Chade - strax över 2, dog vid olycka men hade insulinom redan då.

Gustav 4,5
Ted 6,5

Korven strax över 2, dog av främmande kropp. Jobbade och kom hem försent.

Rina, knappt 2 år (komplikationer efter operation för urinsten)

Raki,  drygt 8 år (fick somna in när han blev så gaggig att han glömde bort vart han skulle efter bara ett par meter)

Ronja, drygt 8 år (fick somna in när hon var så orkeslös att hon somnade mitt i ett steg)

Remo, ca 6 mån (fick somna in som resultat av att han fick en sk "tvillingtumör" som i första steget var godartad men som senare skulle ha blivit elakartad plus att när den återkom så hade den vuxit in i ryggraden)

Napoleon, 5 år (cancer)

Mavro, 5 år (fick somna in pga aggressivitet)

Zorro, drygt 5 år (cancer)

Khia, 5,5  (olycka)

Hemi, ca 6 mån (förstorad thymus med tumör)

Den som står på tur nu är väl Dimma, som fyller 7 i januari. Förhoppningsvis så hänger hon ändå med i alla fall ett tag till.

Troll. ble 2 år gammel. døde av akutt nyresvikt med cyster i nyrebarken.

genetisk feil.

Albin, som blev ca 5½ år, hade insulinom men även annan cancer i kroppen då man på ultraljud kunde se ett flertal tumörer.

Min första iller Tjabo (den 1:a:) är jag lite osäker på, framförallt eftersom det var 14 år sen han dog, dock hade han en väldigt förstorad mjälte så antagligen rörde det sig om ngn form av cancer där oxo. Han blev ca 5 år.

Rabies - 7,5 år dog av binjuretumör

Poltergeist- 7,5 år Hjärtfel, njurproblem och cancer i magen.

Puff - 4 år gallgångsinflammation

Tekla- 7,5 år elakartad tumör i ändtarmsöppningen

Cochise- 7,5 år hjärtfel och insulinom

Valkyria (Stumpan)- 8.5 år insulinom

Ragnarök (Junior)- 6 år hjärtfel

Pfaff- 6 år, Hjärtmuskelinflammation som uppkommit av insulinom

Alba> 7,5 år Insulinom

Beda> 5,5 år Buktumör, vätskefylld buk

Stiffler> 5,5 år Buktumör och Binjuretumör

Leo, sjuk med insulinom, är nu drygt 5 men torde ibli max 6 med lite tur.

Peppar peppar så har jag fortfarande alla mina illrar i livet.

Idag är det två som är fyra år (blir fem i april och juni nästa år), en som är tre (blir fyra i maj nästa år) och en som blir två i april.

Jajja - 1 år (olycka)

De andra tar jag i trä för varje dag… särskilt för mina 2 "gamlingar" på 5,5 år och 4,5 år…. jisses det är inte ens nån ålder, och ändå känner man att de lever på övertid som det är :(

Har alla mina i behåll än så länge.

Dexter är 5,5 år

pegasus är 4,5 år

Triton är 2,5 år

Jag har haft 6 av mina illrar som har dött sedan jag först fick iller i augusti 00, dvs i dryga 8 år nu. Dino var min första iller, han fick jag ha i ädast ca 9 månader innan han fick cancer i ändtarmen i januari 01. Han blev opererad en gång, men cancern kom tillbaka efter knappa 5 månader. Och då ville dom inte operera en gång till.

Så här är dom illrarna som har dött för mig under dessa 8 år.

Dino som var omkring 7½-8 år när han dog i maj 01. Han var en omplacering som vi inte viste riktigt hur gammal han var när han kom hem till mig. Men min vet. trodde att han var mellan 7 och 8 år minst.
Ronja, en liten brun tjej som kom med sin syster Lina till mig när dom var nästan 4 månader gammla. Ronja dog i en olycka i hemmet då hon var knappa 2 år gammal. Aslan välte ner en tung kristallvas som hon fick över ryggen. Den knäckte hennes rygg.
Aslan kom till mig ca 7 veckor gammal, han dog i mars 05 nästan 5 år gammal.
Lilleman kom till mig ca 10 veckor gammal, han var nästan 6 år när han dog.
Laban, bror med både Ronja och Lina tast från kullen innan dom. Laban var ca 8 veckor när jag hämtade hem honom på morsdag 01. Han dog för exakt 1 år sedan idag, han var då ca 6 år och 8 månader gammal.
Lina är som jag skrev på Laban syster med både honom och Ronja lite längrge upp. Lina och Ronja kom hem samtidigt till mig när dom var ca 4 månader gammal. Lina dog i juli i år, hon var nästan 7 år gammal.

Här under kommer dom som jag har kvar.

Av dom jag har kvar här hemma så är det systrarna Tiffanie och Tilly som är äldst, dom är dryga 5 år gammla. Efter dom kommer Kahn som är Linas son, han är lite dryga 4 år gammal nu. Efter han så kommer Nanooq som är lite dryga 3 år gammal, han är Tillys son. Efter han kommer tösen Agnez som är lite dryga 2½ år, samma är Jazz, det skiljer bara ca 1-1½ månad på dom 2. Sist men inte minst han jag Mr Miller som är ca 6 månader gammal nu.

tar i trä hela tiden för att få behålla alla mina djur lääänge! Är så rädd med alla sjukdomar att dem ska gå bort hastigt/tidigt!

Underbara Isaac blev 9 och Douglas 8.

