Och här är bebisarna idag.

Håller tummarna för att de ska feta på sig!

Gratti  grattis till valparna.

Jag hade själv 2 av 11 valpar som låg i kvar i fosterhinnorna, och som jag inte hann med så även dom dog, + att Agnez la en annan i toalådan (var troligen något som var fel med den, även om jag tyckte att den såg helt normal ut). Agnes har idag 7 av 8 överlevande valpar kvar, Durga dog ju den 12 juni (7 veckor + 2 dagar gamal) troligen pga att hon hade käkat på filten, det brukar valpar göra (alla mina har iallafall gjort det), men hon är den första som dött av det.

På fotot är det Agnez valpar för i år, och dom är ca 3-4 dagar gamla.

Grattis till valpar! spännande, hur snart kan man syna angoror *allmänt nyfiken*

Så små är Nolitas valpar inte, min Pirri gick ju dräktig samtidigt som Nolita och Pirri fick 9valpar igår men då Pirri inte tassat upp i vikt specielt mkt vart valparna "inte så stora" men alla har hängt kvar första dygnet och ingen verkar varken större eller mindre än den andre så jämn konkurrans…

#4: Om de är angoror kan man se direkt faktiskt. Det yns tydligt på dem fast ska man avgöra på foto så brukar det ta lite längre tid :-)

Grattis till valparna. Hoppas att allt går bra. Var inte orolig över att de har gått ner i vikt, bebisar gör det, både mänskliga och djur. Dock ska de gå upp till minst födelsevikten igen inom tre dagar. Det brukar i alla fall vara ett bra riktmärke.

Vilken pers, vilken tur att du upptäckte valpningen så pass i tid ändå. Förstår Nolita att hon ville ligga hos dig, hon visste att hon skulle behöva hjälp och va säkert väldigt orolig själv.

Saga ville också va hos mig iaf till sista stund innan värkarna satte igång. Då klarade hon sig men kom ut ur boet för varje valp som kom och då såg hon att jag fanns hos henne.

Hoppas alla 7 valpar klarar sig, håller för säkerhets skull tummarna och tassarna för er:)

Usch det lät som en riktig pärs. Så du har hållit ut bra.

Hoppas alla 7 valpar får leva och bli stora. =)

Tack allihopa! Blir nervös när så små bebisar går ner istället för börjar sin viktkurva uppåt direkt.

#5 Blir lite nyfiken hur du ser angoror direkt och vad du ser det på?

I vissa fall kan du se det direkt ifall de har nosfel. Dessa valpar kommer från en hane utan nosfel och får då inte bebisarna nosfel så kan du alltså av förklarliga skäl inte se det på nosen.

En del tror att angora-valpar är långhårigare än andra valpar men istället är det faktiskt tvärtom. De som är mest "nakna" utan fjun och med kalast svans är de som är störst chans till angora.

Efter någon vecka kan man annars se det på att bebisarna får veck i nacken och på vissa kan man även se det på huvudformen. Men i och med att bebisarna är så små och Nolita inte visste riktigt vad som hände, samt att hon är så otroligt "matte-centrerad" så kommer jag att pilla på valparna så lite som möjligt de första dagarna. Allt för att Nolita ska ligga still och mata på helt enkelt.

Angora eller inte kommer i andra hand, friska och levande valpar i första hand! 

Även fast jag naturligtvis också är otroligt nyfiken på ifall det är några angoror i kullen.

Denna sida visar skillnaden mellan angoravalpar och "vanliga" valpar:

http://www.wutzis.de/Zucht/Entwicklung/entwicklung.html

Den är på tyska, men man kan ju iallafall titta på bilderna om man inte förstår vad det står =)

Den sidan kunde jag ju lagt upp såklart. Tack Veronica.

Där ser man just nakenheten och lite senare vecken i nacken jag pratade om. Och att man börjar se det vid 1 veckas ålder.

Just nu är jag bara glad om de överlever, Nolita har åsikter om den nybäddade valplådan. Hon tycker inte att hon och valpisarna ska ligga så rent så hon började bära ut dem och lägga dem på golvet istället.

Så jag har fått lägga den gamla äckliga filten där och det verkar som om det lugnade ner henne lite.

#10 Saga ville ha sitt blodlakan i ca 1 vecka innan hon ville byta till något nytt. Jag gjorde ordning ett extra bo i närheten som bara skulle finnas tillfälligt. När hon va redo så bar hon alla sina valpar in i det nya boet. Så var det sen bara att ta bort blodlakanet och föra över det rena lakanet med valparna i=)  Jag tänkte hela tiden att hon vet bäst och hon får bestämma men att jag lämnade ett alternativ åt henne så hon själv kunde bestämma när det va dags=)

Ja, jag tvättade ju inte de solkiga lakenen för säkerhets skull. Tänkte bara att det kanske inte var så mysigt att ligga på massa slem och äckel. Men mamma vet bäst!

Men vilken pärs ni har haft, hon tyckte nog det var skönt att du fanns där för henne, var ju skönt att de flesta klarade sig i alla fall, det kanske är vanligt att alla inte gör de ? 

Hur är det med dom nu ?

#13 Hade jag inte varit där så hade alla dött i och med att hon inte plockade ut dem ur fostersäckarna. Då kvävs de efter en liten stund.

Nu är läget lugnt igen när hon fick sitt blodiga lakan tillbaka att bädda ner sig i.

Grattis lilla mamma skogsmus och mormor Ulrika.. kan nästan känna den goa valpdoften ända in i mitt vardagsrum… är ju inte såå långt till dig.. ;) anmäler mig som första tuggpinne! *oskyldig* om du 'vågar' släppa in mig till dina valpar.. det kanske råkar slinka ner nån liten söötis i fickan.. ;)

Mina valpar ska väl aldrig bitas. Tror inte att vare sig Nolita eller Dolf vet vad man kan använda tänderna till egentligen. Hoppas att det går i arv.

meeen… då får ju inte jag sniffa valp… *snyft*..

#14, då var det verkligen tur att du fanns där, kan ju dock inte vara mysigt att ligga på ett blodigt lakan hehe.

#17 Går det inte bra att sniffa valp utan att bli biten då? Annars kan jag uppfostra en enbart till dig…

#19 jo det är helt klart sant! mumma gör valpdoft.. *drömmer*

vad skulle 'min' valp få för uppfostran? extra bitig/skitjobbig?? ;)

Jamen självklart.

låter bra! :P

Än en gång grattis till valparna! Håller tummar, tassar och fötter för att det går bra för dem i fortsättningen och att de växer på sig så det knakar, blodiga lakan eller ej ;)

#8: Just pälsen är det man kan se det på. Och ja, jag vet att de inte har mer päls än korthåriga illrar. De gånger jag pekat ut angoror har jag inte sett det på de deformerade nosarna faktiskt. Utan pälsen. Men jag är int ensam om att se detta. Det vet jag av erfarenhet. Speciellt sedan vi prickade rätt till och med på foton på saraes kull. Så man ser det på pälsen kort och gott. Ruskigt svårt att förklara hur man ser det på så små som dina valpisar dock. För då lär man se och känna mera för att vara säker.

Skönt att valparna verkar må bra i alla fall. Att lämna de lakan de fött i under första dygmet är rätt bra. Speciellt hos först föderskor som inte riktigt har fått kläm på vad de ska göra. Lukten i de bäddmaterial de fött i triggar ofta igång dem. Instinkten vaknar liksom till liv bättre då. Så det var bra att du lyssnade på din hona så hon fick ha dem kvar.

Har spanat in ulrikas valpar i måndags, helt bedårande! men väldigt små jämfört med de 3 kullar jag har varit med om. Det blev bara en snabb kik på dem alla, för att inte störa Nolita, samt sno ifrån dem värdefull tid för att dia ;) Pälsmässigt tyckte jag alla såg väldigt lika ut, men inte så välpälsade som mina varit. Även svansarna var rätt så nakna. Men faktiskt helt omöjligt att säga om det verkligen var angoror där eller ej än så länge. På katastrofkullens bilder från dag 3 (eller var det 2?) så går det rätt så lätt att se att det var 2 angoror. Men det är inte lika lätt här- Särskilt då Dolf inte har dubbla nosvingar, och därför inte har riktigt samma "annorlunda" huvudstruktur, så är heller inte det något säkert kort att går på. Nackveck hade de iaf i måndags inte mer än vanliga valpar, och pälsmässigt… som sagt väldigt lika varandra, i alla fall då.

Men idag får jag förhoppningsvis sniffa lite lite mer på dem… om ulrika låter mig komma nära dem vill säga :P Väldigt vaktig mormor det där … funderar på att lura bort henne med vetegroddsolja!

#25

ååå vad avensjuk jag blir ska du till ulrika i dag.

Du får hälsa till både de 2 benta och 4 benta.

Glöm inte cameran i fall du kan få ta några kort.

