av en slags olycka, så som de flesta handikapp uppstår. Men det är även något man kan födas med.

Tex vet jag 2 döva människor som fick ett fullt hörande barn, vilket var lite jobbigt när barnet t.ex satt på toaletten och ropade på mamma eller pappa :) De kunde ju inte höra henne, hihi. Men iaf. Jag tror inte dövhet är ärfligt men jag bara gissar… Det finns säkert någon som vet till 100%, kanske du gör det Åsa men jag missuppfattade, då har du kanske rätt :)

Dövhet inom djur är ärftligt. Det är väl det enda som man kan slå fast riktigt i alla fall.
Men sedan i hur många led det är ärftligt tvistar de lärda om.
Men faktum kvarstår att den dövhet som kommer genom födseln på till exempel iller är ärftligt. Medans det självklart är annorlunda om djuret råkar ut för en olycka eller sjukdom som gör dem döva eller resulterar i nedsatt hörsel.

Me det är roligt att du skriver. Jag hoppas fler vill engagera sig i detta då jag anser att det enda sätt vi kan lära oss är att diskutera sådant som många väljer att inte diskutera eller fördjupa sig i.

#2: När det kommer till människor? Trodde inte det var ärftligt. Handikapp då? :)

haha, det enda handikapp som är ärftligt eller åtminstone smittsamt är nog dumhet. ;-) hihi

Ja.. då kan väl inte dövhet bland människor vara ärftligt? SMITTSAMT höll jag på att skriva, hahaha =D Oh well. Någon som avlar på illrar med döva släktingar??

Har en som är döv, min pälsboll Lilleman. Upptäckte detta när han var ca 4 månader, har testat av och till, men har är döv. Det var först meningen att han skulle vara min avelshane då han är, eller rättare sagt var, en multi color (är silver nu). Men då det visade sig att han var döv, så kastrerade jag honom vid ca 1½ års ålder. Ville inte föra dessa gener vidare, även om dom flesta som jag talade med sa att jag kunde använda honom till bruna och pastell tikar. Men jag ville inte göra det.

#6, det där om att man kan använda en sk "grundfärg" till sin döva iller är något jag blir helt stum när jag hör!! Klart att generna för dövhet förs vidare även om risken för att valparna ska födas döva minskar om dom paras med en färg som är dominant. Bra val av dig Ferretgirl att inte använda lilleman i avel!

Ofta hänger ju dövheten ihop med illerns teckning. Om en iller föder valpar med dessa "riskabla" teckningar men som är hörandes så skulle jag ändå ta bort alla valpar ur avel- dom bär ju på dessa gener för dövhet (och även andra problem med organ mm.. dövheten är ju bara det vi märker av..)!

Skulle jag föda upp illrar hade jag aldrig använt mig av döva djur! eller djur som har döva släktingar eller bär såna teckningar! Jag anser att man är självisk om man gör det. Är det djuren eller sig själv man tänker på om man använder ett sånt djur i avel? För ett djur är hörseln väldigt viktig. Jag tror inte dom lider av att inte höra- men jag tror att deras liv hade varit betydligt rikare om dom hade hört! Även deras språk kan bli ganska galet när dom inte hör.. Hur ska dom på bästa sätt göra sig förstådda? Dexter, som är döv, skriker som en stucken gris när han bråkar lite- även om det är han som är dum!

Bra Åsa att du tar upp den här tråden då människor kanske tänker till lite och lär sig nya saker!!!!!

#7: Jag hoppas just detta med att tänka till lite extra ska komma sig av detta, och även av andra trådar vi diskuterar om här inne.
Jag hoppas också på detta sätt få folk att inse att ett sött yttre inte hjälper. Man måste veta mer om illerns släktingar, syskon, mamma/pappa, och så längre tillbaka också helst för att vi ska kunna veta att de djur vi använder inte har sjukdomar i släkten.

Om de djur med de olika tecknen har med sig avelsdefekter är det många olika turer om. Har varit inne på en del utländska sidor också och märker att det liksom i Sverige finns olika åsikter om det hela.
Så därför känner jag att man ska inrikta sig på det som är väsentligast, se till att ens avlesdjur och dess släktingar inte bär på några defekter. Så avel på illrar utan stam innebär oftast att man heller inte vet något om släktingarna, hur kan man då veta att det är friskt.

Okej, jag vet att några hundra procentigt friska linjer finns inte. Men vi måste jobba för det målet. Och för att få upp livslängden för våra illrar. Och detta tror jag kan komma om vi får en planerad avel.

Det var av denna anledning som jag tog bort Lilleman från aveln, ville inte föra nåt vidare. Du kan se på fotot hur han såg ut innan han bytte färg från Multi Color till silver, det är han som ligger till vänster på fotot. Han som är vaken är Laban, och han är fullt hörande.

Här är ett foto på Lilleman hur han ser ut nu. Man ser att det är han  trots att han har bytat färg så drastiskt.

ja denna diskution är alltid någon på något forum som drar igång, intressant…

Men varför pratas de mkt om att inte använda "döva gener" i illeraveln men knappt något om all cancer och annat skit (sjukdomar inte genetiska fel!) våra pälsbollar avlas fram på? *allmänt nyfiken då det är minst om inte MER illa än dövhet*

Ja, då till det intressanta som jag nu kanske kommer få mkt skit för men jag är öppen och ärlig jag smyger inte med detta!

En av mina honor jag har och använder inom avel har döv/a syskon (två säkerställda av 14). Min flicka är brun och hörande. Jag tar inte en kull på henne för att hon är världens sötaste osv, hon är viserligen fin och med ett utmärkt temperament men det är bara en bonus. Släkmässigt vet jag endel vad som finns bakom på både mor o fars sida. Jag vet riskerna jag tar genom att avla med henne och att det KAN födas döva valpar men självklart är det inget jag hoppas på. (vet inte om någon kommer förstå vad jag vill få ut av detta…). Jag väljer därför hanar till henne som är lite speciella med en kändare bakrund där man vet om statistiken med dövhet och ev.andra sjukdomar.

Självklart blir valpköparna informerade om varför jag är noga med att hennes avkommor ej får användas till avel. Så det är absolut inget jag förösker tysta ner, nä isf vore de dumt att skriva de öppet på ett forum;-)

Endel vill säga att jag är oseriös för att jag använder min hona till avel, för mej är det mer ett "experiment", en lärdom man kan ta nytta av fasten det bara är ett försöksdjur i. Vet att det finns delade åsikter där, men sålänge jag tar mitt ansvar och medelar köparna om detta och inga av hennes avkommor används till avel (för det går att reglera genom att endast sälja till personer man litar på!).

Hennes första kull var i år, ingen valp var döv.

