Det här lär inte vara populärt att säga här. Men med tanke på tråden "Efterfrågan på illervalpar!" så är det här ytterligare ett otroligt bra sätt att se till att folk köper farmillrar - dvs säga i princip rakt ut "lita inte på den uppfödare du köper valp ifrån". Hallååå! Varför köpa från hemuppfödare om dom nu inte är att lita på i alla fall?

#1 Lägg av. Dom flesta har nog fattat budskapet, men det här i kombination med vissa andra inlägg du gjort är verkligen att gå över gränsen. Vill du skapa konflikter eller?

#1 Hur kan detta inlägg se till att folk köper farmarvalpar istället?:

"Köp en valp som är vaccinerad, har stamtavla, är hemmauppfödd, hanterad, och framför allt, köp en valp där du har kollat upp bakgrunden."

För det första: Där jag skrev #1 menade jag att skriva till trådskaparen. Skrev fel, förlåt Pirjo!

För det andra: Stamtavla nödvändigt? Som jag har förstått det börjar det nästan osa inavel bland svenska "finavlare". Men jag har kanske missförstått, eller så har jag fått en skev bild av illerSverige av att läsa alla inlägg här…

#3 Har ni läst något om sjukdomar? Har ni kollat upp släktingar och deras hälsostatus? Eller litar ni på att allt uppfödaren säger stämmer?

Vilka år var det som hemuppfödarna hade det som svårast att bli av med valpar och som det såldes mer farmillrar än på länge? Jo, dom år då man på forum gick stenhårt ut med "lita inte på din uppfödare" (ja, jag har läst en del av dom gamla trådarna här också) - samma år som uppfödare (även jag) fick mail med slutklämmen "Och jag vill ha ett ärligt svar!"…

#4 Nemas problemas!

Det där med inavel är en knepig fråga, som jag ser det så handlar det mer om hur man gör och vad man gör - och tyvärr finns den kunskapen oftast hos farmarna men inte hos hemuppfödarna. Farmarna är mer medvetna om hur man gör för att minska dom genförluster som är oundvikliga i små populationer - det är det många bland hemuppfödarna som har missat helt. Och det är lite där som problemet ligger tycker jag - mycket kunskap går förlorat när man bortser från "gammal" erfarenhet.

Jag personligen har haft en mentor som är jaktilleruppfödare. Hans erfarenheter.. närmare 30 år… är inget jag skulle förkasta! Jag samlar all info jag får och sorterar den efter mina egna tankar och funderingar. All info är värdefull, men när det kommer till erfarenhet.. är det ingen här inne som kommer ens i närheten av vad de gamla killarna har, som sysslat med jaktilleruppfödning i 30 år. Var och en får tycka och tänka vad de vill, tänka och fundera i de banor de de vill. Jag har mina egna tankar och spånar på mitt vis.

Jag tror att det är av största vikt att vi som uppfödare just har olika sätt att se på saker och ting, för att det ska bli en variation i aveln. Om alla tänker och tycker på samma sätt, eller om det blir en tillsatt styrelse som ska styra, hur vi ska tänka… då kan det lätt bli som med hundar och katter! Det går åt Hel**te!!!

#2 Var har jag gått över gränsen? för att jag frågar om folk har lagt ner energi på att kolla upp vad som ligger bakom illrarna dom vill köpa?

Jag talar av egen erfarenhet och välmening till folk som letar efter friska älsklingar som ska leva länge. Vad är det för fel med att fråga om folk har läst på om sjukdomar och hälsa? Jag har förlorat 2 av min älskade illrar i förbaskade sjukdomar så jag vet hur ont det gör att förlora dom. Därav vill jag bara fråga hur nybörjare ser på en sån här fråga.

Ett valpår då var färgen viktigare är ngt annat. Ett annat år så var det priset som styrde. Ett år var valparna lättsålda och alla valpar fick hem fort. Ett annat år stod uppfödarna med svårsålda valpar. Och jag har väl rätt att fråga varför ingen kommer in och frågar om sjukdomar? och hur man ser på aveln? 