Bebisarna är fortfarande otroligt små. Tror en av anledningarna är att Nolita inte låter dem komma åt ordentligt. Istället för att sträcka ut sig ordentligt på sidan så rullar hon ihop sig till sin vanliga boll och de valpar som ligger på insidan bollen får dia och de som hamnar på utsidan får det inte.

Försöker jag gosa med henne för att "sträcka ut" henne lite så blir hon jättespänd och rullar ihop sig direkt igen.

Men hon ligger med bebisarna hela tiden och de som kommer åt, de snuttar men jag vete fasen om det är tillräckligt…

ÅÅ grattis till valparna! =)

Stort grattis till valparna!!!

Tur att du fanns på plats, så att så pass många klarade sig i alla fall.  Starkt jobbat! :)

Ser fram emot att få följa de små under deras uppväxt, klart att man är nyfiken på om det blir några extra effektiva golvmoppar=))

Det går tyvärr inget bra här hos oss. Nolitas två minsta tappade ner till 6g så jag gick in och stödmatade just de två.

Nu ett dygn senare har de gått upp 1g var. Men de andra som jag låtit bli och som har legat vid mamma hela tiden har fortfarande inte gått upp någonting utan ligger kvar på 8-9g.

Och de är fyra dagar gamla. Det ser ut att gå åt h-vete det här.

Så länge det finns liv så finns det hopp! Håller fortfarande allt jag kan hålla för er, även om det ser mörkt ut.

Håller tummarna för att allt ska gå bra..

Har hon tillräckligt med mjölk, alltså kommer det om du mjölkar?

Ge Nolita mjölkersättning och se om det hjälper. Det kan vara så att hon har mjölk men att den inte är tillräckligt näringsrik. Pumpar du i henne näring kommer det gå ut i mjölken.

Som de andra säger så länge det finns liv finns det hopp så ge inte upp ännu.

#33 Jag får ut lite men hon gillar inte att jag klämmer på henne utan går sin väg. Men jag vet inte ifall hon har i alla bröstvårtor, eller ifall hon har för lite, eller för lite näring osv…De som snuttar hela tiden borde ju öka ifall det finns mjölk, logiskt. Och det gör de ju inte.

#34 Nolita har fått Lactol varje dag och får det fortfarande.

Jag fortsätter att mata på, men det är fasimig inte lätt. Det är som att mata hala små metmaskar. Och efter varje matning och jag lagt in bebisarna i valplådan igen så bär Nolita ut dem och lägger tillbaka dem i knät på mig. Hon verkar tycka att jag lika gärna kan ta hand om dem helt.

Jag är helt slut, och hjärnan börjar bli lite seg, men vi kämpar på härhemma och kommer att fortsätta göra det så länge det går.

Är det mycket fett i Lactol. Extra tillskott med laktosfrigrädde och äggula en gång i veckan kanske gör susen.

Inte bra att hon tycker att du skall ta hand om valparna dock. Håller tummarna för att de skall gå vägen med valparna. Kämpa på Ulrika och Nolita

Hon får även grädde. Ägg äter hon inte. Jag tror helt enkelt inte att hon har mjölk så det räcker till dem, om hon ens har någon utöver det lilla jag kan få fram. Jag hade behövt en extra iller-mamma just nu.

Förstår hur maktlös du känner dig just nu :(

Jag har ju gått igenom något liknande och vet att man går med tårar i ögonen mest hela tiden, trött, utmattad och i ständig oro för att inte hitta liv, nästa gång man tittar till dem.

Det är bara att kämpa!!! Framhärda att Nolita SKA ligga still och dia de små. Förhoppningsvis vaknar hennes riktiga moderskänslor så småningom.

Hoppas verkligen att de ska klara sig. Vi håller tummarna så det värker. Önskar att jag hade en nybliven mamma här som kunde hjälpa, men här är det ingen som har mjölk att erbjuda i nuläget.

När jag satt med mina små, som förlorat sin mamma, fick jag erbjudande om surrogatmamma, från både Gay och Jan. Jag ångrar idag att jag inte tog den chansen. Hör med dem om de har någon nybliven mamma som skulle kunna hoppa in om det vill sig illa och Nolita tvärvägrar.

Behöver du stöd och hjälp, så bara ring :)

Det låter verkligen inte som om Nolita klarar av mamma rollen speciellt bra. Vilket är tragiskt. Men något man fr räkna med.
Det värsta är att du är ensam. Har du någon du kan be komma och bo hos dig så att ni kan hjälpas åt. Valparna behöver mat varannan timme nu när de är så här liten. Så det är i princip att hålla på dygnet runt, eftersom man bra precis är färdig med hela gänget när det är dags att börja om på valp 1. Så då kan man behöva extra händer så man orkar liksom.

Håller tummarna för att det löser sig och Nloita tar sitt ansvar som mamma.

Nolita har mjölk men jag vet inte ifall det är tillräckligt bara. Jag masserar hennes bröstvårtor samtidigt som jag matar bebisarna.

Och visst hade jag önskat att det inte var bara jag härhemma men nu är det som det är och bara att bita ihop och kämpa på.

Nolitas största nackdel är att hon verkligen inte riktigt har fattat att hon är mamma med ett ansvar. Hon rullar ihop sig som en liten boll och de valpar som ligger vid bröstet just då får ju mat, de andra lämnas. Då måste jag dit och lägga till dem igen. Sen går det 10-15 min och Nolita rullar ihop åt andra hållet och lämnar en hög valpar igen. Och då måste jag vara där igen.

Har nog sovit max 15 min åt gången sedan i söndags och börjar må lite illa. Mina andra djur får mat, vatten och de får komma ut och springa precis som vanligt, men vad gäller kel, gos och kvalitetstid så blir just nu chillorna och hamstrarna väldigt försummade känner jag.

Men för att komma med någonting positivt så har jag iallafall fått upp valparna 3g var ungefär. Vilket gör att de fortfarande är otroligt, ruskigt små för sin ålder men de ökar iallafall. Jag är tacksam för allt jag kan få liksom.

Just nu önskar jag bara att jag hade någon privatchaufför som kunde åka och köpa mer huvudvärkstabletter och lite käk för jag har ju inte kunnat gå utanför dörren på en vecka. Och huvudvärkstabletter missbrukas det vilt här just nu måste jag erkänna.

vi håller tassar och tummar här för dig. jag hoppas det kommer gå bra för er alla. skönt att höra att de har gått upp 3gram iaf. synd att jag inte bodde närmare, för då hade jag kommit och hjälpt dig! *kram på díg och de små*

#40: Ja jag vet ju att du är ensam. Därför jag försökte tipsa dig om du har någon som kan komma och hjälpa dig. Tycker synd om dig, men du kämpar på bra.

Håller tummarna att det går bra för er.

#42 Jag har ju tyvärr inte det.

Men självklart kämpar jag på. Envisare än mig när det kommer till mina djur finns nog inte.

Och jag kör stenhårt på: Finns det liv, finns det hopp!!

Ska lägga fram senaste upplagan av boken "Ferrets for dummies" nu till Nolita. Strategiskt uppslagen på avels-kapitlet och se ifall hon kanske kan snappa upp någonting….

Håller fortfarande allt jag kommer åt. Herregud kvinna, hade jag en fjärdedel av din styrka skulle jag kunna flytta världen!

Hade jag bott närmare hade jag kunnat avlösa en timme eller två, alternativet är att jag skickar en förpackning värktabletter på posten, bara jag har en adress. Hojta om jag kan göra något.

#44 Du är härlig!!

Märkte nyss att Nolita har nog lite modersinstinkter iallafall. Har matat valparna i valphagen hela tiden. Men tog med mig den minsta ut i köket för att mata där. Hör ett brak inifrån valphagen där Nolita är i full färd med att välta upp och ner på allting som finns där. Våg, matskål, valplåda, rubbet. Hon letade efter den sista bebisen. Trodde jag verkligen inte faktiskt.

Så jag satte mig där igen med lilla bebisen och fortsatte mata där och genast sprang Nolita till valplådan och bar raskt över tre till i mitt knä, suck! Hon vill att vi ska dela på modersrollen helt enkelt.

En liten valpis hade även skuttat upp 1 gram till nu.

Mata, mata, mata……

Magnecyl koffein på posten=) Skönt att höra att dom går upp i vikt.

ja mamman vill nog ha extrahjälp med de små, men alltså har du INGEN som kan hjälpa dig alls ? Komma över ett par timmar åtminsotne… du måste ju sova oxå för att orka, Du har verkligen styrka som klarar av de här, du ska ha eloge att du pallar Ulrika men önskar så att man kunde hjälpa dig på nått sätt.. kramen.

du är så stark! beundrar sig. tycker du är jätte duktig. ah kul att höra att en valp gått upp lite grann =)

#45 Skönt att höra, dom kommer nog klara sig tack vare dig=) Ska iaf fortsätta hålla tummar och tassar att dom fortsätter gå upp i vikt=)

Börjar tyvärr misströsta ordentligt nu. Ingen av bebisarna har gått upp någonting sedan igår. Och den minsta ser ut som om den är redo att ge upp, ser ut som en liten musbebis. De är en hel vecka gamla nu och ser ut som om de är nyfödda.