Nästa kull blir nästa år med en annan hane.

vist skulle det vara tråkigt om någon valp var döv, men precis som med människor så förbättras deras andra sinnen och i fångenskap klarar de sig alldeles utmärkt utan sin hörsel…

#11 Det är jättebra att du har "avelsförbud" på din illers avelskommor! Det som egentligen är läskigast på dessa illrar är ju ändå felen med inre organ som man inte märker på samma sätt som med dövheten.. Därför är det lättare att predika om att man "inte ska avla på döva illrar" för det är en defekt som illerägaren märker av och därför har lättare att till sig, att man då samtidigt slutar avla på dom andra defekterna är ju en ren bonus!. Det vi inte ser finns ju inte i vissa fall… och att göra som dig är ju bästa sättet att undvika att få döva valpar- att använda sig av en dominant färg, men då är det nästan ännu viktigare att se till att dessa valpar INTE används i någon avel då det säkert lätt "glöms bort" att modern har döva syskon och att valparna kan vara bärare av dessa gener. Och jag, personligen, tycker inte att 2 döva valpar av 14 är någon bra statestik.. Sålänge det finns döva djur i en kull så spelar det ingen roll om det är 1 eller 7 som är döva- alla bär på samma gener…

Det som jag också anser är dumt med att avla på döva djur är att många gör det mer för ens egen skull än för illrarnas.. Dom blir inte lyckligare av att vara döva, men vi får våra coola teckningar att visa upp!

#9, lilleman är otrolik lik hur dexter såg ut i färgen när jag fick hem honom 6 månader gammal! det som skiljer är att dexter såg ut som en riktig panda som liten/ung (vitt huvud till skuldrorna) men fick sedan en ljus blaze när han ändrade färg till silver… brukar annars vara tvärt om!

Nej häftiga färger är jag inte ute efter fast det är synd att de är så dålig hälsa på dem för de är fina.

Båda mina tjejr ja använder i avel är bruna, mörkbruna. och som sagt vet mina köpare vad som gäller -kastrering.(det är även ett krav för att jag ska få låna hanen, att begränsa avkommorna). Så det glöms inte bort att mamman har döva syskon, inte glöms det bort att solla bland tillgången av hanar heller.

Man vet inte om eller hur allt nedärvs hos illrar då de tyvärr är djur man forskat lite på. Man vet inte om det krävs en gen från mamman o en gen från pappan för att avkomman ska bli döv, det är osäkert. och det är inte heller säkert att avkomman bär på dövheten då den likagärna kan få friska gener av sin mor o far (förutsatt att föräldrarna e hörande).

Jag är ingen genetik expert o hade jag varit det hade jag varit stolt, har endast läst en kurs om genetik som var väldit intressant och även om man förösker få tag på illrar o allt genetiskt som finns forskat om kan ja säga att inget finns på svenska o de lilla som finns är lite…Så har någon faktra och statestik från trovärdiga källor tackar jag och tar emot för tips!

JossanH säger du att dövheten hänger ihop med andra ärftliga defekter eller missförstod jag dej?

ja,. enligt vissa personer (som är VÄLDIGT duktiga på illrar) så kan även en iller som har dessa teckningar även bära på genetiska defekter som har med hjärta och blodomlopp att göra och problem med dom inre organen…. Här är sidan jag vill att du kollar in  http://rissanens.com/forum/viewtopic.php?t=528&start=30

Det står om det i tredje inlägget och det finns även en länk där som man kan läsa mer om det här med fläckiga illrar!

Där är även bilder på dexter så som han såg ut precis innan jag fick hem honom (kolla in dom Ferretgirl, pälsen är väldigt lik Lillemans!!).

Och jag menar absolut inte att inte du tar ditt ansvar när det gällar att kastrera dina valpar efter din hona med döva syskon! jag menar bara allmänt- för ofta om det föds mörka illrar så kopplar folk gärna ihop dom med friska linjer, vilket är helt galet med tanke på vad som kan finnas baktill… och som du säger så kan man ju ha turen att valparna enbart föds med friska gener, men det känns lite för osäkert för att chansa.. Och visst! har man tur så har ens lilla älskling "bara" ärvt dövheten och inte dom andra felen…

Här är början på den diskussionen som jag länkat till! Var tvungen attläsa den nu igen.. mycket intressant! http://www.rissanens.com/forum/viewtopic.php?t=528

puttar upp om någon missat tråden..

#16: Bra, puttat! Har själv läst länkarna ovan flera gånger under året och de är riktigt bra. Tycker samtliga (uppfödare inte minst) borde ta sig tid och läsa igenom trådarna.

Känner mig ganska uppgiven då jag ser vad det avlas på hos så många uppfödare. Med regler kring avel så skulle vi garanterat kunna få en friskare illerstam även om den inte skulle vara lika färgglad. Tycker man om djuren för deras personligheter och inte deras utseende så avlar man som jag ser det inte på albino, silver, osymetriska tomtar och andra Blaize-varianter.

#17 tror du och jag har ganska så lika värderingar!! Dom där länkarna krävs att läsas igenom ett antal gånger. Det var först nu när jag letade upp dom senast som jag verkligen förstod vad som stod där.. ;)

#11 Anledningen till att denna tråd ständigt dyker upp på forumen är för att den är så himla viktig. Det gör i sin tur att så många som möjligt kan ta del av den här informationen.

Att skriva om dövhet inom aveln är minst lika viktig som att disskutera cancer. Skillanden på dessa är att det finns vissa varningstecken man lätt kan följa för att undvika att avla på illrar som är döva eller bär på den genen. Det är svårare med cancer då den drabbar illrar i alla åldrar,färg och kön.  Men absolut, en sån tråd behövs!

Varför avlar man på något, där man sedan sätter avelsförbud på resultatet? Då vet man redan från början att den kombinationen inte var bra. Avlar gör man för att föra goda gener vidare. Varför väljer man då att stoppa den linjen? ( Genom att sätta avelsförbud på valparna?) För anser man att föräldrarna är sunda och passar till avel, så måste även valparna bli ett bra avelsmaterial?

Du skriver att du inte är en expert på genetik. Men ändå tillåter du dig själv att experimentera? Hur kan man ta sitt ansvar och kalla sig seriös när man medvetet leker en lek som går ut på att "riskera & hoppas" på att valparna inte blir döva? Kan man friskriva sig ifrån allt ansvar bara för att man informerar köparna om att ev dövhet finns i genbanken? Vems ansvar blir det då om valparna föds döva?

Du skriver  följande : "Man vet inte om det krävs en gen från mamman o en gen från pappan för att avkomman ska bli döv, det är osäkert."  Men varför väljer man att avla på en iller med döva gener, om man inte ens vet hur den nedärvs? Om man hoppas tillräckligt mkt så kanske man har tur och får helt friska valpar som dessutom också inte ens bär på anlaget?

Även om valparna kanske klarar sig ifrån att själva bli döva. Så kan dom fortfarande bära på genen. Hade det varit så enkelt att  solla bland avelsdjur så hade vi inte haft dessa problem idag. Ska man dessutom experimentera och ta risker så är man på djupt vatten.

 Det är inte synd om det skulle visa sig att en valp ur nästa kull är döv, Det är förjävligt!

de jag tror hon menar med avelsförbudet är att hon inte vill att andra ska avla vidare, utan att hon kanske avlar vidare själv, där hon väljer pappa till valparna med noggranhet, personligen tycker jag de e rätt bra att testa hur sånt där nedärvs, eftersom vi inte vet. som med all forskning så får man ta en del risker, annars går det inte att ta reda på nått. jag har en valp från den kullen där två syskon till mamman är döva, jag hade blivit upplyst om att två var döva å att det kunde nedärvas, men jag var faktiskt inte särskillt orolig för det av nån anledning.