Om jag räknat rätt, vilket inte är säkert är medellivslängden fram till #14 dryga fem år. Tar man bort dom illrar som dött av olycka eller komplikationer vid operationer blir medellivslängden nästan sex år.

Jag undrar lite om dom, som tycker att medellivslängden för illrar är så fruktansvärt kort och som tycker att den borde ligga på 10 år, ens har tänkt på vad som skulle krävas för att det ska bli så.

Ta 10 illrar som exempel och börja laborera med siffrorna så får ni se….

Medellivslängden påverkas ju alltså också av dom illrar som dör i olyckor osv (ex "främmande föremål) och man får ju räkna med att en viss procentandel dör av sånt . Och olyckor t ex händer ofta i ung ålder, vilket då påverkar siffran för medellivslängd väsentligt.

Sen får man ju faktiskt också fundera på vad som är rimligt. Om medellivslängden alltså ska ligga på runt 10 år så krävs det att en väldigt stor andel illrar blir väsentligt äldre än 10.  Är det rimligt? Jäm,för med människor. Hur stor andel människor är det rimligt att förvänta sig ska bli 100 år eller äldre?

#16 Jag tror inte det är riktigt så folk igentligen menar.. Tror mer att det är hur gammal en iller brukar bli. Tex så finns det böcker där man kan läsa att illern lever i 8-11 år. Det är nog mer den siffran folk vid åt.. (så tror jag iaf)

Sedan kan jag inte se att någon här har skrivit att de vill se en meddellivslängd på 10 år på iller..

En medellivslängd på illrar som dör av sjukdomar (ej av olyckor) tycker jag skulle kunna vara rimlig att önska vara 7-8 år. Det borde kunna vara rimligt att genom vettig avel få upp medellivslängden från vad som nu verkar vara 5-6, till denna ålder. Det är ju trots allt en del individer som lever upp emot 10 år, alltså borde man kunna höja snittet på de som dör unga, runt 4-5år till 7-8 år…

Men som sagt, med tanke på hur puckat folk avlar på sina "söta" illrar är det ju inte konstigt att vi har den livsländen vi har på våra djur. All heder åt de som åtminstone försöker avla på djur med vettiga stamtavlor och som inte bara avlar på söthet.

Jeg mistet nettopp min ene ilder(Bagera) hun var kun 5,5 år og døde av binyrekreft og lymphom.

Så har jeg en på 7,5(Lasse) som det desverre nærmer seg slutten for og han har lymphom.

Pluggen blei 4 år og hadde føflekk kreft(noe som er veldig sjelden på ilder)han var en omplasserings ilder så jeg vet ikke noe om opphavet hans.

#18*suck* "En medellivslängd på illrar som dör av sjukdomar (ej av olyckor) tycker jag skulle kunna vara rimlig att önska vara 7-8 år. Det borde kunna vara rimligt att genom vettig avel få upp medellivslängden från vad som nu verkar vara 5-6, till denna ålder."

Som jag sagt tidigare i andra trådar så borde folk läsa på och sätta sig in i saker o ting. På forum förenklas många saker alltför mycket. I verkligheten är saker och ting betydligt mer komplicerade. Och det gäller också att sätta sig in i saker o ting.

 För det första så tar det mnånga, många år av målmedveten avel för att höja medellivslängden ens med ett halvår, gissa då hur många år det tar för att kunna höja det med år. Och i illervärlden verkar det som att tar man en kull så anses man hålla på med avel och att det räcker för att man ska kunna göra betydliga förbättringar på stammen på alla sätt. Och dom flesta uppfödare orkar hänga med i princip bara 1-4 kullar, sen försvinner dom. På det antalet kullar hinner man inte göra ett skvatt, det krävs att man håller på under en betydligt längre period.

För det andra, om du tar en normalkull på 8 valpar och börjar räkna så betyder det alltså att i alla fall 1/4 av valparna (dvs dom sämsta - alla valpar i en valpkull är ju inte lika bra) blir minst 7 år gamla. Ponera då att en av dom bästa smittas t ex av magsjukan (den svenska försvagade varianten av ECE) och får som följdsjukdom IBD som sen orsakar lymfom i mag- och tarmsystemet. Illern dör vid 5 års ålder. Och det har ingenting med aveln att göra och ingenting som uppfödaren kan förhindra (om h*n inte behåller alla valparna själv och håller dom utan kontakt med omvärlden så att dom intemittas av någonting plus att dom också måste hållas i optimala förhållanden så att dom inte får några miljörelaterade sjukdomar). Men i alla fall, den här illern som dör vid 5 års ålder  (av orsaker som inte har med aveln att göra) påverkar medellivslängden för hela kullen väsentligt.

Laborera lite med siffrorna (en "vanlig" kull 6-8 valpar) och gå då efter Mendels kvadrat (även om den är alldeles för enkel för det här, men den tjänar sitt syfte i ett exempel)

För mig verkar det som att folk här koncentrerar sig totalt på dom sämsta i en kull istället för att se det som är värt att hänga upp sig på, dvs dom bästa ur kullarna. T o m Oppenheimer har ju satt upp det som en av sina avelsprinciper "Utvärdera inte en avelshunds värde genom hans sämre avkommor. Alla avelshundar ger ibland skräp.Det betydelsefulla är hur bra deras bästa ansträngningar är. " Ja, han födde upp hundar, men själva principen gäller nog för alla djur oavsett art. 