Verkar inte som om jag räcker till, men jag vet verkligen inte vad jag kan göra mer…

Usch så tråkigt. förstår att det måste kännas tungt. jag önskar att jag kunde göra något för dig. det finns ingen som kanske kan hjälpa dig och dela "jobbet" ?

*håller tassar och tummar för dig och valparna*

Jag kan komma upp och stötta/stödmata dig och djuren imorgon efter jobbet. Är ju ändå på samma sträcka :)
Hör av dig bara, slutar vid 16

#52 där e du… hade faktiskt tänkt att knacka på dig ;)

finns det ingen här som bor i närheten som kan hjälpa dig på nått sätt ? Kanske Mimmie här ovan ..

Här är jag, 10 minuter från Ulrika dagligen ;) Har varit i Småland över midsommarhelgen men nu är jag back on track.

Jag PMar mitt nummer till dig Ulrika så får du ringa imorgon om du vill ha sällskap.

#55, ooo så bra , hoppas allt blir bra o lycka till båda 2…

Ulrika vart bor du? Skicka gärna ett pm om vart du bor. Bor du i närheten så skulle jag kunna komma upp ett par dagar om du vill och avlasta dig.

Stor kram till dig

#57 ulrika bor i Göteborg. Och just nu grämer jag mig mer än någonsin att jag flyttade därifrån..

Vilket slit för dig Ulrika!!! Hoppas, hoppas att dom små tar sig igenom det här trots deras tröga start i livet!!

Hur är det idag Ulrika ?

Säg till om du behöver något budat till dig Ulrika, du har mitt nummer, vara sig det är mat eller mediciner eller vad det nu kan vara! Jag kan hjälpa till på kvällar efter jobbet ca 16-17 i några timmar oxå. Jag ställer upp och tänker på er varje dag…

/IDA

Grattis grattis!! =)

#62 Tyvärr är det just nu inte läge att gratta alls.

Jag är jättetacksam till er som erbjuder sig att hjälpa till men vete fasen hur det ska gå till egentligen. Hade två personer här för en timme sedan som skulle hämta en hamster-bebis. Nolita blir helt skärrad för att det är andra människor i lägenheten och vägrar just nu att gå tillbaka till bebisarna över huvud taget. Så jag vet inte om jag vågar riskera att ta hit någon som Nolita inte känner.

Minsta bebisen har tappat ett gram i vikt sedan igår och jag tror inte hon kommer att klara sig länge till hur mycket jag än matar henne. Några står stilla i vikt och tre har gått upp 1g var. Men det betyder att just nu, 8 dagar gamla väger de lika mycket som de skulle gjort om de var nyfödda.

Jag har alltid trott att jag kan besegra världen med min envishet. Känns hårt att inse att man kanske hade fel. 

#61 Däremot ringer jag nog dig senare i veckan och frågar om du kan köra hem någonting till mig innan jag och resten av djurflocken svälter ihjäl.

#55 Ringer dig när min migrän slutar banka på mig.

Och tusen, tusen tack till er som bryr er!!

ulrika, jag har både magnecyl och magnecyl coffein. bara o höra av dig om du behöver något så ska jag göra mitt bästa

#64 Tack, men just det har jag löst. För stunden iallafall…

Hua vad hemskt håller tummarna här hemma för er.

Du hittar ingen surogat heller?

usch jag vet inte va jag ska säga för o trösta dig i detta, du är så stark som klarar det här, du måste tro att du gör allt du kan o ta INTE på dig skulden om något skulle hända, lova oss alla de, DU ÄR STARK ULRIKA !! kramizar..

#63 Lider med dig, detta året har verkligen inte varit en favorit. ¨Det ser inte ljust ut för valparna men ge inte upp, så länge det finns liv så finns det hopp!

Jag finner inga ord, man känner sig så hjälplös om jag ändå kunde påverka valparna så dom börjar lägga på sig.

Tröst och styrke kramar från oss!

Ska fortsätta hålla tummar, tår och tassar stenhårt för kullen

#69 Jag har mailat dig.

Fy, så tråkigt det här var att läsa. En massa styrkekramar till dig!

Ulrika, hur går det för dig? Tänker på dig här och vi håller fortfarande *tassar och tummar* här hemma. *kramar till dig du starka människa*

Efter att besöket var här igår var ju Nolita helt konstig. Senare på kvällen vägrade hon att ligga hos sina bebisar utan låg platt ner rakt på golvet i valphagen. Och bebisarna skrek och skrek och skrek. Det gjorde ont så långt in i kroppen så jag trodde jag skulle gå sönder. Trodde hon skulle gå tillbaka till dem om jag väntade ut henne men det gjorde hon aldrig.  Och bebisarna började bli kalla.

Jag fick sätta mig och lägga ner henne i valphagen, klappa på henne samt lägga bebisarna till rätta hos henne. Så länge jag klappade på henne och var hos henne låg hon stilla men hon lade aldrig ner huvudet utan låg och lyssnade ifall det kom någon utanför valphagen. Efter ca 45 min somnade hon och jag kunde smyga iväg.

En kvart senare vaknade hon och lämnade bebisarna igen och då började vi om igen. Klappa, lägga bebisar tillrätta, sitta dubbelvikt i valphagen i nästan en timma tills Nolita somnade. Smyga därifrån…

Så höll vi på tills kl.11 imorse. Då var jag så trött så jag hade med mig en spann i valphagen att kräkas i. Var inte roligt nånstans. Och emellan allt detta så matade jag ju bebisarna också naturligtvis.

Sen var jag tvungen att lämna dem för jag behövde åka till Försäkringskassan, som naturligtvis, just nu, denna månaden beslutat sig för att slarva bort papper och inte ge mig några pengar. Varför ska någonting fungera liksom? Så inga pengar har jag nu heller till råga på allt. Men iallafall, jag hade jätteångest under tiden jag var borta men de sov faktiskt när jag kom tillbaka igen.

Idag har Nolita varit lugn igen och varit med valparna hela tiden så jag förknippar hennes beteende igår med besöket helt enkelt.

En illerbebis ska ju gå upp ca 3g per dygn, dessa har väl gått upp 0.5g per dygn. Minsta bebisen ännu mindre. Någon mjölk måste ju Nolita ha annars hade de väl inte ökat någonting alls, men kanske inte tillräckligt eller med tillräckligt mycket näring i.

Valparna är små för sin ålder men ser ändå friska ut, förutom lilla mini-bebisen som inte ser riktigt rätt ut.

Här är en bild från idag, precis innan jag bytte filt så den är lite smutsig. De kissar och bajsar ordentligt varje dag iallafall, det syns ju på att jag måste byta varje dag nu. Lilla mini-bebisen är den som ligger längst till vänster under svansen.

Det här är precis en av anledningarna att jag inte avlar. Har nog inte nerverna för det.

Starkt jobbat Ulrika!

Du är så otroligt duktig Ulrika. Fortsätter att hålla tummarna för dig och bebisarna här hemma.

du är jätte duktig och stark Ulrika. Vi alla här hemma tänker på dig och håller tassar och tummar.

Det hade inte mina nerver heller pallat, du är så stark och du ska ha eloge för allt du gör, håller tummar och tassar här hemma att allt går vägen.

Lilla mini-bebisen somnade in i mina händer nu inatt.

De senaste 36 timmarna blev hon bara tröttare och tröttare och kom längre och längre ifrån sin mamma. Jag ökade matningen till varje halvtimme men hon tog emot mindre hela tiden. Varje gång jag lade henne till Nolita så ramlade hon undan. Gick dit hela tiden och lade tillbaka henne igen så hon fick känna mammas och syskonens värme iallafall. Har varit mer i valphagen det senaste dygnet än jag varit utanför tror jag. Nu vid sista matningen tog hon två klunkar mjölk och sen bara somnade hon i min hand.

Jag gjorde verkligen allt jag kunde för den lilla och det gör mig helt förkrossad att jag inte räckte till för att klara henne.

Hon var dock den enda som inte ökade i stort sett någonting i vikt så jag kämpar fortfarande för resten av gänget som ökar lite, lite i taget.

Lilla mini-bebisen får namnet "If tomorrow never comes"

#70, Beklagar verkligen Ulrika men du gjorde ju allt i din makt, mini bebis ville helt enkelt inte längre och det är inte ditt fel så ta inte på dig skulden, ingen kunde gjort mer, det var oxå ett underbart namn bebis fick,

Nu håller vi alla tassar o tummar att de andra ökar i vikt,

Tänder ett ljus för "if tomorrow never comes" o skickar er alla en cyberkram.

#79 skulle de ju vara sorry,

Beklagar sorgen Ulrika! Men du har verkligen kämpat och så stark du har varit. Tror att "if tomorrow never comes" är glad för altt du har gjort för henne. vi här hemma har en tyst minut. * vi håller tassar och tummar för resten av gänget* kramar

#79Vi håller alla tummar och tassar häruppe i Skövde.