Med hundar så är tex ofta dalmatiner döva,  sen så kan man inte para två blue merle collies med varandra utan de paras oftast med en tri color collie, eftersom valparna får defekter eller dör kommer inte ihåg vilket, samma e väl med blåögda hästar? de e väl samma med illrar kanske att det har med färgen att göra? att ljusa illrar lättare blir döva eller en viss teckning?blir viltfärgade illrar också döva? Om man inte kan acceptera att ens valp kanske blir döv så köper man ju inte valpen. jag tycker iaf att det är för en bra sak, vi kommer ju lära oss mer. göra det bättre för illrar i framtiden.

#20: Tvivlar du på sambandet mellan masker och dövhet/sjukdommar så tycker jag inte du ska avla alls. Det finns information om det överallt som är baserad på forskning av andras misslyckade avel. Blundar man för problemet så gör man
inte det för att det inte finns forskning på området utan för att 
man inte tycker djuren är värda den tid det tar att leta reda på 
informationen.

Många kanske inte har några problem att ha en döv iller, de utvecklar andra sinnen mer än andra illrar och lever ofta ett bra liv trots sitt handikap. Men det är trots allt ett handikap och då bör man naturligtvis undvika att avla fram döva illrar om man kan.

Den genetiska avvikelse som finns på exempelvis blaize och panda medför inte bara anlag för dövhet utan även ökad risk för andra sjukdommar. Att illrar med teckningar oftare dör i förtid än de utan teckningar är inget man bara kan avfärda som tillfälligheter.

Att avla på dåliga gener är djurplågeri. Går det att välja avelsmaterial som ökar chanserna för friska valpar så ska man naturligt vis göra det. Ingen har gett oss rätten att experimentera med andras liv! Att avla på material man vet är dåligt för att bidra till forskningen är det sämsta jag hört någonsin. Det har avlats på de här genetiska avvikelserna under 
lång tid och resultatet finns redan där ute. Ni kanske ser cancer 
och utslagna binjurar som naturens sätt att begränsa illerstammen, det gör inte jag. Sjukdommarna har ökat av en anledning och det är något vi måste lägga på oss själva och inte djuren för det är vi som bryr oss om färger, inte dom.

Så Velsan, börja med att läsa igenom länkarna som postats tidigare i tråden för det tror jag inte du gjort. Gå även in på de länkar som det hänvisas till i de trådarna så ska du se att informationen finns där ute, du gör inte djuren en tjänst genom att bedriva mer privat forskning.

jag avlar inte å tänker inte avla heller :) men försökte bara tänka mig in i hur Cannaydia tänker :) och sen funderade jag och funderade lite över de där med färger å teckningarna, om de va lättare för vissa färger att bli döva? eftersom de e så med hundar, råttor å hästar när de gäller vissa saker.

#22: Förlåt, hade fått för mig att du avlade själv. Men annars så var det jag skrev anpassat efter dina åsikter som du framställde så lite rätt blev det.

De teckningar som är värst drabbade av sjukdommar och har anlag för dövhet är blaize och pandor. Även albinos kan vara blaize eller panda utan att det går att se. Som sagt, länkarnasom finns här i tråden förklarar mycket av genetiken hos de 
olika teckningarna på ett sätt som är lätt att förstå. Är man fortfarande intresserad efter det så finns det mycket mer att hitta där ute.

#20 Om du följer länkarna här över så hamnar du i andra disskusions forum som handlar om detta ämne- därifrån är det också länkat till flera bra sidor. i en av dessa länkar så tas det faktiskt upp det här med dalmatinens dövhet som dom tror beror på samma mutation som gör illrar med vita teckningar på huvud/nacke döva! alltså så beror dalmatinens dövhet på dess färg och teckning. man hade även kommit fram till att dalmatiner med mycket mörkt på öronen löpte betydligt mindre risk för dövhet än dom som hade helvita öron!

Puttar upp tråden!

#6 Har en som är döv, min pälsboll Lilleman. Upptäckte detta när han var ca 4 månader, har testat av och till, men har är döv. Det var först meningen att han skulle vara min avelshane då han är, eller rättare sagt var, en multi color (är silver nu). Men då det visade sig att han var döv, så kastrerade jag honom vid ca 1½ års ålder. Ville inte föra dessa gener vidare, även om dom flesta som jag talade med sa att jag kunde använda honom till bruna och pastell tikar. Men jag ville inte göra det.

#9 Det var av denna anledning som jag tog bort Lilleman från aveln, ville inte föra nåt vidare. Du kan se på fotot hur han såg ut innan han bytte färg från Multi Color till silver, det är han som ligger till vänster på fotot. Han som är vaken är Laban, och han är fullt hörande.

Måste bara fråga vad som fick dig att kastrera Lilleman, men använda dig av Laban i avel (som mycket tydligt också har en blaze och som fått döva avkommor med blaze-teckning)..?? Det som gör mig fundersam på hur du har tänkt är att du skriver att du kastrerade Lilleman för att "inte föra något vidare", och det verkar ju inte gått så bra med Labans avkommor..?? Är det inte okej att avla om dom är döva, men om dom hör och ger döva avkommor är det okej?

Men vilka teckningar är 'risk' då? ;S

Tror vi alltid löper en risk när vi avlar. Men ärligt talat tror jag att om man använder djur som inte har påvisad dövhet i sin eller i släkten så är risken minimal oavsett färg eller tecken.

Många pratar om avel på döva men vad tycker ni om avel på de illrar som själva inte är döva men bär på de teckningar som ofta är förknippade med dövhet och andra problem?

För att få döva valpar i en kull behöver ju inte mamman och pappan själva vara döva.

Är det värt risken att avla ex. på en hona som har vitt på huvudet med motiveringen att hon själv faktiskt inte är döv?

För mig spelar det inte så stor roll om illern själv eller någon i dess släkt är döv. Har en iller utbredda vita tecken så håller jag mig undan.

De flesta verkar bara tänka på dövheten och inte "det andra" som många nu förknippar med vita tecken. Bara för att en tecknad iller är hörande betyder inte det att den är helt "riskfri". (Ingen iller är riskfri, men nu förstår vad jag menar.) Likväl kan illerns valpar få problem.

Flisa: Riskteckningar är i synnerhet de som är i huvudregionen på illrarna. Dvs helt vitt huvud och vita tecken på huvudet. Man bör även akta sig lite för höga ojämna strumpor och vita fläckar på andra ställen på kroppen, ex. magen.