#4 Så bara för att det är fullt med inavel så behövs det ingen stamtavla? ;) tycker du att det är bättre att slumpa den och gissa sig fram? Hur många illrar omplaceras inte? och hur många av dessa illrar får med sig all information? Den nya ägare kanske vill avla? lämpligt på en iller man inte vet ngt om? speciellt i ett land som du säger osa inavel?

*redigerat av sajtvärden*

Detta var ett personligt påhopp och är borttaget.

själva inlägget i sej är det absolut inget fel på.det är absolut sånna saker man bör tänka på inför ett valp köp.

sen kan man ju diskutera om inlägget är skrivet med rätt tonläge. läste igenom och kände mest att TS ville dumförklara folk som tänker köpa iller.

Cecilia, snälla tänk på attityden när du skriver här inne…. jag ser ofta dina inlägg, och har inte reagerat på innehållet, men alltid blir jag fundersam över ditt tonläge. och uppenbarligen så är jag inte den enda….

När jag skaffade iller så litade jag inte alls på uppfödare pga att syrran skaffade en katt som hon skulle ha till avel och utställning, men det hela slutade med att den katten inte går något vidare att ställa ut och ska troligvis inte avlas på enligt andra än dens uppfödare. Jag kunde inget om riskfärger eller så. Så jag tittade på annonser på både blocket och eniro sen här. Det var tillslut på eniro som jag hittade anonsen på Birdie som var från uppfödare. Jag mailde och ringde henne och tillslut fattade jag tycke för den uppfödaren, men det var en ren slump att det blev hon och ingen annan.

#8 Att illrar omplaceras eller om dom får med sig all info eller inte har väl ingenting med stamtavla att göra.

Alla människor tycker inte att det här med stamtavla är så viktigt. Och förhoppningsvis så skaffar sig den, som vill föda upp, en iller som h*n vet något om och inte bara tar första bästa omplacering att starta med. Den som köper en bondkatt/"bondiller" för en spottstyver bryr sig inte skvatt om stamtavla el dyl och är inte intresserad av att betala för det heller - alla vi människor är olika och alla vill inte ha en raskatt/"rasiller" och allt vad därtill tillhör.

Och ang att färgen skulle ha varit viktig. Hur är det idag då? Att det bara ska vara viltfärgat bakåt och inga teckningar - är inte det färgavel? Bara för att det är viltfärgat betydeer det inte att man undviker den typen av avelseffekter som med färgavel av andra färger.

Att man läst på om sjukdomar är ingen garanti för att slippa se sin iller bli sjuk.

Sjukdomar fungerar inte så att om någon i släkten haft en sjukdom så får den illern man tänker köpa sjukdomen automatiskt, det är  i vissa fall inte ens risk för det. Och så länge man inte vet arvsgången för en speciell sjukdom så går det inte ens att spekulera om vilken iller i linjen som kan tänkas få sjukdomen. Det räcker inte med att veta att något är ärftligt (och hos iller vet man ju knappt vad som är ärftligt) utan man måste också veta arvsgången för att kunna bedöma vad som är rimligt och inte rimligt (en sjukdom/egenskap kan ju faktiskt hoppa över t o m ett flertal generationer).

Jag har en köpare som faktiskt, när jag informerade om t ex Buddhas HCM, bara konstaterade "det här är sånt som man inte vill höra eller veta av, man oroar sig bara i onödan" och jag förstår henne. AQtt gå och oroa sig resten av ens illers livstid för att den ska bli sjuk, måste vara påfrestande och det är inte heller speciellt produktivt att ha i bakhuvudet "han kommer att få xxx och dö" om man ska ge sin iller ett gott liv. Illern kommer förr eller senare i vilket fall som helst, även om den inte skulle bli sjuk, att dö - det kommer man inte ifrån.

Till Cecilia: Ja, jag hänger upp mig på stamtavlan. Ju mer stamtavla och kontroll, desto färre genuppsättningar med tanke på det begränsade antal avelsillrar som finns i landet. Vi kan ju jämföra med vad som hänt inom gamla tiders adelssläkter

Jag tycker bättre om bondkaniner, bondkatter osv eftersom dom utan tvekan lever längre och är tåligare. Skaka in lite vildiller i avelsmaterialet vettja! En iller liksom alla andra djur behöver få lite nytt blod i familjen!