Tråkigt att den lilla inte orkade mer men som andra har skrivit har du gjort allt du har kunnat och lite till. Du får inte på något sätt klandra dig själv. Du är enormt stark som inte har gett upp än.

En nyfiken fråga, har dom små kvarvarande sugreflexer? När jag försökte rädda en av Estrellas valpar så upptäckte vi att den inte hade några sugrefexler och därför inte överlevde. Det kan ju vara en förklaring till varför inte valparna ökar vikt.

#84 De har sugreflexer allihopa.

Var tvungen att gå ut för att skaffa mer huvudvärkstabletter. När jag kommer hem så har Nolita lämnat dem i valplådan och ligger utanför. Bebisarna var alldeles kalla. Fick sitta med Nolita och bebisarna i all evighet igen innan hon lugnade ner sig.

Jag får helt enkelt inte gå hemifrån.

Dette var fryktelig trist å lese Føler med deg, og sender mine varmeste og mest positive tanker.

Beundrer pågangsmotet ditt, og krysser fingrene for at det ordner seg for mor og små.

Virkelig nydelig navn du har gitt den lille som gikk bort. Du gjorde det du kunne. Trøsteklem.

#85 Det var skönt att höra.

Jag har haft tre honor i min avel och ingen har reagerat som din. "Vi" kan alltså konstatera att "vi" har en väldigt orolig och nervös förstagångsmamma. Jag kan inte komma med varken råd eller tips. Ledsen för det . Antingen får du utrusta dig med stålhjärta och gå därifrån eller fortsätta som du gör. Frågan är: hur länge orkar du??? Jag skulle inte döma dig på något sätt om du skulle ge upp. Jag tycker det är strongt att du har orkat så pass länge som du har gjort.

Min första hona var en riktig argbigga när hon hade valpar eller var skendräktig. Henne fick man passa sig för. När jag skulle hantera henne så var det grova slalomhandskar på. Hon bet tills det gick hål. Allt för att försvara valparna.

Min andra hona var en dröm att handskas med. Hon visade till och med upp sina valpar för mig. Jag fick hantera båden henne och valparna nästan hur som helst. Första kullen fick hon tretton valpar. Diskuterade stödmatning men jag tog beslut om att låta bli och låta naturen ha sin gång. Wanda förlorade två valpar. Hon lät elva valpar leva! Helt otroligt.

Min tredje hona fick vi inga valpar efter men däremot fick jag lära mig det mesta om kejsarsnitt på en illerhona. Det var en jobbig men lärorik upplevelse.

Jag låter förmodligen hård och det är inte meningen. Men ibland får man ta beslut som inte så lätta. Jag vet vad du går igenom då jag själv har gjort likadant. I mitt fall tog moder natur vid och bestämde åt mig och då hade jag verkligen gjort allt. Det här inget man önskar sin värste ovän. Man vill ju att allt ska gå bra. Har kontakt med hennes uppfödare? Kanske hon/han kan komma med lite råd.

Däremot har jag en regel som jag är väldigt noga med. Inga besökare under dom första tre veckorna. Mycket för att skydda valparna mot infektioner och för att inte stressa honan. De enda som får "komma" är familjemedlemmarna. Kan bli jobbigt annars

#87 Jag har inga besökare här hemma heller. Det är bara jag och det är så Nolita vill ha det också.

Hur länge jag orkar? Så länge det behövs! Kan jag hålla dessa vid liv så länge att de kan börja tillgodogöra sig annan föda än mjölk så är mycket vunnet. Vi ska bara ta oss dit. De är ändå 12 dagar gamla nu och även ifall de inte har gått upp mycket så har ju ingen gått ner i vikt. (förutom mini-bebisen som inte klarade sig då)

Hänger det bara på mig så har jag absolut inga problem med att dela modersrollen med Nolita. Jag gör det som krävs av mig helt enkelt. Sova kan jag göra sen, inga som helst problem. Tyvärr har jag inte så mycket att sätta emot ifall Moder Natur beslutar sig för att nu får det räcka.

Men jag kan iallafall ge henne en rejäl fajt på vägen!

#88, du är så duktig o så stark Ulrika, som sagt du ska ha eloge för allt arbete o tid du lägger ner men lova att du tänker på dig själv oxå kramen..

En bebis till har dött. Alla de andra har tappat i vikt och ser inte ut som om de kommer att klara sig heller.

Jag håller på att bryta ihop.

#90 Jag förstår om du bryter ihop, men du FÅR INTE på något sätt klandra dig själv om det går åt pipsvängen. Du har verkligen gjort allt vad du har kunnat för dina valpar.

#88 Jättebra, att det bara är du och Nolita . Det är också bra fajtat mot Moder Natur . Häng i!!!

I mina ögon är det så starkt gjort av dig att orka hålla liv i gänget i 12 dagar!!! Själv lyckades jag en natt plus en dag hos surrogatmamma . Och det gör fruktansvärt ont att mista någon .

Många kramar från mig och gänget………

#90 tråkigt att höra Ulrika, Beklagar. Men du har varit så duktig och stark. du har gjort allt du kunnat. Men det är finns ju fortfarande liv. Vi här hemma tänker på dig och de små.

Kramar från gänget

Dette var veldig leit å lese Ulrika. Men du må ikke bryte i hop. Du har gjort alt du kan, og gjør det fortsatt. Du har vært enestående, og skal absolutt ikke føle noen form for skyld.

Noen ganger går ikke ting som vi har tenkt. Det bare er sånn, uten at det fins noen grunn for det. Ikke spør deg selv hva du har gjort for å fortjene dette eller lignende. Det har ingen ting med deg å gjøre. Noen ganger bare skjer det slike tragiske ting, uten noen som helst grunn.

Vet ikke hva mer jeg kan skrive for å prøve å trøste. Tenker på dere, først og fremst deg, og håper at du ikke tar dette for tungt.

Jag har följt denna tråd och tycker att Ulrika kämpat tappert.

Ulrika har du funderat på att söke efter en surrogat mamma. har själv en hona som har hand om en valp som inte är hennes egen, honan fick endast 1 valp som tyvärr dog medans min andra inte fixade sina så lyckades få den sista att överleva 2 dygn inan den andra honan födde. Vill du så står min hona till förfogande för någon/några valpar, men jag bor utanför Uppsala kanske lite långt att åka.

Försök prata med Janne i Härryda då? Han borde väl ha valpar nu?

#94 Har inte funnits någon som har haft möjlighet att hjälpa till med surrogat tyvärr. Uppsala är 53 mil från mig och i det skicket som valparna är nu så skulle de inte klara resan fram till tåget ens. Vet att många, som du tex, tar kullar på flera honor samtidigt vilket ju är jättebra i ett sånt här läge. Tyvärr var det ju aldrig aktuellt hos mig.

#95 Har skickat pm till dig.

Beklagar Ulrika men som många här har sagt så får du inte ta på dig skulden, du måste tro på att du gör allt i din makt o mer därtill. håller tummar o tassar att de andra går upp i vik nut. Önskar så man kunde hjälpa dig på nått sätt.

Beklagar!

Synd att åka på en sådan här smäll första gången man tar en kull.

#96 Det är första gången jag har haft valpar på 2 honor, lite tur i oturen kan man säga den här gången. Jag ville bara hjälpa dej lite förstår att du har sök alla utvägar. Vet ju hur det känns när man försöker allt man kan och det inte hjälper.

#99 Hade du inte bott så långt bort eller om jag hade vetat om dig för någon vecka sedan så hade jag nappat på ditt erbjudande fortare än kvickt!! Nu finns det ju tyvärr inte en chans att de klarar resan.

#100, men finns de ingen annan som bor i närheten som kan hjälpa dig Ulrika ??

#101 Finns tyvärr ingen annan som har en hona som kan agera surrogatmamma. De flesta fick kullar tidigare på våren.

Bare en tanke som slo meg: Kunne ikke Susan tatt med seg mor og valp til deg. Så når valpene var sterkere kunne hun tatt dem alle med seg hjem ?? Jeg kan veldig lite om kull, så kan godt være at dette ikke lar seg gjøre, men jeg måtte bare nevne det.

#102  aaaaa , men det finns ju så många här som fått valpar nu tycker jag…hur går det för dem alla nu ??

#103 Man riskerar inte att flytta sin egen hona och valp i den här värmen. Man vet aldrig hur honan reagerar ifall hon hamnar någon annanstans. En del kan ju bita ihjäl sina egna ungar vid flytt. För mycket att riskera helt enkelt.

#104 De flesta har ju vuxit upp redan. Nolitas kull var ju ganska sen. Sen bor många uppåt i landet och jag bor i Göteborg.

#105, okej men Betiz då ? Var väl nån till här för bara nån dag sen som oxå hade en kull men jag vet ju inte om dom bor i närheten av dig, kan du inte starta en tråd o höra Ulrika ?

