Hmm.. ljusbrun/svart och vit, kan hon mena viltfärgad? :P

En vän till mig ska ta hem honom :) vi ska kika på honom imorrn.

Verkar vara mycket pengar för en iller som är 2 år. Ingick tydligen filt och lite mat.

jo sa det jag med men för henne spelar priset ingen roll

Men de kanske är en bra ide att lägga ut ett realtivt högt pris för då får man säkerligen flera seriösa personer som vill köpa den om man har ett billigt pris. Eller vad tror ni??

Vill man ha honom så pass mycket som jag vill så får det kosta vad det vill..Priset har ingen betydelse :)

Tyvärr är det sånt tänkande som gör att människor kan börja ta ut alltför höga priser för omplaceringar. Jag är lite rädd för att det här kommer att leda till att alltfler människor kan tänka sig att testa en iller för skojs skull eftersom de vet att de ändå kan få tillbaka pengarna de lagt ner…

Det finns ju aldrig några garantier att man kan lämna tillbaka en iller efter att man "testat att ha en för skojs skull" Jag ser det mer som att människor som tar ett på tok för högt pris inte vet hur mycket en iller är värd..men egentligen vem vet det? Vem har satt det "rimmliga" priset från allra första början? Vem har bestämmt att en omplaseringsiller ska kosta mindre och varför?

Å andra sidan tror jag nog att det är större risk att folk börjar "testa att ha en iller för skojs skull" ifall priserna är låga..eller håller ni inte med mig?

#10 Om priset på en omplaceringsiller är nästan lika högt som för en valp finns det stor risk att folk köper en valp utan eftertanke. Det testar om en iller är roligt, och om de sedan tröttnar eller blir "besvikna" på iller upplevelsen så kan de alltid lägga ut en annons på blocket och få nästan hela summan tillbaka.

Men jag kan hålla med dig också. Om priset på omplaceringsillrar är lågt är samma risk där att folk köper en sådan iller och "testar på" eftersom de inte spenderar mycket pengar på den från början. Det är en balansgång.

#10 jag menar absolut inte att jag vill att det ska bli ett prisras på dem. Priserna idag är nog rätt rimliga (förutom hos farmare då) 2500:- för en valp får folk att tänka efter men är fortfarande inte alltför mycket. Men det är just det med omplaceringar som jag oroar mig för. Det är de priserna som inte ska flyga i höjden. Pengarna kan nog tyvärr leda till att man tänker mindre på vad som är bäst för djuret…

En omplacering skall inte ha ett för högt pris DÄREMOT skall omplaceringar säljas med ett omplacerings kontrakt, precis som för en valp. På detta vi kan man även här ställa krav på köparen och i viss mån undvika att omplaceringar blir slit och släng djur .Att folk kan få sålt omplaceringar till höga priser gör som innan nämnts, att folk gärna testar att ha en iller å när de tröttnar på den så vet de att de kan sälja den för samma pris den köptes för, och i vissa fall kan de till och med få mer pengar än vad den köptes för.

En annan viktigt grej med omplaceringar tycker jag är:Skriv ut väldigt lite information om färg och beteende till en början.

Vill man ha en omplacering tycker jag att man ska visa intresse, sen skriva om sig själv…och efter ett tag när man har några stycken seriösa gå ut med mer information.

Bra gjort av omplaceringskorrdninator för västeråstjejerna, som gjorde ungefär så här.

Jag tycker att det är jättebra att man får med kontrakt! Det fick ju vi med tjejerna och där står det klart och tydligt att om det blir en ny omplacering så ska den gå genom förening!

Ja färgen ska inte spela någon roll om man tar en omplacering. Utan det viktiga är att det är rätt person som visar intresse. Det kanske den kan göra bättre om den inte vet färg och sånt till en början, Vad vet jag.