Det är inte just specifikt den här tråden som är ett hån mot många hemmauppfödare. Det är summan av det du skriver i andra trådar tillsammans med denna tråd som är… hur ska jag uttrycka mig… *redigerat av sajtvärden*

Jag kommer inte att lyssna på vad du säger i trådar fler gånger. Tack för mig, nu vet jag vem jag ska köpa bebis av och hädanefter och be om hjälp av! på er! ( på bilden: en skitiller. Förmodligen halvvild och utan stamtavla.)

Nu får ni ge er. Om detta inte slutar kommer jag låsa tråden.
Hur ni väljer att själv lägga för tonläge när ni läser en tråd är erat val. Men om ni vill skriva i tråden sedan så se till att ni läst den med ett glatt sinneslag och med inställningen att trådskaparen är vänlig. Mycket missförstånd som annars blir på nätet kan undvikas då.

Mvh Åsa Faxlin sajtvärd

#0 En liten fråga. Varifrån kommer uppgiften om att man inte skulle ha börjat med stamtavlor förräns år 2003? Ända sen min första kull år 2000 har mina valpar fått stamtavla med i köpet. Och honan Ronja, som jag köpte på 90-talet fick också en registrerad stamtavla med när vi köpte henne. Samma med både Remo och Napoleon och jag har alla dom stamtavlorna kvar fortfarande. Jag undrar om inte du fått lite felaktiga uppgifter nånstans ifrån?

Men Sotlynx. Det är flera uppfödare som blandar in vilt i sina linjer och det är i mina ögon inte alls fel att göra. Det blir en kortare stamtavla på ena ledet, men fortfarande finns en hel del info.

Jag wappar så ursäkta mitt korta svar.

#15 jag menade inte att man specifikt började med stamtsvlorna 2003. Uttryckte mig lite difust!

#15 Du säger väldigt specifikt "När jag köpte Lucifer 2003 så började man precis med stamtavlor och det är tack vare dessa uppfödare som började då att det faktiskt går att kolla upp information idag :) Ta tillvara på det!"

Så "någon"/"några" har nog försökt ta åt sig äran utan att ha belägg för det - jag har för mig att det här med stamtavlor/registrering påbörjades redan på 80-talet - exakt årtal finns säkert någon här som kan ta fram eller så kan jag försöka leta rätt på det. Man undrar ju lite vad desa "uppfödare" hade för motiv till att försöka ta åt sig äran för nånting som pågått i över 15 år i alla fall - inte precis ett seriöst uttalande i såna fall av dessa personer.

Det viktigaste när man skaffar iller (iallafall vad jag tycker) är att man har tänkt igenom köpet FöRE och inte bara impulsköper. Sen är det ju också viktigt att den person man köper av är seriös och ser till att deras djur har det bra och att man som valpköpare kan ha en fortsatt kontakt med dem om det är något man behöver fråga. Tyvärr är det tråkigt att det förekommer uppfödningar där djuren inte mår bra eller säljs alltför billigt- men det är ju var och ens eget ansvar att se till att köpa från ett ställe där djuren har det bra. Däremot kan man ju hjälpa dem som går i valpköpartankar att tipsa om seriösa uppfödare- vi når ju inte alla tyvärr men många bäckar små…

#19 Där håller jag verkligen med dej om!