Jag försöker bara hitta varje litet halmstrå så hoppas du inte tycker jag "lägger mig i" kram

sarae heter väl hon som oxå hade en tråd nyligen , bor hon långt ifrån dig ?

#107 saraes valpar är nästan sju veckor så det är lite sent där.

#108, okej förlåt men cannaydia då ?

#105 Jeg skjønner. Tenkte at det kanskje var en risk å ta, men måtte bare lufte tanken. Er litt bekymret for deg oppi alt dette.

#106 Ingen fara, men jag har redan kollat upp alla som finns i närheten. Betiz är också en sådan som fått bebisar för lite längre stund sedan och dessutom bor långt ifrån.

Mina valpar är storlek som valpar som är 4 dagar gamla. De behöver en surrogatmamma med kull i den storleken. Dessutom får mamman inte ha många ungar själv för då klarar hon inte av att ta hand om allihopa. Så det är väldigt mycket som ska klaffa för att det ska stämma.

#111, okej, jag kan inget alls om de här jag försöker bara hjälpa så gott jag kan o tycker verkligen du behöver hjälp…

jag tror säkert du har kollat upp de redan, jag är nog lite sent ute, o egentligen säger det sig själv att mamman inte ska ha många bebisar själv, jag e mållös o tycker att NÅTT måste man väl kunna göra, nått litet, nått,, aaaaa vill så gärna hjälpa de små ju… Kan man söka efter en surrogatmamma nånstans då ???

#110 Tack så mycket.

Cannaydia bor på Gotland. Ännu längre bort.

Just nu är det jag som är surrogatmamma. Har fått recept på lite annan mjölkersättning och matar nu de 5 kvarvarande bebisarna varje timme+plus varje gång de börjar skrika. Får se ifall det gör någon skillnad.

Ska även så tidigt jag kan imorgon ta mig till Apoteket för att köpa hem en ersättning med ännu mer fett i som jag inte visste att man kunde använda till iller. Nackdelen är att jag måste gå hemifrån, men fördelen är att det kan finnas en liten mikroskopisk chans att det kan hjälpa så…apoteket nästa imorgon.

"113, oj de var ju osis att hon bor så långt från dig.

Bra att du hade fått nått recept på mjölkersättning så får vi hoppas på att de kan ge bättre effekt.

Som vanligt gör du ju allt i din makt för deras överlevnad o vi håller tassar o tummar att det ska gå bra, du får uppdatera sen om hur de har gått. kramen.

Du kämpar på bra Ulrika!

Mina tre klarade sig inte så länge. Den sista dog 12 dagar gammal och ingen lyckades komma över 40 gram. När man nappar så små valpar är det tyvärr vanligt att de får ner ersättning i lungorna och drabbas av lunginflammation. Det var vad som hände mina :(  Hoppas att du ska slippa höra denna våta klickande andning hos dina små.

Det sista som lämnar oss är hoppet! Kämpa på! Vi håller tummarna för att de små ska klara sig.

#103 Jo jag tänkte den tanken oxå men vågar inte, som Ulrika skrev i #105 så är det lite riskabelt. Hade jag varit säker på att inget skulle hända så hade jag gort det.

En bild på min valp som jag höll i liv 2 dygn innan han fick en foster mamma.

Hur går det Ulrika ??

#115 Mina har låååångt kvar till 40g tyvärr.

#116 Förstår dig fullständigt. Hade aldrig chansat själv med någon av mina honor.

Det här med att höra alarmet på mobilen ringa varje timma börjar bli som tortyr. Man mår illa helt enkelt när man inte får sova har jag märkt. Denna förbannade värme gör ju inte saker och ting lättare.

Har precis matat bebisarna nu och väntar bara på att Nolita ska falla till ro innan jag kan åka in till apoteket. Lämnar jag dem innan dess så lämnar hon dem bara i ett hörn i valplådan. Så hon måste somna innan jag kan springa. Därför jag inte kan lämna dem ensamma.

Tyvärr verkar nu Nolita inte må särskilt bra nu heller. Vet inte om det är någonting annat än "bara värmen". Hon har rasat massor i vikt, vilket ju är vanligt när de diar. Men hon diar ju inte. Hon krymper framför ögonen på mig och hon har ingen som helst aptit.

Visserligen äter inte de andra illrarna heller så mycket i värmen men det känns lite som om att någonting kan vara fel.

Såg början till en flytning också så jag försöker febrilt få tag på någon veterinär som kan skriva ut antibiotika över telefonen.

Finns ingen chans att hon och valparna överlever en spårvagnsresa i den här värmen. Och att ha en Nolita på en veterinärklinik som blir så jättestressad nu bara hon hör någon annans röst, det känns som djurplågeri.

Bebisarna som rasade ca 2g var i vikt när mjölken sinade har alla gått upp 1g var sedan igår. Men som folk innan har skrivit. det är så otroligt svårt (snudd på omöjligt) att handmata upp illerbebisar.

#118, dum fråga kanske men kan du inte ringa grannen o fråga om hon/han kan åka till apoteket åt dig ???

Förstår inte att det inte finns en enda som kan hjälpa dig på nått sätt.. fan…

Att Nolita inte mår bra kan ju vara värmen för det är ju hemskt nu, du har ingen minifläkt som du kan ställa i närheten av dom ? Men det är kanske dumt oxå..

Hoppas du får tag på en vett som kan skriva ut recept till dig, kanske kan ringa djursjukhuset i helsingborg, dom har öppet dygnet runt, då tänkte jag att dom kan faxa de till dig ? 042-168080,

men tyvärr är det inte alla som går med på sånt utan man måste komma ner med djuret men man kan ju inte få annat än ett nej liksom.

Hade jag haft tillgång till bil så hade jag åkt ner och gått på apoteket åt dig, Ulrika. Men det hjälper ju inte när jag nu inte har det.

Kan inte Nolita oxå få ersättningsmjölk, eller det kanske hon redan får?

#121, om jag inte har helt fel för mig så tror jag hon ger dem de redan. men hon är ju helt slut stackarn, jag har förvisso bil nu men kan dock inte köra ända till Göteborg

#121 det har nolita fått sedan innan hon fick valpar.

Det må da være noen her inne i Gøteborg som kan ta en tur i butikken og på apoteket for Ulrika ?? Hadde jeg visst dette, skulle jeg gjort det da jeg passerte Gøteborg på veg til Helsingborg på fredag.

#124. det var oxå så jag tänkte , måste ju finnas nån som bor i närheten som kunde fixat de till henne !!

Jag hade kunnat få hjälp med apoteket, antingen sent ikväll eller allra senast imorgon. Men nu är det så jäkla kritiskt för de små att varje timma var viktig. Så därför beslutade jag mig för att åka själv istället för att vänta.

Har gett valparna av den nya ersättningen när jag kom hem och den mottogs väldigt bra iallafall. De smaskade och åt så det vällde över alla kanter.

Nolita har som Sarae skrev fått mjölkersättning länge. Nu får hon extra lactol, kött, ägg, grädde m.m. Problemet är att hon inte äter som hon ska och har gått ner väldigt mycket i vikt. Det är som om hon inte har lust helt enkelt.

Gjorde en blandning nu på ägg, lactol och grädde och gav henne i doseringsspruta och då var det helt plötsligt väldigt mycket godare. Imorgon kommer jag att börja ge henne ad och id mat också som jag blandar ut.

Blir det ingen bättring och ökning på henne så blir det veterinären nästa. Men vill försöka undvika det i det längsta pga värmen. Jag kan inte lämna valparna ensamma hemma såpass länge som det tar hos veterinären och det är för varmt för att ta dem med så det tål att funderas lite på. Men Nolita kommer alltid i första hand och blir hon sämre/slöare osv så åker jag direkt.

#119 Det är ju så att det inte är lagligt för en veterinär att skriva ut recept ifall de inte träffar djuret ifråga. Så de har en poäng när de vägrar. Men fick ett tips om en veterinär som jag faktiskt har träffat en gång tidigare som är vän till en illeruppfödare. Men det var tel.svarare på idag för att det var söndag. Men får förhoppningsvis tag i henne imorgon bitti. Annars blir det ändå att åka in. Ska man sätta in antibiotika så ska man ju inte vänta för länge. Allting går ju även fortare nu när det är så varmt. Infektioner o.dyl.

Sen har jag två stora golvfläktar men de blåser ju mest runt den varma luften och gör inte särskilt stor nytta. Har stora panoramafönster på hela ena sidan av lägenheten och där ligger solen på hela eftermiddagen och kvällen. Sen när solen gått ner så stänger jag in sura illrar i köket och kör tvärdrag och blåser ut lägenheten. Men det blir ju varmt igen snabbt. Baddar även Nolita med blöta, kalla frottéhanddukar emellan varven så hon får kyla ner sig lite. Inatt satt vi vid öppet fönster och spanade lite i brisen.