Om jag förstått saken rätt så beror dessa vita fläckar på att celler som krävs för att ge pälsen färg inte når ut till alla delar av kroppen pga genetiskt fel. Har den en mutation som gör att cellerna inte når ut till ett specifikt område är risken stor att det är andra sorters celler som inte heller når sin destination däribland celler som påverkar hörselfunktionen.

 edit:

syftar på blaize-fläckar, inte tomtar

 edit:

lägger till lite länkar också för den som är intresserad av dövhet hos illrar.

http://www.cypresskeep.com/Ferretfiles/Deaf.htm

http://www.americanferrets.com/Deafness.html

http://www.ferretcongress.org/Resources/Stout2003transcript.pdf

http://ferrethealth.org/archive/browse.php?msg=YG3069

http://www.geocities.com/wolfysluv/deaf.html

Ang. Ferrethealt glömde du en ganska intressant del Falo…Nämligen denna…(http://ferrethealth.org/archive/browse.php?msg=YG3069)

_>But, first it's
>interesting to ask if there exist any genetic mechanisms that can cause
>depigmentation with NO associated problems. My guess on this would be
>yes. There are a number of species that appear to exhibit some type of
>depigmentation, but certainly aren't domesticated (no Star gene):
>skunks have stripes, badgers have blazes, zebras are striped, and panda
>bears are … well … panda. It seems unlikely that these patterns
>would persist in the wild if they were associated with some detrimental
>condition such as deafness, which means that the underlying genetic
>causes are probably different than the common causes of depigmentation
>in domestic animals. (OTOH, it is possible that these species derive
>so much survival benefit from their coloration that it more than makes
>up for a certain percentage of defective offspring. Somehow I find
>this hard to believe, though.)
>
>So, why aren't these "safe" depigmentation genes working in our
>domestic animals? Darned if I know.

_

jag vill inte lägga mig i.

Men i USA så är hela stamen sönderavlad så vi kan inte stirra oss blinda på vad dom säger vi måste även titta runt om våra granländer i europa där dom inte har avlat sönder iller så hårt som i just USA inga komentarer utan detta är bara fakta

Jag har läst att illrarna i usa avlas på flera gånger om året.
Det är ju inte snällt och kan inte vara bra för de små.

Är det någon som vet hur lång livslängden är på deras illrar i USA.

Så det betyder allså att illrar måste vara helst svarta eller bruna för att man skall vara helt säker på att det inte skall bli fel på valparna? Känns som att då vill man bara ha vild illrar till avel och det har jag hört att det skall man heller inte ha.

och det är sant, man kan väl inte stirra sig blind på USA. Dom kan ju inte fixa till något utan att det blir förstört.

#33 finns även dom i Sverige som gör och förmodligen väldigt många runt om europa som avlar av en viss anledning- nämligen pengar! och det är även dom som ofta får fram och försöker hålla kvar illrar som står ut ur mängden. Nämligen illrar med häftiga teckningar och annat hårlag (angora tex). Ferpharm är väl ett bra exempel på detta..

#29 håller med dig!!!

#31 vart vill du komma? Det finns väl "säkra" teckningar bland tamillern också, eller man tror att dom gamla helt symetriska tomteteckningarna är relativt säkra- men det är få av dessa och många kan verka säkra, men har dom den "nya" tomteteckningen som är osymetrisk bakåt så är illern med helsymetrisk teckning alltså inte ett säkert kort..

Här kommer en text som Marie skrivit på illersveriges sida:

_**Tomteteckning
**
Tomtar är lite av ett specialfall. Tomtar som har regelbundna och symmetriska vita teckningar, och som inte har inblandning av de andra mutationerna, har inte kunnat associeras till några hälsoproblem. De verkar inte drabbade alls, och den här typen av teckning tycks ha ett annat genetiskt ursprung som inte åtföljs av problem.

Däremot, tomtar med oreglebundna, fläckiga, osymmetriska, partiella teckningar eller med inslag av annan depigmentering, brukar räknas till riskgruppen.

Problemet är bara att det kan vara svårt för att inte säga omöjligt att i vissa fall avgöra vad en tomteliknande depigmentering kommer av. Särskilt idag, när man blandat in och avlat på så mycket panda, blaze och dylikt (som tur är inte alltför vanligt i Sverige ännu). Det finns en massa tomtar, eller nästan tomtar, med partiella, osymmetriska teckningar som ändå är friska. Men då ska man komma ihåg att KIT (eller vad det nu är) har variabelt uttryck, så dessa kan alltså mycket väl vara bärare på mutationerna._

http://rissanens.com/forum/viewtopic.php?t=528&highlight=tomtetecknade

#34 nä, vildiller behöver inte vara bättre.. Men det finns faktiskt linjer där det knappt använts några tecknade illrar i aveln och vi måste börja någonstans. Pastell ska väl också vara en ganska så säker färg- sålänge det bara är pastell eller viltfärgat bakåt. Men vet man flera led bakåt att det är tex endast viltfärgade, friska illrar så kan man väl börja där istället för att fortsätta att använda sig av de allra största riskgrupperna.

illrar i usa (te.x Marshall illrar) har en väldigt kort livslängd…ca 3 år har jag för mig…har själv haft en. Underbart trevliga och söta illrar, men oj va syind de e om dem… de blir kastrerad + att man tar bort doft körtlarna vid ca 2 veckors ålder med laser…vilket bidrar till den korta livslängden å en rad andra problem…

#32 Oj, att säga att HELA illerstammen i USA är sönderavlad var väl ändå att ta i?! Det är ju som att jag skulle säga att alla sveriges uppfödare är urusla, om jag skulle tycka att de som syns utåt och hörs mest är "dåliga".

#34 Jag tycker inte att illrarna behöver vara svarta eller helt bruna. Jag snackar illrar utan vita tecken. Viltfärgad, pastell, albino (utan vita fläckar bakåt i släkten), ja tom silver om man nu lyckas hitta en icke-tecknad silveriller. ;)

Jag förespråkar definitivit inte avel på varken vildillrar eller hybrider. Många pratar om nytt blod genom vildillrarna, men nytt blod kan du också få på annat sätt och dessutom utan vildillerns/hybridens mentalitet. Jag har sett ett flertal exempel på hur illa det kan gå när man börjar blanda in vildiller.

Jag är väldigt förtjust i många färger och teckningar, och säger ibland skämtsamt att jag får köpa mig en pastellangora med vita fläckar här och var för att sedan få en silveriller. (Vill ha både silver och pastell) ;) Jag kan definitivit tänka mig att köpa en depigmenterad iller men mitt samvete och sunda förnuft skulle aldrig tillåta mig att avla på dem. Idag är det helt otänkbart för mig att avla på något annat än icke-tecknad viltfärgad, pastell och albino.

#36 men om man får tag på en okastrerad marshall iller som inga ingrepp gjorts på, är livslängden lika kass på den eller skulle den vara "avelsduglig"?? Finns det någon som har några bra länkar om just Marshall Farms?

Har pratat med killar från Marshall som berättade att det fanns valpar året runt. Alltså blir honorna utsatta för ljus hela tiden och man kan ju fundera på vad det innebär. Jag kunde få köpa vilken sorts färg som helst, det kunde han få fram. Jag har också sett Marshalls illrar i djurbutikeri  USA och det var ingen trevlig syn. Som någon skrivit tidigare, illrar från Marshall kastreras vid fem veckor (kan vara tidigare) och då tas även analkörtlarna bort, detta görs för (efter vad jag har förstått) att ingen ska kunna avla "hemma" och tjäna pengar.

Det värsta jag såg, var en iller vars tänder växte uppåt så att hörntänderna möttes på utsidan, förstod ni hur jag menade.? Svårt att förklara.

