Att köpa iller från utlandet
Ni som har tänkt köpa en iller från utlandet eller redan har en hemma varför valde ni att köpa utanför Sveriges gränser?
Det finns förmodligen många anledningar och en stor anledning är väl ofta att föra in nytt blod till avel men det verkar även bli mer och mer populärt att ta in för sällskap. Ni som väljer att importera- hur väger ni för och nackdelar med tanke på sprutor och resan som illern får genomgå för att hamna i ert hem? Vad är "längsta" resan som ni tycker är okej att låta illern göra för att den ska hamna hos er?
Ni som har åsikter men inte ska eller ha tagit hem någon iller utifrån får gärna svara också förstås!
Sajtvärd på Iller.ifokus
Jag hämtade ju Snuffe från Danmark. Jag letade ju redan då efter en angora men i min jakt snubblade jag över Snuffe och blev tokförälskad. Åkte ner för att hälsa på och plockade med mig honom hem helt enkelt. Blev ingen angora just då…det blev en Snuffe istället.
Det var inte så långt för mig utan det var färjan över och bil bara. Skulle jag hämta hem från längre håll så hade jag nog även där helst velat hämta själv. Litar väl inte riktigt på att djuren mår bra om man får dem "skeppade" till sig. Men det är ju säkert olika hur bra man kollar upp det hela såklart.
Var även för två år sedan på väg ner till Tyskland för att hämta angora-valp. Men efter lite mer djupgående forskning i linjerna bakåt visade det sig att det inte var någonting för mig iallafall så jag avbokade. Men även där hade jag tänkt att hämta själv och åka tåg med illern fram och tillbaka.
En anledning kan ju rent hypotetiskt vara färger, teckningar, hårlag osv. Vi har inte så mycket fancy i Sverige, och är man intresserad av det så kanske det kan vara en anledning till att söka sig utomlands?
Själv så skulle det vara för att det jag söker inte finns att tillgå i Sverige helt enkelt.
Paulina
Hugo hämtade jag i Norge men han kom ursprungligen ifrån Danmark. Anledningen till att jag valde att köpa utomlands var för att jag inte hade någon uppfödare som jag var intresserad av att ha valp ifrån det året.
Tigern var en omplacering ifrån Norge och anledningen till att han hamnade hos mig var för att jag kände så mkt för honom när jag läste annonsen. Sen så var det en populär tid för omplaceringar i Sverige och omplacerings illrarna hade hem minuten efter deras omplaceringsannons hade postats.
Sen har vi nyligen importerat en hund ifrån Florida och det var det helt klart värt det eftersom vi inte kunde få en sån hund i Sverige eller i Norden. Flygtiden var en engångsföreteelse och att få en rabbies spruta skapar inte större lidande än att chippmärka och valpvacciera i Sverige.
Jag förstår att folk importerar. Om man inte finner det man själv känner att man behöver så varför inte leta någon annanstanns?
Det gör att uppfödarna kanske inte längre kan sälja sina valpar för att det uppstår konkurrans utifrån och det är helt rätt tycker jag.
#3 men att finna något man "behöver" eller något man vill känns som 2 helt olika saker. Känner du samma sak när det gäller att importera något du VILL ha?
Personligen har jag aldrig importerat något djur utifrån. Jag vet att det finns många fina djur runt om i världen men för mig känns det som en onödig prosess att importera för mitt eget nöjes skull. Och sålänge det finns bra uppfödare här i Sverige (enligt mitt tycke) så kommer jag hålla mig till svenska djur :)
Sajtvärd på Iller.ifokus