Funderar också på att ta valparna ifrån Nolita helt. De får ju värmen ifrån henne men undrar om det tär för mycket på henne nu när hon ändå inte har mjölk. Isåfall får Nolita flytta ut i lägenheten igen och jag får flytta in i valphagen. (med täcke och kudde:) Det kanske får Nolita på fötter igen snabbare. Ska fundera på det tills imorgon och se hur det känns. För om det är valparna som tär på Nolita nu så ska hon inte behöva ta hand om dem längre. Hade ju såklart varit en helt annan sak om hon hade matat dem men nu gör hon ju inte det…

Oj, vad långt det blev. Är liiiiite mosig i huvudet tror jag. Nu ska jag passa på att mata chinchillor och guldhamstrar innan nästa matning av bebisarna.

Kan det vara pga ev infektion som Nolitas mjölk sinade?

Jag tycker nästan det låter som om hon har fått en förlossningsdepression.

Kan vara så att det finns ett foster kvar och därför har inte Nolita agerat bra mamma och den mjölk hon givit inte har varit tillräckligt näringsrikt. Då kan det om det vill sig illa vara fråga om havandeskapsförgiftning nu. Och då är det illa.

Håller alla tummar och tassar här hemma för att det inte är något allvarligare än värmen, även om det kan vara jäkligt nog.

finns det ingen veterinär som kan komma hem till dig då så att du slipper dra iväg från valparna eller släpa med dom?

"128, de får man ju verkligen inte hoppas att det är så illa. men borde man inte märkt om Nolita hade haft ett foster kvar ?

Vi får hoppas de "bara" e en förlossninsdepression i så fall.

Hade det legat någonting kvar och det varit havandeskapsförgiftning så hade inte Nolita klarat sig i 14 dagar utan varit död nu.

Inga veterinärer någonstans häromkring som gör hembesök tyvärr.

Men måste säga att Nolita piggade på sig betydligt efter att ha fått sin blandning så det närmaste dygnet blir det mera sånt och sen ad/id mat och så tar jag beslut efter det.

Men som det ser ut nu, vilket som, kommer jag nog att dela på valparna från Nolita och se ifall det är det som felar. Om hon blir glad om hon får bo som vanligt igen.

#133: Jodå det beror på när fostret dog inne i henne. Som sagt var så håller jag tummarna för att det inte är något sådant. Men jag vill bara skriva att det är en möjlighet så det inte förbisees på grund av att ni tror att det är omöjligt.

Men kära nån, man blir ju rädd av att läsa sånt hemskt, vill inte ens tänka på de,, de hoppas man ju verkligen inte att det är så illa usch men kanske bra att ta i beaktning…

Jätteskönt att hon blev piggare av blandningen , UNDERBART… vad är id/ad mat för nått ?

Tror du inte hon blir lesden om du tar bort Nolita från valparna ? Jag menar, hon kanske "bara" vill ha din hjälp o ändå ha bebisarna hos sig ? Jag frågar bara så hoppas du inte tar illa vid dig kramen.

id/ad mat är foder som säljs hos veterinärerna.

Står lite om de olika sorterna här.

#135 Som Sara skriver så är det specialmat som man köper hos veterinären. Speciellt framtagen för sjuka djur, nyopererade och djur som behöver gå upp i vikt bl.a

Det är anledningen till att jag inte har tagit bort dem ännu från henne, jag vet faktiskt inte om hon skulle bli ledsen. Men hon visar ju inget som helst intresse för bebisarn alls. Hon verkar ligga där mest för att hon måste.

Och just nu när hon gått ner i vikt och verkar må allmänt dåligt så kanske det är en chans att hon piggar på sig om hon får gå tillbaka till sitt "vanliga" liv istället. Jag vet ärligt talat inte. För mig är det ju bättre om de är kvar hos Nolita, då vet jag ju att de får värme iallafall om jag måste jogga snabbt till apoteket eller någonting. Blir de själva så behöver de ju mig 24 timmar om dygnet istället och då kommer jag inte ens iväg en kvart.

Jag vill bara göra det som är absolut bäst för Nolita i första hand just nu.

aha okej tack Sara

Enig med deg, tenk først og fremst på Nolita. Men du kan jo gi henne fri fra valpene noen timer om dagen. Da kan hun kose seg i stua mens du passer valpene. Når du må ut, legger du henne inn til valpene slik du har gjort. Så får dere rett og slett bytte litt på.

Krysser fingrene for dere, og sender styrkende tanker deres vei.

#139 Tack så mycket. Tänkte prova imorgon och se om hon tycker bättre om det arrangemanget.

Något som är positivt med att Nolita slipper valparna är att du kan ta hjälp av andra med matningen. Så kanske du får sova några timmar eller handla osv.

beklagar värkligen vad som hänt er.

Men säger som dig första hand är nu att Nolita får komma till baka i gen o gå upp i vikt.

många kramar från oss här nere

Idag, eller igår kanske man får skriva (svårt att separera dagar när man inte sover märker jag) så delade jag på Nolita och valparna. Flyttade helt enkelt ut Nolita ur valphagen och tillbaka där hon brukar vara. Och det passade henne alldeles utmärkt. Hon sprang runt och inspekterade att allting var som det skulle, sen rullade hon ihop sig i sin älskade vinröda igloo och tvärsov. Sen har hon sprungit fram och tillbaka litegrann. Kommit glatt skuttandes när jag ropat. Jag har matat valparna i köket och hon har gått förbi, tittat litegrann, ryckt på axlarna och gått vidare. Hon verkar tycka att det är jättebra att ha en heltids-barnflicka så hon slipper.

Sen hon började få ersättningsmat så har hon ökat 30g redan och hon beter sig redan nu som en helt annan iller. Eller rättare sagt, hon beter sig som gamla Nolita. Fast mycket magrare. Kommer att hålla stenkoll på henne ett dygn eller två nu. Fortsätter hon att öka och vara pigg så är ju allt gott och väl, annars så blir det veterinären. Vill i allra möjligaste mån låta bli att släpa henne på buss och spårvagn i den här hettan, men blir det ingen bättring så självklart.

Bebisarna verkar också tycka att det är helt ok utan mamma. De har fått en härligt mjuk och skön frotte och fleecepåse att bo i. Där är det väldigt varmt och skönt tycker de. Enda nackdelen är väl att den är rosa, men den kommer ju från Sarae så vad kan man begära. Den funkar alldeles perfekt just nu iallafall och alla bebisarna har gått upp 1g var de senaste 12 timmarna.

Sarae var här idag och det var nästan så man önskar att man inte visste hur mycket smidigare det var att mata när man var två. En som matade och en som tvättade och såg till att de kissade och bajsade. Otroligt smidigt.

Det är lite knepigt att mata gänget för även ifall de storleksmässigt ser ut som 5-dagars bebisar så är de motorik och hastighets-mässigt mycket äldre. De rör sig väldigt snabbt. Och när de är så små är det lite pilligt att hålla fast dem. Deras huvuden är ju mindre än min tumme.

Nu ska jag blunda i en halvtimma innan det är dags för nästa matning iallafall.

Okej men det var nog de Nolita ville, få vara ifred o slippa vara mamma helt enkelt, Hoppas nu hon fortsätter på samma spår o kan gå upp i vikt.

Så underbart att höra att Sarae kunde komma förbi o hjälpa dig, klart det underlättar väldigt mycke om man är 2. 

Kan hon komma inom flera ggr nu i början bara ? för du behöver oxå tänka på dig själv tror jag, du kommer kollapsa annars är jag rädd för. Jag begriper tamejfan inte hur du orkar Ulrika ,,, var får du all ork o styrka ifrån kvinna ?

#143 sorry 'bout da pink :P

ska till gbg imorgon igen.. mathjälp en stund igen? ;)

Det här är inte första gången ulrika har matat upp smådjur… så den här vändan har hon gjort förr vill jag lova, och klarat det gallant. Skillnaden här däremot är att det rör sig om illrar den här gången, och att det stundvis känns mera hopplöst. Med en chinchilla kan man märka av rätt så snabbt om ens krafter ger något resultat… med illervälpar är det betydligt svårare, de behöver mera tid, och när man börjat se en positiv trend, kan det närsomhelst vända, som vi såg i helgen :(

Vad skont att det gar battre nu nar de ar separerade iaf! Och sa far vi hoppas pa att valparna far i sig massa mat nu :)

Ulrika, jag ska till skövde, skara och göteborg på fredag. Om du vill kan jag komma förbi en liten stund och hjälpa dig med något.

#144 Med tanke på att Sarae bor två timmars bilväg ifrån mig så känns inte det så aktuellt att hon ska komma hit ofta. Nu tajmade vi det med ett annat ärende hon hade.

Sen är det lite knepigt det här med matning av illervalpar. Gör man fel så kan de få mjölk upp i näsan och då dör de. Det är inget ansvar man gärna lägger över på någon annan. Det är jätteskönt att få hjälpa så jag matar och någon annan tvättar och bajsar. Men att låta någon annan ta över matningen vågar jag inte. Tänk om det skulle hända någonting, hur skyldig skulle inte den personen känna sig då även ifall det lika gärna kunnat hända mig själv.