Anette

marshall illrar säljs inte okastrerade som nettan säger…sedan är de i min mening sönder avlade…så oavsett om man skippade ingreppen tror jag inte det skulle bli bra…det går liksom inte att jämföra en marshall iller med en svensk…svårt att beskriva..men  de är helt enkelt FÖÖÖR snälla…som ett gosedjur på batterier helt enkelt…nu när jag har "svenska" illrar märker jag stor skillnad…älskade min jajja, men hon var ingen iller….eller tja…ni fattar vad jag menar…

Tack för svaren. vad jag vet så har det funnits okastrerade marshallsillrar i sverige som fått avkommor här… Så vissa måste ju säljas okastrerade- dom säljer ju även illrar som ska gå till djurförsök. Om man får tag på en sådan så kanske den är okastrerad?

Finns det inga länkar!!??

här kommer en länk…finns fler längst ner på den sidan..

http://en.wikipedia.org/wiki/Marshall_Farms

puttar upp tråden

Bra Jossan. Detta är en viktig tråd tycker jag.
Jag har ju som de flesta redan vet visat min ståndpunkt genom att ta Crazy ur mina avelsplaner redan innan hon började användas på grund av att det finns ett syskon som är döv.

ja, det är ju en användare här som förmodligen har en döv iller. Då är denna tråden bra att läsa tycker jag!

Jag läser och läser och läser och har ibland så otroligt svårt att förstå tankegången

Varför avlar man på något, där man sedan sätter avelsförbud på resultatet? Då vet man redan från början att den kombinationen inte var bra. Avlar gör man för att föra goda gener vidare. Varför väljer man då att stoppa den linjen? ( Genom att sätta avelsförbud på valparna?) För anser man att föräldrarna är sunda och passar till avel, så måste även valparna bli ett bra avelsmaterial?

Gång på gång får jag till svar att alla här kan  och vet minsann mer än någon annan. Ändå verkar folk inte förstå en sån enkel sak som inavel. Vad händer om valpkull efter valpkull friskt avlas vidare på, jo, snart är alla släkt med varandra, är inte det egentligen ett problem redan? Det är problem med att hitta avelsdju, visst delvis säkert för att det finns få bra djur. Men är inte ett av problemen att det är svårt att hitta djur som inte är släkt med varandra? 

Skulle det inte vara ganska så vettit att flera satte avelsförbud på sina valpar så att blodlinjerna inte spreds hej vilt som det verkar göras idag?

#37 verkar ha många vettiga tankar och verkar också vara något vuxnare än många andra, men det är väl klart, sajtvärden tycker ju inte om henne, vilket hon klart och tydligt gett uttryck för i en annan tråd (var det inlägget förresten ok enligt de Skrivregler som gäller här?)

Först och främst: Hur orkar du? Men det är härligt att vi äntligen fått en riktig besserwisser på forumet ;) Grattis! Hur länns det att vara i eliten?

Uppenbarligen har du inte ens orkat verifiera fakta, …det finns flera uppfödare som sätter avelsförbud på valparna….ofta att max en eller två får gå vidare till uppfödning (och då till uppfödare, ej privat personer), resten skall kastereras…och detta står i kontraktet…om folk inte vill skriva på ett sådant kontrakt kan de ju leta valpar på annat håll….just nu motsäger du vartenda inlägg du tidigare skrivit… Det enda de flesta vill här är att folk som väljer att avla gör det med ansvar, inavel är inte ok, ej heller att avla på illrar med genetiska defekter…ibland visar sig tyvärr inte vissa "fel" sig förrän flera generationer senare, de ligger latent i dna:t och dyker sedan upp….och det är i de lägena man tar aveldjuren, samt eventuella avkommar ur aveln…de är väl ganska logiskt och självklart? Eller?

 Mycket intressant diskussion tycker även jag som inte är uppfödare. Det här är verkligen ett ämne som bör diskuteras ofta. Men kan vi inte skippa att dra in folks olika privata strider i det här? Dom har väl inget med aveln att göra eller?

nej, det har du rätt i EM! sandlådan borde vi alla ha lämnat för länge sen! Det är viktigt att den information som finns om illrar kommer ut! Sen om man väljer att lyssna eller ej, eller tro på det man läser är ju upp till var och en! Vi människor är individer, vi är inte gjorda för att tycka och tänka lika… och tur är väl det ;)

Kan vi inte bara fatta att vi har , för enkelhetens skull, endast ETT gemensamt intresse: Iller…och vi vill alla detta djurs bästa! sen kan man väl läna stridsyxan hemma, och bete sig som vuxna männiksor som lär sig av varandra? Allt för att illrar ska få det bättre? Är det inte det man är ute efter kan man ju lika gärna sitta på passagen debatt och tjafsa…

Tack sarae. Åter till ämnet, finns det ingen stam i Sverige som är fri från dövhet och andra genetiska problem? Jag är intresserad av vilka illrar som levt längst. Min Malolo 2 och snart 6 månader har aldrig haft några bekymmer. Hon har aldrig varit sjuk. Hur vanligt är det bland illrar? Tycker att man jämt får läsa om sjuka illrar Och jag antar att mycket är genetiskt.

Och om man nu vill få in trevliga, friska och långlivade illrar i stammen. Var ska man hitta dessa? Finns dom i något annat land eller finns dom inte över huvudtaget?

Jag kan ju säga att jag har inte ens en tanke på att börja avla, men jag är intresserad av att våra husdjur ska må bra.

Mina illrar har inte heller varit sjuka om man bortser från skabb och att de fick mask en gång.
Men som sagt var, tror det är svårt att säga vilka linjer som är friska och vilka som är sjuka.
Om man kollar på min Nikita, hon har två "dåliga" i sin stamtavla. Visserligen ¨långt bak, men ändå de finns där. Nikita själv har aldrig varit sjuk. Är hon då en frisk linje? Nej jag anser inte det. jag vet ju att det finns fel, där låångt bak,

Min stitch har aldrig varit sjuk heller….men det faller väl in under Åsas kommentar ;) Det är väl därför det är så viktigt att upfödare för statistik på sina illrar…då finns ju all info på paperet, info som kan bli en värdefull tillgång för framtida uppfödare som avlar på en iller ur den stammen…

#51 Det är bra att du tar ansvar. Jag hämtar min första iller om 3 veckor och kommer då att skriva på ett kontrakt att hon inte får avlas på. Jag tycker det är superbra att man begränsar det på så vis.

Jag förstår inte varför man vill avla vidare på djur med defekter. Att ha sin iller som ett försöksdjur?? Jag tycker verkligen att det klingar illa. Om man avlar ska man göra det på ett ansvarsfullt sätt och se till illrarnas bästa och inte bara göra det för att tillfredsställa sin egen nyfikenhet!

det finns flera uppfödare som sätter avelsförbud på valparna

Det må så vara, men det är en enda ni hoppar på om avelsförbudet (och orsaken till det har inget med det att göra eftersom det är själva avelsförbudet man verkar reta sig på, se citatet i mitt förra inlägg), inte dom andra som har avelsförbud på sina (och inte en enda av DOM säger ett knyst här, för att slippa bli påhoppade för sitt avelsförbud och beskyllda för att ha dåligt avelsmaterial, kan jag tänka mig)

Och tonen här mot någon som ifrågasätter ert uppförande bevisar ju verkligen hur vuxna ni är, eller hur#47?Får man inte ifrågasätta något här utan att någon direkt går till angrepp? Med sajtvärdens tillåtelse, verkar det som också.

