ang illervakter så är det väl endel illerfolk som lämnar bort sina illrar om de ska resa någonstans. Jag föredrar att lämna mina illrar hos någon jag känner, där dom varit tidigare på besök, istället för att släpa med mig som utomlands eller på längre resor.
Har du katt brukar det räcka med att någon ser till den några ggr om dagen och kanske släpper in och ut katten. Har man hund är den lätt att ta med, men en iller (eller fler som det oftast är) är inte lika smidigt att slän med sig men inte heller lika självgående som en katt- då är alternativet att skaffa illervakt!

#1 misstänkte att det var lite så :)

Jag har bara lämnat mina till min pappa och en annan illertjej som jag kände. Jag skulle personligen ha svårt att lämna dem till okända, och det beror lite på vilken typ av iller man har. För det mesta så är ju jag hemma, och ska jag någonstans så brukar de släpas med.

Skulle det knipa med vakt, och ingen jag känner eller är bekant med kan vakta så är det ju en annan fråga antar jag.

Jag är pälsdjursallergiker. Har hund, pudel, afrikansk pygméigelkott och iller. Alla funkar jättebra tillsammans. Och inga allergiska besvär.

Testa som illervakt först om du är osäker med hunden. Brukar alltid finnas någon som ska resa bort och behöver vakt.

#3 jo jag menar det, jag hade blvit totalparanoid att lämna mina djur till okänt folk.

#4 Låter fint, jag tror egentligen inte hunden lär vara något problem, hon tycker mycket om mina råttor vad vi sett hittils och älskar allt som är "lurvigt" men hennes kärlek är inte alltid besvarad :)

Att vara illervakt vore perfekt till en början, men då får man ju hitta nån som har förtroende för en också, som nämnt i tråden så lånar man ju oftast inte ut sina djur vind för våg.

Sen antar jag att det kan skilja mycket från individ till individ. Och sen skulle åtminstonde jag inte lita på mina djur såpass mycket att de skulle vistas ensamma i samma rum när ingen är hemma. Även om min illerdam och våra tre katter kommer överrens (de håller koll på varandra från lagom avstånd) så får illern vara i avskilt rum när jag är borta.

Hundar kan reagera rätt så starkt på illrar. Jag har blivit förföljd ett antal gånger av lösa hundar när jag är på illerpromenad, trots att jag tagit upp henne i famnen. Främmande hundar har börjat skälla och rycka i kopplet femtio meter bort. Hundar har gått runt med nosen tätt tryckt mot mig även när jag inte haft iller med mig.

Jag bor numer hos mina föräldrar, så de agerar illervakt när jag är borta. Sedan har min äldre syster flertalet gånger frågat om hon får vara illervakt. Fast det händer inte särskilt ofta.

Jag har både hund och katt med mina illrar. o det funkar bra. KAtten har efter 4 månader börjat säga ifrån när han tycker de blir för närgångna. Jag såg även till att ordna med sovplatser åt katten utom iller-räckhåll. Så han har möjligheten att lägga sig högt o illerfritt, lägger han sig på ryggstödet till soffan får han skylla sig själv.

Men det där med illervakter, det finns ett antal nissar här på forumet som ajg inte skulle tveka att lämna mina pälsar på kollo hos, även om jag inte träffat dem irl. Sen vet jag att deras förra ägare mer än gärna är barnvakt om man skulle åka iväg nångång och inte kan ta dem med sig.

Var bor du? en bra början är ju att börja komma på besök hos illerfolk för att se hur man själv klarar lukt/eventuella allergier osv. JAg är allergisk mot pälsdjur, men tål illrarna. ibland har jag dagar då jag tål hunden sämre än andra dagar o då blir det en calrityn eller motsvarande allergitablett.

#7  Bor i västsverige, som sagt har jag erfarenhet av iller sedan tidigare så jag vet allt hur dom luktar :)

jag och min sambo inte allergisk mot något och jag har inte reagerat på iller förut, utan är mest nyfiken på att lösa den "praktiska biten" då jag inte hanterat privatägda illrar förut i ett riktigt hem, och det blir säkerligen en helt annan femma än att sköta ouppfostrade individer i ett hägn.

#8 man måste nästan hälsa på hos vanliga illrar också om man bara är van vid dem i hägn. hemma-illrar är en helt annan femma :D

Så att åka på studieresa till folk närsocknes är ett tips från min sida :D

#9 kan tänka mig det :D

Såg att "Hungry ferrets" skapare befinner sig i samma stad som jag, så det finns säkert fler runtom :)

#10 Tottsigirl heter hon på forumet tror jag, och hon är jättetrevlig så det kan jag rekomendera =)

Annars finns tre illerägare här i Skara, och till mig är du välkommen. Det är ju inte superlångt.. Men i västsverige så finns det en drös illerägare. Studera på =)

#11 oh så bra.

skara är en bit ifrån, men resan är säkert värd det :)

Får se när jag börjar få abstinens, hade tänkt lägga av med råtteriet helt och hållet först och ev. flytta till något större innan planeringen börjar.

Nämen ser man på någon mer i Uddevalla som gillar iller vad trevligt :)

Det har jag saknat kan ja säga känns lite ensamt då och då hehe.. Vill du prata iller någon da eller komma och bli terroriserad av mina små e du välkommen.

Finns för övrigt även ett par illerägare i Vänersborg och Trollhättan.

#13 spännande!

snackar gärna även om jag kan väldigt lite egentligen, men bättre att lära sig från nån då, samt att jag nog med glädje skulle låta mig terras av pälskorvar :)

Instämmer med vad många tidigare sagt, är väldigt kräsen vart mina illrar får vara :) Jag har turen att ha världens bästa mamma som alltid har ställt upp som illervakt när det behövts, och skulle det någon gång inte funka med henne så har jag ett par passaillertjänster av JossanH att inkassera ;) (även om jag vet att hennes lille Triton skiton skulle bli astokig;)

#15 känns ganska skönt att höra :)