#10 jag har också känt det många ggr, fast då av en annan person. Mycket negativa svar och kommentarer på inlägg jag har skrivit på vissa sajter. Som att man blir idiotförklarad. Tycker det är väldigt trist och man får ju en viss uppfattning av personen…

Så kan det inte hållas en god ton istället? För allas trevnad. Tack!
På alla sajter! :)

Jag själv kan svära på att stamtavlorna har varit med längre än från 03. Hade min första kull i juli 02 och till dessa följde det med dom stamtavlor som dåvarande STIF registratorn gjorde åt mig. Så jag vet att dom har funnits med längre än vad som uppgavs i 0 inlägget. Och jag för egen del försöker att ta reda på så mycket jag kan bakåt i leden för dom ska ska bli föräldrar, har ingen släkt vare sig på nära eller långt håll i mina illrar och jag försöker att hitta så långlivade förfäder som går. Men med detta är det inte sagt att en iller kan dö ändå av olika anledningar, sjukdomar behöver liksom inte vara ärftliga eller hur? Vad gäller färgerna på dom valpar som föds hos mig får bli dom det blir, avlar aldrig fram en valp enbart för dess färg. Och jag skulle aldrig i mitt liv kunna tänka mig att linjeavla som det så vackert kallas, det är mig totalt främmande och osmakligt att göra.

Jag kanske inte bör svara, jag planerar ingen valp 2009 vad jag vet ;)

Men om jag skulle så.. Nej, jag har inte stenkoll på diverse sjukdomar men jag är inte helt borta på området heller. Jag vet vad en riskteckning innebär och ja, jag skulle mer än gärna kolla hälsostatus på föräldradjur och släktingar längre bak i leden. Detta hoppas jag få hjälp av uppfödaren med, inte av lathet, utan för att jag vill ha en såpass öppen dialog med min uppfödare. Sen blir det ju givetvis enklare, men det är inte huvudorsaken alls. Nu förutsätter jag tom. att uppfödaren redan har koll på sina illrars stamtavla och de släktingar som dött, när och varför.

Jag hoppas på att min uppfödare diskuterar mycket och länge med mig om de olika faktan och teorier som kan finnas i den aveln personen bedriver, och jag ska kunna känna att jag har ett stort engagemang därifrån, även under de senare åren i "valpens" liv, inte bara just efter hemkomst.

Jag vill att valpen ska ha haft en uppfostran och hantering som stämmer överens med mina tankar på det området och jag vill att den ska ha kontrakt, vacinereas och chippas. Om inte annat tyder det, som jag ser det, på att uppfödaren delar vissa andra tankar med mig som gör att jag kan känna mig tryggare i mitt val.

Jag flikar bara in en liiiten poäng med stamtavlornas vara eller icke vara- En stamtavla minskar inte antalet avelsdjur som nämnts här ovan det ökar bara kunskapen om just den illern som har en stamtavla. När det har avlats kraftigt på vissa illrar där det senare har visats att dessa bär på hjärtfel och ger defekta ungar är det underbart att kunna gå tillbaka för att se exakt när denna iller användes, hur mycket av illerns gener som har spridits etc etc. Hur ska man göra detta om man bara parar genom att titta på illrarna, för hur ska man annars välja avelsiller om det inte finns några led bakåt att titta på?? Man får gå på utseendet helt enkelt..

I illervärlden finns det inga champions, det finns inga 10poängare och inga "rastypiska illrar". Det enda som finns är illrar som man inte vet ett skvatt om, som kan vara parade höger o vänster, illrar som det inte finns några papper på där man kanske får information om föräldrar och förhoppningsvis mer bakåt i leden och så har vi ju illrarna med stamtavla där man kan se vilka illrar som är förfäder så man vet vad man ska undvika eller leta efter om man ska para den illern.

Vad är problemet? Varför är folk så rädda för stamtavlor? är det att det ska bli som hund och kattaveln (som jag ANTAR handlar om rasavel för det finns mycket annan avel också kan jag berätta) så kan jag berätta att vi kanske är närmre det än vi tror, för utan några stamtavlor finns det inget annat än utseende att gå på!!! Plus att inavel är en större riskfaktor då ingen vet vilka som är släkt tillslut.

#24 Det handlar ju inte om att folk skulle vara rädda för stamtavlor. Men det finns dom som tycker att en stamtavla inte är viktig när dom ska köpa ett sällskapsdjur. För man får inte heller glömma att alla som köper en illervalp gör det inte för att föda upp, dom flesta köper ju valpen för att ha som sällskapsdjur. Och dess egenskaper och tillbehör som potentiellt avelsdjur är då oviktigt  för köparen. Köper du illrar med tanke på hur bra avelsdjur dom skulle vara eller för att du ska ha dom till sällskap? I det läget vill en del ha en "rasiller" med alla tillbehör, andra vill ha en iller punkt slut - precis som att vissa vill ha en raskatt, andra tycker det går bra med en bondkatt. Och den skillnaden är det bara att acceptera - man kan inte tvinga folk att enbart köpa raskatter.