#54:

_Och tonen här mot någon som ifrågasätter ert uppförande bevisar ju verkligen hur vuxna ni är, eller hur#47?Får man inte ifrågasätta något här utan att någon direkt går till angrepp? Med sajtvärdens tillåtelse, verkar det som också.

_Du har lika stor rätt som någon annan att uttrycka dina åsikter. Men är man hård i sina åsikter mot andra får man ta samma ton tillbaka.
Och du hör ju till dem som håller med Johannah om att detta är ett lallande forum. det gör mig som Sajtvärd mindre benägen att hålla det trevligt för dig. Om man inte vill vara här kan man låta bli. Så anser jag i alla fall.

#54 att man sätter avelsförbud på en iller behöver inte betyda att att de bär på sjukdomar/dåliga anlag. Ofta handlar det också om att man vill förhindra att det ska bli inavel. Eller har jag fel?

#56: Du har så rätt så. Man kan välja att ett visst antal av valparna i en kull får användas för att ens linjer inte ska spridas för mycket.

Tänk om alla valpar i en kull på 9 skulle gå i avel. Inte bra alls. Om alla dessa nio illrars avkommor sedan också går i avel så kommer det till slut finnas med av denna linje i alla illrar på markanden och det vore inte bra alls. Och direkt förödande för det avelsarbete som vi kämpar för.

åsa, snälla, jossan skrev ju ett sådant otroligt bra innläg om just det du nyss skrev, kan inte du putta upp tråden eller fråga jossan om ni får göra en artickel om det hon skrev? hon skrev det ju så bra! och jag är sen, måste åka in till staden till tandläkaren nu så jag hinner inte leta efter tråden, men det vorer väl en bra idé??

kram på dig

Bra förslag. Ska försöka höra med Jossan om detta med en artikel.
Just nu ska jag strax iväg och mysa lite med hittekatterna som kommit hit.

Hålller med domiino, Jossan borde skriva många artiklar. Hon har mycket bra saker att komma med tycker jag. Men det har många andra med. Man kanske kunde sammanfatta?

Tycker även att Johannah har mycket vettigt att säga. Hon kan mycket, men det kan även många andra här inne också. Tycker det är bra att det kan diskuteras saker från olika synvinklar. Och detta ämne är hett och leder till het debatt det är bara så.

Men jag tycker att det är dåligt att föra debatt när man inte ens kan stå för vem man är! Och prata om vuxet.
Och som sagt om man nu inte tycker om att vara på detta forum, varför är man då här?

Visst finns det mycket blaj här på forumet som har kommit efterhand, men det finns också mycket intressant. Och eftersom detta är det mest aktiva forumet just nu så känns det skönt att kunna vända sig någonstans och få svar direkt när man har problem.

Oj, nu smet jag visst från ämnet igen. Förlåt.

#46 Håller med dig här. Därför har jag skrivit ett inlägg om valpkontraktet här inne på iFokus, just för att folk som köper valp ska förstå varför det är så viktigt att samspråka med uppfödare och få dennes godkännande innan man väljer att avla på sin valp! Det kan finnas avelsförbud av många anledningar. Det behöver inte aoutomatiskt betyda att man har att göra med dåliga illrar. ska putta upp den tråden åt dig!

Vi är alla individer här inne och har därför olika åsikter, för att en person tycker en sak så behöver inte alla andra hålla med. jag håller med dig i ditt inlägg #46, men inte i alla dina andra inlägg, för att någon har en "viss" tankegång så behöver inte alla hålla med.

och ja, jag vill som sagt kunna köpa en iller om 10 år som lever längre än till 3 års ålder även om inte just JAG sysslar med avel. Det är därför jag hjälper till att sprida information om hur man kanske bör tänka och göra för att på bästa sätt få fram friska illrar, och jag kan inte vara helt ute och cykla då jag fått så mycket bra respons från uppfödare som sysslat med illeruppfödning i många, många år, men ändå så verkar det som att du helst vill att man håller tyst för annars har man automatiskt utsätt sig till självutnämnd expert på ämnet!..? jag anser att bara folk sätter sig in i aveln och genetiken innan man avlar så ökar möjligheterna till en friskare stam och jag tänker fortsätta att predika om det!

Såg att det pratades om dövhet i aveln i HC-tråden så jag började läsa lite gamla artiklar här på forumet och hittade denna skriven av Faxlin. Ifall någon är intresserad av att läsa mer.

Man kan hitta mycket intressant och spännande läsning på forumet om man söker bakåt lite. En del har blivit inaktuellt under årens gång men andra saker är fortfarande lika aktuella.

Skrev en fråga i den tråden men insåg efteråt att det kanske var olämpligt att ställa den där. Tråden handlar ju trots allt om HC-träffen så jag kopierar in den här också:

Undrar lite hur tidigt man upptäcker om en valp är döv? Ifall det är nåt man hinner se innan valparna flyttar hemifrån så man hinner informera valpköparna om det. Eller är det någonting man upptäcker efter hand?

Har ju själv en döv iller hemme, men han kom till mig som 1-åring och inte som valp.

#62 nu är jag varken uppfödare eller har haft valp eller döv iller men jag funderade på går det inte att testa genom att göra ett plötsligt ljud nära valpen (avskild från sina syskon så den inte reagerar på att dom andra gör det) kanske på sidan eller snett bakifrån så h*n inte ser det, plötsligt ljud med mobilen kanske?

Det finns tester man kan göra hos veterinären för att med säkerhet fastslå dövhet. PEA och BAER test. Däremot vet jag inte om de utförs i sverige ännu. Men rent logiskt borde det ju gå för både hund och katt, så varför inte iller.

#62: Det är min erfarenhet att det kan vara svårt för en oerfaren att upptäcka att en valp är döv. Också är det så att en döv valp ofta har så otroligt välutvecklade sinnen på andra sätt att de lär sig att överbygga de problem en dövhet medför. Detta gör att det kan vara svårt att upptäcka.

Min nuvarnade veterinär testar lite lätt med alla valpar för att se om de reagerar på ljud. Men det gjordes inte under veterinärbesiktningarna förrut hos en annan veterinär.

BAER-tester utförs på hund i Sverige. T ex testas en hel del dalmatinervalpar innan försäljning, och jag tror en del avelsföreningar t o m har det som krav för att få vara rekommenderad uppfödare hos dem. Valparna sövs normalt innan test.

Fördelen med ett BAER-test är att det avslöjar även partiell hörselnedsättning vilket man knappast kan upptäcka annars. Testet kan visa om det finns hörsel på ett eller båda öronen och även hur god hörselindikation ett öra har.

#66 tack för den infon! Då borde man ju även kunna göra det på iller? I en kull med tex. mycket vita tecken borde mna ju t.om kunna utföra det innan försäljning?

Du råkar inte ha koll på om man även kan göra detta i Danmark? Hade nyligen en diskussion om det.

Visserligen på franska, men bilder på hur testet utförs.

http://www.infofuret.com/pdf/Test-PEA.pdf

PEA och BAER - är det förresten samma tes, men med olika benämningar? Annars, någon som vet hur de skiljer sig?

Men finns det inge regler och rekommendationer inom iller när det gäller avel om det uppkommer döva valpar? Inom andra djursorter så blir det ju avelsförbud om vissa defekter uppkommer.

Men sådant kanske inte finns på iller?