Tyvärr är det ju ett faktum att färger spelar alltför stor roll i hur lätt det är att omplacera en iller! Jag undrar om det inte hade varit fler som intresserat sig för våra tjejer om de fått veta att Molly var en silvertomte…

yup..att färgen spelar roll håller jag med om…lite trist tycker jag…illern kan ju vara underbar fastän den inte har "rätt färg"

"Åh lägg av var det en silvertomte??? Varför sa dem inget, en sån vill ju jag ha" HAHAHA var bara tvungen

Färgen spelar ingen som helst roll ju, tycker inte jag. Färgbesattheten leder till för mkt avel och sjukdomar

De som är seriöst intresserad av en iller bryr sig inte om färgen.
Jag fick telefonsamtal från Kiaras uppfödare längre tillbaka där hon beskrev en silvertomte för mig. en omplacering som var väldigt svår. Jag ville ha henne. Inte på grund av färgen då utan för att uppfödaren sa att tar inte du henne får hon somna in.
Min sambo hade satt iller stopp här hemma. Jag hade två töser det fick räcka. Jag fortsatte att sucka över den lilla tösen. Och till slut frågade han mig:

-Är detta dina drömmars iller?
-Hmm, hon bits är aggresiv, rädd och misshandlad. Det är inte ens säkert att vi får iller av henne igen. Så nej. Men jag vill ha henne.

(ärligt talat, det är ingen iller jag drömmer om att få)

_- Är det den drömfärg du har sökt efter då?
_-Hmm, nej hon är inte en bruntomte och hon är inte jättemörktbrun. Så nej. Men jag vill ha henne.

-_Men om du inte får iller av henne då? Om hon skadar dig eller barnen?
_-Vi får hålla henne borta från barnen i början. Och sedan så skadar hon mig så kan jag ta det. Om det inte går att få iller av henne igen. Ja då får jag låta henne somna in då.

_-Men är det inte bättre att göra det från böran då? Låta henne somna in?
_-Nej jag vill ge henne en chans.

_-jaja, jag kör dig till Uppsala i morgon. jag kan väl passa på och gå på biltema.

_Så vad säger detta. Jag visste om färgen, men var ändå ute efter att få henne. Fast visst hade jag drömfärger. Men det anser jag inte gör mig till en sämre människa. Man får ha favoritfärger på djur. Bara man inte halar fast i dem så man blir dum.
Om man bedriver avel måste man tänka längre än färger. Där är det helt andra saker att ta i beaktan. Vilket jag hoppas alla som avlar lär sig innan de börjar.
Mycket spelar in när man bedriver avel, att avla på färg är dåligt genomtänkt. Och rligt tror /hoppas jag att vi slipper sådant. Man måste kolla längre än färgen. man måste kolla på individerna, stammen bakåt och de risker som finns i de linjer man använder.
Om individen man har är bra. Då har man kommit över det första hindret. Sedan får man kolla på stammen bakåt på sin individ. När det också är bra då får man gå vidare och söka de egenskaperna hos en hane också. Och se till att vi inte har linjeavel.
Mvh Åsa

Oseriösa djurägare finns överallt och har alltid hunnits. Det finns sällan garantier att ens djur hamnar i goda händer där de kommer att få stanna livet ut. Illrar är ett ovanligt djur som många inte känner till. Därför tror jag att folk är nyfikna på det söta djuret och tar hem en och testar och många märker tyvärr att det är ett djur dom inte klarar av. Hur mycket en iller kostar spelar ingen stor roll för mig sen vad den BÖR kosta dvs vad för rimmligt pris ägaren BÖR lägga är en annan 5a. Jag står bara här som köpare och väljer inte mina djur efter dess kostnader. Men och andra sidan håller jag helt och hållet med om att man egentligen inte bör lägga ut en förmögenhet på en iller. I detta fall då en illerägare vill ha över 2000:- för en 2 årig iller som varken har stamtavla, är chippmärkt eller som är försäkrad börjar man ju fundera. Jag antar att ägaren försöker sälja honom för det pris hon köpte honom för om inte mer.