Jag tycker många här på forumet har satt på sig nån slags skygglappar och vägrar se och acceptera att allt när det gäller iller handlar inte om avel och att t ex ett köp av en valp inte handlar om avelsduglighet för den "vanliga" köparen som ändå inte tänker ta en kull på sin iller.

Avelsdiskussioner i all ära, men acceptera att inte alla ser sina sällskapsdjur som potentiella avelsdjur och går inte efter dom kriterier man använder när man köper avelsdjur.

#25 Just det.

Viktigast för mig när jag köpte valp var att jag kände förtroende för uppfödaren, att jag visste att dom var huvudsakligen friska i släktledet bakåt, att dom inte hade en "riskteckning", att dom skulle bli hanterade och låd/bittränade. Vaccination var ett plus, det kunde jag gjort själv. Stamtavla i alla sin ära, men jag har aldrig "behövt" min. Jag vet inte ens vilka illrarna är som står på pappret- däremot är det ju självklart att man måste lita på uppfödarens information om sjukdomar i släkten osv…annars är det ju ingen idé överhuvudtaget.

#0 Menar du att man ska välja bort illrar med riskteckningar eller bara vara uppmärksam på hur vissa riskteckningars gener kan yttra sig? För det finns minsann "bra illerägare" som har albinos, pasteller, silvrar och inte minst angoraillrar…om jag inte tar fel.

Putt.

Mina krav var inte så värst stora, jag köpte Simon för han var en så go iller. färg var mindre betydelse, men han var så söt, sen kom jag väldigt bra överens med uppfödaren och det ser jag som ett plus. Det viktigaste för henne var att han skulle få ett bra hem och han har det bättre än bäst. Hans föräldrar var väldigt tillgivna o snälla o man har en förhoppning att Simon kan bli detsamma, tänker inte avla honom för det har jag inte nerver till, vad hans släkt haft för sjukdommar tycker jag har mindre betydelse egentligen för illern blir oftast sjuk ändå förr eller senare o det är tyvärr tragiskt att det är så men så är det att ha iller. Man har dom bara till låns en kort tid på grund av den förbannade cancern som är den vanligaste sjukdomen bland illrar.

Nu blev mitt inlägg långt men det var mitt svar till ts.

#25 Kan absolut hålla med dig om att alla inte är personligen intresserade/i behov av stamtavlor på sin nya vän som ska gå som sällskap.

Däremot borde det ju ligga i uppfödarens intresse. De flesta strävar ju efter att förbättra illerstammen, men om man inte har koll på vad för ingredienser man slänger in, hur vet man då att man får soppan man vill ha?

Det är väl där vi "vanliga" valpköpare kommer in. En del tycker att det är viktigt och "kräver" det av våra uppfödare. Efterfrågasn och utbud som bekant. Därav kan man ju hoppas att fler i avel har aningen koll på sina djur, mer än hur många tänder de har.

For det første vil jeg skrive at det er de færreste av mine ildere som er planlagte kjøp. Kan ikke se noe galt med impulskjøp så lenge man vet hva man gjør, har tid og økonomi til det, er innstillt på å klare alt en ilder til medfører.

Kompis: Planlagt fra oppdretter

Tinka: Impulskjøp på Finn.no

Nurket: Impulskjøp fra oppdretter

Pippi: Impulskjøp fra omplassering

Nunchaku: Planlagt etter innfall rett før valpene ble født fra oppdretter

Arwen: Planlagt etter innfall to uker før levering fra oppdretter

Pontus: Impulskjøp fra oppdretter

Her hjemme er det altså kun 1 ilder som har vært planlagt over flere måneder. De andre har mer eller mindre bare dumpet inn her. Noen fordi jeg har hatt vondt av dem, noen fordi jeg har falt for dem, og noen fordi jeg har fått det for meg at det vil være sunt for gjengen min.