Som Sara skrev så har jag nappat upp otaliga djur under årens lopp, men faktiskt aldrig någonting så knepigt som illervalpar. När man söker runt lite för tips och råd inser man hur otroligt få det faktiskt är som lyckats mata upp en kull själv. Och just det här att även fast de ökar i vikt och man tror att allt är på rätt väg så kan de helt plötsligt dö ändå. Man är aldrig säker. Det är väldigt påfrestande för varje gång jag går för att mata har jag en stor klump i magen och håller andan för jag vet ju inte ifall alla är kvar eller inte.

#147 Om Sarae ska hit imorgon också så klarar jag mig nog. Var en del grejer jag hade behövt handlat till resten av djuren. Men hinner Sara fixa det så är allt lugnt.

Får väl se ifall det är några valpar kvar i Skara för dig att hälsa på. Jag kanske begär hemleverans på gänget imorgon och behåller dem istället. Fast just det….jag skulle ju kidnappa en tjej. Du går nog säker iallafall.

#148, Du gör ändå allt du kan o ska ha eloge för de, de krävs mycke för att klara av en sån här vända o kan man få lite hjälp är det bara bra för samtliga. Skulle nått hända så hade det nog hänt ändå tror jag, det viktigaste är att du o den som hjälper dig inte tar på er nån skuld i de i så fall.

hur är det med dom idag ?

Förra timman var det en valp, den största som verkade lite slö och hängig. Nu är den död.

Ska gå och få ett sammanbrott och stortjuta nu. Jag gör allt som går och ändå hjälper det inte.

Nu är det 3 tjejer och 1 kille kvar som kämpar för livet.

Usch vad tråkigt. Håller alla tassar här hemma (och de är många) för att de sista fyra ska klara sig. Det är bara att slå en pling på fredag eftermiddag så kan jag göra ngt ärende åt dig eller dyl. 0709423566

Nej min hanne får du hålla tassarna borta ifrån ;)

#150, beklagar så, Du får inte anklaga dig själv Ulrika, Det finns inget nån annan kunde göra som du redan gjort kramen,

Håller tummarna för resterande som är kvar..

Beklager tapet av den lille, men som andre allerede har skrevet, du har gjort alt du kan. Krysser fingrene for at de 4 siste skal vokse opp og bli store og sterke kosebamser.

Trøsteklem.

beklagar åter igen Ulrika. Du har varit så otroligt duktig. Anklaga inte dig själv. Håller tummarna här hemma för de resterande kram

Ännu en valp död. På samma sätt som den förra. Blev trött och magen svullnade upp och blev stor och hård. En timma senare dog hon. Vet ärligt talat inte hur länge till jag orkar hålla ihop….

Jag har varit vaken dygnet runt i över 3 1/2 vecka nu och det verkar inte som om jag kommer att få behålla någon.

Känner hur jag sakta bryts ner psykiskt av att se liv jag kämpar för så hårt ska klara sig försvinna mellan fingrarna på mig.

Livet känns så j-vla orättvist.

Vet ikke hva jeg skal si jeg……

Forferdelig tragisk dette her. Kankje det er på tide å gi slipp ? Hva slags fysikk vil de gjenværende få om du klarer å fostre de opp ? Vil tro at de mister viktige deler av utviklingen når det er som det er.

Kanskje moder jord har en mening med det som skjer ? Kanskje det er noe galt med valpene fra begynnelsen av, noe som ikke det blotte menneskeøye kan se, men som Nolita har registrert ?

Skriver ikke dette for å ta motet fra deg.  Det jeg mener er å trøste deg, og si at det er meningen at du skal gi opp, og allikevel ikke ha dårlig samvittighet. Kanskje det er til det beste for valpene om de ikke lever opp………..

Bare noen tanker etter å ha fulgt Nolita og valpene gjennom forumet.

Och nu dog en till. Bara två kvar nu…

#156 Men de senaste dagarna har de ökat mycket i vikt. Jag trodde de var på rätt väg.

Klarar inte av när djur dör för mig. Har planerat den här kullen i över ett år just för att göra allting rätt.

Blir frustrerad när folk parar till höger och vänster utan någon som helst koll och det går hur bra som helst. Aldrig råkar de ut för några problem eller komplikationer. Bitter? Jag? Ja, en del just nu, faktiskt. Jag gör verkligen allt för mina djur och det är oerhört hårt för mig när det inte hjälper. Dessa små har bara mig och vad jag än gör så kan jag tydligen inte hjälpa dem…

Sen har man den extra pressen att jag ska betala 3000kr för parningen och 1000kr för resan. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det just nu….det hjälper inte i den allmänna paniken heller.

Beklagar verkligen allt som hänt dig Ulrika.

Tycker som dig det finns dom som parar lite här o där o dom klara sig att detta är bittert,

Du har sökt länge o väl och värkligen kollat upp och så blir det så här

Ulrika: Selvfølgelig skjønner jeg din frustrasjon. Dette er absolutt ikke rettferdig. At du har lagt ned en del forarbeide før parringen er jeg veldig glad for. Det står det respekt av.

Skulle ønske det hadde gått helt annerledes fra starten av, men noen ganger går ikke ting som planlagt.

Personlig mener nå jeg at eier av hannen ikke har krav på betaling for parringen dersom ingen av valpene overlever. Da dette ikke er noe du kan noe for, blir det det samme som om tispa gikk tom. Man vet ikke om dette skyldes hannen eller tispen, og dermed synes ikke jeg man skal betale for parringen.

Man får en slags provisjon av resultatet på samme måte som en selger. Selger man ikke noe får man heller ikke betalt, blir det ingen valper er det heller ingen valper å få betalt for.

Krysser fortsatt fingrene for dere, tenker på deg, og sender mine varmeste tanker din vei.

En till död och den sista har inte långt kvar. Sitter men den i händerna så den inte ska behöva dö kall och ensam.

Håper du har noen du kan snakke med om dette. Tror du trenger det. Trøst deg med at det må ha vært noe galt med valpene allerede da de ble født. Dette er IKKE din skyld. Noen ganger er ting utenfor vår makt.

Mange trøsteklemmer fra meg til deg.

Så ledsen jag blir för din skull. Höll tummarna här för att bebisarna skulle klara sig. Du har varit jättestark Ulrika och gjort allt du har kunnat för dem. Är jätteimponerad över att du har orkat så länge som du har.

Så ledsen för din skull Ulrika. Men som det sagts tidigare här så är det inte ditt fel. Ibland går det bara åt helvete. Och mitt i allt får du vara glad över att Nolita klarade sig, det jade trotts allt kunnat sluta värre. Att mista valpar som man kämpat för är jobbigt, jag vet, har själv suttit där. Och därför förstår jag också din bitterhet mot de som bara tar en kull för att de känner för det eller honan är söt och som det går bra för. Samtidigt skulle jag inte önska min värsta fiende att gå igenom något som du har gjort nu. Jag har hållit tummarna för dig hela tiden och hoppats på att det skulle gå bra. Så ledsen att det inte gjorde det.

Jag förstår verkligen din bitterhet. Det är inte kul på något sätt att se sina planer gå i stöpet. Du ska vara stolt över att du har lyckats hålla valparna vid så länge. Jag vet inte om någon har lyckats med detta tidigare. Du ska ha all cred i världen. Du får verkligen inte klandra dig själv på något sätt. Du har gjort allt du har kunnat och lite till. Jag har hållit tummarna för dig och valparna och jag är så ledsen för din skull att det inte gick vägen.

Skickar massor av tröstkramar och peppkramar från Hillbiörns.

Beklagar att alla dina ansträngningar inte hjälpte, Ulrika.

Du kämpade in i det sista precis som jag gjorde, men det är så otroligt svårt och man är så gott som chanslös om man inte har hjälp att tillgå.

Det gör mig dock ont att läsa om din bitterhet mot andra som har fått känna glädjen att få friska och glada valpar i år. Avund och missunnsamhet är aldrig vackert. Även om jag sitter upp till öronen i skit, kan jag glädjas med andra som lyckas oavsett vad det gäller i livet.

Personligen skulle jag inte heller ha hjärta att kräva pengar för en parning om valparna inte överlever. Däremot ska man också ha i åtanke att ägaren till hanen också tar risker. Varje gång man lånar ut en hane, riskerar man också att han smittas av ex. skabb, som han då ev. tar hem och smittar resten av pälsarna med och då kan det bli en dyr historia.

Än en gång beklagar jag din stora sorg och hoppas att du inte ska ge upp, det kan ju gå hur bra som helst nästa gång ;)

Usch vad jag lider med dig Ulrika! Du har verkligen gjort precis allt och lite till och detta beundrar jag dig något otroligt för! Förstår inte hur du orkar.

Förstår även din bitterhet över folk som parar utan att ha en aning om vad dom gör och får valpar.