Och vad har en "vettig" stamtavla med genomsnittsåldetn att göra? Vad är en "vettig" stamtavla?

En sak till - det går knappast att dra några slutsatser om genomsnittsålder på ett så här begränsat underlag, för att göra det så krävs det ett betydligt större underlag.

Sally blev  4,5 år. förlamade bakben men försökte ändå gå på toalådan!

Kaisa blev 6,5 år plötslig fruktansvärd hjärninfarkt som gjorde henne förlamad på ena sidan. Gräsligt!

Nala 5 år Hypofusberoende cushing. Hon opererades men blev inte bättre. Hon var mycket aggresiv mot de andra och måste leva ensam. Hon hade mycket angora i sig och de sa på en utställning att det var ett typiskt fel hon hade med väldigt stor bakkropp och litet huvud. Det var inte ett värdigt illerliv.

Rocky Rambo 3,5 år lymfosarkom. Min lilla vildiller! Han var 25% vildilller och var en riktig Dr Jekyll, Mr Hyde! Så underbar ibland men sen tog instinkten över och han högg  som en vildiller och  blev så lessen efteråt. Man var tvungen att vara på helspänn med honom och alla i familjen hade gummistövlar på sig inomhus!

Leia 7,5 år måste ha stöd för att stå ibland på slutet. min lilla prinsessa som var så stor och var den enda som hade järnkoll på RockyRambo. Jag hade så svårt att ta det slutliga beslutet.

Jag längtar efter att få behålla en iller till maxåldern 15 år som jag har hört att den äldsta illern i Sverige har blivit! När man väl har lärt känna dessa underbara individer så dör de! De blir ju bara bättre med åren så jag är så glad att aveln har blivit mer kontrollerad.

#20 Ditt resonemang är riktigt och seriöst. Min fantastiske uppfödare som gett mig så många bra (och hoppas jag långlivade illrar, det ser bra ut än så länge) och väluppfostrade illrar kommer nog att ta en "time-out" nu så nästa gång jag ska skaffa valp så kontaktar jag dig!

Om du accepterar mig förståss när det är dags

#20 Så om man tar 1-4 kullar så kan man alltså inte påverka ett skvatt gällande illerns meddellivslängd? Dom som avlar med det målet kommer förmodligen sälja några valpar till avel även om dom själva avslutar sitt arbete. Kan då inte dessa valpar redan vara ett steg i rätt riktning? Enligt dig låter det som att det inte spelar någon som helst roll om på vilka illrar någon tar kullar på. En frisk iller ger ju i regel bättre avkommor än en sjuk/dålig iller.. Så det borde i rakt av bidra med något positivt för att förlänga livslängden!? Eller hur?

Och är det fel att ha mål som tar flera år att uppnå?? Ska vi "ge upp" och hoppas på det bästa bara för att "det tar för lång tid"- Tycker det är bra att folk har framtidsdrömmar och ser att målen inte är helt hopplösa utan att det går att förverkliga om spelar korten rätt!

(och detta kommer från mig- Josefin- som varken suckar eller stönar åt någon annans uttalanden då jag är nöjd att så många vill vara med o diskutera :))

Eftersom #18 är så generellt uttalat (med tanke på ord som "önskvärt" bla.) så känns det lite trist att såga det med tånaglarna.

Hey, jag är en av de som ägt iller i 3 år, och jag medger mer än gärna att jag har tonvis kvar att lära, det jag kan är bara basic. Men, med mål och önskningar börjar man ju sin resa, oavsett mål, eller hur? Sen att det i praktiken är ruskigt komplicerat är en helt annan sak. Men en medvetenhet är ju positivt, i alla avseenden, oavsett om det gäller illeravel eller vardagsproblem.

Tack Pirjo!

Ännu en gratis undervisning.

Hoppas att någon här kan ta lite lärdom…!

Kram.

#24 Tack Aviendha! :)

 #23 Faktiskt så tror inte jag man kan påverka genomsnittsåldern om man tar 1-4 kullar, inte åt positiv riktning i alla fall. Då ska man ha enorm tur och avel ska väl inte baseras på tur eller otur? För att avla så måste man ha långsiktiga mål (precis som jag också påpekat i andra trådar), men det spelar ingen roll vad man har som mål (eller säger sig ha för mål), på 1-4 kullar har man ju inte ens hunnit komma igång med att förverkliga målen.  Kull 1 kan man planera på pappret och det kan se hur bra ut som helst, men hur den i verkligheten blir vet ingen förräns kullen är född = den kullen lär alltrså inte kunna räknas som att den på något sätt kan bidra till att öka genomsnittsåldern, vill det sig illa så kan det istället gå rätt åt helsefyr och individerna i kullen istället bidrar till att sänka genomsnittsåldern. Hur man sen ska gå vidare går alltså inte heller att planera förräns kull 1 är född eftersom utfallet är okänt. När man kommit upp till kull 3-4 så vet man ungefär vad man kan få fram med det material man har och vet då om man ska fortsätta enligt sin  ursprungliga planering eller om det är dags att starta om igen. Startar man om så har man då det man lärt sig av första linjen i bakfickan och vet förhoppningsvis vad som gick snett. Först då, tycker jag, man kan börja tala om avel.