For framtiden har jeg heller ikke som mål at alle mine ilderkjøp skal være nøye planlagt i god tid. Jeg kjøper det som faller meg inn av ulike grunner. Noen ganger omplasseringsildere andre ganger valper fra oppdretter.

Når jeg kjøper en ilder fordi jeg har vondt av den, spiller det ingen rolle hvor den kommer fra eller om den har stamtavle. Jeg er da forberedt på sykdom og en mulig tidlig død. Men disse ilderne kjøper jeg ikke for min egen del, men for ilderns del. Av ren skjær barmhjertighet.

Når jeg skal ha valp fra oppdretter kjøper jeg av oppdrettere jeg har hørt godt om, eller har gode erfaringer med selv. Da vil jeg ha stamtavle og en ilder med sunne linjer bakover.

Kan godt kjøpe valp fra risikooppdrett kun for at jeg har bestemt meg for at en slik ilder vil jeg ha. Da er jeg også klar over risikoen, og er forberedt på større utgifter til veterinær.

Om jeg skulle drevet oppdrett, hadde mine kriterier for kjøp av ilder vært totalt noe helt annet. Men så lenge jeg kun skal ha kjæledyr er det ikke så nøye med forfedrene osv.

Det eneste jeg aldri kommer til å gjøre er å kjøpe direkte fra butikk eller useriøse oppdrett. Disse ønsker jeg rett og slett ikke å støtte.

Nu har jag skummläst lite i tråden bara. Men det alla måste komma ihåg att man kan inte säga åt någon :är du dum eller hur kunde du köpa en iller av den uppfödaren för h*n är ju kass… det kan man inte göra. för vi har alla olika krav på uppfödare. för mig är nästan den viktigaste delen att jag kommer bra överrens med uppfödaren och att denna finns där och stöttar mig och även är intresserad av illerns liv när den lämnat boet. detta känner jag med miilos uppfödare. och han är farmar iller men det kan jag stå för oxå. vissa saker som TS skriver kan vara bra att kolla upp men allt är inte ett måste att göra till punkt och pricka. Man ska följa sitt eget hjärta och huve då blir det oftast bäst än att bara provoceras av andra =)

#30 Jag tror du missar poängen med mitt inlägg lite och det är en del andra som också gör det. Jag pratar om "vanliga" valpköpare som köper sin iller som sällskapsdjur, inte uppfödare, för om jag förstått det rätt så är det just dom valpköpare som köper sin iller som sällskapsdjur, som trådskaparen åsyftar. När det gäller uppfödare så bör man ju ha helt andra, och hårdare kriterier när man köper ett avelsdjur än vad man har när man köper en iller till sällskap.

Som jag uppfattat så finns det många här som tycker att den vanliga valpköparen borde vid köp av valp gå efter dom kriterier man har när man köper ett avelsdjur. Varför? Den vanliga sällskapsdjursköparen behöver inte kunna bedöma avelsvärde på ett djur som dom ändå inte kommer att använda till avel.

Sen ska man inte heller glömma att det verkar som att vi numera fått två olika typer av uppfödare när det gäller illrar också - dom som både lägger ner mycket tid, arbete och pengar på att ta fram illrar som motsvarar deras ideal och dom som tar en eller ett par enstaka kullar antingen bara för skojs skull eller för pengarnas skull (jmfr kattvärlden - uppfödare av raskatter och dom som tar kullar på bondkatter). Ja, det går att tjäna pengar på illeruppfödning också - om man snålar på kostnaderna när man tar en valpkull och är bara intresserad av kvantitet, inte kvalitet). För den som tar en/ett par strökullar för att sälja billigt är nog stamtavla inte intressant, för den som försöker ta fram illrar som motsvarar deras egna kriterier, är stamtavla en nödvändighet.