#166 Är väl en förhållandevis liten risk som hanens ägare tar. Dessutom så kan jag ju iaf tycka att om man har en hona man ska avla på kontrollerar man väl innan paringen att illern verkligen är skabbfri så man slipper ge massa starka mediciner under dräktigheten. Sen finns ju natyurligtvis andra sjukdommar man också kan drabbas av men riskerna är ju lika stora för honan.

Du vet vart jag finns Ulrika om det är något jag kan göra!
Stora tröstkramar från oss i Uddevalla!

Beklagar din sorg men du har gjort ett otroligt arbete. men efter allt som har hänt som jag iaf fått uppfattningen av här ,var ju att det inte såg ljust ut från första början för dessa små liv eftersom dom var så pass gamla men såg ut som nyfödda. Men du har jobbat hårt och gett dom otrolig kärlek den korta tid dom fick. Bli nu inte rädd för att ta en kull längre fram i livet. kanske bara var så att din hona var en förstföderska som fick panik. hon kan säkert bli en bra mamma =)

Tråkigt att det inte gått vägen för er. Men kanske skulle du lyssnat på Nolitas tidigare tecken och bristande intresse för valparna. oftast vet mammorna bäst, valparna kanske inte är/var livsdugliga i det långa loppet. Naturen har ibland sin grymma gång och jag förstår att de blir extra jobbigt när det är er första kull också. Men man måste orka och våga släppa taget, kan låta grymt men väljer en illerhona bort sina valpar "måste de få dö".

jobbigt och svårt att acceptera, ja. speciellt om det är ens första kull, då är man känsligare och sårbar. Det blir lite Charles Darwin man måste tänka. Jag har varit i liknande situvation med en hona jag hade på "lån" med valpar….

Tilläggas även om denna kull var en planerad kull sedan 1år tillbaka är inte det alltid själva avelsdjuren de bästa, se en kull med valpar oftast är det 1-2st ur en kull med ca 8valpar i man kan tänkas gå vidare på. alla har inte samma förutsättningar i en och samma kull och det måste ses. Alla gör vi misstag i början och aldrig blir vi färdig lärda. Detta är absolut inget slag mot Ulrika på något sätt, uan mer en allmän bild man måste "se" och vara berädd på.

Jag beklagar så Ulrika! All kraft i världen räcker inte alltid till, och jag står fast vid att du är bland de starkaste jag känner. Du har ändå lyckats med en otrolig bedrift, även om smaken är väldigt bitter.

Önskar jag kunde göra något.

Beklagar Ulrika.

Beklagar verkligen

#166 "Det gör mig dock ont att läsa om din bitterhet mot andra som har fått känna glädjen att få friska och glada valpar i år. Avund och missunnsamhet är aldrig vackert. Även om jag sitter upp till öronen i skit, kan jag glädjas med andra som lyckas oavsett vad det gäller i livet."

Det var väl inte riktigt så jag skrev. Jag är överlycklig över de som fått friska valpar i år och alla andra år. Jag kan dock känna mig bitter över de som parar hej vilt pga att de råkar ha en hane och en hona, eller de som ser de som en snabb och käck inkomstkälla. Och dessa parningar går hur bra som helst. Det känns som en spark i magen på folk som faktiskt planerar för att göra saker bra som de flesta uppfödare faktiskt gör.

Jag kan tycka att det är orättvist att det går lätt för vissa när för andra, tex Åsa själv här på forumet bara fått två valpkullar under tiden som uppfödare.

Att citera mig som att jag är bitter mot andra det går bra för är verkligen inte rätt och känns inte riktigt som om det är vad jag behöver just nu. Men det är ju upp till folk att tycka vad de vill såklart. Som vanligt.

#168 Nolita kommer inte att testas i avel någon mer gång utan kommer att bli chippad eller kastrerad nästa år.

#169 Kommer aldrig någonsin att stilla kunna se på när djur dör. Finns det någonting jag kan göra så kommer jag att göra det. Har fött upp ett stort antal chinchillor som skulle dött utan min inblandning. Däremot har jag ju fått uppleva att det är otroligt stor skillnad på att försöka hålla illervalpar vid liv jämfört med de flesta andra djurslag.

#173 tyvärr kan för mycket planering förstöra oxå ibland inom alla möjliga områden.

Jag förstår oxå om du är osäker på att para henne igen, och det är nog klokast att chippa/kastrera henne, för du känner ju henne bäst =)

Tyvärr vet man ju inte hur honan är innan man provar att avla på henne. Ingen hade kunnat förutse att hon skulle sina och vara så ointresserad av sina valpar.

Men kära nån , vill bara krama om dig Ulrika, som jag många ggr sagt förrut så gjorde du allt i din makt och ingen annan kunde gjort de här bättre, du måste försöka tänka så, så du inte bryter ner dig totalt, förstår att det känns för jävligt o jag förstår oxå mycke väl varför du är "avis" på andra som lyckas men det kunde lika gärna ha drabbat dom oxå. Jag vet inte vad jag ska säga mer för tycker så synd om dig. skänker i alla fall en bamsekram o hoppas på att den sista överlever mot alla odds.

#176 Den sista dog också i morse.

Och jag är inte avundsjuk på någon, tror du missförstod mig.

#177, beklagar !!!

förlåt då var det fel av mig men när du skrev att du var lite bitter o kände de orättvist att andra lyckades så såg jag det lite som avundsjuka men förlåt igen mitt fel,

Dock ska jag ärligt säga att det hade jag varit i ditt läge nu för man hade varit så ledsen o besviken på allt o alla, visst är det fel att "känna" så kanske men man är ju i chocktillstånd så då får folk ha överseende tycker jag.

Du har ändå varit mycket stark o ska ha eloge för de…

beklagar så mycket Ulrika. men du har kämpat på så mycket och varit så stark. beundrar ditt psyke och dig!

#173 Jag menade inte att du var bitter på ett missunsamt sätt utan jag förstår dina känslor. Själv har jag inte lyckats få till några kullar på sex år, om inte mer. Kan känna ibland ren avundsjuka på "alla" dessa som tar en kull för skojs skull och lyckas. För mig är det en naturlig känsla och jag går vidare utan att fastna i känslan. Men vi upplever allt på olika sätt .

Hoppas nu att vi förstår varandra Ulrika?

#180 Det var inte ditt inlägg jag riktade mig mot, Nettan. Du är inte missförstådd alls av mig. Jag vet att du om någon har haft massa motgångar.

Nej vad sorgligt. Beklagar och förstår om det är jobbigt, som du skriver då du har gett allt i 3,5 vecka. Inte många skulle göra/ kunna det för att rädda valparna.

Många kramar från mullermaffian och mig.

Jag tror det var mitt hon menade, men jag menade inget illa som sagt o bad om ursäkt.

Beklagar igen…

#183 Det var ju inte ditt inlägg jag menade heller. För att undvika missförstånd så skrev jag ju direkt till det inlägget jag menade. Men det hjälpte tydligen inte iallafall.

Ännu en gång: I mitt inlägg #176 riktar jag mig direkt till den jag menade.

Orkar inte med mer missförstånd idag…

inlägg 176, var det jag som skrev. men sorry ska nog inte skriva mer i tråden.

Förlåt, fel av mig såklart.

Mitt inlägg #173 menade jag.

Du har absolut inte gjort eller sagt någonting fel. Det är jag som inte klarar av att vare sig tänka, skriva eller formulera mig tydligen.

#186, tack nu blev jag glad, var rädd för att jag trampat dig på tårna, o nu är det verkligen inte läge för de, vill ju bara krama om dig egentligen pågrund av förlusten…Skönt att detta missförstånd redde ut sig …

Inte alls konsigt att du har problem med de nu, jag hade tagit de precis på samma sätt om inte värre, lider så med dig Ulrika.

Hur e de med Nolita nu ??

Ulrika…mitt råd är nu till dig att lämna denna tråd ett tag och ta dig tid att sörja och vila upp dig. skickar styrke kramar

Håper det går bra med Nolita og deg. Håper du har fått ut litt følelser, og forhåpentligvis fått sovet litt i dag/kveld.

Sender styrkende klemmer og positive tanker din vei. Skjønner at alt kan føles veldig urettferdig, uten at man er misunnelig av den grunn.

Det blir som når min Skippy døde. Så urettferdig at det måtte være akkurat henne. Men jeg hadde allikevel ikke klart å velge en annen jeg skulle miste av den grunn. (Blir noe av den samme følelsen).

Akkurat nå har du lov til å føle akkurat hva du vil uten å få kritikk for det. I en slik situasjon oppstår det mange følelser som en det av prosessen med å bearbeide det man har opplevd.

Ønsker dere alt godt, og framfor alt hvile nå. Trøsteklem.

#181 Tack

Hej ulrika! vill bara ge dig och lilla fina Nolita en stor tröstkram! vad tråkigt att valparna inte överlevde, usch vad sorgligt!

Beklagar verkligen sorgen Ulrika, du kämpade på in i det sista och du har klarat det bättre än dom flesta skulle palla. styrkekramar från oss!