Mycket beror på vad han är van med från uppfödaren. Håller man på med valparna mycket och låter dem uppleva saker så får man oftast (men såklart inte alltid) trygga och lugna valpar.

Men om man tex låter valparna växa upp utan mycket hantering och de kanske får flytta direkt till sin nya ägare från att kanske ha bott i valphage med enbart sin mamma så blir ju såklart allting nytt väldigt skrämmande.

Låter man valparna under uppväxten kanske träffa andra djur, ta ut dem på gräsmattan, träffa andra människor osv så får man oftast orädda och rättframma valpar.

Behöver ju inte alls vara så i Simons fall, men det är en teori iallafall. Du får ta det lugnt med honom och presentera honom för nya saker lite i taget.

okej, tänkte ju vänta att gå promendaer med honom tills han kände sig tryggare här men det kan ju ta lång tid hehe. tack för svar.

#2 Nu vet jag inte hur du bor, men vi började med promenader varje dag direkt med Bogey när han kom. Vi bor i eget hus.

Att börja med var vi bara utan för dörren och sen allt mer av tomten. Efter en månad ungefär så började vi göra små utflykter untanför tomten. Har funkat kanon. Det är ytterst sällan Bogey vill upp i famnen annat än att han är lite nyvaken då vi kommer ut.

Numera kan det bli ganska långa promenader och han lubbar på allt vad de små benen klarar av, så när han inte nosar runt eller gräver nån stans får man ibland jogga bakom honom för att hinna med :-)

Jag tror han blir trygg med dig om du alltid är med och han får komma upp i famnen om han känner sig osäker, så tryggheten kommer helt säkert med tiden.

I början sov Bogey alltid inne i nånting, kuverthängmatta, bolåda, transportbur m.m., men numera verkar det inte vara så viktigt med den typen av trygghet. Han kan numera sova helt öppet på en säng, soffa, en filt på golvet etc. så han verkar helt trygg med oss fast vi ibland för ett himla liv :-)

#3, jag bor i en mindre 3:a, i början sov han i en sovpuff bakom soffan i stora rummet. Nu ligger han inne i datorrummet under skrivbordet, (har lagt en skön filt där), jag sitter ju ofta här inne o det är ofta här inne vi leker dock kan det blir lite varstans men det är mest här.

Så du tycker jag ska testa gå en liten runda med honom redan nu då ?

Jag som uppfödare (dock inte till din valp) försöker att utsätta alla mina valpar för oväsen så att dom lär sig att inte vara så rädda. Jag skramlar med pannor, dammsugar och spelar radio, allt för att dom ska vara vana vid olika ljud när dom flyttar. Dom kan iof. bli rädda för dammsugaren i det nya hemmet då inte 2 dammsugare har exakt samma ljud (även om vi tycker det). Vissa av mina valpar kommer fram och nosar, medan andra går in och lägger sig för att inte komma ivägen för draken med det väsande ljudet som dammsugare har.

#5: Jag gör som dig med mina valpar. Även om jag kan säga att förra kullen var omjlig när det kom till dammsugaren. Av någon konstig anledning så fick Stella för sig att alla valparna måste skyddas när jag dammsög. Hon som själv skiter högaktningsfullt i dammsugaren, har inge nsom helst rädsla för den. Men ja, av någon anledning var hon övertygad om att jag skulle dammsuga upp valparna. Vilket innebär en hel kull med valpar som inte tycker om dammsugare. Det har ju deras "knäppa" mamma lärt dem :-)

Men annars så tycker jag att så snart alpen känner sig trygg med dig så kan han följa med ut. Du ska vara hans trygghet i livet. Så han ska ty sig till dig om ni ger er av någonstans liksom. Så visst kan du ta up honom på lite små turer redan nu.

#5/6, tack, okej , enligt uppfödaren så blev dom hanterade varje dag dock bodde dom ute i ett stall, så Simon är ju inte alls van vid ljud på samma sätt, Har alltid musik på förutom när jag sover men jag spelar rät lågt så man kanske ska skruva upp volymen hehe, sen så hör han ju när man knappar på tangentbordet för jämt oxå.

När vet man att han är trygg med mig ? kanske en dum fråga men vill gärna ha svar.

Ska testa gå ut med honom en runda varje dag o se hur han reagerar på det. Jag vågar inte skrammla för mycke med grejer för då blir han ju vettskrämd stackarn hehe.

#7 Ja börja med små korta promenader. Kanske bara i trapphuset första gångerna.

Ha honom på armen när du skramlar runt i köket även om det kan var lite svårt att få nått vettigt gjort då, men plocka ur diskställ eller diskmaskin går ju alltid. :-). Då har han trygghet hos dig och ser vad du gör och att det som låter inte är nått farligt.

#7: Han är trygg med dig när han söker sig till dig när han tycker något är obehagligt. Då har ni nått så långt att du kan ta med honom till världens ände om så är.
Men det är dumt att vänta riktigt så länge hemma innan man tar ut honom. ;-)
Att han ahr bott i ett stall gör ju självklart att alla de ljud som är normala för en valp uppfödd inomhus inte blir normala för honom.
`Men testa och ta ut honom på gräsmattan utanför, bara en stund åt gången. Försök att ta det när det inte är massor med folk ute så att han kan få nosa omkring som han vill.

Ett tips är att ta ut honom i skymningen, då är det inte fullt så skrämmande för en liten knodd ;) Träd, buskar och mycket vegetation, gör att liten päls känner sig mer skyddad, de brukar inte gilla stora öppna ytor.

