![[Pernilla09]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
En eller två
Idag har vi Baltazar som är en valp på snart 3 månader. Såg nu på blocket att hon vi köpte honom av säljer sina illrar och det finns en hona från samma kull. Ni som har fler illrar, blir de lugnare ifall de har sällskap dagtid eller spelar det ingen roll?
Måste också skriva att jag är lite chockad över hur en sådan liten krabat kan ge så mycket glädje samtidigt som han kan få en totalt trött. Hittills har han varit bitfri och gått på lådan, nu i två dagar har han helt ändrat beteende och tycker att det är roligare att gå på toa i vardagsrummet samt att handlederna är enormt roliga att bita i. Bör tilläggas att det känns mera nu när fler tänder finns :)
Bara att ta tag i uppfostran igen:) Tålamodet testas :)
Personligen tycker jag att en iller ska ha en artfrände som kompis. Ingen människa kan leka riktiga illerlekar ;)
De har en otrolig glädje av varandra.
Sen tycker jag att man har lite mindre dåligt samvete när man går hemifrån om de är 2 ;)
Sen ska jag kanske tillägga att inte alla illrar gillar sällskap. De som levt länge ensamma, kanske inte accepterar en inkräktare och då kan det bli tuffa slagsmål.
I ditt fall, så har du ju en valp och de blir oftast bara glada över att få en kompis :)
Jag röstar alltså för 2 (eller flera) hmmm de har en tendens att på något vis föröka sig när man gått över singel-iller-spärren ;)
Tack för ditt svar!
Dom har stor glädje av varandra när dom är fler men det är ju också en fråga om vad du känner att du klarar av, framförallt med uppfostran. Att få två valpar som trotsar kan driva en till vansinne samtidigt som dom kan busa av sig en del av energin med varandra så det är ett övervägande man får göra.
Redan en iller kan driva en till vansinne, beror lite på hur man orkar med oxå, som föregående talare så har 2 eller fler alltid mer glädje av varann än om det är ensamiller, beror ju oxå på hur mycket tid du kan lägga på Baltazar. Jag har bara en och det funkar utmärkt men jag umgås o aktiverar Simon flera ggr per dag, lägger alltså enormt mycke tid på honom, visst kan jag inte leka illerlekar men han verkar lika lycklig för det.
#1 tssss, har man 2 illrar får man dubbelt så dåligt samvete när man lämnar dom hemma!! :P
Jag skaffade min andra iller efter drygt ett halvår med min första (som då var över året gammal). Då kändes det som att jag hade lärt känna honom ordentligt och fått ett starkt band till varandra.
Sajtvärd på Iller.ifokus
Jag hade rätt tight mellan mina första, två månader ungefär men då var den första en omplacering som var lugn och rätt färdgiuppfostrad.
Den första illern jag tog var en omplacerin på ca 6 år, han var ensam i ca i månads tid innan jag fick hem Aslan som var en vildillermix på ca 7 veckor. Efter det har det byggts på så att jag idag har 7 illrar + en valp som snart ska till Danmark. Jag skulle inte kunna tänka mig att ha mindre än 2-3 illrar i en flock, då dom har så mycket nytta av varndra om inte jag är hemma, och jag kan inte leka dom lekarna som illrar leker med varandra det är helt omöjligt. Vist sen får man som #5# säger mer ångest när man lämnar 2 eller fler ensamma under en längre tid. Men nu är mina illrar sällan eller aldrig ensamma särskillt länge, max ett par timmar eller så. Är sjukpensionär så jag är hemma hela dagarna om jag inte är på sjukhuset för provtagningar och sådant. Och hade jag fått lov så hade minst ett par av dom följt med även dit.
Jag håller med ovanstående talare, två är enklare en 1. MEN.. Inte två valpar på samma gång, allra minst som nybörjare. Lär känna din iller och vänta ett par trottsåldrar innan du välkomnar iller nummer två :)
Carpe Diem
Jag sager ocksa tva minst.
Jag borjade med en valp. Han var rena pesten och det var nara att fick en kanga ut genom fonstret. Men jag insag att jag inte var tillracklig for att fylla hans behov - han behovde nagon att verkligen vara iller med! Sa jag skaffade en dam pa 2 ar fran ett djurhem, och det marktes att hon tyckte om sallskapet ocksa! Pa djurhemmet hade hon namligen blivit mobbad av de aldre och mycket storre hanarna (fanns 17 hanar och 2 honor) och behovde flytta snarast. En valp var alldeles perfekt for henne da hon kunde ge igen ;) Hon skulle heller aldrig kunna vara en ensamiller. Hon forstar inte alls hur man leker med manniskor utan leker bara illerlekar i ror och lador dit jag inte kommer in :P
// Amanda
jag började med lyssa, knappt ett år gammal. hade henne själv i 2 år, sen fick jag hem iller nr 2. tyckte dte var lagom. för då hade jag verkligen hunnit inse att jag villa och kunde ha iller. (lättare att omplacera en än flera) plus att jag visste hyffsat hur en iller fungerar. självklart så går det alltid att lära sej mycket mer. men jag är väldigt glad över att jag väntade så länge med att skaffa fler. annars hade jag inte stått med iller idag. jag väntar till nästa vår och ska ev skaffa valp då. efter 4 år med iller känne rjag mej redo för valp :P
Tack för alla inlägg och svar!
Starta ny diskussion