Franska PEA (Potentiel Evoquè Auditif) är samma sak som engelskans AEP (Auditory Evoked Potentials).

Både AEP/PEA och BAER (Brainstem Auditory Evoked Response) är tester i gruppen ABR (Auditory Brainstem Response), och så vitt jag kan förstå är det i praktiken i princip bara olika namn på samma sak. BAER är väl en mer specifik benämning kanske.

Jag sökte på nätet och såg att de har BAER-tester på hund i Danmark också, men i vilken omfattning vet jag inte. Det är väl knappast alla veterinärer som gör det, men det är det ju inte i Sverige heller.

#68 finns ju inga som helst regler elelr rekommendationer inom illeraveln dessvärre. Så det är fritt fram att avla på allehanda defekter. Kryptorcihism är ju en sådan sak som nästan omedelbart innebär avelsförbud. då det är högst ärftligt. Men här i sverige är det bara att tuta och köra- Och sedan gnäöller vi över att vi mister våra illrar så tidigt….

#69 tack för infon! Genaste lite klokare.

Egentligen borde det ju finnas uppfödarråd på iller också som på andra djur.

Fast det borde ju inte behövas. Man tycker att sunt förnuft borde råda, att om man upptäcker defekter i en kull/linje så stannar man där. Eller åtminstone börjar dra och leta lite i varifrån defekten kom ifrån.

Inom tex hamsteraveln så blir du alltså utesluten ur föreningen om du fortsätter avla på en hamster som har en defekt i den nära släkten. Alltså inte bara hamstern i sig utan mamma, pappa, mormor, morfar. Och då lever en hamster bara i ca 2 år.

Lite skrämmande att det är fritt fram att "leka" med illrarna livskvalitet och livslängd.

Men det är ju mina personliga åsikter såklart, får jag väl tillägga. Andra kan ju tycka annorlunda.

#71 det finns många som avlar på iller som totalt förkastar uppfödarråd och kriterier på vilka illrar som räknas som friska och avelsdugliga… Nej, i illervärlden kommer det bara att leda till något dåligt enligt många som vill mixtra hur som helst själva… för det är ju sååå bra som det är…

Tja, den allmänna regeln gäller även illrar.

L80. Kap. 4. 3§ De djur som nedärver missbildningar, eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner, får inte användas i avel.

Men det är ju inte definierat vad som är missbildning, och hur arvgången ser ut tvistas ju så då kan man ju slinka undan. Även om jag personligen anser att dövhet eller kryptorcism (det som kommit på tal här) är missbildningar som ger lidande/påverkar naturliga funktioner och att det kan nedärvas, även om det inte är garanterat att avkomman får det så lägger man ju ner det i den genetiska ryggsäcken.,

Frågan är då vem det är som bestämmer vad som är lidande för avkomman eller inte?

#74 Lite så.. Men det får ju inte heller påverka naturliga funktioner, och hörandet är väl definitivt en naturlig funktion?

#75 Snuffe här hemma håller helt med!

Egentligen borde ju angora falla in under en liknande paragraf. Det finns ju en som jag inte hittar just nu (sjv - gaaaah), som tar upp att man inte bör avla på individer som nte naturligt kan ta hand om sin avkomma

Det hör ju till en helt annan tråd egentligen. Men jag tycker det är fel att avla på en angora-hona just för att de inte kan ta hand om avkommorna. Däremot tycker jag ju det är ok att avla på korthårshona+angorahane. (vilken chock va?)

Men att avla på en individ som utan surrogatmamma förlorar en hel kull är ju verkligen inte sund avel.

#78 fast litet krasst kan väl jag då säga att varför rakar man inte angorahonornas magar så att valparna kommer åt tuttisarna?

Vi hade problem med vår ena katt Matilda, hon fick mjölkstockningar och hennes långhårspäls trasslade ihopa sig över tuttarna så att kattungarna inte fick någon mjölk,  så vi hämtade sonika trimmern och trimmade ner pälsen till 1 cm sen kom kattungarna åt att snutta och åt så det stod härliga till och Mattis slapp mjölkstockningen. :)

Eller är det på annat vis som angorahonor inte lämpar sig att bli mammor?

Om man nu envisas att avla på ex angorahonor varför gör man inte det så lätt för henne som möjligt för att föda upp sina små?

#77 Vill kännna igen det, jag med, men jag hittar det inte och anteckningarna ligger 50 mil bort..

Det närmaste jag kommer är i L102 (katt och hund), kap 1, de generella bestämmelserna

24 § Djur får inte användas i avel om
1. de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas,
2. de är eller med stor sannolikhet är bärare av recessivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom,
3. de är eller med stor sannolikhet är bärare av enkelt recessivt anlag för sjukdom såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag,
4. parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman,
5. de uppvisar beteendestörningar i form av överdriven rädslereaktion eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för djuret vardagliga situationer, eller
6. de saknar förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt.

Nr6, stämmer ju in på sitt sätt, naturligt kan de inte eftersom de inte kan ta hand om sina ungar. Går dåligt om de inte får mjölk helt enkelt. Antar amatörmässigt att det är ditåt (till katt och hund menar jag) som en papalell skulle dras om de inte skulle skriva något eget.

Men en annan sak, när vi är inne på angoror, andningen med dubbla, behårade nosar? Den kan påverka "naturliga funktioner" i min värld. Eller är jag helt ute på sniskan nu?

#79 det har ingenting med pälsen att göra utan att de inte får tillräckligt med mjölk eller väldigt näringsfattig mjölk så ungarna dör..

#79 det har ingenting med lurvet att göra. Angora honor har generellt sett ingen eller mycket dålig mjölkproduktion´. Pälsen är alltså inte ivägen ;)

Självklart finns det angora honor som faktiskt kan producera mjölk men de är sällsynta. I övriga europa är ju angora avel väldigt poulärt, och många uppfödare har "löst" problemet genom att para angora honan samtidigt som en annan korthårshona. sedan får korthårshonan ta hand om alla valparna. Något som jag själv tycker är rätt så fel, självklart är det en sak om man miser en hona, eller en hona blir sjuk och inte kan ta hand om sina ungar och behöver en surrogat mamma. men att medvetet låta en ensam hona dia upp till 24 valpar, känns enligt mig väldigt fel.

De flesta utav dessa uppfödare har genom åren försökt att avla fram angora honor som garanterat har mjölk, men det verkar fortfarande inte ha lyckats särskilt väl.  Min åsikt är att det är modernaturssätt att säga stop- angoror hade ju aldrig klarat att förökla sig och få livsduglig avkomma om inte människan beblandade sig i det hela

#81 o 82 men då är det en helt annan sak! Då förstår jag vad ni menar. :)

#83 fick en konstig och rolig bild i huvudet pga ditt förgående inlägg *hihi*

Är det någon som vet hur dövhet slår procentmässigt?

Väldigt många valpkullar säljs ju nu utan kontrakt, och det är fritt fram att avla på hur många individer i kullen som helst. Och hur många kullar som helst.

Om någon i en kull är döv, och det avlas vidare på den eller säg 4 av syskonen. Och två av syskonen kanske är hanar och lånas ut till 3 kullar var per säsong. Hur många döva valpar kan det bli av det?

