Det finns en hel del gamla trådar på forumet om döva illrar. Några som har, b.la jag har en kille, Snuffe som är döv.

Det jag tänker på mest är att jag väcker honom när det kommer folk hit, annars vaknar han inte och missar alltihopa. Han kommer ju naturligtvis inte heller när man ropar osv, och skulle han komma lös ute så har man inte stora chanser att locka in honom igen.

Han har absolut inga problem med att leka med sina kompisar eller så, men han hoppar ju flera meter ifall man kommer bakifrån och han inte ser dig.

Har du eller har du haft en döv iller? Jag hade Samiq eller Lilleman som han oftast kallades för, han var döv kom jag underfund med först när han var ca 1 år gamal. Jag uppfostrade honom som jag har gjort med alla mina andra illrar som jag har haft sedan dom var valpar, dvs med att jag tog tag i hans nackskinn och sa nej (även om han inte hörde detta). Oftast så lugnade han ner sig, dom gånger han inte gjorde det så bet jag honom i nackskinnet (dock utan att där gick hål, men illern ska känna det). När jag kallade in honom så hade jag alltid först ögonkontakt med honom innan jag sedan klappade i händerna eller i golvet, och då kom han oftast fram till mig.

Hur fungerar uppfostran och träningen då? Jag tycket att det gick bra med honom iallafall, och han var lika snäll som dom andra var och är.

Hur fungerar dom ihop med andra illrar? Den ende som Lilleman inte gick samman med var min vildillermix Aslan. Aslan viste redan från början att där var något som inte var rätt med Lilleman, och då Aslan var vildillermix så plockade han upp detta mer än vad mina vanliga tamillrar gjorde. Och dom brydde hellre inte sig så mycket, dom var samman och sov ihop alltid.

Vad ska man ta hänsyn till? Jag tycker att så länge som andra illrar behandlar en döv iller som vilken annan iller som helst, så ska du inte behöva ta speciella hänsyn till den döva illern. Det skulle isåfall vara att du ser till att han/hon får samma mängd mat och vatten som sina hörande kopisar får.

Fotot är på Lilleman när han var ca 11/2 år gamal, och jag nästan precis hade upptäckt (igenom att pipa med ett pipdjur bakom honom, alla andra regerade men inte Lilleman).

En döv iller skiljer sig egentligen inte så mycket från en hörande iller. Jag hade Albin som var döv, ett litet original :) Det jag märkte på honom var att han alltid använde ljud, t.ex poppade mkt, skrek när det var bråk osv. Det du får tänka på är att se till att din iller får vara med, oftast var det ju så att man kom hem o där stod alla illrarna glada över att se en, och efter en timme kommer en sömnig albin fram o inser att han missat allt ståhej ;) Du kan ju inte tillrättavisa din iller med rösten så då gäller det att hitta andra sätt, t.ex timeout i bur osv. Albin var ju alltid en ängel så jag hade aldrig dom problemen :) Jag har inte märkt på de döva illrar jag träffat att dom är speciellt lättskrämda utan snarare tvärtom, men det är ju kanske onödigt att smyga sig på bakifrån :)

Bifogar en liten bild på finaste Albin i sin ungdom :)

kompisen har en döv liten kille. han är helt underbar, men kan vara lite reserverad vid första mötet.

han funkade hyffsat med mina tjejer jag hade när dom såg sist. men då var det två stissiga brudar, som var väldigt nyfikna på honom från alla håll, och han var inte alltid beredd på att dom skulle komma bakifrån m.m.

men just personlighets mässigt så märkte inte jag att han var döv. det var kompisen som var tvungen att berätta det innan jag visste det.