Lycka till med nästa promenad :)

#8, ett mycket bra förslag att ha honom i armen.

#7, hmhm än så länge är jag bara en rolig leksak för Simon hehe. här är rätt så lugnt för de mesta så det är lugnt.

#10, ska ta korta promenader med honom till början. tack .

vi har ju en tjej här tanten sara som är lättskrämd som helst inte vill bli hållen oftast, hon vill bara vara med illrar, nosa på min hand då och då, hon vill inte prata med Nicke alls men han kan dock hålla henne ibland utan att hon får psykbryt, duktig på lådan och på att äta ^^ blivigt mer glad och frammåt, på senaste tiden när jag tagigt henne ut utan andra illrar eller lagt mig på golvet så hon kan nosa på mig nära så blir hon mindre försiktig ett tag sen blir det samma igen.. men hon ska tydligen alltid ha vart så och hennes valpar blev inte så dom är keliga små grisar.. men sen är ju sara en hitteiller från början så ingen vet ju vad hon råkat ut för..

Finns nog många faktorer som gör att Simon är som Simon.
Eller så är han bara den individen.

Vilken plats han haft i kullen…
Om han som du säger är uppfödd i ett stall kan det kännas otryggt i en stor värld med nya skrämmande ljud o alldeles (i hans ögon) ensam…
Om han var mogen att flytta när han gjorde det…

Finns massor.
Eller så är bara Simon den typen av iller.

Här har vi som exempel 5 illrar boende.
Marwin hämtades när han var 10 veckor …stark kille som biter alla som inte bestämmer över honom o det enda farliga i världen är dammsugaren.
Vet inte hur mycket han blev hanterad.
Inte kelen.
Vägrade äta kött men numer är det den största delen av kosten efter att de andra lärt honom.

Dookie som kom till oss vid 8 veckor…trygg tjej som kommer o klättrar upp i knät alltsom oftast för att hälsa men vill inte kela.
Blev mycket hanterad av människor när hon växte upp (tror jag)
Marwin har lärt henne att vara rädd för dammsugaren.
Uppfödd på kött o äter bara det.

Chaos, charmtrollet var 11 veckor är den säkraste o tryggaste av dem alla.
Väldigt mycket hanterad av sin uppfödare.
Han är kelen o gosig o älskar all uppmärksamhet han kan få av allt o alla.
Älskar dammsugaren…o speciellt att stoppa in noset i röret när den är på ;o)
Äter bara kött o vägrar att ens prova annat.
Sitter still o äter vid skålen o kommer o ber om mer när Wille o Didde har tömt fatet.

Sen har vi de 2 som tydligt märks skillnad på o då INTE blivit speciellt hanterade när de var småvalpar.
Wilmer  o Didrik.
De är 2 syskon som kommer från farmare…flyttade tillsammans flera gånger inom de närmsta dagarna de lämnade mamman o fick nya familjer flera gånger.
De var äldre när de lämnade boet…som jag tror de 2 sista ut.
Kom direkt från farmen till en livrädd kille som tyckte de bet "helt oprovocerat" efter en timme efter hemkomsten (tryggt?…hmm)

Numer (o har väl varit från första stund) Är Wilmer som de flesta…lite harig men ändå.
Kommer o kelar.
Didrik…KAN vara kelig när han har lust…en riktig nallebjörn :o)
Men ofta så springer han o gömmer sig när man kommer o ligger o spanar på en.
Öppnas en dörr…fly.
Någon går på övervåningen…spring.
O även om han ser att det är jag så är det den första impulsen att det är farligt.
Han bits.
Inte av elakhet…det är mer som en impuls.
Man sätter inte fram näsan som man gör till alla de andra.
Men tro nu inte att han är missbelåten eller inte mår bra.
Jag tror att han gör det.
Det är bara det att hans impulser blev satta tidigt i livet i en farm där det endast kom folk på besök för att ge mat eller för att välja valpar.
Han kan heller inte gå ute utan att bli hysterisk…o det finns ingen vits med det för honom heller då tycker jag.
De äter allt som ställs fram o springer o gömmer…torrfoder som kött o äter först upp sin gömma när fatet är tomt.
De har fått slåss för sin föda ser de ut som.

Oj…blev långt det här.
men ville bara visa att många faktorer spelar in till varför vissa fungerar som de gör o ibland är det bara att acceptera att det är det "barnet" vi fått :o)

#12, om man inte vet hur dom blivit hanterade från början är det inte så lätt att veta, hur gammal var hon när du fick hem henne ?

#13, det är det jag tycker är så svårt, beror det på att Simon är den individ eller beror det på hantering av honom innan ? Hur vet man vilket ? Men tack för alla tips.

Han är ju väldigt energisk oxå, han hoppar upp i famnen rätt som det är för att bita eller naffsa till, säkert test från hans sida men har aldrig varit med om dess like, han är så fylld av action och det känns inte som att jag duger som lekkompis, Ändå leker jag med honom i princip dygnet runt, han är överenergisk men är det vanligt med valpar ?

#14 Ja ägarinnan så att säga eftersom vi inte skrivigt över henne tror hon är 2½ år på sin höjd så 2 något..

#15, okej

#15 Kan du inte fraga uppfodaren om hur mycket de blev hanterade? Ar han fran en farmare eller en hemmauppfodare? Visserligen behover han inte vara hanterad bara for att han ar hemmauppfodd, men chanserna ar ju storre iaf.

#17, enligt uppfödaren själv så blev dom hanterade varje dag.Dock bodde dom i ett stall (utan hästar).