Och om man fortsätter avla vidare på de som gav den döva valpen till att börja med, hur stor är risken att det blir döva valpar i nästa kull också?

Är det slumpmässigt eller finns det någon statistik på det någonstans?

Skulle vara intressant om folk som skrev i denna tråden från start skrev igen och sa ifall de står för sina åsikter eller om de har ändrat sig något. Alla finns ju inte kvar på forumet men en del.

Visserligen är det nog lite för enkelt egentligen för detta syfte, men du får enkelten uppfattning om hur sånt kan slå genom att använda dig av Mendels kvadrat. Sen får du ju räkna med att resultatet kanske inte är riktigt rättvisande eftersom du ju inte vet hur dövheten ärvs neråt, men man kan ändå få en liten uppfattning. Enkel, grundläggande genetik.

#86 Jo, men tänkte mer ifall någon hade gjort någon mer ingående studie så att det finns statistik på just dövhet?

Det forskas ju på så oändligt mycket saker. Tänkte om någon visste ifall det bedrivits forskning på just det här specifika området.

#87 Jag tvivlar på att någon gör en studie på hur stor risken är i o m att det går att bedöma riskerna om man kan lite genetik. Vad är det för statistik du är ute efter?

#88 Lite mer konkret hur många döva valpar det egentligen föds från linjer med dövhet i. I och med att det inte verkar tas på så särskilt stort allvar utan man rycker mest på axlarna åt det.

Verkar som en del anser att det överhuvudtaget inte är ärftligt.

Det kanske finns för lite "svart på vitt" info att tillgå?

Jag har ju som jag tidigare nämnt själv en döv iller. Men jag har  aldrig fått reda på varifrån hans dövhet kommer. Eller ifall det är fler i släkten bakåt eller av hans syskon som är döva.

Dexters pappa var döv. Dexter och även en av hans systrar var döv om jag inte missminner mig. även Dexters halvbror (samma döva pappa) var döv. Vet inte hur många illrar som föddes i den kullen men tror att det var ett flertal döva ungar. Pappan var "DEW" men med lite svart på svansen, Dexter var multicolor när jag fick honom och hans halvbror var silvertomte. Så bara riskteckningar där!.. Och jag bär inga tvivel gällande att detta var ärftligt!

#88 Där har du problemet - vet du inte hur nånting nedärvs så är det svårt att ens sia om hur många i en kull som ev "kan"  bli döva. Vet du däremot varifrån t ex just dövheten kommer ifrån så kan du ju rent teoretiskt genom Mendels kvadrat räkna ut hur stor procent av en kull riskerar att bli döva, men du kan inte vara säker eller få några säkra siffror om du inte vet hur det nedärvs. Plus att Mendels kvadrat är lite för enkelt för att få några säkra sifror på sånt här, det krävs lite mer.

När det sen gäller om dövheten är ärftlig eller inte - det beror ju på. Dövhet kan orsakas av inflammation, vissa mediciner osv, men kan självklart också vara ärftligt. Men att automatiskt förutsätta att all dövhet är ärftligt visar enbart på att man inte läst på speciellt mycket om ämnet.

#91 Med tanke på just min egen iller så är jag väl ganska säker på att det är ärftligt. Med tanke på hur han ser ut och hur hans släkt ser ut.

Och sen när det gäller andras linjer osv så är det ju också svårt att veta var dövheten kommer ifrån i och med att i många av fallen så vill inte uppfödaren tala om det.

Och om då principen "sköt er själv, skit i andra" råder så är det ju som sagt svårt att få reda på någonting.

Därav började jag fundera på hur snabbt dövhet egentligen kan sprida sig från en döv iller om man fortsätter avla på den linjen. Hur många döva illrar får man efter ett år, två år osv….

Vet inte var Jossans Dexter kommer ifrån men där verkar hon ju ha fått reda på massa info iallafall. Det underlättar ju såklart om uppfödaren är villig att dela med sig.

#92 "Ganska säker" - där har vi det. Du vet om att det också i vissa fall räcker med att mamman medicinerats eller utsatts för vissa ämnen för att det ska kunna bli döva valpar?

"Därav började jag fundera på hur snabbt dövhet egentligen kan sprida sig från en döv iller om man fortsätter avla på den linjen. Hur många döva illrar får man efter ett år, två år osv…."

Som sagt, om du inte vet hur nånting nedärvs så kan du inte ens gissa på antal drabbade i en linje. 

Hos människor och också t ex hundar/katter vet man ju mycket mer om hur saker och ting nedärvs. Färgblindhet hos människan t ex ärvs ju från far till dotter. en son blir självklart bärare av anlaget men kan bara få färgblinda barn om han får barn med en annan bärare av anlaget….. Och nedärvning av färgblindhet är ändå väldigt enkelt - det finns också sånt som t ex kan hoppa över både en eller flera generationer…

Det som är enklare är att om du har en linje där det finns ärftlig dövhet så är dom flesta i alla fall bärare av anlaget även om dom kanske inte själva är döva. Men det anlaget behöver inte nödvändigtvis ge döva valpar i kommande generation.

Om man inte har någon info om linjen så kan man ju inte veta hur det nedärvs?

Riktigt så enkelt är det inte. Det räcker inte riktigt att ha info om en viss linje för att veta exakt hur nånting nedärvs - det krävs faktiskt betydligt mer än så. Att veta en masa om en linje och då veta att iller a, x och y är döva säger faktiskt ingenting om hur dövheten egentligen nedärvs - det hela är faktiskt mycket mer komplicerat och det krävs rejält med underlag och forskning för att komma fram till hur en sjukdom/defekt nedärvs. På forum är det många som förenklar saker och ting in absurdum och inte förstår riktigt hur komplicerat det hela är.

 "Att veta en masa om en linje och då veta att iller a, x och y är döva säger faktiskt ingenting om hur dövheten egentligen nedärvs - det hela är faktiskt mycket mer komplicerat och det krävs rejält med underlag och forskning för att komma fram till hur en sjukdom/defekt nedärvs."

Här är ju det jag frågade efter från början. Finns det underlag och forskning om dövhet?

Inget illa menat, men jag tror jag börjar bli åksjuk. Resonemanget går runt i cirklar och biter sig självt i svansen. Och emellanåt är det frontalkrock

Det finns ju en hel del om dövhet på nätet och om jag inte minns fel så har en del länkar också satts ut i gamla trådar här, och jag tror att även du medverkade i dom trådarna. Annars är det ju bara att leta på nätet. Men hur nedärvningen ser ut har i alla fall inte jag sett något om.

Och vad jag kan se har du frågat efter statistik osv här….

Ja, men forskning resulterar ju i statistik. Vore väl dumt att forska och inte skriva upp resultaten…

#99 Jag är enormt nyfiken på hur du resonerar där, jag uppfattar det nämligen inte som det där. Men vi kanske bara har olika terminologi.

Liten rättelse när det gäller färgblindhet hos människor. Det ärvs inte bara från far till dotter utan även mor till son/dotter. Skillnaden är att färgblindhet sitter bara i X-kromosomen vilket gör att döttrar sällan blir färgblinda utan bara bärare av den genen/defekten. Däremot blir killar färgblinda, för att tjejer skall bli färgblinda behöver båda X-kromosomerna vara "defekta".