Definitionen på avel är ju Avel =  system för planerad befruktning av djur, för att få avkomma med önskade egenskaper. Och något system lär man knappast hinna ha om man tar bara 1-4 kullar. Och min syn på vad som är avel och vad som inte är avel kan du läsa i tråden "Att bedriva seriös avel" under rubriken Avel

 Enligt dig låter det som att det inte spelar någon som helst roll om på vilka illrar någon tar kullar på. Var har jag sagt det? Jag har frågat vad stamtavla har att göra med genomsnittsåldern och vad som är en "vettig" stamtavla, ingenting annat.

I vissa lägen kan ju faktiskt det här med stamtavla faktiskt vara negativt. En kull kan på pappret se hur bra som helst ut, men i verkligheten bli en ren katastrof (t ex pga av att man gjort en misslyckad kombination). Risken är då att upfödare uppmuntras av den "fantastiska" stamtavlan att köpa valpar för vidare avel just bara för att stamtavlan är så imponerande. Hur går det då med genomsnittslivslängden? Hur en kull ser ut på pappret  och hur den blir i verkligheten är två helt skilda saker.

 En frisk iller ger ju i regel bättre avkommor än en sjuk/dålig iller.. Så det borde i rakt av bidra med något positivt för att förlänga livslängden!? Eller hur?

 Jag har alltid tyckt att det är ansvarslöst att använda sjuka illrar i avel oavsett uppfödare eller iller, men du verkar ha bytt åsikt. Om jag inte minns fel så tyckte du bara för ett par år sen att det var helt OK att avla på smittade djur bara man talade om det för köparna trots att man inte visste vilka följder smittan kunde föra med sig.

Man ska aldrig, aldrig någonsin använda en sjuk iller i avel anser jag och det är en åsikt som jag alltid haft och har fortfarande. Oavsett vad det är för sjukdom eller smitta (faktiskt t o m förkylning) så vet man aldrig vad sånt kan föra med sig i form av negativa effekter på avkomman och alltså också på  genomsnittsåldern

 #24 Tyvärr verkar medvetenheten ibland vara lika med 0, tycker jag. Så länge alla illerägare inte har möjlighet att erbjuda sina illrar det allra bästa på alla sätt så ser inte jag det som medvetenhet att automatiskt skylla allt på den "puckade" aveln som #18 gör. Kunde alla uppfödare behålla alla sina valpar själv och isolera dom från omvärlden så att dom slipper smittas av nåt och ge dom optimala levnadsförhållanden så har jag en känsla av att  genomsnittsåldern skulle öka betydligt och det ganska snabbt för att tvinga en valpköpare att följa ens råd, det går inte. Så det är en enkel väg att rakt av skylla allt på aveln, faktiskt så får den vanliga illerägaren också ta på sig en del av skulden för en ev minskad genomsnittsålder. Så det gäller att också se realistiskt på det här med genomsnittsålder  och orsakerna till att det är som det är. Och också se realistiskt på vad som kan göras, hur det kan göras, vilka som kan göra vad och hur länge sånt tar innan man uttalar sig.

Jo, det är ruskigt enkelt att slå ifrån sig allt och säga att allt beror på avel. Det är ett faktum. Men är man inte medveten om ett problem kan inget göras. Och 'även vid en medvetenhet är vägen ofantligt lång innan man kommer ens i närheten av sitt mål, så är det ju..

Sen är det ju det faktum att alla inte kan erbjuda sin iller det optimala. Jag vet ärligt talat inte om någon kan det, om det är tamiller det ska handla om.

Sen har ju uppfödare olika sätt att nå sina mål, och vissa tar hårdare på saker än andra, så man kan bara hoppas på att detta bildar en slags konvergens. Dock kan jag hålla med dig ang. avel, att det är långsiktiga mål som ibland måste korrigeras, men just att man har ett mål och en plan för att komma dit.

Om man hårddrar det, så har inte en enda kotte rätt att uttala sig, om man ska ha all kunskap och se realistiskt på saken. Vad är realistiskt? Hur ska saker göras? Inte någon gång är alla precis överens, och då har man per automatik ingen rätt till ett yttrande?

Ber om ursäkt ifall jag verkar ostrukturerad. Håller på med mitt projektarbete vid sidan av och har en massa engelska papegojlitteratur snurrandes i huvudet ;)

#27 1-4 kullar är väl en början och förhoppningsvis kommer ju någon fortsätta att avla på dessa valpar. Gör man efterforskningar som ger valparna bättre förutsättningar för att bli friska och någon fortsätter aveln efter dessa så måste ju dessa 1-4 kullar kunna påverka livlängden. Exakt vem som håller i trådarna kan ju ha mindre betydelse om jag startar uppfödning och tar 4 kullar, jag slutar, och någon fortsätter där jag slutade kan jag inte se att mitt arbete inte har betydelse i det stora hela.

Jag har ingenstans nämnt stamtavlor. Jag tycker fortfarande det LÅTER som att det enligt dig inte spelar någon roll vad för illrar man tar kull på då man ändå inte kan påverka på så få kullar. Jag säger istället att man kan påverka i allra högsta grad.

Och ja, man kan ändra åsikt om man vill och man är väldigt trångsynt om man inte är öppen för det. Det är inte straffbart att inte tycka samma sak nu som för flera år sedan. Och som jag skrev- en frisk iller ger ju i REGEL bättre avkommor än en sjuk/dålig iller. Allt beror väl även på vilka avelsmål du har och vilket avelsmaterial du har att välja på, och jag kan fortfarande tycka det är ett bättre val att tex avla på en iller som haft magsjukan än en iller som med stor sannolikhet ger döva avkommor. men det tycker jag inte riktigt hör till tråden. Starta en ny tråd om du vill ha diskussion om vad som sagts i inlägg för flera år sedan.