Jag har en Dexter här hemma som är döv. Han var 6 mån när jag fick honom och jag har aldrig riktigt "fostrat" honom för han har alltid varit väldigt snäll. Är det något han inte får så har jag alltid bara nypt till lite i skinnet i nacken så har han förstått att han gjort fel. Han är den av mina 3 illrar som förstår bäst när han gjort fel bättre än dom som är hörande… :)

Mina personliga erfarenheter av att ha haft en döv Dexter i snart 6 år är att han är den som är tryggast i sig själv när man är ute med honom för han störs inte av ljuden runt omkring. Det som han har lite svårare för är kummunikation med andra illrar och att han använder sin ljusa "röst" mycket oftare när han slåss med andra illrar men förmodligen mest för att han inte själv är medveten om det.
Han har alltid fungerat som mina andra illrar förutom att han är lite svår o hitta när han gömt sig och somnat.. :)

Tar mig friheten att skriva utan att ha någon som hellst erfarenhet av döva illrar.

Ang uppfostran och annan komunikation skulle jag spontant vilja säga att prata på som vanligt även om den inte hör, för omedvetet (eller medvetet) förmedlar du massor av information med ditt kroppspråk som illern i fråga kan läsa av. Det blir kanske enklare för oss att förmedla detta om vi beter oss som vi brukar, dvs använder rösten. Då finner vi kanske de rörelsemönster och likande vi normalt använder i samband med detta och kan förtydliga dem. Med tiden utvecklar man nog ett eget "språk" varandra emellan, då man ser vad som ger bäst respons, men kroppspråket kan förmedla massor. Det gör det för hörande illrar och utan tvekan måste det vara ännu viktigare för en döv iller.

Kanske borde man tänka sig för vid belöningen? Jag upplever många som att vara tydligare i sitt kroppspråk vid bestraffning, man får (förutom rösten) en mörkare, strängare uppsyn och ser väldigt bestämd ut. När det gäller belöning/positiv respons från oss så är rösten det vi använder oss av mest (generellt talat) så där kanske man får tänka till lite för att illern verkligen ska få budskapet att man är sprudlande glad utan att den ska misstolka det som något annat. Hur vette tusan, bara en fundering jag fick ;)

#6 Ja, visst pratar man med Dexter som om han hörde precis som dom andra. Jag har alltid gett Dexter mycket belöning genom godis när han gjort något bra. och det känns aldrig som att han direkt missförstått mitt kroppspråk för han gillar i regel bäst att busa med mig framför dom andra killarna.. ;) Hur det kommer sig vet jag inte.. Kanske att man har hängt ihop några år nu..

#7 Det kanske är mer självklart än jag mitt i värmeböljan insåg ;) Tror dock att de är diktigare på att avläsa vårt kroppspråk än vi är medvetna om att vi har ett. (Hur man nu uttrycker det) Och att han aldrig verkar ha missuppfattat dig stödjer ju den teorin =)

Min Nova är döv,  hon är bäst på att sköta lådan och bits inte. man kan sitta och pussa henne på nosen hur mycket som helst och hon bara njuter. så fort hon ser mig så kommer hon skuttandes då plockar jag upp henne och pussar på henne lite och släpper ner henne. då springer hon iväg poppandes och väntar på att jag ska jaga henne. 

hon kan bli rädd när man plötsligt dyker upp bakom henne.

av någon anledning så har hon även mest energi, hon kan bråka med de andra länge och när de andra somnat så springer hon och jävlas med katten. Har märkt att hon har svårare för att somna. Tror att det är en nackdel med att vara döv, att inte höra lugnet.

Även när dem leker så hör inte Nova när de andra säger åt henne att "nu är det nog". så det blir en hel del skrik och pip ibland.

så äter hon som en häst också så hon är väl i stil med Svullo eller nått. :P rund och go, när hon väl sover så har hon de underbaraste sovstilarna.

Är det vanligt med döva illrar?