En liten, liten detalj angående färger.. Jag tycker visst att färg och teckning kan spela in då flera teckningar anses vara riskteckningar som ofta följs av vissa "defekter" eller sjukdomar. Jag skulle helt klart kunna ta en sådan iller om jag kände att det var rätt iller och som verkligen behövde ett stabilt hem, samtidigt vill jag försöka undvika dessa teckningar för att jag vill ha en vän som lever ett så friskt liv som möjligt och som kommer finnas vid min sida i många, många år…

#22 Javisst vill man undvika riskteckningar när man köper valp. Men tar man en omplacering är ju aveln inget man kan påverka. Individen i fråga behöver ju ett nytt hem bara, den kan ju inte rå för sin färg… Thea t ex tog vi ju med insulinom, hon får det bra så länge hon har kvar och det är allt vi kan göra..

jo, självklart! men thea är ju ändå 6 år! tar man en ung omplacering med riskteckning så kan det bli mycket dyrt och framförallt jobbigt om det sedan visar sig att denna iller ärvt alla dessa defekter på inre organ som det kan innebära med dessa teckningar. Jag får ångest när jag tänker på att dexter kanske inte alls kommer leva lika länge som dom andra om det vill sig illa… Att förlora sitt djur i förtid kan vara extremt jobbigt.. och att då skaffa ett djur som har oddsen med sig istället för mot sig kan vara ett lättare beslut. Men visst har dessa illrar samma rätt till ett bra liv!

Om en valp och en omplacering på ett par år kostar lika mycket så skulle jag nog i första hand välja valpen..

Fast jag har bara betalat för en av mina omplaceringar, av 9 stycken. Men då fick jag med resebur, klosax, mat, skålar, sele, filt osv. Och alla har faktiskt varit viltfärgade när jag tänker på det..

Tycker oxå 2200:- är mycket för en 2 årig iller. Då hade jag hellre omplacerat den genom en omplacerarkoordinator och ge bort illern mot att jag visste den fick ett bra hem, har man gått ställt så betyder några tusen inte mycket. Men det är bara mina tankar och jag hoppas killen får det bra.

jag var och hämtade honom idag. Han är verkligen en helt underbar kille. Tompa heter han föresten :) Blev lite besviken när ja kom hem då jag märkte lite små saker. Han har under sina 2 år ätit kattfoder och genom de har han inte fått i sig dom vitaminer en iller vanligt fall får genom riktig illermat. Det kan äver vara de som beror på att han är så liten. Han har sköra klor som flisar upp sig vilket oxå kan tyda på att han inte fått i sig tillräckligt med vitaminer. han har  diare som oxå kan bero på det foder dom gett honom och sedan går han och små fiser som oxå kan tyda på dålig mage sen han dricker oroväckande mycket. Han går och kliar sig konstant vilket kan tyda på att hon tvättat honom för mycket eller med fel shampoo och balsam. Jag köpte honom för 2000:- då hon vägrade gå ner. Hon hade tydligen köpt honom för 1500:- varför hon ville ha 2200:- är för att hon lagt ut bensinpengar på resan när hon hämta honom =/ Hel knasigt. Är det någon som tycker jag gjort bort mig när jag köpte honom? Jag känner mig rätt så lurad…

Det blir förhoppningsvis den bästa lösningen för honom även om priset och hennes anledning var mkt konstigt. Hoppas han får det bra hos dig.

#26: Ja, inte var det väl direkt seriöst. Men för hans skull så får du se det som en god gärning. Han behövde tydligen komma därifrån.
Jag rekomenderar att du går över på kvalitets foder direkt. Någon övergångs vänjning behöver han inte då han redan är dålig i magen. Låt honom istället få bra foder.
Se till att ge honom lite extra tillskott av vetegroddolja nu.
Mvh Åsa

#26, åh den killen behövde ett bättre hem, jag hade gjort precis som du faktiskt.. betalat det hon ville ha, bara för att få honom därifrån. Hoppas killen blir bättre, och grattis till er båda :) /Marina

lurad ska du nog inte känna dig, du har ju fått hem en go liten kille som med din kärlek säkert komer bli en  underbar iller…ok, tjejen verkar dessvärre inte vara klok..ta betalt för bensin???

men du kan i alla fall se det som att du hjälpt en iller till att få det hem den förtjänar

#26 Säger precis som de andra. Du ska inte känna dig lurad. Du har trots allt hjälpt honom bort från den där tjejen. Förstår inte hur en människa kan bete sig så. Älskar man sitt djur är inte pengarna det viktigaste utan det viktigaste är att hitta rätt hem till denne. Fast kärlek fanns kanske inte där.

Jag hoppas verkligen att ni hittar varandra och att allting går bra!