#28 Och därför är det rätt att så tydligt visa att du inte håller med genom en stor suck??

Hur kommer det sig att illrarna idag verkar må så himla mycket sämre av sina levnadsförhållanden nu än de gjorde för flera år sedan då dom hölls på samma vis (gick att köpas i djuraffär) gavs torrfoder men levde längre? Det är iaf den känslan jag har fått..

*suckar tillbaka på ett extremt moget sätt*

#29 Jag tror att ett av problemen är att folk verkar i princip hjärntvättade - vad det än är så  skyller man på aveln. Är man medveten och använder sunt förnuft ens lite grann och försöker själv ta reda på saker o ting så inser man att så kan inte vara fallet, och då är man en bit på väg. Tyvärr gör ju inte dom flesta så utan bara automatiskt rabblar upp den inlärda frasen "det är den dåliga aveln det beror på" utan att ens själva förstå hur det hela hänger ihop. Och ingenting kan göras så länge folk inte i första steget ser till sig själv och frågar sig först och främst - " vad kan jag göra för att förbättra  för mina illrar och för att undvika att dom blir sjuka?

Självklart kan alla yttra sig, men innan man kommer med uttalanden av den typ vi talar om så bör man kanske fundera lite till innan man skyller allt på aveln .

 Och för mig är det en självklarhet - avlar man så har man ett mål och man har en teori för hur man ska lyckas uppnå målet och så har man gjort en plan för hur man rent praktiskt ska nå i mål. Men sen så krävs en sak till och det är att man är beredd att hålla på under en längre tid. När det gäller avel så finns ganska få saker som kan uträttas på en kort tid och försöker man snabba på vissa processer så kan det slå tillbaka ganska rejält och resultera i katastrof. Och att öka genomsnittsåldern är en av dom sakerna som jag ser det.

 Realistiskt för mig är precis som jag sa ovan, dvs att inse att vissa saker inte är bara "det borde inte vara så svårt att xxxx"  för det är precis vad det - svårt och komplicerat och om man gör fel så kan resultatet bli precis det motsatta det man vill ha fram eller ännu värre (värre = man kan ju faktiskt "lyckas" med att ta fram en helt ny sjukdom), och framför allt, det tar tid, inom avel sker det mesta inte bara över natten, dvs över en generation, positiva förändringar tar åtskilliga generationer att få fram. Negativa förändringar däremot går oerhört snabbt och det är det inte ens svårt att lyckas med men det är ju inte dom negativa förändringarna man är ute efter, hoppas jag.

#30  Du kan sitta och stirra på papper tills du blir blå i ansiktet och göra efterforskningar tills du storknar och ändå få fram bara skräp. Det som ser bra ut på skrivbbordet motsvarar inte nödvändigtvis verkligheten. Men, det är ju självklart att du kan ha alldeles otrolig tur och lyckas. Nu hoppas jag verkligen att ingen baserar sin avel på tur/otur för då är vi riktigt illa ute utan inser att avel bör baseras på fakta, kunskap och erfarenhet, inte på att fru Fortuna är på gott humör.

På fyra kullar har man i bästa fall bara kommit fram till vilka positiva och negativa egenskaper  avelsdjuret ger vidare till sin avkomma och vilka positiva egenskaper som  är starka nog att också gå vidare i nästkommande generationer  och vilka kombinationer man måste ha för att ytterligare förstärka dom positiva egenskaperna. Och man har också kommit underfund med vad annat som följer med när man försöker förstärka dom bra egenskaperna (så enkelt är det inte att om du förstärker egenskap A så är det bara den som går vidare, troligtvis följer  kanske b o c eller nåt annat  med också). Beroende på hur lyckade kombinationerna har varit så kan det ju också hända att man fått med något nytt och negativt som man ska försöka bli av med.  I värsta fall är 4:e kullen rent skräp där egenskaperna inte borde gå vidare.  Och i värsta fall får man avbryta vid något tillfälle och börja om redan tidigare. Jag förklarar inte det här mer för då blir inlägget ännu ljängre än vad det redan är. I alla fall, om nu kull 4 är rent skräp, vad har näste man för nytta av det och på vilket positivt sätt har dom illrarna påverkat genomsnittsåldern?  Även om kull 4 är en normalkull så är det ändå bara högst en fjärdedel som är bra, ca 50% som är medelmåttiga och en fjärdedel är inte bra (om man bara kollar genom Mendels kvadrat vilket, som jag sagt redan tidigare, egentligen är alltför enkelt för den här uträkningen men den tjänar sitt syfte i ett exempel som det här). På vilket sätt ppåverkas då genomsnittsåldern positivt om den avkomma som näste man ska gå vidare på, är från den "inte så bra" fjärdedelen? Kom ihåg att avkomman är inte stämplad med "BRA", "MEDELMÅTTIG, "DÅLIG"

Självklart det spelar roll vad det är för illrar man använder som avelsdjur Det är ju inte det jag frågat om, eller hur? DDet jag frågat är vad stamtavla har med genomsnittsålder att göra och vad som är en "vettig" stamtavla. Kanske att någon äntligen kan svara på dom frågorna istället för att komma med "det LÅTER som att det enligt dig inte spelar någon roll vad för illrar man tar kull på", eller?