#10 det är ganska vanligt att illrar med vita tecken på huvudet/nacken är döva, framförallt är detta ett utbrett "problem" i länder där det avlas mycket med fancy färger.

ok det kan ju vara bra att veta inför framtiden

vad det gäller döva illrar så har det gått jättebra med min  Illerfröken Mars! hon har lärt sig snabbt att gå på toalådan och nu är hon så from som en bebis i min famn. älskar henne jätte mkt ! hon har även tagit till sig min äldre haniller och börjar ta hand om honom ist.

vad det gäller döva illrar så har jag fått jobiga kommentarer från släkten samt ingift: dom har undrat när jag ska avliva min Mars, pga att hon är döv?

det träffar  hårt i bröstet, det är som att fråga om jag inte ska avliva mitt eget barn bara för att hon är döv?….ibland förstår jag mig inte på människor helt enkelt!

#13 det är ju flera som har dalmatiner, (typ 60% av dalmatinerna är väl öva på ett eller båda öronen). För att inte tala om alla vita katter och andra vita hundar. Men där är det inte tal om avlivning, katterna hålls som innekatter och hundarna får specialträning med handsignaler och liknande. Varför ska då en döv iller behöva vara offer och inte få leva? Det är ett dåligt argument att avliva för att "den är ju döv". Hoppas du får folket omkring dig på bättre tankar och att de inser att Mars är som vilken iller som helst (bredvid att hon är din bäbis)

#14 precis, respekt!

En mycket bra sida om hur det är att leva med en döv iller, tips på träning osv osv. Helt klart läsvärd!

http://www.geocities.com/wolfysluv/deaf.html

Har inte läst den här själv ännu, men slänger in den med

http://www.ehow.com/how_4763636_teach-deaf-ferret-sign-language.html

Ellinor!
När jag uppmanade dig att skriva den här tråden så hade jag ingen döv iller, men läget är förändrat och jag har en kille här hemma som är döv.

Jag har valt att kommunicera så här med hnm:
När han sover och jag vill att han ska komma så blåser jag på hnm lite försiktigt. Det är för att jag vill att han ska förstå att jag är där utan att jag ska behöva peta på honom. När han vaknar till eller är vaken och knackar jag två gånger i golvet, då kommer han springades.

I uppfostringssyfte så är en knackning = fy, nej, eller ajaj.
Allt övrigt beröm är iform av klappningar, strykningar.

Givetvis är jag även verbal fast han inte hör :)

I mitt fall så hade jag 4 st illrar innan han kom in i bilden. Då var dom uppdelade i två och tyckte inte om varandra, det var mkt osämja i flocken.
När Drutten kom hem så bara kastade han sig på dom andra och ville leka på en gång. Så alla blev så paffa!!!
Han blev kompis med alla på en gång :)

Men det har nog med individen att göra och är nog inte särskilt relaterad till hans dövhet.

#17 Är det Drutten som är döv? Kan inte undvika att jämföra honom med Snuffe härhemma som också är det. Båda är risktecknade och båda ser ut som leksaksillrar. Har Drutten kort svans och kort kropp också?

Snuffe är också den som alltid går ihop med alla andra illrar, vilka som helst.

#18 Som Dexter… Även han risktecknad. Han har en usel exteriör, men inte kort med kort svans utan mer som blackselfhanarna som är extremt taniga snipiga. Men så kan man ju även räkna blackself som riskteckning med alla sjukdomar som följer pga inaveln..
Ofta får även risktecknade illrar med mycket vitt på huvudet ett speciellt utseende. Jag ser det lätt för i stort sett alla illrar som varit lika Dexter har riskteckningar, även vissa albino kan se ut så, men å andra sidan kan det ligga en riskteckning bakom de också..

#18 Mmm, det är Napoleon, -dom andra har varit fullt hörande i många år ;)

Han är iallra högsta grad risktecknad och lite leksakslik. Men han är inte kort i kroppen. Svansen är däremot kort men det beror på andra orsaker.

#20 Du får lägga upp bilder på honom. Jag ser bara framför mig en Snuffe-look-alike fast med andra färger liksom.

Varför är hans svart kort förresten?

#21 Yupps! Blev avbiten vid födseln.