På samma sätt finns det, tycker jag, två typer av valpköpare också - dom som "bara" vill ha en iller, gärna så billigt som möjligt och inte är intresserade av kvalitet och alltså inte heller vill betala för för sånt som t ex stamtavla osv (man får inte glömma att det ju faktiskt är både tidsödande och en kostnad att försöka hitta avelsdjur som motsvarar ens egna kriterier) och dom som vill ha något som kvalitativt motsvarar vad dom vill ha och dom är också beredda att betala för det - dessa vill alltså ha en iller med stamtavla och alla "trimmings" och förstår att detta kostar. Jmfr återigen med kattvärlden och där uppfödare av raskatter och bondkatter.

Personligen så vill jag i alla fall ha köpare som vill ha en "rasiller" med alla tillbehör som hör till och där ingår just stamtavla. Är en köpare bara intresserad av att köpa en iller punkt slut (och vissa försöker alltså t o m pruta på priset, dvs förstår inte vad kostnaden består av) så är den köparen inte en som bör köpa från mig utan bör nog vända sig till någon som varken bryr sig om stamtavlor eller annat liknande, men som i o m det också säljer sina billigt.

Som ildereier og valpekjøper ønsker jeg jo at alle oppdrett skal avle for den ideelle ildern, sunn og frisk, og med lang levetid.

Dette påkoster jeg meg når jeg skal ha en valp for min egen del. Men fins det en valp som selges omplassert, og som jeg kjøper av barmhjertighet, stiller jeg ikke de samme kravene.

Men det ideelle er jo selvsagt valper med stamtavle og friske gener bakover. Da støtter man fornuftig avl. og får forhåpentligvis en ilder med lave veterinærkostnader.

Men noen må jo også kjøpe omplasseringsilderne, problemilderne osv. Det er jo ikke ilderns feil at den har kommet uheldig ut. Føler at jeg som har tid, kapasitet og erfaring med ildere også har et ansvar for de individene som står litt uheldig stilt. Har ikke hjerte til å kun skaffe med "kremildere" da jeg vet disse sikkert kommer til gode hjem uansett. Bedre at jeg som kan klare det tar en problemilder, og overlater valp fra seriøs oppdretter til førstegangseiere.

#28 Respektera skrivförbjudet!

har satmaran fått skrivförbud i denna tråd eller?

#33 Jag har inte missförstått något. Några bryr sig uppenbarligen inte om vad som finns bakom, och några andra är beredda att betala för "kvalitén", precis som du säger. Har aldrig påstått något annat.

Jag är en av em som har iller för sällskap och avel. Att börja med avel var inget som fanns i min tankevärd när jag började med iller. Oavsett vad jag har skaffat för iller så har jag alltid velat ha en stamtavla med till mina djur. Det har inte spelat någon roll om det är införskaffade för avel eller för sällskap. Nu säger inte stamtavlorna något om sjukdomshistoria på linjen. Däremot så kan man ha stor nytta av den när en iller blir sjuk och som man misstänker är släkt med ens egna illrar, eller bara stilla en nyfikenhet vilka som är släkt med ens iller/illrar.

Vad är det som är så hemskt med stamtavla? Är det så att de som tycker att det inte är hela värden att de inte finns någon har något att dölja gällande linjen eller är det så att de skäms för illern härkomst? Jag säger inte att det är så utan ställer rent hypotetiska frågor.

Är det inte så att stamtavlor kan vara till stor hjälp för att leta reda på släktingar till sina djur? Är det inte så att många "vanliga" köpare frågar efter släktingar här på forumet. Utan stamtavla skulle dessa släktingar inte hittas, är det då fel med att föresåpråka stamtavlor?

Jag har haft en iller som saknade stamtavla, en iller som inte gick i avel. Jag önskar att det hade funnits en stamtavla på henne. Nu har jag massor av frågetecken som jag önskar hade rätats ut till utropstecken.

Förövrigt tycker jag att det som är skrivet i #0 är goda råd till valpköpare. Alla vill väl att ens älskade vän skall leva länge utan några hemska sjukdomar som förkortar eras liv och gör att de får lida. Alla vill väl ha en indvid som inte har några handikapp? Eller är det bara jag i min enfald som tror det?