#31 Gör dom verkligen det? Eller är det kanske så att i alla fall  en delorsak är  att man vet mer om sjukdomar idag och att fler veterinärer idag klarar av att diagnosticera och behandla dom vanligaste sjukdomarna. Så var ju inte fallet förr. Alltså var många av dom sjukdomar vi ser idag var inte synliga på samma sätt som nu. Behandlingen av sjukdomar har också utvecklats, alltså är det fler och fler illrar som ändå lever med sjukdomen en längre tid än vad det var förr. Än i denna dag finns det veterinärer som kvitterar  en sjuk iller med "Det är ingenting att göra åt, det är bara att avliva honom/henne",men dom veterinärerna är förhoppningsvis i minoritet, förr var det mycket vanligt att det var svaret man fick, i värsta fall kunde svaret t o m bli "det är bara en iller och ingenting att slösa pengar på. Avliva den här o skaffa en ny".  Men genom förbättrad kunskap/diagnostik/behandling så  upptäcker man sjukdomar tidigare och  man har möjlighet att behandla dessa och resultatet blir ju att det finns fler illrar i populationen som lever med sjukdom. Och det här med att dom hölls på samma sätt - det beror på om ditt förr är för 5 år sen eller om det är för 15-20 år sen? 

Vanliga illerägare är också mer medvetna om olika sjukdomar och mer benägna att gå till vet än tidigare, så var inte heller fallet "förr".

Lite OT, så har inte Agria någon statistik över detta, mailade och frågade. De hänvisade till STIF.

#34 Men genom ditt resonemang ang att den fjärde kullen KAN vara dlig och inte ge vidare uppfödare något possitivt så är ju faktiskt fallet att kull 11 och 12 också kan gå helt fel. Självklart finns ju den risken hela tiden!? Precis som att en som själv har tänkt ta 20 kullar kan få ett fel i kull 4 och få börja om. Det kan man ju alltid få göra. men påbörjar man ett avelsarbete som går åt det hållet man vill så kommer ju någon förr eller senare fortsätta det (om man vill föra vidare linjen). Kull 1-4 kommer alltid att finnas och kommer alltid att vara starten på ett arbete- om man sedan väljer att fortsätta själv 10 kullar eller att någon annan gör det så kommer det alltid att vara en början och bidra med sin del till arbetet.

Ang. stamtavlor, som verkar vara riktat till mig trots att jag inte dragit upp det, så anser jag att det gör det betydligt lättare att reda upp släktskap och ärftliga sjukdomar genom att veta vad illern har i sin ryggsäck. Har du inget så kan du lika gärna para din iller med ett syskon utan att veta om det (detta gäller då tex upphittade illrar där det inte finns några spår om vart illern kommer ifrån- och ja, jag har sett flera inlägg/annonser där folk vill avla på dessa illrar). Jag ser inte varför stamtavla skulle vara oviktigt eller mindre viktigt i illervärlden än det är bland så många andra djurarter? Det är ett sätt att kartlägga. Hur ska vi veta att det vi gör förbättrar eller försämrar om ingen kartlägger det?

#37 Oja, visst kan det gå dåligt var som helst. Men det är i början som det är som viktigast att veta att det går åt rätt håll. Och som sagt, det är under dom här första kullarna som man lär sig vilka egenskaper som avelsdjuret/avelsdjuren för vidare till avkomman och hur starka dom egenskaperna är. Vet man inte detta så går det ju inte att komma vidare eller ens planera för en fortsättning , vare sig man är den ursprungliga uppfödaren eller den som ska fortsätta. Hur kan  första uppfödarens illrar och deras avkomma påverka genomsnittsåldern positivt om man inte ens känner till det här med egenskaperna , vilka , hur och i kombination med vad som dom nedärvs och hur starka dom är  Sen hänger det på om man pressar på och direkt går vidare med nästa generation eller om man försöker se närmare på vilka egenskaper som verkligen förs vidare och hur. Jag vet nämligen om hur det hos en uppfödare (inte hos mig),  kullen år 1 och kullen år 2 efter samma kombination  visade på en variation som blev en total överraskning för uppfödaren, men som samtidigt då gav ordentligt med vägledning för  vidare aveln genom att man fick mer på fötterna om vad som fördes vidare och hur (vissa egenskaper kan ju faktiskt t  o m hoppa över hela generationer för att sen dyka upp senare).

Troligtvis får man börja om flera gånger under avelsarbetet, men det är skillnad på när man gör det. Måste man starta om vid kull 2 och tar bara sammanlagt 4 kullar så vet du alltså i princip ingenting om din nya linje när du slutar, inte precis en bra start  om nån tar över för om du prickat fel i andra starten också så är det ju bortkastat tid. Och varför man skulle kunna pricka fel i omstarten är just för att på 2 kullar så hinner man inte få erfarenhet nog för att kunna undvika dom uppenbara fällorna.  Sker omstarten vid kull 11 el 12 så har du både erfarenhet och kunskap nog för att kunna välja en bättre väg.

Självklart önskar man att omstarten ska ske så tidigt som möjligt så att man inte slösar alltför mycket tid på nåt som inte är bra, men då gäller det alltså att man håller på längre än 4 kullar totalt.

Som jämförelse - hur många framgångsrika hund- katt-, hästuppfödare kan du hitta som bara tagit 1-4 kullar och verkligen fått fram något bra? Varför skulle det vara skillnad mellan dom och illeruppfödarna? Är illeruppfödare såå mycket kunnigare och erfarnare att vi slår dom med hästlängder? Av vad jag har läst här på forumet så verkar den allmänna opinionen vara att  illeruppfödare är okunniga idioter som bara är ute efter att förstöra stammen så mycket som möjligt så fort som möjligt. Så hur kommer det sig att du verkar tro att illeruppfödare ska kunna hoppa över en massa steg i avelsarbetet och ändå få fram bra avkomma som på något mirakulöst sätt på bara någon generation kan rätta till det som är fel i stammen?

#37 Ja, du, den som drog upp stamtavlor var AlbaStifler, inte jag, men hon verkar inte vilja svara på frågorna jag ställde. Det enda jag alltså gjort är att ställa två frågor som jag ingen vill svara på.  Snälla du, läs mina inlägg och lägg inte in egna ord i min mun, jag har inte sagt något om ifall stamtavla är viktigt eller inte, jag har ställt två frågor

Fråga 1. Vad har stamtavla med genomsnittsålder att göra?

och

Fråga 2. Vad är en "vettig" stamtavla?

Och nu lägger jag till några frågor pga ditt inlägg

Fråga 3. På vilket sätt visar stamtavlan om det vi gör förbättrar eller försämrar?

Fråga 4. Vilka sjukdomar är det som är bekräftat rena ärftliga sjukdomar?

Fråga 5. Vad har släktskap med genomsnittsålder att göra?

#38 Ja, om du läser mina inlägg ordentligt kanske jag börjar läsa dina ordentligt :)

Du verkar inte förstå vad jag menar så då kommer det återigen bli en tråd där vi bara skriver om varandra.. Jag säger ingenstans att man med 1-4 kullar kan bidra med något underverk och öka meddelivslängden med si eller så lång tid (för som vi kommit fram till tidigare tar sådant lååång tid), men med dessa kullar som grund så bidrar även de och då anser inte jag att dessa 1-4 kullar inte har gjort ett skvatt. Det är min åsikt- det är vad jag tror. Och det tycker jag ger ett tillräckligt svar på frågan gällande skillnad på hund, kattavel och illeravel. Förtydligar att jag alltså inte tycker att NÅGON kan göra underverk på så kort tid som ett fåtal kullar men att dessa kullar ändå lägger en grund.

"Så hur kommer det sig att du verkar tro att illeruppfödare ska kunna hoppa över en massa steg i avelsarbetet och ändå få fram bra avkomma som på något mirakulöst sätt på bara någon generation kan rätta till det som är fel i stammen?"

Som sagt- du kanske ska sluta lägga ord i MIN mun så kanske vi kan föra en diskussion.. Den här kommer nog inte direkt leda någon vart då jag bara kommer få rabla exakt samma saker i meddelande efter meddelande och du kommer missförstå mig och vise versa.

Min Lisa blev 8

Tussana blev 7,5 år

Towa (låneiller av min syster) blev kring 6 år

Lilla Nora 3,5 år (ålder osäker)

Svea blev 9,5 år

Groggie blev nästan 7 år

Tessie är 6,5 år och inte pigg :0(

Samtliga av mina illrar har avlidit i olika former av cancer främst i binjurarna.

Min älskade Lilla Nora dog i cancer i levern.

Towa, Tussana, Svea och Groggie har alla avlidit i november månad. Lilla Nora gick bort i mars/april.

Alla utom Lilla Nora har fått spruta. Lilla Nora somna in strax innan hon skulle få sprutan.

Min Ozzy dog för ett par veckor sedan, tog honom till veterinär på grund av kraftig hosta men buken var vätskefylld, hjärtljuden dova och andningen kraftigt nedsatt, troligtvis kardiomyopati. Ozzy blev ca 6 år gammal, då han varit omplacerad flera gånger vet jag ej exakt.

Min första iller Basse blev även han ungefär 6 år gammal, han fick ett flertal urinvägsinfektioner som behandlades men det hjälpte inte och till sist slog en infektion ut hela hans lilla kropp.

Vila i frid mina små pojkar

Spjuver blev 5 år, Han var en omplacering och det visade sig att han hade kronisk lunginflammation som jag inte visste om från början så tyvärr fick vi bara ha varann ett par månader.

Helmer köptes som valp för 800 kr, 8 veckor, han skulle fylla 9 år, fick cancer

Vanja var en hittiller och var kring året när hon kom hem till oss, hon skulle fylla 8 år, dog oxå av cancer.

Sist men inte minst Mira, en omplacering, hon vanvårdades i sitt förra hem, 2 år, hon skulle fylla 7 år dagen efter avlivning, hade insulinom i ca 2 år sen fick hon hjärtproblem och var tvungen att ta ett mycket svårt beslut.

Själv önskar jag att vi får ha dom så många år som möjligt och att dom finner bot på den förbannade cancern nångång..

Bubs blev 3. Han dog med storsta sannolikhet av sviter fran magsjukan.

Annars ar min alsta fem nu och inget verkar vara fel pa henne an sa lange.

Får lägga till älskade Bilbo..somnade in 6/5 iår, ca två månader från sin 6 årsdag. Hade insulinom och hade haft det väldigt länge..min lille kämpe. Fick nyligen veta att min fina Gimli har samma sak (precis fyllt 4) så det är bara att hoppas på så lång tid som möjligt..

Ganya dog drygt en vecka efter sin ett års dag. antagligen binjure tumör eller liknande. hon kastrerades och vi gissar påatt den läkningen ihop med någon okänd sjukdom slog ut hennes lilla kropp. ägde henne bara en månad.

resten av mina odjur lever än så länge.

Dealen, blir 5år 23/12. förstorad mjälte, men för övrigt frisk vad jag vet.

Lyssa, fyller 4 12/8. ny opererad för insulinom och binjure tumör. nu fullt frisk.

Nova, fyllde 2 22/6. fullt frisk vad jag vet.

Aura, blev 2 15/7. fullt frisk vad jag vet.

Zeke 3-4år och dog av förstörd lever.

Kingen dog 7 år gammal

sedan har jag mina illrar i friska tillstånd ännu =)

Mathilda, född 19920518, död 199603026, cancer, inga valpar.

Joe Luis (Baalzebub) född 19930519 död 19990430, cancer?, inga valpar.

Grizzlie, född 19960805 död 20010921, cancer i mjälten, valpar?

 Mathilda, född 199709 död 20040507, insulinom. Valpkull 1999: Bamse och Boris, avlivade 2002-2003? Valpkull 20010407: Hillbiörns Ted död 2007, Hillbiörns Tarzan död 2008, insulinom?, Hillbiörns Fanny död 20060316, cancer, Hillbiörns Izadora död 20020829, Hillbiörns Fizzelia död 20090202 insulinom.

Wanda född 20000519 död 20070619, hittades i kramper och dog i famnen på väg till vet. Valpkull 20020510: Hillbiörns Zingo död 2009, Hillbiörns Guran (Max) lever vad jag vet, Hillbiörns Findus död 20041006 lymfosarkom?, Hillbiörns Lurventufs (angora) död 20071029, insulinom, Hillbiörns Baalzebub 2, lever vad jag vet. Valpkull 20030627: Hillbiörns Nelly, lever vad jag vet, Hillbiörns Zelda död 20031225 avlivad pga brutet ben,Hillbiörns Bettan lever vad jag vet, Hillbiörns Funny, lever men är sjuk i cancer.

Popp Off född 200104 död 20090127, binjuretumör, inga valpar.

Estrella född 20040519 död 20080331, lymfosarkom, inga valpar.

Jaimy född 200203 död 20090513, cancer, inga valpar.

det känns som om alla illrar dör i cancer eller insulinom eller liknande, det är väldigt synd egentligen. Undrar var det gick fel på vägen för att fler illrar än råttor får cancer idag…? Procentuellt sett…

Hoppas ni som håller på med illaravel i dagsläget vet vad ni gör, så det inte blir värre.

Ledsen och fundersam smiely (finns ingen sån)

#50 jag funderar inte på OM mina illrar ska få cancer utan NÄR dom ska få det… Insulinom är cancer på bukspottkörteln- så även det är cancer.

#51 jo, anade det men alla pratade om insulinom som om det var en egen historia.

Precis, att hela tiden ha det i huvet, NÄR de ska få cancer känns inte så jättekul. Fast samtidigt är det som en försäkring… på sätt och vis

#52 ofta får de cancer både här och där i magen och ibland fastställs det vad det är för cancer och vilken sjukdom den ger- insulinom Är väl iof egentligen inte cancer utan illern blir sjuk i insulinom pga cancer på bukspottkörteln….

#53 ok, får läsa lite mer om det där, kan vara bra å veta

insulinom är som omvänd diabetes. en förenklad förklaring ;)

#55 ok, ja det var ju en enkel förklaring. Har samlat på mig en del trådar och artiklar härifrån om det så ska läsa igenom dom igen när jag hinner, orkar inte nu. Ska leta lite på internet också. Men, tackar för det :) Det hjälper mig säkert å förstå texterna lite bättre

#50 Jag som tidigare jobbat inom äldreomsorgen i många år märker att vi människor dör oftast antingen av hjärtproblem eller cancer på gamla dagar med…

#50 Att jämföra råttor och illrar tror jag inte man kan göra. Hur många råttägare går faktiskt till veterinären under de 1-2 år som en råtta lever? Hur lätt kan det vara för en veterinär att upptäcka cancer på ett såpass litet djur? Att sedan operera ett såpass litet djur är väl nästan mer risk än vad det är värt.

#57 Hört någonstans att om vi inte drabbas av något annat så kommer vi människor ofelbart att få cancer. Det har ju lite med våran livslängd att göra. Vi är inte byggda för att bli så gamla och till slut klarar inte replikationen av att ske som den ska och vipps, vi har cancer (enkelt uttryckt)

Helt OT men ja, är man nörd så är man ;)

#58 det finns forskning som visar att 90 % av tamråttorna bär på anlag för att få tumörer, och där är det inte alla som drabbas av cancer på äldre dar (kanske för att de sällan blir äldre än 2-3). Men jag tycker det inte att det är konstigt å jämnföra råttor och illrar. Illrar har ju inte använts som försöksdjur på samma sätt som råttor och iomd har man inte avlat på illrar på samma sätt. (tamråttorna inavlades i över hundra generationer för att man skulle få så lika individer som möjligt).

Så nånstans har det gått snett med aveln iom att stort sett alla illrar dör av cancer. Hos råttorna har det blivit bättre men det kommer aldrig å bli bra, då skulle man bli tvungen att börja om helt, nästan ial.

Det är många inne på rif som går till veterinären med sina råttor, de känner dom ju så pass bra att de snabbt känner om det finns knölar eller absesser. Och många opererar om nu inte råttan är över 1,5 år. Är de äldre blir det för jobbigt med återhämtningen.